(Skrevs för Dagens Forskning våren 2002. Opublicerad).
"Thirty years from now the big university campus will be a relic. Universities won't survive in their present form. The main reason is the shift to the continuing education of already highly educated adults as the center and growth sector of education."
(Peter Drucker, 1997)
Modern informationsteknik spelar en växande roll i utbildningen på alla nivåer, men det råder inte alls samma klarhet om vilken roll tekniken ska spela i framtiden. Får studenter som pluggar online bättre eller sämre utbildning än om de pluggar på campus? Kommer nya virtuella lärosäten ersätta de traditionella, eller kommer elituniversiteten stärkas och exportera sin utbildning till studenter världen över?
Ingen vet exakt hur många som pluggar online, men
Starr Roxanne Hiltz skrev nyligen att över en miljon högskolestudenter pluggar online. Hon är professor vid
New Jersey Institute of Technology (NJIT) och en av onlineutbildningens eldsjälar.
Det totala värdet av alla produkter och tjänster för elektronisk inlärning i USA uppgick enligt en uppskattning till 73 miljarder kr år 2000. Det var emellertid mindre än en procent av hela utbildningsmarknaden, som då omsatte 7.600 miljarder kr. Prognosen för 2005 ligger på 410 miljarder kr. En rapport från de amerikanska delstatsguvernörernas organisation (NGA) uppskattade andelen 2- och 4-åriga högskolor med distanskurser till 68 procent 1998, en siffra som de trodde skulle stiga till 84 procent 2002. (NGA 2000: The State of E-Learning in the States, 6 juni 2001.) Det amerikanska utbildningsdepartementet skrev för två år sedan att andelen offentliga fyraåriga högskoleutbildningar med distanskurser ökat från 62 procent 1995 till 79 procent 1997-98.
Onlineutbildning sågs i början som en fortsättning på 1900-talets brevskolor, radio- och teveuniversitet, men har tack vare Internet trängt ut i nästan varje kapillär av utbildningsväsendet. Det används av studenter som har långt till skolan, inte hinner åka in till föreläsningar på grund av jobb och familj, av studenter som inte kan få en viss kurs på sin högskola, eller helt enkelt föredrar att plugga online. Motiven varierar och det gör också utbudet. Det finns exklusiva utbildningar som Duke Universitys globala MBA för 86.000 dollar, vidareutbildning som arbetsgivarna betalar för, onlinekurser för ex-studenter (alumni) och gratismoduler som dem man ta genom att logga in sig på Columbia Universitys sajt Fathom.com.
-Över hälften av alla högre utbildningar erbjuder onlinekurser, säger Brian Lekander, som är en av utbildningsdepartementets presstalesmän på detta område.
Det finns emellertid inte mycket vare sig information eller intresse för högre onlineubildning från den federala regeringens sida. Bush har fokuserat sin utbildningspolitik på grundutbildningen, medan saker som onlineutbildning inte ses som en uppgift för regeringen. Det finns dock ett stort undantag och det är militären. Den amerikanska armen drog nyligen igång ett mångmiljardprojekt (6 mdr kr) för att bygga en virtuell högskola för soldater kallad eArmy. Detta kan enligt Brian Lekander få stor betydelse, eftersom det involverar ett stort antal människor och att försvaret kan stimulera teknisk standardisering, något som omfta smittar av sig på den privata sidan via Pentagons många underleverantörer.
Det var länge delstaterna, särskilt stora och relativt glesbefolkade delstater, som var drivande när det gällde nya former av utbildning. På 70- och 80-talets lanserades en mängd program för distansutbildning via satellit- och telenät. Avlägsna skolor försågs med dyrbara videokonferenssystem vilka kopplades upp mot skolor och universitet så att de kunde få access till lärare som de annars inte skulle ha access till. Internet och webben gjorde det enklare och billigare att bygga upp sådana nät och ”poola” regionala resurser, vilket skedde när tio delstater bildade Western Governor’s University.
De gamla ”fina” elituniversiteten som Harvard, Princeton och Yale tog det mera försiktigt. Princeton drog sig ur ett gemensamt onlineprojekt och vill idag inte vilja förknippas med onlineutbildning, medan Harvard och särskilt Harvard Business School ser en global potential för sin utbildning.
-Det finns idag över 20.000 onlinekurser för andra studenter än dem på den egna skolan, säger Carol A. Twigg, en veteran på området och en av ledarna för Educause, som främjar användningen av IT inom den högre utbildningen. Över 1.800 av USA:s nästan 4.000 universitet och högskolor är medlemmar i gruppen, som bildades 1999 genom en sammanslagning av Cause och Educom.
