onsdag, december 26, 2001

Mätt på IT?

(Publicerad i Sydsvenska Dagbladets nättidning Snällposten i januari 2002)

För ett år sedan fruktade man ”den kommande IT-depressionen,” men hur många pratar idag om spruckna bubblor? Faktum är att fjolårets oro känns en smula futtig jämfört med dagens krig, terrorhot och ”globaliserade” konjunkturnedgång.

Perspektivet var för smalt; alltför fokuserat på IT. Det var så smalt att Bill Gates – som knappast kan skyllas för att vara någon teknikfiende – fick på huvet när han på konferensen ”Creating Digital Dividends” i Seattle ifrågasatte nyttan av elektronisk handel för världens utfattiga. ”Fattar folk verkligen vad det betyder att leva på en dollar om dagen? Det finns ingen elektricitet i huset,” sa han och spann senare vidare på den tanken i en intervju för New York Times. Han föreställde sig afrikanska mödrar i en by som fått nya datorer: ”De kommer knappast att slå sig ner för att kolla in eBay, eller någonting sådant. De vill se sina barn överleva.” (NYT, 3 nov 2000.)

En sådan skepsis innebär naturligtvis inte att man tappat tron på IT-revolutionen, bara att man placerar in den i ett bredare socialt sammanhang. Och det är just vad Peter Drucker gör i en lång essä kallad ”The Next Society” (The Economist, 3 nov 2001.) Drucker är inte bara en av världens mest inflytelserika managementfilosofer, utan också ett tungt namn när det gäller informationsteknik. Men det är befolkningens demografiska sammansättning, företagens organisationsformer och kunskapsarbetets natur som står i centrum för hans analys. Han citerar sjunkande födelsetal och längre livslängder, vilket ger USA, Europa och Japan en allt äldre befolkning. Vi får samtidigt alltfler ”kunskapstekniker,” dvs folk som i och för sig jobbar med sina händer, men bara efter att ha skaffat sig en avancerad utbildning som måste vidareutbildas om och om igen eftersom deras kunnande föråldras snabbt. Det nya samhället är dynamiskt och flexibelt och tillåter mycket större social rörlighet än något tidigare samhälle, men det kommer med nya psykologiska utmaningar eftersom dynamikens baksida är att man kan förlora den ställning man just vunnit. Gårdagens integrerade koncerner omvandlas till lösliga organisationer som kan ha många former, från designcentra, till specialiserade tillverkningsföretag och globala inköpskooperativ. Svårigheten att hålla samman dessa nya företag har resulterat i en hjältedyrkan (Jack Welch, Andy Groove och Sanford Weil) som i själva verket pekar på en kris för deras ledningssystem.

IT-revolutionen finns med överallt i det moderna samhället, men metamorfosen handlar om mycket mer. Drucker jämför IT-revolutionen med den första och andra industriella revolutionen och slår fast att det mesta återstår att göra. ”Vi kan vara övertygade om att samhället år 2030 kommer att vara väldigt annorlunda mot idag..... Det kommer vare sig att domineras eller formas av informationstekniken. IT kommer naturligtvis att att spela en stor roll, men den kommer bara att vara en av flera viktiga nya tekniker. Den centrala egenskapen hos nästa samhälle, kommer precis som för dess föregångare, att bli nya institutioner och nya teorier, ideologier och problem,” skriver 92-åringen.

Hans Sandberg

söndag, november 25, 2001

En grym paradox och en ny normalitet

(Publicerad i Sydsvenska Dagbladets nättidning Snällposten i december 2001).

Det har gått ett par månader sedan terrorattackerna i i USA och vi vågar ännu inte ta för givet att de senaste veckornas lugn på hemmafronten ska vara bestående. Vem vet, vice-presidenten Dick Cheney kanske hade rätt när han sa till watergateavslöjaren Bob Woodward att vi har fått en ny slags normalitet. ”Vi kommer att tvingas vidta åtgärder …. som kommer att bli en permanent del av vår livsstil. I slutändan kommer vi att tvingas göra alla dessa saker - säkerhet, hur vi hanterar resor och flygbolag - för att så att säga göra målet hårdare, göra det svårare för terroristerna att komma åt oss. Och jag tror att de kommer att bli permanenta inslag i vårt sätt att leva.” (WP 21 oktober 2001.)

Så bin Laden lyckades väl på sätt och vis. Terrorn fungerade, för folk lät sig skrämmas, men merparten av lidandet drabbar inte amerikaner och europeer, utan folken i de länder som drabbas av kriget och där fundamentalisterna skrämmer iväg utländska företag och investeringar. De riskerar att drabbas av växande fattigdom, särskilt i de länder och regionen där fundamentalisterna får överhanden.

Det är en grym paradox att denna nästan maniska vilja att vrida klockan tillbaka kommer i en tid då kommunikations- och IT-revolutionen verkligen börjat knyta samman världen och öppnat nya möjligheter att sprida kunskap, utbildning, sjukvård och handel. Fattiga hantverkare i Afrika, eller Apalacherna med för den delen, kan sälja hantverk till kunder över hela världen, istället för att skinnas av någon mellanhand. Fattiga studenter på ö-republiken Palau (19 000 invånare) kan besöka något av internetkafeerna i huvudstaden Koror och få access till hela kursmaterialet på Massachussetts Institute of Technology.

Den viktigaste faktorn bakom alla ekonomisk utveckling – teknologiskt kunnande – kan nu delas på ett sätt som aldrig förr i världshistorien. Men för fanatiker som bin Laden är just denna möjlighet ett hot och det var därför talibanerna förbjöd både TV och Internet, för ju mer folk vet, desto svårare blir de att styra.

Bin Ladens eget terrornät drog sig däremot inte för ett ögonblick från att använda all modern teknik de kunde komma över, från kortvågsradio och mobiltelefoner, till Internet och stingerrobotar. De tog världen på sängen, men istället för att försvaga sin fiende stärkte de den och världen slöt sig samman på ett sätt som inger hopp inför framtiden.

Men det finns också en risk för att vi i skuggan av terrorn börjar tillåta saker som vi normalt inte skulle tillåta och ger Storebror - som nyss stod och trampade i farstun – hedersplatsen vid stora matsalsbordet. Det är svårt att argumentera mot tillfälliga frihetsinskränkningar under trycket av krig och terrorhot, men det är desto viktigare att se till att de inte blir normala företeelser.

Hans Sandberg

onsdag, oktober 10, 2001

Smarta jätteteleskop tog revansch på Hubble (2001)

(Publicerad i Ny Teknik 2001-10-10 14:00. Även publicerad i danska Ingenioren.)

Formbara speglar kompenserar för atmosfäriska störningar

Hubbleteleskopet långt ute i rymden kastade länge en skugga över sina markbaserade kusiner. Hur skulle de kunna konkurrera med ett teleskop långt ovanför jordens störande atmosfär? Men med hjälp av datorer och optiska innovationer lånade från Reagans stjärnornas krig-projekt har den markbaserade astronomin tagit revansch.
- Vi kan ta klarare bilder än Hubble, samtidigt som vi samlar in tio gånger mer ljus, säger Matt Mountain, som är chef för Geminiobservatoriet på Hawaiiön.


I förgrunden, Gemini North. Mauna Kea, Big Island, Hawaii.
Foto: Hans Sandberg, 2001
Big Island är den största av Hawaiis åtta öar och har de högsta bergen i Stilla havet. Få platser på jorden kan mäta sig med denna vulkanrika ö när det gäller astronomi. Atmosfären vid den sovande vulkanen Mauna Keas topp - 4 200 meter över havet - är ovanligt klar och stabil, plus att den är hela 40 procent tunnare och syrefattigare än vid havsytan.

Här ligger de optiska tvillingteleskopen Keck 1 och 2, samt Gemini Nord, ett av två samverkande teleskop som ska bevaka hela stjärnhimlen i det infraröda området. Men den tunna atmosfären till trots brottas även astronomerna på Mauna Keas topp med störningar.

Ljuset från avlägsna himlakroppar färdas mot jorden likt ringar på vattnet. Men när ljuset går igenom atmosfären störs vågfronten; det uppstår avbildningsfel. Vid klara och lugna nätter blir felet litet, men så snart det finns atmosfäriska störningar blir fronten ojämn. För astronomernas del betyder det grumliga och smetiga bilder, och det oavsett hur stora teleskopen är.

Länge kunde forskarna inte göra mycket åt saken, annat än att hoppas på en riktigt lugn och klar natt, eller skicka upp ett teleskop i rymden. Men med den adaptiva optiken, som har sina rötter inom både radioastronomin och Stjärnornas krig, kom lösningen. Grundtanken i den är att mäta störningarna i vågfronten runt det objekt på himlen man vill studera och sedan korrigera dem med ett slags formbara speglar.

Rent praktiskt går det till så att astronomerna försöker hitta ett ljusstarkt objekt - en så kallad ledstjärna - som de sedan analyserar med hjälp av detektorer och datorer. Datorerna räknar snabbt ut hur en perfekt vågfront bör se ut och talar om för de formbara speglarna vilken form de måste anta för att avbildningsfelen ska kompenseras. Korrigeringarna kan göras på olika sätt och på flera ställen, både i sekundärspegeln och i speciella instrument under primärspegeln. Dessa instrument måste kunna upptäcka extremt små fasförskjutningar i vågfronten, göra det tusen gånger per sekund och sedan finjustera optiken.

- När vi byggde Gemini gjorde vi modellen och testerna enbart i datorer, säger Matt Mountain.

- Det gjorde att vi prövade nya saker och vågade ta risker som vi annars aldrig skulle vågat ta. Vi kunde bland annat utsätta modellen för jordbävningar och starka vindar (vindstyrkan på toppen av Mauna Kea når ibland 160 km i timmen.) Istället för tjocka speglar byggde vi en tjugo tons datorstyrd "kontaktlins". När vi var klara skrev vi ut ritningarna och skickade över dem till tillverkaren. På så sätt byggde vi ett mycket stort teleskop som från marken kan fungera som om det var i rymden, men till ett mycket lägre pris. Vi spenderade mindre än motsvarande en miljard kronor per teleskop, istället för de 24 miljarder Hubble kostade.

Forskningsmässigt ligger Geminis fokus på infrarött ljus, eftersom det tränger igenom de interstellära moln som hindrar vanligt ljus från att komma fram. Vanligt ljus ligger inom våglängdsområdet 390-770 nanometer. Ljus med längre vågor kallas infrarött.

- Med infrarött kan du studera universums tidigaste barndom. Du kan blicka in i stjärnornas födelseplatser och fånga information om planeter och andra föremål. Du kan se in i vår galax hjärta där det troligen finns ett svart hål gömt.

- För att bygga ett teleskop för infrarött ljus måste du göra en massa saker annorlunda än när du bygger ett traditionellt optiskt teleskop som Keck, säger Matt Mountain, med en känga till grannteleskopen, som när allt kommer omkring är världens största och mest kända teleskop.

- Vi är dubbelt så känsliga som Keck i de infraröda våglängderna.

Gemini North har liksom Keck en tvilling, men medan Keck II står några tiotal meter från Keck I på Mauna Kea, återfinns Gemini South på Cerro Pachon, 2 715 meter över havet i centrala Chile. Skillnaden beror bland annat på att Kecks designer hoppas kunna förena de två 10-meters speglarna till ett virtuellt superteleskop genom interferometri, medan Geminiforskarnas mål är att kunna bevaka hela stjärnhimlen med hjälp av två samverkande teleskop.

- Gemini är ett observatorium med två teleskop. En observatör som ansöker om tid för ett projekt kommer med hjälp av internet att kunna sitta vid sitt skrivbord på norra halvklotet och använda ett teleskop på det södra och vice versa. Avstånden förlorar betydelse tack vare videokonferenser, fjärrastronomi och alla webbaserade verktyg. Vi kontrollerar redan nu Gemini North från Hilo, huvudstaden på Big Island. Bättre bandvidd kommer en dag att låta oss styra bägge från olika ställen i USA, Kanada eller någon annanstans.

De markbaserade teleskopen har fått sin revansch, men kampen är inte över. Nasa planerar en 6,5-meters efterföljare kallad Next Generation Space Telescope (NGST) som ska ersätta Hubble år 2009.

"Vad gör vi nu?" frågar sig Matt Mountain.

- Vi måste fråga oss vad vetenskapen behöver och svaret är att vi måste ta språnget från 8-10 meter till 50-100 meter. Vi vet inte hur vi ska göra det, men vi måste göra det om vi ska kunna klara konkurrensen.

