Obama vann. Han vann trots fyra år av skamlös republikansk obstruktionism, rasism och en bred och systematisk kampanj för att hindra fattiga och etniska minoriteter från att utnyttja sin rätt att rösta. Han vann mot en motståndare som skiftade politik lika lätt som en kameleont skiftar färg och som backades upp av en lika reaktionär som välfinansierad hatkampanj.
Tack gode gud skulle jag sagt om jag varit religiös!
Om Mitt Romney vinner så kommer jag att flytta mitt pensionssparande till Cash Reserves, men jag kommer att vänta ett par veckor eftersom Wall Street förmodligen kommer att hoppa jämfota över att en av deras egna blivit president och att valresultatet bevisat att det fortfarande går att köpa ett val. Men när segeryran väl lagt sig kommer investerarna att börja fundera på vad som ska hända när det står klart att det inte längre går att undvika den finansiella krasch (the fiscal cliff) som väntar i början av 2013. Demokraterna kommer inte ha något som helst intresse av att böja sig när Romney och Ryan försöker tvinga igenom ännu en omgång skattesänkingar för de riktigt rika och samtidigt skärpa beskattningen av medelklassen och avveckla det socialförsäkringssystem som FDR lade grunden till efter den förra stora kraschen. Utan demokraternas stöd kommer Bush-regeringens oansvariga skattesäkningar för de rika automatiskt avvecklas, samtidigt som Pentagon kommer att få se sin budget kraftigt beskuren. Dessutom kommer medelklassen att få se sina skatter höja, vilket inte är så bra för den ekonomiska tillväxten. Och en president Romney kommer att sända chockvågor världen runt, skärpa den politiska osäkerheten våldsamt i Mellanöstern och inbjuda Kina till att testa Romney:s nerver genom att skärpa rivaliteten med Japan om öarna i Sydkinesiska sjön. Nordkoreas militärer kommer att ha utmärkta argument för att blockera den unge ledaren Kim Jong-uns försökt till reformer. En seger for Romney betyder växande orättvisor på hemmaplan, reaktionära attacker mot kvinnor och minoriteter, samt stor oro i världen. Och Romneys gamle polare Benjamin Netanyahu kommer att få ångra sin vettlösa inblandning i amerikansk inrikespolitik. Ayatollorna i Iran kommer att välkomna den nya Romney-regimen eftersom Amerika nu åter ser ut precis som de utmålat landet för sin befolkning. Och Al Qaida kommer att slipa knivarna för att dra fördel av en ny vända av neokonservativ utrikespolitik.
Vi får hoppas att det inte blir så att det moraliskt bankrutta paret Romney-Ryan vinner.
Det är så mycket som står på spel, både USAs och världens. Många som röstade på George W. Bush trodde inte att han var så farlig eftersom han verkade lätt korkad och inte särskilt ambitiös, men farlig var just vad han var och hela världen betalar fortfarande notan som han lämnade efter sig.
Barack Obama är tyvärr ingen FDR, utan en vanlig hederlig kille som söker samförstånd där han borde stålsätta sig, men han har trots allt räddat USA undan total katastrof och avvecklar krigen i Irak och Afghanistan. Vi progressiva är ständigt frustrerade över en progressiv president som verkar ha ett masochistiskt drag, men han är i varje fall en hederlig människa som söker lösningar och kämpar för mannen på gatan.
Mitt Romney är en överklasslyngel som efter att ha spenderat ett liv med att stoppa fickorna fulla med andras pengar och gått över lik i form av slaktade fabriker tycker att han förtjänar att bli VD för världens rikaste och mäktigaste land. Det har inte så mycket med hans märkliga religion att göra (säg den religion som inte är märklig!) utan med en självgodhet och cynism som är makalös.
Det är möjligt att allt Mitt Romney vill är att vinna och att om han bara kan ställa även denna pokal i troféskåpet som kommer han att tackla problemen pragmatiskt, men det är ännu mer möjligt att han kommer att försöka lägga om kursen ännu mer åt höger, vilket kommer att leda till en ekonomisk katastrof och ett eller ett par nya och dyra krig för att få folk hemma att glömma bekymren.
Personligen tror jag att en seger för Mitt Romney kommer att leda till ett nytt 1968. En stor del av ungdomen och de mindre väl beställda kommer att ge upp hoppet om demokratin och ta till gatorna.