Tanken på högre utbildning via Internet har också mött motstånd från lärare och studenter. 900 lärare vid University of Washington skrev i slutet av 90-talet på en petition mot delstatens planer på ett stort virtuellt universitet och år 2000 varnade 16 professorer vid University of Illinois för att distansutbildning inte var någon garanti för att man kan leverera högklassig utbildning till låg kostnad, något som varit ett viktigt skäl till delstaternas entusiastism. De påpekade i sin rapport att en god utbildning kräver få studenter per lärare och det kostar vare sig man är online eller offline.
Filosofen
Hubert L. Dreyfus, som redan på 80-talet kritiserade forskningen inom artificiell intelligens, kritiserar sin bok ”On the Internet” (Routledge, 2001) onlineutbildningen på filosofiska grunder. Inlärning förutsätter fysisk närvaro skriver han och tar stöd hos filosoferna
Nietzche och
Kierkegaard, men medger samtidigt att distansutbildning är bättre än ingen utbildning. (Se
Michael Arnones artikel i
The Chronicle of Higher Education, 15 mars 2002.) Andra kritiker befarar att utbildnng online ska öppna dörrarna för ett slags lågpris- och lågkvalitets MacUniversity, där standardiserade programmoduler ersätter lärarna.
Det mesta av motståndet mot onlineutbildning är dock passivt och sker i det tysta. Ett skäl till att flera projekt stupat är just att lärare inte velat eller ansett sig ha tid att delta. Och inget garnaterar att de som är mest förtjusta i att skapa nya webbkurser också är de bästa pedagogerna.
För den som inte har något alternativ är varje form av distans- eller onlineutbildning naturligtvis bra, men bägge sidor i debatten skulle gärna vilja ha ett svar på gäller om onlineutbildningen som sådan är bättre eller sämre än den traditionella utbildningen. Forskarna
B.W. Brown och
C. E. Liedholm skriver i majnumret av
American Economics Review att studenter som tagit traditionella kurser i mikroekonomi ”klarar sig betydligt bättre än virtuella studenter när det gäller det mest komplexa materialet....” Det var dock en relativt liten studie och det finns en uppsjö som pekar i rakt motsatt riktning.
Den stora privata stiftelsen
Pew, som inte drar sig för kontroversiella ämnen, ska försöka ta fram ett brett underlag för att jämföra utbildningar online och offline. Carol A. Twigg leder Pews nationella ”demonstrationsprojekt,” som också ska visa hur man med informationsteknik drastiskt kan sänka kostnaderna för traditionella utbildningar. Den första testgruppen visar enligt Twigg att så är fallet.
Hur man ser på utbildning online beror förstås på vilket slags utbildning man talar om.
-Det finns två sorter. Den ena fungerar som en korrespondenskurs förmedlad av datorer, eller en datorstödd utbildning där man bara pressar ut saker och inte har någon interaktion mellan lärarna och studenterna. Det är inte en effektiv modell. Den andra använder datorstödda kommunikationer för att bygga upp inlärningssamhällen. Det är en löpande och vanligen kontinuerlig gruppkommunikation där man betonar samarbete och inlärning i grupp. På NJIT kallar vi sådana asynkrona inlärningsnät (ALN, se www.aln.org) för virtuella klassrum, skriver Starr Roxanne Hiltz i en epostintervju.
-Våra studier har visat att sådan inlärningsnät är minst lika bra som och ofta bättre än traditionella föreläsningar i klassrum. Resultaten av undervisningen varierar emellertid mycket då det finns bra och dåliga lärare online likaväl som i traditionella klassrum.
Hon medger att andelen studenter som hoppar av ibland är högre, men ser inte det som en följd av att kurserna är online, utan att en större andel av dessa studenter har heltidsjobb och familj.
Richard N. Katz var forskningsstuderande i historia vid
University of California at Berkeley innan han blev utbildningsbyråkrat vid Berkeley. Han fortsatte med detta i 14 år, varav han sysslade med informationsteknik under fem år. I mitten på 90-talet började han jobba för Cause och fick 1998 ett toppjobb på Educause.
-Det viktigaste man skulle kunna säga om effektiviteten av onlineutbildningen är att vi inte har någon omfattande och sammanhängande forskning som entydigt stöder vare sig den ena eller andra åsikten om distribuerad inlärning. Men jag är en ganska pragmatisk person och skulle vilja påstå att medan vi saknar klara vetenskapliga bevis för dess effektivitet, så har marknadens bevis varit ganska övertygande.