Hans Sandberg

Fotnot. Geminiprojektet finansierades till hälften (88 miljoner dollar) av USAs nationella forskningsråd NSF (National Science Foundation), medan den andra hälften betalades av Argentina, Australien, Brasilien, Kanada, Chile och Storbritannien. Gemini South väntas bli färdigt senare i år.

Ett nytt slags astronomi

Dagens astronom har lämnat bergstoppen och satt sig vid datorn. Stora observatorier som Gemini och Keck drivs ofta med ett minimum av personal, medan forskarna leder observationerna från fjärran kontrollrum.
- Det är samma revolution som överallt annars. Internet och datatekniken förändrar vårt sätt att bedriva vetenskap, säger Matt Mountain, som är chef för Geminiobservatoriet på Mauna Kea.


- Det är inte bara det att vi kan använda dessa stora teleskop via nätet, utan också det att vi har tillgång till enorma databaser online.

Följden har blivit en radikalt annorlunda sociologi för hur man bedriver astronomi. Många traditionella astronomer har enligt Matt Mountain svårt att smälta detta.

- De brukade röka sin pipa och höra motorernas hummande, men idag jobbar vi alltmer på samma sätt som man gör med rymdteleskopet Hubble. Man lägger in en ansökan och så görs observationen åt en.

- Den yngre generationen tycker att det är befriande. Nu behöver de inte vara experter på alla tekniker bakom komplexa observationer, utan kan designa ny typer av projekt och sedan ta de data vi serverar dem. Det blir som när man använder en partikel-accelerator, säger Matt Mountain.

Hans Sandberg

söndag, september 02, 2001

Telemedicin i Stilla Havet

(Opublicerad).

David Yun i sitt kontor på University of Hawaii.

-Jag har kallats Mr. Telemedicin, säger David Y.Y. Yun stolt.
Han är chef för Hawaii-universitetets Laboratory of Intelligent and Parallel Systems (LIPS,) som använder datakraft och elektronik inom vitt skilda områden. David Yun har varit drivande i uppbygget av delstatens telemedicinska nät. Han har också patent på en teknik som gör det möjligt att behandla cancerpatienter utan att först flyga in dem till Honolulu.


Stilla Havet må ha aldrig så många paradisöar, men blir man allvarligt sjuk på någon av dem måste man ofta flyga till den moderna storstaden Honolulu. Det är en lång och dyrbar resa och knappast något man vill göra regelbundet, vilket ju kan vara fallet under en cancerbehandling. David Yun vill bespara patienterna sådana resor och har kommit på sätt att förvandla tvådimensionella bilder (kanske från en datortomograf, CAT-scan) till tredimensionella virtuella miljöer, med vars hjälp läkare kan planera röntgenbehandling över långa avstånd. Tekniken kallas teleradiologi.
-Det är ingen lätt sak att döda en tumör med röntgenstrålar eftersom en för stark dos dödar allting i dess väg. Det går att reducera dosen till en mer hälsosam nivå, men då måste man använda fler strålar och fokusera dem på rätt sätt. Saken blir inte lättare om vi har en tumör med oregelbunden form, säger han.

Tekniken testades under 90-talet i ett stort forskningsprojekt kallat Mission (Medical Imaging Support via Satellite Integrated Network.) Projektet blev 1998 en av semifinalisterna till USA:s Global Internet Infrastucture Health Reward. Det visade att det går att sända tvådimensionella datortomografiska bilder till fjärran superdatorer vilka har den datorkraft som krävs för att snabbt förvandla dem till detaljerade tredimensionella miljöer. Läkarna kunde sedan justera doseringen och ändra instrumentens inställningar.
-Vi vill kunna skapa virtuella centra för fjärran röntgenkliniker utan egna experter, eller dyrbara system för analys. De behöver bara ta patientens data och sända över dem till det virtuella centrat, säger David Yun.

Men vem har ansvaret om något går fel?
-Det är den lokala läkaren som har det slutgiltiga ansvaret juridiskt sätt. Visst finns det risker med den mänskliga faktorn, som när en röntgenläkare placerar strålen fel. Men vårt system innebär ingen ökad risk mot idag, säger han.

Projekt Mission var ett storskaligt och dyrbart försök, men David Yun arbetar också i mindre skala. Diabetespatienter skulle till exempel kunna förses med glukosmätare som låter dem övervaka sina blodvärden hemifrån och sedan rapportera in dem via Internet.
-Det är tjänster som hjälper patienterna direkt och på ett personligt plan, säger han.

De jobbar också på expertsystem som kan reagera på och kommentera mätvärdena.
-Tänk dig en glukosmätare som också är en mobiltelefon. Då kan du ringa in dina resultat när helst du behöver, säger David Yun optimistiskt.

Hawaii: Från annanas till high tech

Vetenskap är kanske inte det första man tänker på när man hör ordet Hawaii, men samma öar som gett oss Doles annanas och hula hula, bjuder också på superdatorer, observatorier som matchar rymdteleskopet Hubble och avancerad telemedicin. Vägen dit var emellertid inte lätt.

Naturen och klimatet gör det lättare att locka forskare till Hawaii, men orkaner, konjunkturnedgångar i Japan och på fastlandet, samt nu på sistone även terrorism, slår hårt mot ögruppens ekonomi. Det var för att bryta detta beroende delstatsregeringen på 90-talet började profilera sig som ”High Tech Hawaii.”
-Vi var bara en isolerad punkt i Stilla Havet och insåg att vi måste skaffa oss en avancerad infrastruktur för telekommunikationer, säger IT-konsulten Frank Fukunaga, som 1990-2000 höll i genomförandet av Hawaii:s satsning på ny teknik.

Det var inte bara den fysiska isoleringen som höll tillbaks Hawaii, utan också attityder rotade i den traditionella ekonomin. Här har internet spelat en viktig roll för att få folk att tänka i nya banor och Hawaii blev som tur var en knutpunkt för en rad transoceaniska fiberoptiska kablar. Frank Fukunaga drog därför igång en rad projekt inom telemedicin och distansutbildning. Ett resultat är STAN-nätet, som länkar 16 sjukhus och 7 kliniker på 22 öar i Stilla Havet med hjälp av fiberoptik och satellitkommunikationer. Det når även avlägsna öar som amerikanska Samoa, Guam, Palau och Mikronesien.

De enorma avstånden i Stilla Havet gör behovet av telemedicin uppenbart, vare sig det gäller krigsveteraner eller infödda på isolerade öar. Det stora veteransjukhuset Tripler Army Medical Center – också det på Oahu – betjänar hundratusentals veteraner och ger gratis sjukvård åt civila när det kan motiveras inom ramen för de forskningsprojekt man driver med bistånd från USA:s nationella forskningsråd (NSF.) Målet är både att spara pengar och att ge bättre sjukvård. Ett ebrev till Triplers experter med ett digitalt foto plus en diagnos från den lokala sjukvårdspersonalen kan bespara en patient den långa och dyrbara resan till Oahu, alternativt garantera att de flygs in för behandling så snabbt som möjligt.

David Y.Y. Yun: Från Shanghai till Honolulu

David Yun är professor i data och elektronik. Hans föräldrar flydde till Taiwan innan Maos kommunister tog makten 1949, medan David lämnades kvar hos farföräldrarna i Shanghai. Han var tio år gammal då han ombordsmugglad på en djonk lyckades ta sig över till Taiwan där han 1957 återförenades med sina föräldrar. 1962 emigrerade familjen till USA och bosatte sig i Colmbus i Ohio.

David skippade sista året i skolan och gick direkt till Ohio State University för att läsa matematik. Efter examen fortsatte han till Massachussetts Institute of Technology, där doktorerade hösten 1973. Avhandlingen gjorde honom till chef på ett programvarulabb vid IBM:s Watson Research Center. Efter tio år på IBM lämnade han labbet för att undervisa och forska inom Taiwans IT-sektor. Till Hawaii kom han i början av 90-talet och blev snart drivande i delstatsregeringens satsning på högteknik.

Han ägnar en stor del av sin energi åt telemedicin, men också åt eldrivna fordon, datoriserad resursplanering, fjärrstyrda undervattensfarkoster och laserbaserade alternativ till mammografi. En man med många järn i elden.

Hans Sandberg

onsdag, augusti 01, 2001

Briljanta, böjbara och billiga bildskärmar

(Datateknik 3.0)

En OLED-prototyp från UDC i Princeton, New Jersey.

Föreställ dig en handdator i form av en kulspetspenna, där bildskärmen ligger ihoprullad i dess mitt, eller en storbildsteve i form av en rullgardin. Eller vad sägs om plastbildskärmar som spottas ut ur tryckpressar ungefär som andra pressar producerar papperstidningar? Detta är än så länge bara visioner, men den nya organiska bildskärmstekniken – OLED - har börjat leverera både prototyper och några produkter. ”OLED har en väldigt stor potential,” säger Steven Abramson, operativ chef för Universal Display Corporation (UDC) utanför Princeton.

(Princeton, New Jersey) Motorolas TimePort är en av de första kommersiella produkterna baserade på organiska lysdioder (OLED står för Organic Light Emitting Diodes.) Man slås av dess fosforiserande bildskärm, men det är fortfarande en monokrom skärm som knappast förklarar varför ett 60-tal företag, däribland IBM, Kodak, Phillips, Pioneer, Sanyo, Seiko-Epson och Sony satsar stora pengar på den.
-OLED har alla element man kan önska sig när man arbetar med ljus och bildskärmar. Tekniken är enkel, stabil och potentiellt väldigt billig. Den ger oss briljanta och ljusstarka bilder som kan ses från en bred vinkel. Skärmarna är dessutom överlägsna LCD när det gäller video, säger Steven Abramson på UDC, som ligger i Ewing, en halvtimma väster om Princetonuniversitetet där mycket av företagets teknik utvecklats.

Bildskärmen är både en av de viktigaste och dyraste komponenterna i en portföljdator. De bästa skärmarna är s k aktiv matris LCD-skärmar (AM LCD.) Tills för några år sedan var de nära nog oöverkomliga i pris, eftersom de var mycket svåra att tillverka och andelen skrämar som måste kasseras var hög. Idag har de dock kommit ner i pris och börjat ersätta de tunga och skrymmande CRT-skärmarna, både som datorskärmar och TV-apparater. Men det finns mycket att önska när det gäller LCD-tekniken, vilket alla vet som försökt ta sin portföljdator ut i trädgården en solig dag. Den inomhus så briljanta bilden blir plötsligt oläsbar, eller ”washed out” som man så träffade säger på engelska. Inte nog med det: De drar dessutom mycket ström, är svåra att läsa från sidan, fungerar inte så bra i kyla och är i långsammaste laget för video. (Det tar enligt Abramson en tusendels sekund för en LCD-pixel att slå om, medan det bara tar en miljondels sekund för en OLED-pixel.)


Steven Abramson, operativ chef för UDC.

Det pågår ett intensivt utvecklingsarbete för att förbättra dagens bildskärmar och ta fram nya alternativ. En av de mest omtalade är ”digitalt bläck” eller ”digitalt papper,” men detta ser än så länge ut att bli en nischlösning för elektroniska böcker och tidningar och andra media som inte kräver färg. Nya generationer av LCD-skärmar är också på väg och några av dem visades nyligen upp på SID 2001 i San Jose, men den teknik som förefaller att ha störst potential att revolutionera bildskärmsbranschen är OLED.

Kodak och Sony har nyligen visat upp prototyper till organiska aktiv matris färgskärmar och de har väckt sensation genom sin skärpa, ljusstyrka och snabbhet. Kodaks prototyp som de utvecklat tillsammans med Sanyo var på 5,5 tum, medan Sony i våras visade upp en 13 tums skärm.

OLED-tekniken pekar mot nya typer av datorer, TV-apparater och annan konsumentelektronik, men kan också leda till en internationell maktförskjutning när det gäller var bildskärmarna tillverkas. Detta eftersom det på sikt kan bli möjligt att tillverka OLED-skärmar i en tryckprocess som påminner om hur man tillverkar tidningar (web based printing.)
-De flesta skärmar tillverkas idag i Japan, Tawian och Korea, men nya processer kan låta oss tillverka dem var som helst. Vi tror att denna produktionsteknik kommer att finnas om 3-5 år, säger Janice Mahon, som ansvarar för kommersialiseringen av UDC:s teknik. Hon tror att den nya tekniken ska ligga väl till för företag som t ex Dupont, 3M och Dow Chemical.