Undrar om de rika som pumpar miljarder i Romneys kampanj inser att de kommer att förlora enorma materiella värden när systemet brakar samman.
Skandal på demokraternas konvent.
Igår var vi saliga över en rad mycket starka tal och Michelle Obama's fantastiska avrundning på kvällen.
Men idag tvingas vi vittna om det pinsamma ögonblick då "Gud" kuppades in i plattformen och det gjorde även ett bisarrt "erkännande av Jerusalem" som Israels huvudstad.
Det var röstfiske av skamligaste sort. (Det faktum att Gud och erkännandet av ockupationen funnits med i tidigare plattformar är ingen ursäkt.)
Tre gånger fick konventets ordförande och Los Angeles borgmästare Villaraigosa ställa frågan om delegaterna ville ställa sig bakom förslaget. På många lät det som att nejrösterna dominerade, men tredje gången var det kanske lika. Fast omröstningen krävde 2/3 majoritet för att gå igenom. En kvinnlig politruk ställde sig bredvid borgmästaren som då lydigt förklarade att förslaget antagits med kvalificerad majoritet. Det är pinsamt så det förslår och republikanerna har redan börjat använda fadäsen i sin propaganda.
Förre chefredaktören för Dagens Nyheter, Hans Bergström, har skrivit en intellektuellt ohederlig krönika riktad mot president Obama. Nu får han svar på tal från Klas Bergman, tidigare utrikeskorrespondent och i många år skribent för The Christian Science Monitor (som trots sitt namn var en högklassig journalistisk produkt.) Klas beskriver i ett inlägg på sin blogg Klas Bergman - Från Amerika Bergströms bidrag som "fullkomligt häpnadsväckande i sin propagandistiska enögdhet — helt i
linje med vad som kan ses och höras på Fox News eller läsas på Wall
Street Journals ledarsida."
Det är sant, men kanske inte så häpnadsväckande med tanke på att Hans Bergström donerat runt 300.000 kr till republikanerna sedan 2006, inklusive bidrag direkt till John McCains kampanj 2008. Bergström skrev också en bok om McCain inför valet 2008. Han verkar för länge sedan ha tagit steget från journalistik till propaganda. Vad som är verkligt häpnadsväckande är att DN publicerar denna propaganda!
I USA röstar färre i mellanvalen än i presidentvalen. Det verkar inte som att det finns siffror än för hur många som röstade i det nyss genomförda valet, men vi kan utgå ifrån att röstdeltagandet var dåligt bland unga, minoriteter och många desillussionerade Obama-supporters. Äldre, vita och konservativa tenderar däremot att rösta i högre utsträckning. Låt oss gissa att 50 procent av de röstberättigade röstade i valet och att hälften av dem röstade för republikanska kandidater eller Tea Party kandidater. Det betyder att "högervågen" omfattade maximalt 25 procent av de röstberättigade.
Obama måste nu bestämma sig för om han ska slåss eller fortsätta vara snäll. Republikanerna måste nu börja ta ansvar, vilket kommer att skapa konflikter med Tea Party-rörelsen och den mer extrema falangen av Republikanska partiet. Det är ingen dålig spelöppning för Obama II, men knäckfrågan blir ekonomin och krigen och risken är stor att den ekonomiska utvecklingen blir svag och arbetslösheten fortsatt hög. En politisk pattställning i kongressen kan då blockera de federala initiativ som behövs för att skapa nya jobb, vilket kan undergräva Obamas möjligheter att vinna 2012. Om republikanerna går ut för hårt och extremt kan de hjälpa Obama inför 2012, men om de tar sitt ansvar får de problem med sina nya gräsrötter.
Hans Sandberg
Efter åtta svåra år har vi äntligen blivit av med Bush-Cheney juntan som tog makten i en oblodig kupp våren 2001. Installationen av Barack Obama blev ett enastående exempel på det andra Amerika, ett Amerika som precis som under Vietnamkriget alltid fanns där, men inte lyckades vinna den majoritet som det krävdes för att verkligen sätta landet på en ny kurs. Men nu har det skett och Barack Obama är det nya ansikte som speglar detta andra Amerika, ett land som har så mycket att erbjuda världen, men vars potential för gott så länge kvävts av fördomar, rasism, och eliters krassa egoism. Ett av de starkaste intrycken jag har av de senaste tre dagarnas firande och överföring av makten var att se Pete Seger framför Lincoln Memorial. Om någon representerar den tidigare generationen av detta andra Amerika, så är det han.
Hans Sandberg
Obamas Vita Hus online
Barack Obama har varit relativt osynlig sedan valet eftersom han varit upptagen med att sätta ihop sin första regering, men han gav trots det en lång intervju för CBS nyhetsprogram "60 Minutes". Obama föreföll utvilad och på gott humör, men släppte inte för ett ögonblick kontrollen över sitt budskap.
Han slog fast att han inte tänker släppa frågan om energipolitiken nu när bensinpriset sjunkit från 4 dollar i somras till runt 2 dollar idag.
-Det handlar om att bryta ett beroende och nu är rätta tillfället att göra det, sa han.
När det gäller ekonomin sa han att det idag råder samförstånd bland både konservativa och radikala ekonomer om att allt måste göras för att få ekonomin igång igen och att man inte ska oroa sig för budgetunderskotten på ett par år.
Barack Obama tryckte på vikten av att återskapa förtroende och öppenhet och gjorde klart att finanskrisen inte bara var republikanernas fel. Han sa att finansvärlden måste regleras, men att det ska bli smarta regleringar och inte regleringar som inte stryper den kapitalistiska ekonomins vitalitet.
På frågan om han kommer att använda sin presidentmakt till att fatta beslut med en gång när han tillträder, gjorde han klart att han med ett penndrag kommer att stänga Guantanamo Bay och avskaffa reglerna som tillåter tortyr.
-Amerika torterar inte. Vi måste återvinna vår moraliska ställning, sa han.
Han sa också att han tänkte sammankalla dina militära befälhavare och ge dem direktiv att börja neddragningen i Irak och prioritera upp Afghanistan.
Han bekräftade att han pratat med senator Hillary Clinton, men svarade inte direkt på frågan om hon kunde bli utrikesminister. Han sa att det blir republikaner i hans nya regering, men ville inte avslöja hur många.
På frågan om vad han läser, förutom "briefings" sa han att han läste en ny biografi om Abraham Lincoln och en bok om FDR. Studiet av Lincoln var enligt Barack Obama "till stor hjälp." Om FDR:s första 100 dagar sa Obama att han "projicerade en känsla av förtroende och en vilja att pröva olika lösningar tills han fann en som fungerade." I grund och botten handlar det enligt Obama om att inse att regeringen har en roll att spela i att kickstarta ekonomin, vilket inte står i motsättning till hans tro på fri företagsamhet.
"Jag är inte fastlåst ideologiskt," sa han och pekade på både FDR och Ronald Reagan som exempel att lära av.
Hans Sandberg
Amerikansk politik präglas ofta av fruktan, fruktan för människor man inte förstår, människor av annan bakgrund och inte minst människor i andra länder. USA är stort och starkt, men innerst inne väldigt osäkert på sig självt, en följd av den etniska uppblandningen och dess problematiska nationsbildande (folkmordet på indianerna och sedan slaveriet).
Men alla länder dras med mörka sidor av sin historia, så det finns ingen anledning för amerikanerna att betrakta världen som fientlig, som en samling nationer som måste tyglas av USA. Det är som Olle Wästberg sa när jag pratade med honom på tisdagsnatten, att Barack Obama blir den förste amerikanske presidenten som verkligen kan se USA med andras ögon.
Om det är något som Obama utstrålar så är det lugn. Han behöver inte gömma sig bakom tuffa åtbörder och bombastiskt tal, vilket var något som retade gallfeber på många republikaner. Men Obamas yttre mildhet är inte ett tecken på svaghet, utan på självförtroende och styrka.
Nu öppnas en chans för USA att tackla sin ekonomiska kris, miljökrisen och reparera det utrikespolitiska kaos George W. Bush lämnar efter sig. Det är enorma uppgifter, vilket är varför vi ska vara tacksamma för att amerikanerna denna gång inte valt en folklig och lagom korkad president. Sådana har vi haft nog av.