-Den imponerande uppslutningen bakom sådana klasser tyder definitivt på att debatten om deras effektivitet torde kunna ses som ganska akademisk. Vi befinner i en början och har redan så mycket entusiasm och erfarenhet att det verkar bli en väldigt viktig del av den högre utbildningen, säger Richard N. Katz, som författat flera böcker om onlineutbildning.
Mot detta skulle man kunna invända att vi nyligen sett flera virtuella universitet försvinna lika fort som de kom.
NYUonline försvann efter en treårig satsning på 250 miljoner kr efter att ha genererat endast sju kurser.
-Vi har haft en mängd misslyckanden som NYUonlne,
Virtual Temple (
Temple University,) och
Cardean University (tillhör
UNext, min anm HS) har också problem. Felet var inte att man undervisat online, utan att NYUonline inte hade förutsättningar att bli ett lönsamt företag. Det betyder inte att det var något fel på den pedagogiska produkten, men kanske att de var överdrivet optimistiska i sina marknadsbedömningar, eller inte kunde prissätta och paketera produkten.
-Det påminner om dot-com-fenomenet. De flesta virtuella universitet dök upp mellan 1998 och 2000 och av samma skäl som många andra dot-com-företag. Vi hade en vansinnig eufori om allt som hade med nätverk att göra och de finansierades på grundval av mycket ytliga affärsplaner. En del av oss lutade oss tillbaks och frågade oss hur det ska kunna fungera och det gjorde det nu inte.
Här föreslår han emellertid att vi tar ett steg tillbaka och anlägger ett historiskt perspektiv på det som hänt.
-Jämför med Europa under den industriella revolutionen. Här fanns säkert mängder av misslyckanden. Vi lever i början på en renässans, eller en revolution i hur man organiserar och levererar högre utbildning. Under sådana tider sker misslyckanden.
Men experimenten med onlineutbildning föregick ju internetbubblan?
-Det stämmer.
University of Phoenix har över 20.000 studenter i distansutbildning. Det är en väldigt gedigen och metodisk institution som inte drar sig för stora investeringar om det behövs. Brittiska Open University är ett annat exempel på effektiv onlineutbildning. Det finns exempel på utbildningar som varit framgångsrika i distansutbildning under en längre tid. Det finns isolerade exempel på framgångsik onlineutbildning. Slutligen har vi traditionella utbildningar som inkorporerar element av onlineutbildning.
-Det gäller att föra samman dessa erfarenheter, liksom de erfarenheter som finns från fortbildning inom näringslivet. En av nyckelfaktorerna bakom framgångsrika onlineprogram förefaller att vara att man bryter upp de terminslånga kurserna i mindre bitar, som så att säga är mer lättuggade.
-Columbia Universitys prefekt Arthur Levine talar om den potential som ligger i att kunna knoppa av utbildningsprocessen. Det skulle kunna betyda att du tar 30-40 moduler istället för en hel årskurs fysik. Lärarna skulle kunna paketera utbildningsobjekt från hela världen, objekt som kanske inte alls ser ut som traditionella kurser.
-Ett problem i våra tidiga försök var att man försökte lägga distansutbildningen ovanpå den traditionella klassrumsundervisningen, vilket inte behöver vara den idealiska modellen för distans- eller elektronisk utbildning, säger Katz.
Det talades ett tag om att den elektroniska utbildningen skulle slå ut den traditionella på samma sätt som man talade om att
Amazon.com och andra elektroniska butiker skulle ersätta ”bricks & mortar” butikerna. Istället fick vi ”bricks & clicks.” Ska man förstå talet om en blandad modell inom utbildningssektorn på samma sätt? Betyder det att de traditionella lärosätena kommer att fånga in onlinevågen? Eller har den fortfarande en revolutionär potential?
-Jag har obegränsad tilltro till den traditionella högskolans förmåga att assimilera nya verktyg och metoder. Men du frågade också om detta kan vara en revolutionär situation. Det kan vara sant det också. Om man tittar på den högre utbildningens historia kan vi se att funnits helt andra perioder som i Europa under klostertraditionen. Det var en utbildningsmiljö organiserad för att samla in, kopiera och förvara texter. Medeltidens stora lärocentra var bibliotek snarare än stora centra för lärd debatt.
