Elloragrottorna, Aurangzebs grav och en kopia av Taj Mahal (24/10/1974)

Skördearbete framför Fort Daulatabad. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Barn i Khuldabad. Foto: Hans Sandberg, 1974.

24 oktober 1974

Reste med turistbyråns rundtur idag. Först till Fort Daulatabad byggt på elvahundratalet. Det är mycket stort och ligger på en kulle inneslutet av sju yttre murar och en vallgrav.

Chand Minar är en 210 fot hög rosa minaret som Ala-ud-Din Ahmed Shah Bahmani lät bygga 1435-57 efter att han med list och mutor intagit den så svårintagliga borgen.

En minaret och en triumf.
Foto: Hans Sandberg, 1974. 

Khuldabad är en liten by fylld av moskéer. Där ligger mogulkejsaren Aurangzeb begraven i en marmorgrav.

Sedan åkte vi upp i bergen och kom så till Elloragrottorna. Först besökte vi ett litet Shiva-tempel från 1769. Munkarna tittar saligt från varandra och milt kärleksfullt på oss när vi fotograferar dem. Mitt emot ligger en fet ko av sten med rödmålade horn. (Det var i själva verket en skulptur föreställande tjuren Nandi som Shiva ibland red på, förf. anm. 2014). 

Ett litet tempel tillägnat Shiva. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Tjuren Nandi som Shiva ibland rider på. 
Foto: Hans Sandberg, 1974.

Efter lunchen åker vi den sista biten fram till Kailasatemplet som tillhör den hinduistiska gruppen. Det är ett kolossalt stort tempel som är uthugget direkt ur berget uppifrån och ner. (Man antar att det var kung Krishna I som på 700-talet lät börja bygga det.) Troligen tog det 7-8 generationer att gräva ut det. Medan vi guidades runt där inne bröt regnet ut. Ett varmt hällregn. När vi kom ut på framsidan såg vi ett dussintal vattenfall som hade bildats. (Upp genom ett av dräneringshålet kom en lång orm som skrämde turisterna i närheten, förf. anm.)

Kailasatemplet är uthugget i sandstensberget, 
uppifrån och ned. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Kailasatemplet. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Bredvid hindutemplen ligger de buddhistiska. De är mindre och var grävda inåt från sidan. De är fyllda med Buddhafigurer i olika varianter och kvinnor med fulländade former. Brösten är perfekta halvklot. Bortom dem ligger den jainistiska gruppen. De påminner i mycket om de buddhistiska. Alla tre sorterna är fyllda med erotik och erotiska anspelningar. Över ett par av de jainistiska templen störtar ett vattenfall. En kraftig bred ränna uthuggen i sten leder vattnet någon meter ut över öppningen.

Ett vattenfall över en av Elloragrottorna.
Foto: Hans Sandberg, 1974.

Vishwakarma är det viktigaste av de buddhistiska templen. 350-700 e Kr. Det är byggt som en kristen kyrka, men med en stor stupa dominerad av en 3,3 meter hög Buddhafigur. Grottan förfärdigades under 600-talet. Nedanför kullarna där de 34 templen finns breder ett grönskande slättland ut sig. Det verkar ha varit sjöbotten för länge sedan och från botten reser sig flera mindre berg likt öar. Det växer inte mycket träd utan huvudsakligen gräs.

Grotta nummer 10, Ellora. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Vishwakarma i grotta nr. 10 påminner
om en kristen kyrka, men istället för altare
sitter en stor Buddha framför en stupa.
Foto: Hans Sandberg, 1974.  

Aurangabadgrottorna ligger alldeles i närheten av Aurangabad. Där uppifrån har man en fin utsikt över staden och Taj Mahal-efterapningen Bibi Ka Maqbara från 1660 som drar blicken till sig där den ligger snett bakom en grön konisk ö. På toppen av det berget står ett ensamt träd vid ett stenhus. Det ger ett fridfullt intryck.