Det är en ny morgon för Amerika och för världen. Osama bin-Laden kommer att få svårt att hålla ihop sina trupper och ännu svårare att övertala sina sympatisörer om det viktiga i att bekämpa USA. Det idiotiska "Kriget mot terrorn" kan läggas ned och kampen för fred, ekonomisk utveckling och en god miljö ta vid.
Hans Sandberg
Allt talar för att Barack Obama vinner och mycket talar för att han vinner stort. Han kan bli demokraternas svar på Ronald Reagan och förhoppningsvis blir hans inflytande lika långvarigt.
Men glöm inte, att Barack Obamas enastående kampanj knappast hade varit möjlig om det inte var för George W. Bush. Utan hans monumentala inkompetens och ideologiska blindhet hade den konservativa rörelsen inte kraschat så totalt med verkligheten, vilket var förutsättningen för demokraternas pånyttfödelse.
Hans Sandberg
PS. Om du vill läsa vad jag skrivit om Barack Obama och valet på denna blogg kan du helt enkelt klicka på Barack Obama i spalten till höger. DS.
Det har sagts att grunden till finanskrisen är bostandslånen, men det är inte sant. Krisen handlar om förtroendekapital och president George W. Bush har inte bara förbrukat det lilla kapital han fick med högsta domstolens hjälp våren 2001 och det som Osama bin-Laden bjöd på när han attackerade USA 11 september, utan varenda öre av det politiska kapital som det ofta godtrogna amerikanska folket försett honom med.
Och nu står kejsaren naken och det är ingen skön syn och den amerikanska ekonomins finansiella system faller som ett korthus. Och utan ett minimum av politiskt förtroende kan det inte finnas någon politisk makt. Impotensen exponerades med all tydlighet när representanthuset röstade om den finansiella räddningsplan som manglats fram under helgen och som John McCain skyndat sig att ta äran för efter sitt teatraliska "avbrytande" av sin kampanj för att flyga in till Washington, D.C. och ställa allt till rätta. Men David Blaines dödsdykning hade mer verklighetsförankring än John Wayne McCains inhopp och på tisdagen stod det klart att inte ens ett ton av politisk viagra skulle kunna återställa McCains politiska potens.
Det som fällde räddningspaketet var ett populistiskt uppror, samma populism bland republikaner på vischan som sänkte försöket att reformera USA:s invandringspolitik. Det var USA:s taliban som talade. Kanske tror de att allt som behövs för att ta USA ut ur krisen är moralisk rakrygghet, starka män och gudsfruktan. Sist man prövade denna metod sjönk USA ner i en depression som -- trots FDR:s New Deal -- varade in i andra världskriget.
Dagens kris sätter punkt för den konservativa och neokonservativa eran. Det är nyliberalismens moraliska, filosofiska och politiska kollaps, men lösningen har ingenting med socialism att göra, utan om att rehabilitera politiken, reformera marknaderna, bygga ut det sociala skyddsnätet och återställa det jämlikhetsideal som trots allt finns i USA. Världen och USA står inför enorma investeringsbehov, infrastrukturen måster förbättras radikalt, energihushållningen revolutioneras på samma sätt som elektroniken revolutionerade vårt sätt att kalkylera och kommunicera. Vi behöver ett nytt New Deal, det som Thomas Friedman kallar ET.
Men för att få igång den revolutionen behöver vi nya sociala attityder, nytt ledarskap och en flod av innovationer.
Krisen är förnyelsens tid. Det är en kreativ förstörelse.
Hans Sandberg
Senator Joe Biden är kände för att säga vad han tycker vilket ibland ställer till problem, men ingen kan säga att han gör sig till eller fjäskar för makten. Biden har erfarenheten, trovärdigheten, den internationella erfarenheten och kan Washington innan och utan. Han är attraktiv för just de arbetarklassväljare som haft svårt för den intellektuelle och smarte Obama, samtidigt som han är stark när det gäller försvar och säkerhet. Obama-Biden understryker hur svag John McCain är som kandidat. Han har väldigt lite att sätta emot utöver sitt gammelmansgemytliga arrogans.
Hans Sandberg
Dagens Nyheters ledarskribent Per Ahlin skriver att det är "tydligt (..) att Obama behöver Clinton" för att "lappa ihop det som gått sönder" och att "det blir alltmer sannolikt att hon utses till vicepresidentkandidat." Men resonemanget är lika bakvänt som snävt.