UDC är i likhet med brittiska Cambridge Display Technology ett litet utvecklingsföretag som jobbar i nära samarbete med både universitet, privata företag och - åtminstone för UDC:s del - försvaret. Pentagons forskningsgren Darpa gick i somras in med ytterligare 15 miljoner kr utöver de 15 miljoner kr man redan satsat på UDC. Syftet är dels att få fram nya och bättre bildskärmar för militärt bruk och dels för att minska beroendet av utländska bildskärmar.

Det är ett litet företag, men de har tunga partners. Motorola har investerat i företaget och gett UDC rätten att licensera dess betydande patentportfölj inom OLED. Sony tecknade i våras ett avtal med UDC om att gemensamt utveckla stora aktiv matris OLED-skärmar.
UDC:s expertis är dels kunnandet om vilka organiska ämnen och kombinationer som är bäst för att bygga OLED-skärmar och dels kunnande om hur man bygger dem. Målet är att kunna licensera tekniken till världens stora bildskärmfabriker.

Vanliga LCD-skärmar (både passiv matris och aktiv matris) har till skillnad från OLED-skärmar ingen egen ljuskälla, utan använder reflekterat ljus, alternativt en ljuskälla bakom skärmen. En LCD-skärm består grovt sett av ett skikt med flytande kristaller mellan två tunna glasskivor. Poängen med kristallerna är att de kan styras så att de endera släpper igenom eller blockerar ljus. Passiv matris betyder att man styr kristallernas beteende med hjälp av elektronik längs skärmens kanter, medan en aktiv matris-skärm har en tunn film av transistorer (TFT) - en bakom varje pixel.

Bilden på en AM LCD-skärm skapas när ljus sänds genom glaspaketet och stoppas eller illåts passera genom LCD-skiktet för att sedan nå ett färgfilter där varje pixel får sin färg.
(Varje sådan bildpunkt består egentligen av tre subpixel, ett vardera för grundfärgerna röd, grön och blå. Alla andra färger följer av att man kombinerar de tre.)

Den organiska bildskärmen behöver ingen extra lampa, eftersom den använder lysdioder som är självlysande. De ”tänds” genom att man tillför ström, varvid elektroner tvingas ut i banor längre ut (de exciteras) och sedan avger ljusenergi när de faller tillbaks. Forskarna har idag lärt sig att driva upp mängden ljus man kan utvinna från organiska material så att de idag överträffar vanliga glödölampor. Stephen Forrest, chef för Princetons elektronikforskning och vetenskaplig rådgivare till UDC, skrev förra sommaren i tidskriften ”IEEE Spectrum” att OLED:s snart kommer att nå en effektivitet på 80 lumens per Watt, dvs samma som för lysrör. Janice Mahon säger, att UDC nu nått detta mål för grönt ljus. Hon säger också att OLED faktiskt skulle kunna användas som högeffektiva lampor i allt från julgransbelysning till ljuskällor för LCD-skärmar.

På konferensbordet framför mig radar hon upp ett antal elektroniska komponenter, som ser ut som om de tagits från en elektronisk byggsats, men detta är några av UDC:s bidrag till OLED-tekniken.

Den första apparaten har ett antal olikfärgade sockerbitsstora fyrkanter som lyser klart och starkt. Det illustrerar att en OLED-pixel kan se ut lite hur som helst. Vill man göra en skärm för utomhusreklam vid en motorväg kan man använda stora bildpunkter, men man kan också gå åt andra hållet och göra dem riktigt små, vilket kan vara bra om man ska tillverka en mikrobildskärm att ha framför ögat.

Den andra komponenten har en liten genomskinlig glasplatta mitt i, men om man trycker på en knapp förvandlas den till en bildskärm. Detta är en genomskinlig (Translucent OLED, eller TOLED.) Om man sedan tar flera sådana TOLED:s och lägger dem ovanpå varandra får man en stackbar OLED (SOLED,) och det är så UDC hoppas kunna bygga ett nytt slags färgbildskärmar. Kodaks prototyp till AM OLED-skärm monterar precis som vanliga AM LCD-skärmar tre färgdioder (röd, grön, blå) sida vid sida, men UDC hoppas med TOLED kunna uppnå samma resultat genom att så att säga lägga färgerna ovanpå varandra, vilket i sin tur skulle göra det möjligt att få tre gånger högre upplösning. Den trejde komponenten vi får se är just en sådan TOLED. En fjärde variant av OLED kallas FOLED, där F:et står för flexibel. UDC visade nyligen på sin bolagsstämma en millimetertunn monokrom plastskärm som visade en videofilm helt obekymrad om att den böjdes fram och tillbaka.

Det finns två grundläggande sätt att tillverka organiska lysdioder. Den ena är att arbeta med små molekyler i en fotolitografisk process där man lägger ner tunna lager av organiska material ovanpå varandra med hjälp av masker, ungefär som man gör när man tillverkar datorchips. Man får fram olika färger och ljusintensiteter genom att variera de organiska ämnena och hur tjocka lagren görs. Ett av de största problemen vid tillverklingen av OLED-skärmar är att organiska material lätt förstörs om de kommer i kontakt med syre, ultraviolett strålning, eller vatten. Tillverkningen måste därför ske i en extremt ren miljö och i vacuum. UDC har ett ”Clean Room” av klass 100 vägg i vägg med ett som har klass 10.000.

Den andra metoden är att använda halvledande filmer av polymera material som plast. De består av långa kedjor av molekyler, vilka har fördelen att de är flexibla och tåliga, men de reser också en del svåra hinder för produktionen. Man använder en kemisk process för att etsa in mönster i polymerfilmen, men kruxet är att om man använder samma lösningsmedel en andra gång förstör man det man just åstadkommit. Detta gör det svårt att bygga mer komplicerade strukturer.


Janice Mahon, UDC.

Janice Mahon säger att kapitalinvesteringarna för en OLED-fabrik troligen kommer att ligga på 80-90 procent av dem för en LCD-fabrik. OLED-processen använder enligt henne bara hälften så mycket material som man använder vid motsvarade LCD-tillverkning.
-Detta är en mycket enklare och elegantare produkt, vilket leder till stora besparingar. Flera studier tror att OLED-skärmar kommer att kosta 60-70 procent av LCD-skärmar, säger hon.
-Enligt en uppskattning krävs det 86 tillverkningssteg för att tillverka en OLED-skärm mot över 200 steg för motsvarande LCD-skärm.

Det ser ut som om OLED har goda förutsättningar för att utmana LCD-tekniken, men det faktum att inte ens Sony kan visa upp mer än en 13 tums skärm bör kanske tas som en tankeställare.
-Det finns definititvt tekniska frågor som det återstår att lösa, säger Steve Abramson. Det gäller både processen med små molekyler och i ännu högre utsträckning den där man använder polymerfilm, vilket är den process som har den största ekonomiska potentialen. Han tar dock Sonys satsning på OLED som ett tecken på att det ska gå att övervinna tillverkningsproblemen även för större skärmar.

UDC:s mål är att utveckla tekniker som man sedan licenserar till industrin. Det kommer dock att ta tid innan det finns en industriell infrastruktur för tillverkning av OLED-skärmar.
-LCD-tillverkningen har en lång kurva bakom sig, medan vi startar i liten skala, säger Janice Mahon. Vi kommer troligen att börja med rätt enkla displayer där olika delar av skärmen ges olika färger (typ instrumentpanel,) och sedan fortsätta till passiv matris LCD för att slutligen fortsätta till AM LCD. Vi kommer att börja med mobilskärmar och sedan gå vidare mot större skärmar, säger hon.

Mobiltelefoner och handdatorer är givna kandidater för OLED, men man ska inte glömma digitala kameror och videokameror, som definitivt skulle kunna dra nytta av en färgskärm som är ljusstark nog att klara direkt soljus och dessutom är liten och energisnål.

Var står tekniken idag? När har jag en Palm med OLED?
-Vi licenserar tekniken, men de flesta tillverkare av bildskärmar vi pratat med tror att den kommer att dyka upp runt 2002. De flesta talar om PM OLED för mobiltelefoner, sedan AM OLED med full färg, så att folk t ex ska kunna titta på video på sina mobiltelefoner.
-Det finns många spelare i Asien som gör sig klara för att tillverka AM OLED runt 2002-2003. Vår roll är att ta fram en teknik som vi kan licensera till dem, att ha material som de kan använda. Jag tror att utvecklingen kommer att explodera under under de närmaste åren, säger Steven Abramson.

Tror du att OLED kommer att ersätta LCD?
-Det tar lång tid för en teknik att försvinna, längre än prognosmakarna tror. Jag skulle tro att det blir nya nischer för LCD, precis som skett för CRT. Det finns dessutom en massa smarta människor som jobbar på andra tekniker. Man får inte glömma det.

Hur ser läget ut på patentfronten?
-Vi har över 400 utfärdade eller sökta patent över hela världen. En del har vi skaffat oss genom vårt samarbete med Princeton, University och University of Southern California. Andra har vi skaffat oss genom att köpa rätten att licensera Motrorolas patentportfölj för OLED-teknik.

Hans Sandberg

fredag, juli 20, 2001

Hälften Mann, hälften dator...

(Först publicerad i Dagens IT hösten 2001)


Steve Mann har haft sin dator på sig i decennier. Han hade den t o m på sig under sitt bröllop och kunde med hjälp av en liten kamera monterad i ögonhöjd bildligt talat föreviga ceremonin från brudgummens perspektiv. “Jag har skapat denna maskin, eller kanske mig själv som en maskin,” säger denne excentriske pionjär inom ”wearable computing” när vi träffar honom på hans labb i Toronto.

(TORONTO, Canada). Professor Manns studenter kallar sig ibland “Photoborgs” efter Star Treks “Borgs,” som hade datorer inplanterade i sina kroppar. Så långt har inte Mann och hans studenter kommit, men de spenderar i varje fall en stor del av sin vakna tid iförda sina mer eller midre hemsnickrade kroppsnära datorer.
-Det känns faktiskt konstigt att inte ha den på sig, säger James Fung, en av Manns forskare.
Den kanske mest iögonenfallande delen av Manns ”EyeTap-system” är glasögonen, som framför höger öga har ett prisma, vilket arbetar mot en liten videokamera och en mikroprojektor. Om man tittar honom i ögonen ser det ut som om en liten kameralins har ersatt hans ena pupill och han pratar som om det är fallet, men det är förstås en optisk illussion orsakad av prismat. Den sitter i själva verket vid näsan och är riktad mot prismat, som avleder det inkommade ljuset till kamerans fotosensorer. Det fortsätter sedan i elektronisk form till en liten dator buren i en gördel, eller insydd i kläderna, där det kan manipuleras genom att bildelement läggs till, ändras eller tas bort. Slutresultatet sänds sedan tillbaks till glasögonen, där projektorn projicerar den modifierade – eller ”förmedlade” verkligheten för att tala med Mann - direkt på näthinnan. (Det finns andra modeller där bilden visas på en liten bildskärm som hänger ner framför ena ögat, men iden är densamma. Manns senaste version av glasögonen ser ut som ett par vanliga solglasögon och man måste titta noggrannt för att se skillnaden.)

De flesta ”wearable” styrs med röstkommandon och/eller något slags handhållet tangentbord. Mann själv använder ofta ett kommersiellt enhändigt ”tangentbord” kallat Twiddler, men han har också byggt en input-apparat formad efter sin hands insida.

Man skulle kunna tycka att detta slags ”wearable” datorer är opraktiska och mest en angelägenhet för supernördar, men faktum är att många företag börjat utrusta sin personal med dem, inte minst fält- och serviceanställda. (Se separat artikel.) Det finns en rad jobb där det kan vara värt att investera 30.000-60.000 kr på en dator som man kan använda utan att använda händerna, eller avbryta det man håller på med.

Ta som exempel en flygplansmekaniker som behöver använda bägge händer i tajta utrymmen, men ofta måste konsultera sina tekniska manualer. En laptop skulle vara alltför klumpig att släpa med sig upp till en jetmotor och dessutom skulle det ta längre tid om mekanikern måste göra avbrott för att använda sin dator. Samma sak med en kirurg som arbetar med en komplex operation. Här skulle en ”wearable” dator kunna visa kritisk information som t ex MRI-bilder rätt framför kirurgens ögon så att han eller hon ka fortsätta utan att lägga ifrån sig skalpellen.

Och en journalist skulle om hon hade tillgång till Manns experimentella ENGware system (Electronic News Gathering Wearable) kunna ta hjälp av hemmaredaktionens resurser ute på fältet, utan att ta blicken från händelserna. Redaktörerna skulle löpande kunna sända namn på folk, händelser och byggnader direkt till hennes synfält.

Steve Mann byggde sin första ”wearable” tre år efter att Apple släppt sin första persondator -- Apple II – och samma år som IBM presenterade sin första PC.
-Många anser att det jag byggde 1981 var det första systemet man kan kalla ”wearable,” säger han under en intervju i hans labb.

Det han skapade var ett slags ”personligt system för att se.” Han byggde det bl a med delar han tagit från dåtidens stora och klumpiga videokameror. Kamerans sökare innehöll t ex en liten CRT-skärm som han monterade på en hjälm som bildskärm.
-Det var ett multimediasystem som också använde trådlösa kommunikationer, säger Mann, som sedan dess mer ller mindre levt med sina ”wearables” på kroppen och på huvudet. Han har nyligen skrivit en bok om sina erfarenheter som Random House ger ut i höst.
-Hela tanken på att gå omkring med en dator på kroppen var egentligen väldigt konstig. På den tiden trodde folk att det var helknäppt, säger han.

Den femte juli firade Mann och hans ”Photoborgs” öppnandet av en konstutställning med hans ”wearable computers.” Den hölls på Gallery TPW i Torontos trendiga downtown. Det faktum att han ställer ut sina uppfinningar som konstverk är bara logiskt för Steve Mann, som när allt kommer omkring skapade sin första ”wearable” för att kunna se omgicningen i ett nytt ljus. Hans system tillät honom att ändra färg på objekt i sitt synfält, t ex genom att ”måla” en husvägg i en ny färg.
-Jag ville se saker på ett nytt sätt, få nya tolkningar av världen, säger han.

Det handlar emellertid inte bara om att modifiera eller addera saker till sin bild av världen, utan Mann vill också kunna ta bort saker han inte vill se, annonser t ex. Man skulle kunna tänka sig att en ”wearable” programmeras så att den automatiskt ersätter annonser med saker man hellre vill se.

Fast lurar vi inte oss själva, undrar jag.
-Din bild är redan så korrumperad av alla dessa utomhusannonser som blockerar din syn när du går omkring i stan. Sanningen skyms av alla dessa lögner, men glasögonen hjälper dig att se din egen verklighet, säger Mann.

När jag frågar om han tillämpat samma principer om ”förmedlad verklighet” på andra sinnen svarar han ”javisst, för länge sedan” och nämner”EarTap” och ett system för blinda kallat ”Blind Vision.” Det senare använder radar för att beskriva den omgivande miljön med en vibrerande väst. Den kan enligt Mann t o m kan varna för ficktjuvar med hjälp av en algoritm som han utvecklat för att analysera radarsignaler.

Det var som man kan förstå inte många som förstod vad detta kanadensiska underbarn höll på med, när han plockade sönder videokameror och skruvade fast delar av dem på hockeyhjälmar försedda med antenner. Samma sak på McGregor University i Toronto, varför han sökte sig till Massachusetts Institute of Technology (MIT,) där han hoppades finna större förståelse för sitt uppfinnande. Men även MIT:s Media Lab hade - trots sitt motto ”Demo or Die!” - svårt att acceptera denne nörd, som inte gärna (utom när han duschade och sov) ville skiljas från sin digitala pickelhuva.
-Jag var 1994 först med att direktsända mitt liv på webben (med hjälp av en ”wearable”), säger Mann.

Med tiden fick han emellertid fler anhängare och grundade labbets ”Wearable Group.” Nicholas Negroponte, medialabbets grundare, medgav i en TV-intervju att man sett Mann som en något av en kuf i början, men senare insåg att han var en pionjär som höll på med någonting verkligt intressant. Hösten 1997 höll labbet en stor ”modeshow” där modeller gick omkring med sexiga, men icke-fungerande kroppsdatorer. Det blev en mediasucce, men lämnade en bitter eftersmak hos Mann, som säger att han sent på natten innan fick en påknackning med beskedet att han inte skulle få tala vid jippot. Ett par år senare lämnade han MIT:s Media Lab sedan han tackat han ja till att bli professor vid Torontouniversitetet, där han fick sätta upp sitt eget labb.

Frågan är emellertid om han inte riskerar att den kommersiella utvecklingen rusar ifrån honom, ledd av mer kommersiella och praktiska problem än de filosofiska utmaningar han lockas av. Detta dilemma går igen i hans nya företag Existech, som har ett kontor i Hongkong och ska arbeta med att designa, men inte tillverka, ”wearable computers.” Det drivs emellertid i hackaranda helt utan anställd personal och Mann förklarar att han utsett sig själv till ”assistant mailroom clerk” (ung. assistent vid vaktmästeriet,) eftersom han är övertygad om att organisationer styrs av dem med de lägsta titlarna.

Vad gäller framtiden, så ser Mann ”wearables” som generella hjälpmedel i likhet med en PC. De kan användas i vardagliga situationer som man man handlar mat. Mann har berättat att hans fru Betty Lo kan logga in sig på hans kroppsdator medan han befinner sig affären och se det han ser genom sin kamera. Skulle han vara förvirrad inför valet av frukostflingor kan hon peka ut rätt paket för honom. I hans labb hänger dessutom en affisch som beskriver ett system där hon skulle kunna rikta en laserstråle mot paketet, med hjälp av en laserpekare inbyggd i hans ”wearable.”

Hans Sandberg

Från McDonalds till Mars

Två av de bäst kända tillverkarna av “wearable computers” heter ViA Technologies från Minnesota och Xybernaut i Kalifornien, men även jättar som IBM har utvecklat sådana system. IBM har för övrigt nyligen kommit överens med Xybernaut om att sköta tillverkningen åt Xybernaut.

ViA presenterade nyligen på TECHXNY (fd PC Expo) i New York en ny ”wearable” som inte väger mer än ett halvt kilo och ser ut som en klämma bestående av två delar stora som en walkman. Just nu testas denna ”wearable” vid ett antal McDonalds drive-thru-restauranger i USA. Tanken är att personalen ska kunna ta emot beställningarna vid bilarna istället för via ett anonymt högtalarsystem. ViA testar också ett system för den amerikanska flottans militärpoliser, där de ska kunna förbättra kontrollen av vilka som kan gå ombord på krigsfartyg medan de ligger i hamn. Systemet använder en liten webbkamera tillsammans med programmet “FaceIt” (från Visionics) vilket gör det möjligt att automatiskt matcha en bild av en person med en databas över vilka som har rätt att gå ombord. Processen tar bara några sekunder och är säkrare än dagens, där man förlitar sig på minne och intuition.

Xybernaut meddelade 12 juni att NASA valt att använda deras ”wearable” - Mobile Assistant – för ett träningsuppdrag i norra Kanada, där man övar inför en kommande rymdfärd till Mars.
-”Wearable computers” kan bli framtiden för många rymdfärder, säger den vetenskaplige projektledaren, doktor Pascal Lee.

Hans Sandberg

torsdag, juni 07, 2001

Bill Gates hjärntrust i Kina

(Publicerad i Datateknik 3.0 våren 2001.)


-För tio år sedan drömde alla om att åka till USA, men idag är det annorlunda, för nu finns det en mycket starkare entreprenöranda och en känsla av att det är här möjligheterna finns. Det säger Hongjiang Zhang, en av cheferna på Microsoft Research China och ett framstående namn inom USA:s multimediaforskning.
Datateknik 3.0 träffade honom och fem av hans kollegor på labbet i Beijing.


(Beijing, Kina) Initiativet till Microsofts första forskningslabb i Asien kom från Bill Gates själv, om vi får tro dess förste chef, taiwanesen Kai-Fu Lee, som är en av världens ledande dataforskare inom talförståelse. Han sändes hösten 1998 till Beijing för att starta Microsoft Research China (MSRC) som formellt öppnades 5 november, men då i stort sett bestod av honom själv. Metodisk som den forskare han var började Kai-Fu Lee rekrytera unga kinesiska toppbegåvningar runt om i världen, varav ett tiotal lämnade toppjobb i USA.

Idag finns här ett hundratal heltidsforskare, dubbelt så många gästforskare och man är inne på tredje året av en sexårsbudget på 800 miljoner kr. Kai-Fu Lee organiserade labbet i linje med Microsofts långsiktiga inriktning på nya internettjänster, multimedia och mer mänskliga sätt att använda datorer och andra redskap för informationsbehandling och kommunikationer. Så här skisserar han framtiden i en broschyr:

”Om fem år .. kommer en kinesisk konsument för 10 000 kr kunna köpa en en dator med en 2 GHz processor, 1 Gb internminne och en hårddisk på 50 Gb. På jobbet kommer denna dator att kopplas upp mot Internet via en 1 gigabits linje, eller en 10 megabits trådlös länk. Hemma kommer användarna att nätsurfa via 1 megabits tele- eller kabelnät.”

Det är i detta perspektiv – som är lika giltigt i Beijing, New York och Stockholm - MSRC vill lämna ett bidrag och det genom att fokusera på följande områden:

  1. Nästa generations multimedia
  2. Nästa generations gränssnitt
  3. Nya teknologier för att bearbeta information, särskilt på asiatiska språk.

Microsoft Research China leds idag av Ya-Qin Zhang, som började plugga på universitet när han var tolv år, doktorerade 1989 i USA, varit ledande i utvecklingen av MPEG-standarden och satt som chef för Sarnoffs multimedialabb i Princeton innan han återvände hem i januari 1999. Förra sommaren tog han över Kai-Fu Lees jobb, sedan denne kallats till Redmond för att ingå i ett exklusivt team under Bill Gates.

New York Times dataskribent John Markoff skrev 25 mars att Gates sedan han lagt fram ”.net” strategin i juni förra året upptäckte att det inte fanns några forskare i Redmond som kunde bygga de nya gränssnitt som skulle kunna ersätta dagens tangentbord och datormöss. ”Var är Kai-Fu Lee?” utbrast Gates och det dröjde sedan inte länge förrän han var tillbaks vid Bills sida som chef för en forskningsgrupp med 600 anställda.

1) Kinesiska tecken: Vackra, men krångliga att skriva in

Egentligen är det bara naturligt att Microsoft vände sig till kinesiska forskare för att utveckla alternativ till dagens gränssnitt, eftersom datorerna länge haft svårt att hantera det kinesiska skriftspråket (liksom andra språk baserade på bilder snarare än alfabet.)
Man måste kunna minst 3.000 olika tecken för att kunna läsa en kinesisk dagstidning och för att räknas som någorlunda lärd bör man kunna läsa 20.000 olika tecken. Japanerna har i stort sett samma problem vilket förklarar varför skrivmaskiner, persondatorer och epost inte vait lika populära som i väst, medan telefaxen varit desto mer populär. Den som vill skriva ett brev på en kinesisk dator var länge tvungen att gå omvägen via det fonetiska alfabetet pinyin, som dock hade den olägenheten att ett ord på pinyin ofta motsvaras av flera olika tecken eller teckenkombinationer.

Den som skrivit in en stavelse med pinyin möttes ofta av ett fönster på skärmen som krävde att man preciserade vilket tecken man ville ha. Detta var inte bara bökigt och tidskrävande, utan ställde stora krav på processorns snabbhet, internminnet, hårddisken, kvaliteten på bildskärmen och printern. Idag är hårdvaran billig och det finns en mängd relativt bra system för att skriva in kinesiska tecken både med digitaliseringsbräden för kinesiska (som tolkar med hjälp av tecknens beståndsdelar) och tangentbord (vilka använder ”predictive input,” dvs program som listar ut vilka tecken som logiskt sett borde följa.)


Ming Zhou är expert på ”naturliga språk”.

Men även med dessa förbättringar anses frågan om kinesisk input fortfarande helt central om datorerna ska bli verkligt användarvänliga.
-Det finns över 200 olika system för att skriva in kinesiska tecken, säger Ming Zhou, som är expert på ”naturliga språk” (att kommunicera med datorer på mänskliga språk, i motsats till programspråk) och maskinöversättning. Hans grupp har utvecklat det integrerade pinyin-baserade system för input som ska ingår i nästa kinesiska version av Microsoft Word. Han visar hur snabbt han kan skriva in ett stycke med pinyin och det utan att systemet avbryter honom en enda gång för att be honom välja rätt tecken.
-Vi använder egenutvecklade statistiska modeller som ger en hög precision. Det är fem till tio gånger snabbare än andra system, säger Ming Zhou och tillägger att Microsoft Japan använt ett regelbaserat system för japanska Windows, men nu vill använda deras statistiska modell istället.

Forskarna har skapat modellen genom att studera vardagligt språkbruk utifrån en databas med över 400 miljoner kinesiska tecken såsom de används i dagligt tal. Modellen innehåller 6.370 unika tecken och kan individualiseras ungefär som man kan göra genom att lägga till egna uttryck i ett stavningsprogram.

Ming Zhou säger att en skillnad mellan det gamla systemet för pinyin-input i kinesiska Word och det nya är, att man nu kan växla mellan engelska och kinesiska ord utan att behöva växla program. Det kommer väl till pass inte minst i datasammanhang där många produktnamn används i sin engelska form mitt i den kinesiska texten.

Hans grupp arbetar också med andra språkliga hjälpmedel. Han ger oss en demonstration av en engelsk språk-”wizard” som hjälper engelskkunniga kineser att formulera sig bättre genom att presentera alternativa formuleringar. Kineser bjuder ju ofta på ofrivillig komik när de direktöversätter kinesiska uttryck utan att riktigt förstå engelskans nyanser. (Här är ett färskt exempel från ett polisvarning för ficktjuvar utanför ett varuhus: ”Try to get rid of strangers pestering.”)

2) Snacka går allt bättre

Eric Changs jobb är att få datorer att förstå det vi säger. Han doktorerade 1995 vid Massachussetts Institute of Technology, nobbade ett erbjudande från Microsoft Research i Redmond till förmån för röstpionjären Nuance Communications bara för att 1999 låta sig värvas till labbet i Beijing. Nu sysslar han med röstförståelse med fokus asiatiska språk, men en del av erfarenheterna gäller alla språk.
-Vi har jobbat åtta månader på att förbättra Microsofts “motor” för talförståelse (Speech Recognition Engine) och en del av vårt arbete kommer att finnas med i den kinesiska versionen av Office XP, säger han.


Eric Chang är expert på digital röstförståelse.

Det kinesiska språket erbjuder speciella utmaningar eftersom det lägger så stor tonvikt vid hur man betonar olika stavelser; ett fenomen vi i Sverige känner igen från ord som t ex ”anden.”
-Vid tolkning av kinesiskt tal tittar vi mer på tonhöjden, dvs frekvensen i stämbandens vibration, medan man vi engelsk talförståelse är mer intresserade av röstorganets form.
-Den engelska talförståelsen är ganska primitiv, eftersom man traditionellt fokuserat sig på diktering där vi har en stadig röst från en användare. Idag handlare det tolkning av instruktioner och kontroll, telefonsamtalt och på sikt saker som att summera möten genom att låta datorn skriva ut diskussionen. Det är en mycket mer krävande miljö.

Han föreslår att man skulle kunna tackla detta genom att kombinera röstsystemet med maskinseende och handstilstolkning. Om datorns kamera identifierar oss och av våra anteckningar ser vilket ämne vi diskuterar kan talförståelsen underlättas.

-Röstbaserade gränssnitt kommer att bli universiella i framtiden. Vi kommer att ha serverdatorer som fungerar som broar (gateways) till all information och alla tjänster på nätet. Folk kommer att nätsurfa med alla möjliga slags apparater, telefoner, handdatorer, webbpaneler, webbteve och persondatorer. Det gör att rösten blir en allt viktigare metod för input och output. Allt du behöver är ju en liten mikrofon.
-Jag tror att vi får en ”.net”-service som andra företag kan använda till att bygga tjänster som konsumenter oavsett apparat. Fördelen med en serverbaserad lösning är att vi kan samla in data om hur folk använder röstsystemet och använda denna information för att förbättra det. Om vi t ex har en person från södra Kina kanske systemet inte förstår dem så bra i början, men med tiden lär det sig.
-På så sätt kan man också utveckla språkmodellen, vilken kan uppdateras med nya ord och begrepp som kommer till. Det är viktigt eftersom språket hela tiden utvecklas.

Med en sådan modell kan man anpassa systemet efter olika typer av användare. Om du har en PC kan det mesta av arbetet göras på den lokala maskinen, men om du har en mobiltelefon kan servern dra det tunga lasset för rösttolkningen. Eric Chang säger att en annan fördel med att använda servern är att man slipper träna om sin telefon om man tappat sin gamla.

Just mobiltelefonerna är en särskilt lämplig kandidat för röstigenkänning. Det går att skriva in kinesiska tecken på en modern mobiltelefon som har ”predictive input,” men Eric Chang halar upp sin wap-telefon och säger att han tycker att det är krångligt.
-Det är svårt med kinesisk input på en wap-telefon, men om man använder röstigenkänning blir det mycket lättare, säger han och visar en demo av ett röstigenkänningsprogram för mobiltelefoner.

Först knappar han in en begäran om väderinformation och får en lista på hundratals städer att välja på vilket inte är det lättaste pga telefonens lilla bildskärm. Därefter visar han hur röstsystemet fungerar. Han säger ”vädret i Beijing” på kinesiska och får rätt svar med en gång.
-Det skulle ta mycket längre tid med telefonens tangentbord, säger han och summerar att det ideala en kombination av röst och tangentbord.

Hans grupp jobbar inte bara med input, utan också på att få en uppläst text att låta naturligt, genom att lägga in pauserna på rätt ställe. Han spelar upp ett avsnitt med dagens kinesiska TTS-modell (Text To Speech) som låter mekanisk och där kommer onaturligt. Sedan spelar han upp en prototyp till en ny TTS-modell som där talet känns mycket mer naturligt.
-Vi jobbar också på att lära systemet att morfa en persons röst till en annans, vilket skulle kunna användas om man vill att systemet ska kunna betona kursiva ord i t ex en tidningsartikel, eller läsa upp en teaterpjäs, fortsätter han.
-Vi kallar detta system för Mulan (efter den berömda kinesis som Disney gjort berömd i väst.) Man skulle kunna tänka sig att rösten anpassas efter personen, så att ett ebrev från Bill Gates läses upp med hans röst om vi t ex sitter i bilen. Man skulle också kunna licensera röster, som t ex Walter Cronkites röst, föreslår han.

Men då kanske någon lånar Bill Gates röst och sänder dig ett ebrev där han befodrar dig...
-Ja, men vi har också system för att verifiera en rösts äkthet, skrattar han.

3) Smarta system för multimedia över nätet

-Vi är intresserade av att kunna leverera multimedia över varje nät och till varje slags apparat, säger Shipeng Li, som doktorerade i USA och utvecklade viktiga delar MPEG 4-standarden, samt jobbade med digitalteve och multimedia vid Sarnoff Corporation, innan han kom till MSRC i may 1999.
-Det handlar inte bara om att sända multimedia till en PC, utan till handdatorer, mobiltelefoner och liknande apparater. Det kräver att man tar med hela systemet i beräkningen, från kompressionstekniken till kvaliteten på kommunikationerna i det läge man sänder.


Shipeng Li jobbade bl a på Sarnoff innan han
rekryterades till Microsofts labb i Beijing.


Shipeng Li demonstrerar labbets Smart Video Player där ”SMART” står för Smart Media Adaptation and Robust Transport. Det är ett system för att sända multimedia vilket anpassar sig efter mottagarens utrustning och preferenser, samt den aktuella bandvidden. Det är dynamiskt både nedåt och uppåt beroende på om bandvidden försämrats eller förbättrats.
-Vi kodade videoströmmen till ett enda flöde av bitar (bitstream) som vi löpande kan justera i enlighet med villkoren på nätet. Och det utan att behöva koda om videon.
-Om du har en PDA kan vi sända med lägre upplösning eftersom du bara har en liten skärm. Vi kan också ändra antalet bilder per sekund, eller sända en mindre bild.
-Om du använt Real Player från Real Networks eller Microsofts Media Player vet du att videon ibland fryses om bandvidden faller. I vårt fall kan du få en viss försämring av kvaliteten, men det blir ändå en smidig uppspelning av videon. Vår teknik för att reparera störningar pga avbrott i dataflödet har nu accepterats som en del av MPEG 4-standarden. Den tidigare avkodaren reagerade på sådana avbrott med att dumpa all information, istället för att använda det man hade.
-Vår SMART-teknik är emellertid mycket mer avancerad än MPEG 4-standarden som bara innehåller en liten del av vår teknik. Det är möjligt att vi kommer att föreslå att vår modell tas med i MPEG 21 (som av någon anledning kommer efter MPEG 7, som ska följa på MPEG 4.)

4) Sjung så svarar datorn

Det var Mingjing Li som utvecklade det system för tolkning av kinesisk handskrift som Microsoft licenserade från den kinesiska vetenskapsakademin 1998. Hans nuvarande forskning har emellertid inte mycket med handstil att göra, eftersom han anser att problemet i stort sett är löst. Han försöker istället bygga nya verktyg för att söka bland audio, digitala stillbilder och video.


Minjing Li utvecklade ett system för att få
datorer att arbeta med kinesiska tecken. Nu
bygger han ett söksystem för musik.

-Happy Birthday To You, sjunger han för sin dator, som efter någon sekund svarar med att spela upp en kinesisk inspelning av födelsedagssången.

Detta är Mingjing Lis söksystem för musik. Systemet analyserar vår röst och matchar sången med en indexerad musikdatabas och producerar sedan en lista över vilka som matchar den sång vi sjungit. När det väl lokaliserat namnet på vår sång kan det gå ut på Internet och söka rätt på sången via någon sökmotor. Det kommer kanske dröja ett tag till innan vi sjunga för Napster för att hitta våra MP3-filer, men steget är inte så långt eftersom Napster om jag inte minns fel tagit fram ett filter som jämför sångerna och inte bara filnamnen.

Som tänkbart användningsområde föreslår labbets PR-chef Sheila Zhang Karaoke-maskiner.
-Det är ofta väldigt svårt att hitta rätt sång, säger hon och får medhåll av Mingjing Li.
Man kan också tänka sig att privatpersoner vill använda systemet för att organisera sina personliga multimediaarkiv.

Gruppen arbetar också på videosöksystem, som bryter upp videofilmer i sekvenser vilka representeras som små bilder på skärmen. Varje bild representerar en sekvens. En mer sofistikerad variant analyserar TV-program genom att bryta upp sekvenser och sortera dem efter information i den text för hörselskadade som sänds via en subkanal. Tanken är att man med en interaktiv TV-tjänst ska kunna välja mellan t ex olika nyhetssnuttar och skippa de man inte är intresserad av.
-Vi bryter upp den paketeríng som kanalen serverat och låter användaren hoppa mellan segmenten, säger Mingjing Li.
-I framtiden skulle man kunna använda rösttolkning som underlag för att sortera sekvenserna, tillägger Sheila Zhang.

5) Virtuella Maggie i den Förbjudna Staden

Baining Guo kom till Microsoft Research från Intels labb i Silicon Valley och hade innan dess forskat i Paris, Kanada och USA. Hans är intresserad av geometriska modeller, datorgrafik och virtuella verkligheter (VR.)
-Vi försöker göra multimedia mer interaktiv, säger han och visar först en demo av en VR-miljö som han försäkrar oss är ett strå vassare än Apples Quicktime VR.
-I Quicktime VR har du ingen visuell parallax, säger han och förklarar att det betyder att man inte kan se bakom objekt när man förflyttar sig i rummet. Men det kan man med en ny teknik de utvecklat här och som kallas Concentric Mosaic.
-Från början krävdes det 1 Gb för att skapa en miljö som man verkligen upplevde att man sjönk in i, men vi kan nu göra samma sak med 700 Kb, vilket bara är något mer än med Quicktime VR, säger han.


Baining Guo jobbade för Intel i Silicon
Valley innan han kom till Microsoft i Beijing.


I nästa demo möter vi Maggie som är en avatar, dvs en artificiell person skapad i datorn.
-Det är en visuellt realistisk intelligent agent som kan konverserar med användaren, säger Baining Guo. Den är ofta expert på ett område, men kan lära sig av användaren och i framtiden kommer den att ha personlighet och känslor, fortsätter han och klickar på Maggie.
-Hi, I’m Maggie, your tour guide. Welcome to the Forbidden City. First I’ll give you a brief introduction of the Forbidden City, then the layout of the Forbidden City. After that I’ll go to the Forbidden City with you, säger hon.

-Vi försöker göra henne så realistisk som möjligt, säger Baining Guo, men jag protesterar att hennes ögon rör sig mekaniskt fram och tillbaks och att munrörelserna är överdrivna.

