I USA är börserna stängda eftersom det är Martin Luther King Jr. Day, men i resten av världen är de öppna och i fullt ras. Det verkar som att kapitalismens trognaste följeslagare förlorat tron på USA:s ledarskap och inte bara på det politiska och militära området, utan även det ekonomiska.
George W. Bush Jr., vann ett val han inte vann på en politik han aldrig deklarerade. Kampanjmakarna sålde honom som en hyvens karl som det var roligare att ta en öl med än den där tråkmånsen Al Gore Jr., som tjatade om miljön och växthuseffekten...
När högsta domstolen - där korrupta och obskyra domare tillsatta av Reagan och pappa George Herbert Walker Bush trängde ut de hederliga och sansade - serverade unge Bush den oförtjänta segern på ett silverfat flinade han och förklarade att han gav faan i palestinierna liksom världen i övrigt. Och Kyoto-protokollet skulle minsann inte få påverka den slösaktiga amerikanska livsstilen.
Jag skiter i världen och fokuserar mig istället på saker som att sänka skatterna för de rika, undergräva vetenskapens ställning i skolorna (Darwins teorier var ju bara teorier och vad är det förresten för fel på Skapelseläran?) liksom i samhället i övrigt (glöm det där med stamcellforskning!).
Så höll det på till den dittills relativt obskyre fundamentalistiske terroristen Osama bin Laden genomförde vad som mycket väl kan visa sig vara århundradets främsta och blodigaste politiska PR-kupp (vilket är imponerande med tanke på att världen bara var inne på andra året av århundrandet). Då svängde han på cowboyklacken och började i hemlighet koka ihop planer på att ockupera Irak medan han poserade som om han bara var ute för att straffa Osama och talibanerna.
Kriget kom och blev dyrare och blodigare än någon räknat med, men det hindrade inte de politiska/ekonomiska fundamentalisterna i Vita Huset från att predika fortsatta skattesänkningar och underblåsa den ena bubblan efter den andra genom att skjuta kostnaderna på kommande generationer. Det funkade alldeles utmärkt politiskt, men inte ens den enorma bubblan på bostadssektorn kunde fortsätta svälla för evigt.
Investeringsbubblor handlar till syvende og sidst om förtroende och så länge administrationen kunde få sina trogna och Wall Street att tro att allt skulle ordna sig om vi bara fick göra skattesänkningarna för de rika permanenta. Fast det allt dyrare kriget i Irak slök allt större resurser vilket snabbt undergrävde folkets förtroende, samtidigt som bristen på intelligent reglering och vägledning av finansmarknaden öppnade för förra sommarens sub-prime kris, vilken kanske inte var så allvarlig i absoluta tal, men signalerade djupa strukturella problem för det internationella finansiella systemet, problem som uppenbarligen inte skulle kunna lösas av Bush-regeringen.
Demokraternas seger i mellanvalet hösten 2006 visade också att republikanernas politiska momentum var brutet och att demokraterna skulle komma att ta över politiken och ekonomin. De skulle få ärva en ekonomi som körts i botten av Bush-administrationen och det kommer att svida ont när den nya regeringen ska försöka balansera ekonomin och styra över resurser dit där de behövs istället för att göda den procent av befolkningen som frodats under dagens ekonomiska politik.
Det pågående börsraset är en global misstroendeförklaring, men inte mot globalisering och internationell handel, utan mot den ansvarslösa och korrupta politik som för alltid kommer att förknippas med George W. Bush's namn.
Sista spiken är på väg in...
Hans Sandberg
4 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar