En grym paradox och en ny normalitet

(Publicerad i Sydsvenska Dagbladets nättidning Snällposten i december 2001).

Det har gått ett par månader sedan terrorattackerna i i USA och vi vågar ännu inte ta för givet att de senaste veckornas lugn på hemmafronten ska vara bestående. Vem vet, vice-presidenten Dick Cheney kanske hade rätt när han sa till watergateavslöjaren Bob Woodward att vi har fått en ny slags normalitet. ”Vi kommer att tvingas vidta åtgärder …. som kommer att bli en permanent del av vår livsstil. I slutändan kommer vi att tvingas göra alla dessa saker - säkerhet, hur vi hanterar resor och flygbolag - för att så att säga göra målet hårdare, göra det svårare för terroristerna att komma åt oss. Och jag tror att de kommer att bli permanenta inslag i vårt sätt att leva.” (WP 21 oktober 2001.)

Så bin Laden lyckades väl på sätt och vis. Terrorn fungerade, för folk lät sig skrämmas, men merparten av lidandet drabbar inte amerikaner och europeer, utan folken i de länder som drabbas av kriget och där fundamentalisterna skrämmer iväg utländska företag och investeringar. De riskerar att drabbas av växande fattigdom, särskilt i de länder och regionen där fundamentalisterna får överhanden.

Det är en grym paradox att denna nästan maniska vilja att vrida klockan tillbaka kommer i en tid då kommunikations- och IT-revolutionen verkligen börjat knyta samman världen och öppnat nya möjligheter att sprida kunskap, utbildning, sjukvård och handel. Fattiga hantverkare i Afrika, eller Apalacherna med för den delen, kan sälja hantverk till kunder över hela världen, istället för att skinnas av någon mellanhand. Fattiga studenter på ö-republiken Palau (19 000 invånare) kan besöka något av internetkafeerna i huvudstaden Koror och få access till hela kursmaterialet på Massachussetts Institute of Technology.

Den viktigaste faktorn bakom alla ekonomisk utveckling – teknologiskt kunnande – kan nu delas på ett sätt som aldrig förr i världshistorien. Men för fanatiker som bin Laden är just denna möjlighet ett hot och det var därför talibanerna förbjöd både TV och Internet, för ju mer folk vet, desto svårare blir de att styra.

Bin Ladens eget terrornät drog sig däremot inte för ett ögonblick från att använda all modern teknik de kunde komma över, från kortvågsradio och mobiltelefoner, till Internet och stingerrobotar. De tog världen på sängen, men istället för att försvaga sin fiende stärkte de den och världen slöt sig samman på ett sätt som inger hopp inför framtiden.

Men det finns också en risk för att vi i skuggan av terrorn börjar tillåta saker som vi normalt inte skulle tillåta och ger Storebror - som nyss stod och trampade i farstun – hedersplatsen vid stora matsalsbordet. Det är svårt att argumentera mot tillfälliga frihetsinskränkningar under trycket av krig och terrorhot, men det är desto viktigare att se till att de inte blir normala företeelser.

Hans Sandberg