Man får en känsla av att hon tagit en överdos av valium.
-Vi har faktiskt använt ett riktigt subjekt, säger han syftande på munnen som videofilmats och sedan stoppats in i det virtuella ansiktet.
-Den tillhör en dam som är engelsklärarinna. Vi märkte att hon artikulerade för mycket och har försökt få henne att prata mer naturligt, säger han och förklarar att det skulle kostat för mycket att använda en skådespelare.

Kruxet med Maggi är nog att hon faktiskt ser ut som en riktig person på skärmen och att vi därför bedömer henne som en sådan och blir missnöjda. Det kanske hade varit lättare om hon varit en animerad karaktär.

Hans Sandberg
----------------

Microsoft Research Chinas forskningsgrupper:
  1. Naturliga språk
  2. Talförståelse och syntes
  3. Visuell databehandling
  4. Internetgrafik
  5. Internetmedia
  6. Media management
  7. Media & data (Media computing)
  8. Trådlös teknik och nätverk
  9. Multimodala användargränssnitt

tisdag, maj 15, 2001

Forskning i Kina (2001)

(Kommentar till artikeln i Datateknik 3.0 om Bill Gates hjärntrust i Kina).

Microsoft Researchs högkvarter i Beijing.

(Beijing, China) Microsoft har lockat till sig en grupp framstående forskare, varav många återvänt efter många år i USA och några kommer från Taiwan. De injicerar det bästa av den internationella/amerikanska entreprenörandan in i det kinesiska systemet. De 50 000 kinesiska studenter som pluggar i USA för inte bara med sig hem tekniska kunskaper, utan också erfarenheter av ett annat sätt att leva och tänka. Detta utbyte, samt de enorma utländska investeringarna förändrar landet, men delar av partiapparaten, polisen och militären vill inte veta av det friare tänkande som följer med den moderna vetenskapen och tekniken. Då och då slår de till genom att trakassera eller arrestera gästande professorer, eller entreprenörer. Plötsligt är det nyss leende värdlandet en brutal diktatur som hotar med långa fängelsestraff för spioneri, eller något annat brott mot ”statens säkerhet.” Vem vill då vara taiwanes med en Ph.D. i elektronik från USA?

Men trots en rad uppmärksammade fall av godtyckliga gripanden hade jag under mitt besök i april ingen känsla av att någon oroade sig. När jag frågade Ming Jer Lee, som grundat VisionNext med stöd av Beijing-universitetets nya inkubator, varför han sitter i Beijing och inte på Taiwan, svarade han enkelt och oproblematiskt, att det är här det händer saker, att Kina är Asiens nya centrum. När jag våren 1989 träffade en mängd unga IT-entreprenörer runt om i Kina möttes jag av en liknande optimism. Det händer så mycket och plötsligt går det att göra en insats, om man bara förstår hur långt man kan gå utan att gå för långt. De som överskrider gränsen åker dit, men de flesta kineser kan nästan instinktivt tolka det politiska klimatet. Under en tågresa 1986 frågade jag några unga kinesiska reformvänner varför de tiger om Wei Jingsheng (som fick 15 år för sitt krav på en demokratisk femte modernisering,) svarade de att de fåglar som först lämnar en buske när man kastar sten på den skjuts ner först.

Kina genomgår en revolution stimulerad av den radikala ekonomiska decentraliseringen, den sociala moderniseringen och de enorma utländska investeringarna. Den gamla maktstrukturen finns kvar och visar ibland sina klor, men samhället är ett annat och även om säkerhetspolisen vill kontrollera folkets tankar och kommunikationer tror jag att det är för sent. Det går inte att avlyssna 100 miljoner mobiltelefoner och tiotals miljoner nätsurfare. Kanske kan de också söka skydd i de stora talen. Det finns idag 800.000 taiwanesiska affärsmän i Kina och taiwanägda företag har hittills investerat ca 500 miljarder kr i landet. Man får bara hoppas att det är för sent att vända utvecklingen och att den femte moderniseringen ska komma till slut.

Hans Sandberg

tisdag, maj 01, 2001

Här byggs datorer för Kinas massor

(Publicerad i Dagens IT våren 2001)



Kameran, säger vakten och jag tvingas lämna den i hans förvar innan jag släpps in, men det beror för en gångs skull inte på Kinas vanliga hemlighetsnoja, för detta är en av Asiens modernaste PC-fabriker. Den hade kostat två miljarder kr när den drogs igång i december och kan spotta ur sig två miljoner persondatorer per år. Den ägs av Kinas PC-jätte Legend Computer, som dragit ifrån sina inhemska och utländska rivaler, från Acer och Compaq till Great Wall och IBM.


Beijing, Kina (DIT). Jag kan inte säga att jag kände igen mig när jag efter tolv år återvände till Zhongguancun, också känt som Beijings ”Silicon Valley.” Det som då var några dussin databutiker och småföretag startade av dataforskare är idag en jättelik industrizon som - enligt officiella siffror - år 2000 genererade inkomster för 190 miljarder kr under (upp 40 procent jämfört med 1999) och där det ifjol startades 2,400 nya företag.

Zhongguancun är full av moderna fabriker och kontorsskrapor, nya bostadsområden, eleganta lyxhotell, barer, restauranger och internetcaféer. Det är svårt att komma undan bullret av bilar, cyklar, små röda taxibilar, lastbilar och grävmaskiner som utplånar trånga gamla envåningshus för att ge plats åt det moderna, vare sig det är nya ringvägar, eller industriella glaspalats som Legends 16.937 kvadratmeter stora fabrik på Ke Xue Yuan Nanlu Nr. 10.

Jag tas emot av Catherine Lee på företagets pressavdelning. Hon är ung, intelligent och talar bra engelska. Hon berättar om företagets nya intranet och ERP-system, medan hon leder mig till ett elegant sammanträdesrum med svarta läderfåtöljer runt ett stort mahognybord där hon har en laptop redo för sin powerpoint-presentation. Detta låter kanske inte så märkvärdigt, men det speglar en sida av det nya i ett land där man förr ofta fick nöja sig med partisekreterares politiska plattityder i sammanträdesrum med obligatoriska spottkoppar och gamla fåtöljer som alltid var täckta av broderade vita överdrag.

Legend har 12,000 anställda och omsätter 22,9 mdr kr. Försäljningen ökade med 72,4 procent per år under de senaste tre åren, medan vinsten ökat med 53 procent per år.
-Vi sålde 1,5 miljoner Legend PC under räkenskapsåret 1999 som slutade i mars 2000. Vi har ännu inte presenterat resultatet för år 2000, men vi har nått målet 2,6 miljoner PC, säger hon och tillägger att Legend varit Kinas ledande PC-säljare sedan 1996.

Legend tillverkar inte bara persondatorer, utan är idag en bred IT-koncern med kontor i Kina, Asien och USA. De är tvåa i Kina på portföljdatorer (efter IBM) och säljer serverdatorer, moderkort, handdatorer, settop-boxar för internetaccess (typ WebTV,) samt är återförsäljare åt en rad amerikanska och japanska företag, inklusive Cisco, Hewlett-Packard, Canon och Toshiba. De har också en framgångsrik internetrörelse som de överväger att knoppa av - Legend Digital China.

Tillträdet till fabriken är strikt reglerat och vi får vänta en stund innan ståldörren öppnas eftersom vi var några minuter försenade. På väggen till höger om oss finns ett stort flödesschema som förklarar produktionsprocessen. Vi fortsätter framåt och passerar rack av färdigmonterade persondatorer och går vidare längs ett av monteringsbanden till en avdelning där man packar upp printrar, monitorer andra komponenter från utländska tillverkare. Ungefär en tredjedel av Legends inkomster kommer från distribution av utländska produkter.

Härifrån kan vi kika in i ett kollossalt rum som påminner om självplockavdelningen i ett IKEA-varuhus, med den skillnaden att korridorerna mellan stålställningarna bara är några meter breda eftersom de bara navigeras av lastningsrobotar.
-Detta är med sina 3,000 kvadratmeters golvyta det största automatiserade lagret i Kina och kan hålla 100,000 persondatorer samtidigt. Allt kontrolleras av ERP-systemet, säger hon.

Totalt arbetar runt 1,000 personer i fabriken i två skift, men vi ser vid vårt besök bara något hundratal i aktion.
-Vi har sex monteringslinjer. Tre kallas ”cell lines” och där monteras datoterna en år gången av arbetare som ansvarar för varje PC individuellt. Denna modell lämpar sig för system som byggs enligt kundernas specifikationer, men marknaden är inte redo för detta än eftersom konsumenterna ännu inte har tillräckliga kunskaper.
-Våra återförsäljare kan däremot gå direkt in i ERP-systemet via vårt internetbaserade ehandelsnät och lägga in specialbeställningar som sedan sänds till produktionslinjen, säger hon.

Vi följer ett par anställda när de monterar system och de förefaller att jobba snabbt och effektivt, men det är inget löpande band som styr tempot, utan de kan själva avgöra när en PC är klar att skickas vidare för testning av olika slag. Vid varje arbetsstation finns en PC som hänger i ögonhöjd från en metallarm. Den är kopplad till ERP-systemet och innehåller också information och instruktioner om just den modell de arbetar med. Richard Lo vid finansbolaget Ing-Barings hongkongkontor skrev i en rapport 20 februari att det tar 50 minuter att montera en PC vid denna fabrik och 1 timma och 10 minuter att testa den.
-Ingen annan lokal tillverkare har en så avancerad produktionskapacitet, skriver han.

Det finns också tre monteringslinjer som kallas ”stream lines” och där kan man enligt Catherine Lee montera en PC på 20 sekunder exklusive förberedelserna av materialet och testningen efteråt.

-Vi har en fabrik utanför Shenzhen och bygger en ny i Shanghai. Den i Shenzhen har en kapacitet på 1-1,5 miljoner PC per år och den i Shanghai ska kunna klara 1,5 miljoner, vilket betyder att vår kapacitet snart kommer att ligga på 4,5 miljoner.

Detta är fortfarande bara en bråkdel globalt sett, för det tillverkades år 2000 ungefär 130 miljoner persondatorer globalt sett. Enbart Dell Computer tillverkade första kvartalet i år över 4 miljoner persondatorer. Todd Kort, som är Gartnergruppens expert på PC-tillverkning i USA, säger som jämförelse att Dell ifjol tillverkade fyra miljoner persondatorer vid sin fabrik i norr om Austin i Texas.

Legend kommer säkert att möta hårdare konkurrens i takt med att Kina öppnar sina marknader än mer inför inträdet i WTO, men de kommer också att dra fördel av alla de globala underleverantörer som nu expanderar sin kapacitet i Kina, liksom av landets billiga arbetskraft (ca 7 kr timman mot det mångdubbla på t ex Taiwan.)
På vägen ut passerar vi en anslagstavla med fotografier från den årliga vårfesten där personalen bidrar med egenproducerad underhållning. Vi ser också en stor röd banderoll med följande text: ”Om du älskar ditt land måste du älska din fabrik!” Och skulle inte det räcka finns alltid aktieoptionerna. Alla tjänstemän som varit anställda minst två år har rätt att köpa optioner i företaget, som är listat på Hongkong-börsen. Aktien har emellertid rasat från 154 mdr kr som mest till ca 50 mdr kr, men det bekymrar inte Catherine Lee. Optionspriset är enligt henne så lågt satt att det fortfarande lönar sig. Dessutom är hon optimistisk om företagets framtid och i det får hon stöd av många analytiker, som tror att Legend orättvist drabbats av den allmänna pessismismen mot teknikinvesteringar, trots att de är nummer ett på en marknad som växer med 45-50 procent per år.

Hans Sandberg

Dell, Compaq m fl har inte gett upp

De kinesiska PC-tillverkarna har tagit över hemmamarknaden, men de utländska tillverkarna har inte gett upp, utan ställer närmast sitt hopp till Kinas inträde i världshandelsorganisationen WTO. De kommer då att tvingas ta bort tullarna på importerade datorer och ta bort andra konkurrenshinder.
-Framtiden kräver att vi blir stora i Asien och det betyder att vi måste stärka vår position, särskilt i Kina, Korea och Indien. Vi arbetar hårt på detta, sa Mike Larson som är Compaqs vice vd för konsumentprodukter, till Far Eastern Economic Review (FEER, 28 sep 2000.)
Compaq har enligt IDC 2 procent av den kinesiska marknaden.