Skälet till att partiet splittrats under primärvalskampanjen beror framför allt på att Hillary Clinton medvetet drivit en kampanj för att splittra den demokratiska väljarkåren. Hon hade från början räknat med att klara av primärvalet snabbt och sedan fortsätta sin långa marsch mot presidentskapet. Men Barack Obama var smartare än henne, hade ett bättre program, en bredare strategi och var dessutom en naturlig ledare, medan hennes försök att leda alltid haft något tillkämpat och i grund och botten osäkert över sig. Plus det faktum att hon släpade på ett minst sagt betungande politiskt bagage, både när det gäller hennes egen politiska historia och sin make, som schabblade bort sitt presidentskap pga sin politiska opportunism, svaga ledarskap och sitt välkända problem med att hålla snoppen i styr. Det är sant att många amerikaner ser tillbaks på 1990-talet som en gyllene tid, men det betyder inte att de vill ha Clinton tillbaks i Vita Huset. Och det gäller i synnerhet den republikanska halvan av väljarkåren.
En del av Hillarys aktivister är idag upprörda och besvikna, men majoriteten av de som stödde Hillary kommer att sluta upp bakom Obama, särskilt när det blir uppenbart för dem att John McCain inte bara står redo att fortsätta president Bushs katastrofala utrikespolitik och ekonomiska politik, utan också står redo att tillsätta domare som vill ta bort kvinnans rätt till abort. Kommer deras bitterhet över förlusten att göra att de röstar för McCain i höst? Knappast.
Hillary är dessutom en kandidat vars stil står i bjärt kontrast mot Obamas. Hon är bra på att polarisera och dra skiljelinjer, men vad USA behöver är en president som går bortom Bush-regeringens "oss eller dom" politik. Obama siktar på att erövra mittfältet som en grundval för en ny och progressiv era. Att anlita Hillary som VP-kandidat skulle driva de oberoende väljarna och de missnöjda republikanerna över i McCains läger.
Vad Obama kommer att göra är att neutralisera Hillary genom att berömma henne och kanske lova henne en prestigefylld roll i framtiden, dock inte som vice president.
Hans Sandberg
Maureen Dowd undrar i dagens New York Times varför Hillary fortfarande finns kvar i loppet. Siktar hon på 2012 eller hoppas hon att bli president om nåt skulle hända Barack Obama?
"Clintonologists know that Hillary is up to something, but they aren’t sure what. Theory No. 1 is that it’s the Cassandra “I told you so” gambit: She believes intensely that he’s too black, too weak and too elitist — with all his salmon and organic tea and steamed broccoli — to beat her pal John McCain. But she has to pretend she’ll do “whatever it takes,” even accept the vice presidency, a job she’s already had and doesn’t want again, so that nobody will blame her when he loses on Nov. 4. Then she can power on to 2012.
Theory No. 2 is that it’s a 'Bad stuff happens' maneuver, exemplified in her gaffe about the R.F.K. assassination, that she figures that at least if she moves a few blocks from Embassy Row to the Naval Observatory, she’ll be a heartbeat away from the job she’s always wanted.
Either way, by broadcasting that she’s open to being Obama’s running mate, she puts public pressure on him similar to the sort of pressure Walter Mondale was under from rampaging feminists when he put Geraldine Ferraro on the ticket. Mondale ended up seeming henpecked, as Obama would seem if he caved to the women who say they will write in Hillary’s name or vote for anti-choice McCain before they’d vote for Obama."
Obama gör klokt i att lämna Hillary kvar på startbanan hans team lättar.
Hans Sandberg
Barack Obama är redan det största som hänt amerikansk politik sedan Martin Luther King, Jr. Hillary Clinton vägrar svälja det bittra pillret och hoppas fortfarande att hon åtminstone ska kunna bli vice-president, som en bakväg till det mål hon kämpat för i hela sitt vuxna liv. Men den dörren är med stor sannolikhet stängd.
En god vän som jobbar som frivillig i Obamakampanjen försäkrade mig i morse att Hillary inte kommer att erbjudas rollen som vice-president-kandidat:
CNN har just gjort prognosen att Barack Obama nu har de 2118 delegater han behöver för att vinna nomineringen till demokraternas presidentkandidat. Det behövs 4 till superdelegater, men CNN försäkrar oss att de vet att det finns minst fyra sådana.