Bibi Ka Maqbara sett från avstånd. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Bibi Ka Maqbara. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Vi tittade närmare på Bibi Ka Maqbara, som Aurangzeb lät bygga för att visa sin kärlek till sin första hustru (Dilras Banu Begum). Han hade emellertid inte lika stora resurser som sin far Shah Jahan (vilken lät uppföra Taj Mahal till minnet av sin tredje hustru Mumtaz Mahal som avled vid födseln av parets 14:e barn, förf. anm.) och kunde inte importera persisk marmor. Istället fick han nöja använda indisk vit marmor och endast till några delar av moskén. Resten är vitmenat. Det hela gör ett slitet och dekadent intryck.

Panchakki, en vattenförsörjningsanordning som Aurangzeb lät bygga för 300 år sedan, var sista etappen i vår utflykt. Vad man först ser är ett jättestort träd med parasitväxter som sträcker sina rötter ner mot marken och en av flera bassänger. Mittemot trädet står en mur och från ena sidan av den sprutar en bred vattenstråle ständigt nytt vatten i bassängen. Vattnet har forslats hit genom tunnlar till en källa sju engelska mil bort. Höjdskillnaden driver systemet. Den har oavbrutet försett bassängen med vatten i trehundra år nu.

Mogulkejsaren Aurangzeb lät bygga ett vattenverk som ännu
efter 300 år levererar vatten från en källa 10 km bort.
Foto: Hans Sandberg, 1974.

Det djupaste elände och sublima monument (20/10/1974)

Morgon i Bhopal, huvudstad i Madya Pradesh.
Foto: Hans Sandberg, 1974. 

20 oktober 1974

Kom till Bhopal halv sex i morse. Stationshuset och väntsalarna var fyllda med magra, smutsiga människor i trasiga tygstycken. Sjuka ögon. Barn, kvinnor och män som tar sig fram med kryckor och ena benet avslutas nedanför knäet. Troligen spetälska. De flesta har armar som tändstickor. När vi kommer ligger de hopkrupna som bylten på golvet. Tiggare kommer in i vagnen och sträcker fram sina smala händer och gamla bleckburkar. Små flickor klänger i fönstret och tigger.

Det djupaste elände.

Utanför järnvägsstationen. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Tiggande barn vid tåget. Foto: Hans Sandberg, 1974.

*

På vägen till Khajuraho såg vi stora vita apor sitta ute på fälten. 

*

20 oktober 1974 Sanchi

Även Sanchis järnvägsstation var full av fattiga. Utanför station ett provisoriskt läger av låga hyddor. Vid en väg sitter ett par familjer. En kvinna drar ett hjul, som driver en bälg. Syre sprutas då genom ett rör ned i sanden under en brasa. Två män smider yxor och skäror av järn som glödgats i sanden. Steget syntes inte långt från de tusentals år gamla verktyg som fanns i montrarna på Sanchis museum till dessa smeder utanför Hälsocentralen.

På väggarna kryper ett tjugotal små ödlor. Kackerlackor, knott, myggor och flugor irriterar oss. På eftermiddagen kastar sig en giftig orm från väggen ner på altangolvet. Värdens ena son slår ihjäl den med en käpp. Den är grå med vita kors med fem centimeters mellanrum på ryggen. Sedan huvudet krossats fortsätter den kränga sig i flera minuter. När vi senare på eftermiddagen är på väg till värdshuset där vi bor, möter vi två svarta indier. Den ena håller en död flygande hund i handen. Han kastar den på marken och flugorna kryper i ögonen på den. Den vägde säkert ett och ett halvt kilo och hade stora rovdjurständer.

*

Gröna papegojor flyger i trädgården. På dörren sitter två bleka små grodor.

*

En av de buddhistiska stuporna (gravmonument) i Sanchi.
Foto: Hans Sandberg, 1974.

Detalj från en av portalerna. De var ursprungligen skurna i trä,
men kom så småningom att utföras i sandsten.
Foto: Hans Sandberg, 1974. 

Sanchi kallades enligt gamla ceylonesiska krönikor Vedisa-giri – hill of Vediva = Vidisha. 9 km n.ö. om Sanchi eller Chetiyagna (hill with chaityas, i.e. sacred Buddhist edifices. However, early inscriptions mention the place as Kakanava, or Kakanaya and later inscriptions as Kakanada-bota or Bota-sri-parvata.)

Blev centrum för buddhismen under Ashokas tid, 273-236 B.C.