Och Dell öppnade för lite över två år sedan en fabrik (12 500 kvm) i staden Xiamen i Fujien-provinsen mitt emot Taiwan. Michael Dell spådde då enligt FEER (17 jun 1999) att Kina år 2004 skulle vara dess näst största marknad efter USA. Men det är inte så säkert att kineserna nappar på deras direktförsäljning via telefon och Internet, eftersom få har kreditkort att använda vid sådana köp. Det bristfälliga transportväsendet är ett annat hinder för Dell, som än så länge fokuserar sig på affärskunder.

måndag, april 23, 2001

Internet driver fram en PC-explosion i Kina

(Dagens IT, 2001)


Ett av Beijings många Internetcafeer.
Foto: Hans Sandberg


När Kina på 80-talet öppnade dörrarna för utländska investeringar satsade man först på att locka exportindustrier efter förebild från Asiens ”tigrar” (Singapore, Malaysia, Taiwan, m fl,) men idag handlar det minst lika mycket om att bygga industrier som servar hemmamarknaden. Samtidigt har de ekonomiska reformerna gett upphov till en rad mycket framgångsrika IT-företag.


Beijing, Kina (DIT). Kinas ekonomi växer snabbt och IT-sektorn spelar en allt viktigare roll för den moderna sektorn i landets östra och sydöstra delar. Det finns ett begynnande välstånd i städerna och även om det bara rör sig om en minoritet av landets 1,3 miljarder invånare, så är 250 miljoner stadsbor tillräckligt många för att stimulera en rad industrier med sin växande efterfrågan. För de kineser som redan har TV, kylskåp och mobiltelefon verkar persondatorn eller åtminstone en webbteve vara nästa steg.

Kina hade utvecklat egna datorer sedan mitten på 50-talet (se min artikel i Computer Sweden 13/9 1985,) men de användes framför allt inom vetenskapliga och militära kretsar. Det var först på 80-talet som en bredare allmänhet fick upp ögonen för det här med datorer och snart importerades 100,00-tusentals persondatorer. En väldigt stor andel av dem skulle emellertid stå oanvända av brist på applikationsprogram, kunnande och bra system för kinesisk input/output.

De ekonomiska reformerna, inte minst inom forskningssektorn, resulterade i ett för Kina nytt slags entreprenörer, som trots att de jobbade inom statliga eller ”kommunala” företag blev alltmer självständiga. Flera hade sina rötter vid Beijings många universitet och forskningsinstitut, särskilt den kinesiska vetenskapsakademins (CAS) institut för datateknik (ICT,) som hade en mängd högt kvalificerade dataforskare och en växande press på sig att generera egna inkomster.

Legend grundades i november 1984 av Liu Chuanzhi och tio av hans forskarkollegor från ICT. Företaget hette i början ICT Company, vilket reflekterade den nära kopplingen till CAS. De ”avknoppade” forskarna bibehöll sina löner från ICT och kunde använda dess resurser, samt fick låna 250,000 kr i startkapital. Starten var ganska kaotisk, men de upptäckte snart att en gren av ICT importerat 500 datorer som de inte visste vad de skulle göra med. De började sälja dem och sin expertis på att installera och sköta dem.

Ett viktigt skäl till framgången för Kinas tre ledande PC-tillverkare – China Great Wall Computer, Founders och Legend – var att de framgångsrikt tacklade frågan om kinesisk input/output. Detta var ett svårlöst problem eftersom det krävdes stora mängder dataminne för att hantera tusentals unika tecken istället för engelskans 26 bokstäver (alternativt behövdes nya algoritmer för att representera kinesiska tecken i en dator.) Det krävdes också mycket högre upplösning på bildskärmarna om tecknen skulle kunna visas tydligt.

China Great Wall lanserade 1985 en egen version av IBM:s PC XT som kunde visa kinesiska tecken i mycket högre upplösning än rivalernas, inklusive den japanskutvecklade modell 5500 som IBM tänkt introducera. Founders Group föddes ur ett storskaligt statligt forskningsprojekt från 1974 vars mål var att modernisera en tryckeribransch där det kunde ta 500 dagar för att trycka en bok och där dagstidningarna sattes i bly, något som var dubbelt svårt pga det stora antal tecken sättarna måste hantera. Företagets briljanta forskare utvecklade ett system för kinesisk/japansk tidnings- och bokproduktion som med tiden blev världsledande. Founders, som fram till 1993 kallades Beida New Tech, ägs av Beijing University (med smeknamnet Beida) och en stadsdelsregering i Beijing, men drivs i praktiken självständigt.

Även Legends grundare insåg att de kinesiska tecknen var avgörande och hittade snart en forskare på ICT som skapat ett system för kinesisk ”ordbehandling.” De rekryterade honom och han hjälpte dem att utveckla ett tilläggskort för kinesiska tecken, som under de tre första åren kom stod för en tredjedel av företagets inkomster.

Legend bestod 1988 av två centra, ett i Hongkong och ett i Beijing. Det förra tillverkade moderkort och instickskort för export och blev 1994 världens femte största leverantör på området. Beijing Legend blev först återförsäljare åt PC-tillverkaren AST Research, men lanserade 1991 sin egen PC som 1993 gick om Great Wall. Legend blev trea efter AST och Compaq med 27 000 av de 450,000 PC som det året såldes i landet.

I mitten av 90-talet verkade det emellertid som om de kinesiska PC-tillverkarna skulle bli en lätt match för de japanska, koreanska, taiwanesiska och amerikanska konkurrenterna. Det ena utländska märkesnamnet efter det andra etablerade fabriker i Kina för att slippa importavgifter, liksom för att utnyttja de låga lönerna.
-De utländska PC-företagen dominerade marknaden fram till 1996, säger Catherine Lee på Legends pressavdelning och berättar om det priskrig som Legend satte igång.
-Före 1992-93 skyddade den kinesiska regeringen den inhemska IT-branschen med tullar och andra regleringar. När regeringen minskade på skyddet strömmade de utländska produkterna in på marknaden. Det kom som en chock för den inhemska industrin, men var kanske det bästa som hänt oss eftersom det fick våra företag att skärpa sig.
-En PC kostade före 1996 över 10,000 Renminbi (12 300 kr) i Kina och det var orimligt mycket. De datorer som såldes här var dessutom inte särskilt bra, eftersom de utländska företagen dumpade sina lager på den kinesiska marknaden. Det var då Legend slog till genom att sänka priserna fyra gånger. Vi var först med att gå under 10,000 renminbi och blev nu Kinas ledande PC-tillverkare.


Legends taleskvinna Catherine Lee.

-Vi hade en annan stor prissänkning 1999, men vi konkurrerar inte bara med priset. Det finns en rad lågprismärken, t ex Great Wall vilka sänkt priset till under 5,000 renminbi. Kostnaderna för komponenter och tillverkning hade visserligen sjunkit rejält, men detta skapade kaos på marknaden och visade att en sådan prissättning inte fungerar. De erbjöd nästan ingen service, få applikationsprogram och ibland inte ens ett operativsystem, säger Catherine Lee. (Det senare är inte så märkligt som det låter eftersom 90 procent av alla program i Kina är piratkopior och man lätt kan köpa en kopia av Windows på gatan för en tia eller två!)
-Det är oacceptabelt för genomsnittskunden, eftersom nivån på det kinesiska folkets datakunnande fortfarande är ganska låg. De behöver verkligen bra service och applikationer som är lätta att använda och det går inte med sådana priser, säger hon.

Legend satsade istället på väldesignade datorer för massmarknaden, fri internetaccess under ett år och massiva reklamkampanjer skräddarsydda för olika målgrupper. De har också byggt upp ett återförsäljarnät med 3,500 representanter i Kina och en rad andra länder.

Strategin har varit framgångsrik, både i marknadsandelar och vinster. Legend ökade enligt IDC sin andel av den kinesiska PC-marknaden från 21,5 procent 1999 till 30,8 i fjol. (Founders PC-division ökade från 5,9 till 9,4 procent medan trean, IBM China, såg sin andel falla från 6 procent till 4,8.) År 2000 såldes det 7,1 miljoner persondatorer i Kina. Legend är inte bara Kinas ledande PC-märke, utan med sina 12,2 procent också ledande i Asien (om man inte räknar med Japan,) före IBM (7,5 procent) och Samsung (7 procent.)

För lite drygt tio år sedan hade de utländska tillverkarna två tredjedelar av den kinesiska PC-marknaden. Idag är det tvärtom. De utländska företagen fokuserar sig nu på företagsmarknaden, medan medan kineserna tar hand om konsumentmarknaden. Men detta kan komma att ändras när Kina blir medlem i världshandelsorganisationen WTO och då avskaffar sina tullar på persondatorer (13-17 procent.)

Det som idag driver den växande efterfrågan på persondatorer i Kina är Internet.
-80 procent av de vi frågat i våra enkäter vill ha en PC för att kunna gå online, säger Catherine Lee.

På sikt kan man emellertid fråga sig om det blir PC:n som blir framtidens plattform för internetaccess i Kina. Ericssons kinachef Jan Malm, tror att den uppgiften kan komma att fyllas av mobiltelefoner och handdatorer och det inte bara i Kina, utan i hela Asien. Faktum är att Legends grundare Liu Chuanzhi funderar på samma sak. Han sa nyligen till Reuters att företaget ”gradvis ska röra sig från persondatorer till områden som apparater för internetaccess, mobiltelefoner och serverdatorer.”

Men detta hindrar inte att den kinesiska PC-marknaden kan stå på randen till en flerårig period av explosiv tillväxt.

Den kinesiska regeringen ser IT som en central del sina femårsplaner för både ekonomin och utbildningssektorn och man ska slutligen inte glömma att ytterst få kineser har en PC. Antalet persondatorer uppskattas till 24 miljoner, vilket är 1,8 procent av befolkningen.
I Beijing, Shanghai och Guangzhou ska PC-penetrationen ha nått 25 procent, medan siffran för stadsbefolkningen generellt ligger på 5,4 procent.

Potentialen är enorm.

Hans Sandberg



torsdag, mars 22, 2001

Wallenberg: Tror på Hellström och på IT

(Dagens IT)

Marcus Wallenberg gav inte helt oväntat Kurt Hellström sitt stöd under en presskonferens med svenska utrikeskorrespondenter i New York på torsdagskvällen. För honom är Ericssons problem inte ett ledningsproblem, utan det handlar om en överrumplande konjunkturnedgång. Han aktade sig att sia om den ekonomiska framtiden, men gjorde klart att Investor fortsätter sina IT-investeringar i USA.

NEW YORK (DIT) Den våldsamma kritiken i massmedia på hemmaplan mot Ericssons ledning förefaller mer att vara ett irritationsmoment för Investors ledning och man kan ana en underliggande förbråelse när Marcus Wallenberg Jr säger att ”Ericsson är ett för Sverige väldigt viktigt företag.” På frågan om han tycker att kritiken mot Ericsson är orättvis, svarar han:
-Det är viktigt att man tar tag i problemen, för realiteten är att vi har ett konjunkturläge som påverkar företaget. Man är beredd att vidta åtgärder, men vinstvarningen måste göras omedelbart, medan det tar tid att arbeta fram lösningar, säger han.

När det gäller diskussionen om man inte borde avskaffa uppdelningen i A- och B-aktier för Ericsson, sa han att Investor stött en sådan förändring för andra företag, men ”inte funnit anledning att göra det i Ericssons fall.”

Detta var Marcus Wallenbergs tredje möte med den svenska pressen i New York och kontrasten mot häromåret kunde inte vara större. Då rådde ”irrational exuberance” och det var svårt att argumentera emot någon IT-investering, oavsett hur luftig den kunde tyckas.
-Vi kanske sa nej till ett nytt företag som värderades till 50 miljoner dollar och några veckor sedan tyckte marknaden att de var värda 200 miljoner dollar, sa Börje Ekholm, som leder Investors New York-kontor.
-Vi var frustrerade för ett år sedan, instämde Marcus Wallenberg, som under några dagar träffat riskkapitalister i Silicon Valley och en del av Investors amerikanska investerare vid möten i Boston.

Idag är det realism som gäller, men han ville inte helt avskriva de senaste årens IT-explosion.
-Mycket var for real, men dagens gloom är också for real, säger han och noterar, säkert inte utan en viss tillfredsställelse, att man nu kan jobba med riktiga affärsmodeller och att värderingarna kommit ner på jorden.

Det diskuteras på sina håll i USA om Bushregeringen representerar den gamla ekonomins revanch på den nya, men både Marcus Wallenberg och Börje Ekholm vände sig mot själva uppdelningen av ekonomin i ny och gammal.
-Jag har svårt att se skillnader mellan gamla och nya industrier, sa Marcus Wallenberg.