-De stora klassiska universiteten
Oxbridge (Oxford och Cambridge)
Sorbonne, Pisa, Bologna skapades under medeltiden. De finns kvar, men jag undrar om de kommer att förbli den dominerande modellen. En ny modell förstör sällan den gamla, så de kan kanske samexistera, men jag tror att det blir svårt för de gamla universiteten att till fullo utnyttja den nya teknologins möjligheter. Den kommer att resultera i radikalt nya ansatser och organisationer för att leverera utbildningen.
-80 procent av världen behöver högre utbildning och jag tror inte att ”brick & mortar” institutionerna kommer att kunna leverera den till så många. Vi kommer att få nya saker. Jag är inte säker på vad. Kanske får vi det som John Daniels kallat den allmänna högre utbildningens ”massification.”
Massificering? Det låter nästan som kommersialisering? (eg. commoditization, min anm HS.)
-Det finns ett sådant element och det är en intressant utmaning för dessa teknologier. I viss mening kan man ju se den modell som växte fram under senmedeltiden som ett kommersialiserat utbildningssystem. Jag brukar skämta med att jag var en student i ett tidigt system för distansutbildning eftersom jag satt längst bak i en mycket stor föreläsningssal. Det var i högsta grad opersonligt och väldigt kommersialiserat.
-Detta utbildningssystem var ett svar på den industriella revolutionen. En storlek skulle passa alla. De nya teknologierna gör det däremot möjligt att väva samman en del av de genombrott vi nått inom neurologin med den kognitiva vetenskapen om hur folk lär sig saker. Dessa insikter kan inkorporeras i programvara och andra aspekter hos teknologin, vilket gör att vi kan ha centralt tillverkad kommersiell utbildning, som samtidigt är anpassad efter olika individers intressen och inlärningsstilar, säger Katz.
Kapar man inte därmed forskningsankytningen?
-Det är ett komplicerat problem som jag inte vet svaret på.
Det är lätt att se hur marknadskrafterna skapar modulära paket som man kan sätta i sig in under lunchen på kontoret. Men det går inte att jämför med en utbildning där man verkligen engagerar sig helt och inspireras av en professor i hans labb.
-Det kan man bara spekulera om. Fast frågan är om inte talet om forskningsuniversitetet som det ideala lärosätet är något av en myt. Det är obevisat och högst tvivelaktigt. En av de bästa sakerna med onlineutbildning är att den åter gör undervisningen till ett spännande område. Forskningsuniversiteten har underskattat undevisningens roll under de senaste 40 åren. Det är forskningen som står för pengarna och det är den som styr vem som får jobb och befordras, vilket i vissa avseenden skadat undervisningen. Men informationsttekniken har medfört att ny energi och nya pengar satsas på undervisning. Folk som gillar att undervisa får mer institutionellt stöd, säger han.
Kommer inte “massificeringen” snarare öka betydelsen av exklusiva skolor där man bor på campus och kan bli du och bror med eliten?
-Det tror jag definitivt är det som kommer att hända!
Online för massorna och offline för de rika?
-Det är ett olyckligt, men troligt resultat. Eliterna – åtminstone den i USA – kommer under lång tid framöver att jämställa en högklassig högre utbildning med att bo och studera på ett fint universitet. Ställen som Princeton gör klokt i att betona denna aspekt i konkurrensen med andra skolor. De kommer att fortsätta rekrytera den akademiska eliten eftersom de ger stipendier till alla (som är tillräckligt smarta, min anm HS.) oavsett ekonomisk bakgrund. Andra skolor som saknar Princetons finansiella resurser kommer att attrahera den ekonomiska eliten.
Harvard verkar vara mer nyfikna på online? De vill använda sin skolas namn som varumärke på webben?
-Det är mycket möjligt. De har ett märkesnamn som är känt över hela världen. Alla vill ha en examen från Harvard, så här finns en möjlighet att sälja Harvard via distansutbildning. Många institutioner vill göra det och det var det NYUonline handlade om, men här finns också en stor risk om man inte tar väl hand om det rykte som det tog 400 år att bygga upp. Om man inte tillämpar dessa teknologier och pedagogiska metoder på et sätt som ligger i linje med vad folk väntar sig från Harvard, kan dess rykte skadas. Det gäller att vara mycket, mycket försiktig. Kvaliteten är det enda som gäller när man säljer utbildning online, inte arkitekturen, säger Katz och skrattar.
Det kostar tid och pengar att skapa onlineutbildning av hög kvalitet.