Obama kommer att ge ett tal kl 22:00 östkusttid och deklarera sin seger i primärvalet.
Hillary Clinton talar just nu i New York och började med att gratulera Obama, dock utan att uttryckligen erkänna att han segrat i primärvalet. Hon sade att hon ska bestämma sig för hur hon ska fortsätta under de närmaste dagarna.
Hon vinner av allt att döma primärvalet i South Dakota, vilket gett henne en chans att dra sig tillbaks när det är som bäst. Hon hoppas av allt att döma kunna använda det stöd hon byggt upp till att förhandla sig till rollen som vice-presidentkandidat, vilket kan vara en förklaring till varför hon inte drog sig tillbaks ikväll. En Obama-Clinton allians i valet skulle kunna se bra ut på pappret, men risken finns att Hillary driver bort många oberoende och republikanska väljare som annars skulle lockas av Obama.
Bill och Hillary Clinton har ett starkt stöd inom det demokratiska partiet, men deras politiska garderob är så full av lik som den repubikanska attackmaskinen isåfall kommer att kunna använda under höstens valkampanj. Plus att det kan ställa till rejäla problem för president Obama att ha Hillary och Bill Clinton i Vita Huset. Möjligen skulle Obama kunna komma runt det genom att dra upp väldigt klara skiljelinjer med en gång och tvinga makarna Clinton att avveckla finansiella relationer på hemmaplan och internationellt som kan skapa intressekonflikter och genera Obama-regeringen.
Hans Sandberg
Scott McClellan, president George W. Bushs presschef från juli 2003 till april 2006, har skrivit en bok om sin erfarenhet från Vita Huset och det är inte direkt någon smickrande skildring.
President Bush tror på det han vill tro på och ägnar sig ofta åt politiskt lägligt självbedrägeri, skriver Scott McClellan i sin bok som börjar säljas i nästa vecka. Invasionen av Irak var enligt McClellan "ett allvarligt strategiskt felsteg", men Bushs värsta misstag var hans "beslut att överge uppriktighet och ärlighet när de egenskaperna behövdes som mest."
"The president had promised himself that he would accomplish what his father had failed to do by winning a second term in office," skriver han. "And that meant operating continually in campaign mode: never explaining, never apologizing, never retreating. Unfortunately, that strategy also had less justifiable repercussions: never reflecting, never reconsidering, never compromising. Especially not where Iraq was concerned."
Vita Husets nuvarande presschef Dana Perino har redan attackerat boken och sagt att McClellan är "sorglig" och att "det är är inte den Scott vi kände." Karl Rove, som får hård kritik i boken attackerade igår kväll McClelland på Fox News och sade att han inte kände igen McClellan i boken, utan att det var som att den var skriven av en "bloggare på vänsterkanten."
Hans Sandberg
Läs mer här:
White House Reacts Angrily to Former Aide’s Book
McClellan’s Book Bubble Bursts on the Blogs
Scott McLellan, Former Press Secretary, Attacks Bush's White House
Ex-Press Aide Writes That Bush Misled U.S. on Iraq
Boken heter:What Happened: Inside the Bush White House and Washington’s Culture of Deception
(Public Affairs, $27.95)
"Det enklaste hade varit att göra som andra amerikanska politiker när han eller hon kommer ner till Miami. Var fjärde år åker de ned till Miami och talar tufft om Kuba och sedan åker de tillbaks till Washington och ingenting förändras på Kuba," sa Barack Obama inför en jublande skara av 900 personer som bjudits in av den exilkubanska lobbygruppen Cuban American National Foundation.
Det varma mottagandet bland exilkubanerna som traditionellt lutar starkt åt republikanerna och utnyttas av mer eller mindre cyniska politiker var ännu ett tecken på att Obams uppriktiga och nytänkande politik går hem långt utanför de egna leden. "Jag tror att han är den enda kandidat som ärligt talat om sina intentioner när det gäller Kuba," sa Alina Fernandez, Fidel Castros dotter som lever i exil i Florida. (Washington Post, 24 maj 2008)
Hans Sandberg