Han är försiktig med att uttala sig om konjunkturen, annat än att nedgången varit överrumplande. Börje Ekholm sa att de under året som gått dragit ned på takten när det gäller investeringar i nya företag, men att det inte innebär att Investor backar från sina USA-strategi. De kommer framför allt via dotterbolaget Investor Capital Growth som har 1,8 miljarder dollar i kapital satsa på ”informationsteknik, teknik och hälsovård.”
-Vi tror att det kommer att finnas behov av utrustning som underlättar telekommunikationer. Kom ihåg att trafiken på nätet fortsätter att dubblas var sjätte månad. Det kommer även i fortsättningen behövas utrustning som kan hantera större bandbredd. Det kommer att behövas mjukvara för Internet och för att integrera afärsprocesser. Det finns många intressanta affärsområden, liksom hälsosektorn där vi är bl a är intresserade av proteonomics (dvs den gren av bioteknik där man försöker kartlägga proteinernas egenskaper nu när den mänskliga DNA-koden är kartlagd, min anm HS.) Det kan ge nya och intressanta läkemedel, sa Börje Ekholm.

Han sa också att han tror på ett växande behov av halvledare, både för datorisering av hemmen, våra bilar och i industriell produktion.

Distansutbildning, eller elearning, är ett annat område som intresserar Investor.
-Här finns det många intressanta produkter, men det råder en osäkerhet om konsumenterna är villiga att använda dem. Detta är en stor fråga, inte minst på universiteten, sa Marcus Wallenberg.

Marcus Wallenberg tryckte på att Investor vill satsa på mindre, men starkt fokuserade grupper som kan ges stor frihet att operera fritt. Han upprepade flera gånger att utvecklingen idag går så fort.
-Tidsaspekten är oerhört viktig och det krävs djupa kunskaper för att man ska kunna tillgodogöra sig informationen.

Hans Sandberg

måndag, januari 15, 2001

Ray Ozzie - Skaparen av Lotus Notes och Groove

(Datateknik 3.0)
Ray Ozzie är en av PC-branschens mest inflytelserika personer. Han skapade samarbetsprogrammet Lotus Notes, som idag har 60 miljoner användare. För tre år sedan lämnade han IBM (som köpte Lotus för att Notes skull) för att bygga en ny plattform för grupparbete, denna gång över Internet. Resultatet blev Groove, ett ”peer-to-peer” program (P2P) besläktat med Napster.

Datateknik 3.0 (NEW YORK) Groove är Napster för kontoret var det någon som sa. Det knyter samman användare direkt och decentraliserat. När du laddat ner och installerat klientprogrammet (Transceiver) är det bara att sätta igång. Du bjuder in vänner och kollegor med ebrev, eller direktmeddelanden (Instant Messaging, IM) och de kan - om de installerat Groove - ta del av den information du placerat i ett gruppfönster (shared space.) Det kan vara ett fotoalbum, ett worddokument, eller ett kalkylark. Det går också att haka på applikationer som chat, konferenser och internettelefoni så att vi kan prata med varandra över Internet samtidigt som vi diskuterar ett dokument.

När vi arbetar med informationen sparas och uppdateras den automatiskt av Groove. Om någon av deltagarna kopplat ner sig uppdateras deras information så fort de kopplar upp sig igen. Groove låter oss i likhet med Napster se och använda varandras filer, chatta osv., men det är en mycket mer sofistikerad plattform, som kan byggas ut av användarna och den är säker eftersom all information krypteras, vare sig den sparas som XML-objekt på vår hårddisk eller sänds till andra datorer.

Avståndet till Notes och dess klient-server modell är långt. Dess klientprogram gav oss epost och access till information lagrad på centrala serverdatorer, men ingen kontroll. Man ska komma ihåg att det är ett decennium sedan Notes föddes.
-Världen såg helt annorlunda ut på den tiden, säger Ray Ozzie. Det är lätt att få för sig att det alltid funnits lokala datanät (LAN) och grafiska användargränssnitt (GUI,) men på den tiden måste vi övertala folk om föredelarna med ett nätverk. Det var webben som förändrade landskapet.
-Notes var till för att samordna många människor över stora geografiska områden, men det adresserade bara en liten del av användarnas samarbete, trots de verktyg vi och andra byggde kring Notes.
-Det slog mig gång på gång under mina år på Lotus och IBM att de primära verktygen för samarbete fortfarande var epost, telefon och telefax. Notes och webbaserade tekniker var bra på att automatisera affärsprocesser, men eposten, telefonen och telefaxen hade något spontant över sig som ligger mycket närmare hur vi arbetar till vardags.
-Jag ville med Groove skapa ett system som låter företag, återförsäljare och konsulter (system integrators) bygga applikationer med samma spontana känsla som epost, samtidigt som de kan göras lika branschspecifika som centraliserade system. Min tanke var, att Groove måste vara inbjudande för att bli framgångsrik och det var därför vi satsade på en applikation som sitter hos användaren. Det måste vara lika enkelt att använda som en Palm Pilot eller en webbläsare.
-Under detta gränssnitt ska det emellertid finnas en plattform som låter återförsäljarna och konsulterna bygga applikationer vilka matchar det sätt på vilket folk jobbar i olika branscher.

Det påminner om hur man bygger applikationer runt Microsoft Office, eller skapar företagslösningar med hjälp av Java? Kan man se detta som en tredje plattform?
-Man kan se webben och Office som plattformar för applikationer, men Groove är mycket mer inriktad på att föra samman folk och låta dem lösa problem tillsammans, medan Office är ett program man använder mer eller mindre isolerat.

Den som använde Notes möttes av en fyrkanter som ledde till debatter, forum osv. Groove har också arbetsytor, men man kan stoppa in applikationsprogram i dem.
-Jag ser dem som webbsajter. Du använder en webbläsare för att gå till webbsajter, medan du använder Groove för att besöka privata informationssajter. Du delar information med en liten grupp människor. Det är du som väljer verktygen och vilken information du vill dela med dig av.

Kan man jämföra Groove med sajter som Anyday.com, som ju har kalenderprogram vilka du kan använda?
-Det finns en massa försök att skapa webbsajter med privata områden för små grupper av människor, men det enda du kan göra på dem är vad företag som Anyday låter dig göra. Om du vill göra något annat måste du hitta en annan sajt.
-En annan sak är att om du lägger in din information på en sådan offentlig sajt exponeras din information för dem som driver sajten. Få företag vill ha sin konfidentiella information lagrad på offentliga webbsajter.
-Groove använder peer-to-peer-teknik, så informationen stannar alltid på deltagarnas datorer. Det enda som sänds över nätet är krypterad information. Det finns ingen mellan dig och mig som kan få access till den.
-En tredje sak är att vi bestämmer vilka verktyg vår grupp behöver.
-Det är inte som med en ASP (Application Service Provider, dvs program som sitter på en central server hyrs ut,) eller (andra) serverbaserade modeller. Detta är en säker modell under din kontroll.

En del analytiker har ifrågasatt din affärsmodell och frågat hur i all världen du ska kunna tjäna pengar på detta?
-Det finns två aspekter på affärsmodellen. Den ena är den traditionella, dvs licensering av programvara. Den version av Groove som folk kan ladda ner gratis har bara en del av funktionaliteten hos den vi säljer till företag. Vi kommer att sälja våra produkter till företag där de får betala per användare, precis som man gör med Notes och Office.
-Den andra aspekten har att göra med de två olika komponenterna i Grooves arkitektur. Vi har klientprogrammet och transporttjänsten (relay service,) som vi driver på Groove Networks. Det är en tjänst för att spara och överföra information (store-and-forward) på samma sätt som serverdatorer flyttar din epost. Det gör att du kan arbeta på din laptop och sedan kan någon i Europa starta sin dator och börja jobba (där du slutade, min anm., HS.) Våra serverdatorer kör inte applikationer, utan flyttar bara krypterade data från en person till en annan. Det är väldigt viktigt, särskilt om du befinner dig bakom en brandvägg och de sitter bakom en annan. Vi kommer att ta betalt för den information vi förmedlar och ta betalt i förhållande till hur mycket företaget använder tjänsten. Om vi flyttar mycket data tar vi mycket betalt, men om det bara är lite tar vi bara lite betalt.

Bör jag titta på Groove om mitt företag har 20 000 Notes-användare?
-Absolut, som ett tillägg. Notes fokuserar sig på två saker: epost och samarbete inom företaget, men det är ovanligt att folk använder Notes för att samarbeta med någon utanför företaget.
-Jag startade Groove eftersom jag under min tid på Lotus märkte att företag alltmer involverar utomstående i den dagliga verksamheten, vare sig det handlar om tillverkning, webbdesign, juridisk rådgivning eller frilansskribenter. De redskap vi byggt (för Notes) fungerar extremt bra inom företaget, men går inte igenom brandväggarna. Vår centrala idé är att få samman folk oavsett var de råkar befinna sig. Vi har redan kunder som använder Groove tillsammans med Notes, eller Microsoft Exchange.

Du arbetar med Windows som plattform. Windows finns överallt, men är inte särskilt stabilt. Många system kraschar om man börjar trassla med multimedia och så. Är detta något som stör dig? Kanske skulle en Oracle- eller annan serverbaserad nätapplikation kunna göra samma sak och då i en mer kontrollerad miljö?
-Folk som tror att alla applikationer hör hemma inom ramen för en webbläsare har ett för smalt perspektiv. Om det varit så, skulle ”network computing”-visionen slagit igenom, men så skedde inte. Det finns en fördel i att använda den lokala PC:ns hästkrafter, både när det gäller det gränssnittet och vår mobilitet. Folk vill helt enkelt inte ge upp detta när de är nedkopplade.
-Windows är inte den stabilaste av miljöer, men det är den bästa vi har. Visst finns det mängder av applikationer som hör hemma i en webbläsare, men vi befinner oss bara i början av Internet. Det kommer att växa fram många, många saker som går utanför webbläsaren; som gör oss mer produktiva genom att länka samman våra datorer direkt med varandra. Det var IM som först fick folk att se bortom webbläsaren. Sedan kom Napster och nu funderar en mängd människor över hur man ska kunna göra saker annorlunda genom att koppla PC till PC. Jag är väldigt optimistisk här.

Vart är vi på väg? Hur förhåller sig Groove till Microsofts .net strategi? Kan man vänta sig tilläggsprogram till Notes som kan göra samma sak som Groove?
-Notes är ett centraliserat system baserat på en klient-server arkitektur. Det går inte att haka på en sak med en fundamentalt annorlunda arkitektur.
-Microsoft? Vem vem vad de ska hitta på? Det är ett extremt mångsidigt företag med stor spridning på sina talanger. Jag är inte helt säker på vad .net är. Det är ett initiativ för webbtjänster och ett språk och så bygger det på SOAP (Simple Object Access Protocol.) Det är en massa saker och det finns många sätt på vilket vi kan komplementera .net. Fast jag är säker på att Microsoft vid något tillfälle kommer att ha någonting som konkurrerar på samma marknad.

Skulle Groove kunna bli en .net applikation?
-Absolut! Om du tittar på vad som som finns inuti Groove ska du se att vi använt Microsofts COM (Component Object Model) som bindemedel. Vi skulle kunna plugga in oss i .net, särskilt om vi använder SOAP. Det är därför Microsoft varit så intresserade av det vi gjort. Vi har demonstrerat styrkan i deras tekniknologier, särskilt Office.

Du har hittills undvikit Java. Vilken är din relation till Java?
-Java är ett bra språk och det finns de som byggt redskap för Groove med hjälp av Java, men vi ville inte bygga in Java i Groove, av det enkla skälet att Java inte är en tillräckligt stabil och förutsebar miljö på klientsidan.

Hur ser du på Linux och Apple? Kommer Apple-användare kunna använda Groove?
-Vi har inte deklarerat några planer när det gäller plattformen. Vi visade en del saker som vi har gjort med vår Linux-version. Vi ville försäkra oss om att vår produkt kan anpassas för olika plattformar, men den övervägande majoriteten av vår målgrupp kör Windows. Skälet till att vi är så intresserade av Linux, är att det kommer många intressanta och innovativa handdatorer och trådlösa apparater för andra plattformar än Windows. Vi vill se vilka delar av Groove man skulle kunna lägga över på maskiner som inte använder Windows.

Borde inte Appleanvändarna, med alla sina designers, vara den ideala kundkretsen för er?
-Det är en idealisk publik och definitivt en möjlig framtida plattform, men jag kan inte avslöja mer just nu.

Hans Sandberg