-Man måste se det som en kapitalkostnad snarare än en utgift. Frågan om lönsamhet hänger samman med hur man hanterar skalan. Om du spenderar fem miljoner kr på en klass, så är det mycket mer än du normalt satsar. Det skulle kanske kunna gå om du kan sprida ut investeringen över tusentals studenter, men det går inte i ett ämne där kunskapsinnehålet förändras hela tiden. Din information kommer att vara obsolet. Inom ingenjörskonsten håller ditt innehåll på sin höjd under tre år, medan ämnen som världslitteratur, kulturhistoria och matematik är relativt stabila ämnen. Det finns ämnen som förändras snabbt, men där det ändå går därför att efterfrågan är så stark. Det gäller kurser som ger tekniska certifikat för att jobba med produkter från
Microsoft, Sun och
Cisco.
-Många webbkurser skapas av en individ som lägger ut sin kurs online, men sådana kurser kan sällan använda skalfördelar. University of Phoenix fungerar därför att de utvecklar sitt material uppifrån och ned. De gör marknadsundersökningar för att undersöka efterfrågan. De vet därför hur mycket de kan investera i en kurs.
Betyder inte det att universitetet blir en form av massmedia och att vi kommer att få samma fenomen som inom massmedia?
Vi kommer att få superlärare som tjänar miljontals dollar för att skapa riktigt populära kurser?
-Tja, det verkar som om du och jag tänker på samma sätt. Det finns olika modeller även för mediaföretagen, men jag tror att vi kan få se ett slags studiosystem växa fram. Den modellen har ju visat sig ganska värdefull inom filmindustrin. Vi kommer också att få en mängd oberoende producenter, på samma sätt som inom filmindustrin och vi kommer att få stjärnor. Stjärnor har vi alltid haft. Tänk bara på de kontrakt Paul Samuelson fick för sina läroböcker i ekonomi. Han fick över en miljon dollar för rättigheterna. Med nya media finns möjligheten att gå upp i skala vilket kommer att göra beloppen mycket större. Numren komer att öka och stjärnorna bli större. Det kommer inte nödvändigtvis göra de traditionella universiteten obsoleta, men jag undrar om de kommer att ha tillräckligt med entreprenöranda för att bli hybrider mellan produktionsstduior och universtitet.
-Det kommer en dag när
Time-Warner, Walt Disney, Turner Broadcasting eller
PBS upptäcker att utbildningsmedia verkligen kan vara lönsamma. När det sker kommer saker att förändras på allvar. Det kommer inte att driva bort Princeton från marknaden, men det betyder att tiden är ute för de traditionella universiteten att dra nytta av sina utbildnings- och tekniska resurser. Bara några få universitet, som Harvard, har tillräckligt starka märkesnamn för att stå emot Time-Warner och Disney.
Möjligen kan vi få konsortier, typ om tio av de bästa universiteten samarbetar. De flesta universitet kommer emellertid inte kunna konkurrera med Microsoft, Disney och Turner, utan bli underleverantörer snarare än produktionsstudior.
Privata University of Phoenix arbetar redan enligt studiomodellen.
-De utvecklar sina kurser centralt, distribuerar dem till lärarna som tränas på samma sätt. Det är som när man gör en film och sänder ut den till biograferna. Men detta är en fin institution med känsla för det akademiska. Det är inget ont ställe, utan de har smält samman marknadens värden med akademins värden. Det är inget Disney-universitet, säger Katz.
Hans Sandberg
Stanfordchefen Atkinson blickar framåt
-Universiteten har inte längre något monopol på produktionen av kunskap. De kommer att få konkurrera med leverantörer av information och ideer som inte har något behov av dyrbara campus, idrottsplatser, eller akademiska klubbar. Faktum är att konkurrenter till de traditionella fristående universiteten dyker upp överallt, sa Stanfords prefekt Richard C. Atkinson i ett tal förra våren.
-Investerare satsade ifjol många miljarder dollar på onlineutbildning och prognoserna tyder på att det är en tillväxtindustri. Storbritannien har förklarat att de ska etablera ett e-universitet och EU är inne på samma spår, fortsatte han och gjorde sedan en internationell utvikning:
-Den enorma internationella efterfrågan på teknisk träning och yrkesutbildning kommer att uppmuntra nya leverantörer av högre utbildning att gå utöver de nationella gränserna och erbjuda utbildning när som helst och var som helst. Men vi vet inte om det kommer att växa fram en tillräckligt stor global marknad för onlineutbildning, eller om de flesta studenter kommer att välja ämnen som ger omedelbar financiell eller karriärnyta i motsättning till att studera humaniora, eller om den traditionella högre utbildningen kommer att dominera denna marknad. Det är en helt ny värld, för vilken det inte finns några modeller, fortsatte stanfordchefen.
Hans Sandberg
