tisdag, maj 24, 2011

Stieg Larsson i New York Review of Books

Den brittiske författaren och kritikern Tim Parks recenserar Stieg Larssons Millennium-trilogi i New York Review of Books (numret som är daterat 9 juni släpptes på NYRB:s webbsite 22 maj och anlände med posten 23 maj). Parks är måttligt imponerad av Larsson som deckarförfattare.

All this suggests that Larsson’s trilogy has not achieved its spectacular success thanks to the author’s impeccable skills as a detective story writer or any scrupulous attention to psychological realism. Loose ends and incongruities abound, lending the trilogy an endearingly amateurish feel, emphasized by a translation from the Swedish that, though for the most part fluent, occasionally treats us to decidedly muddled idiom (“He’s pulling the load of an ox and walking on eggshells”) or very curious register shifts, as for example when we have a young, uneducated punk Swede saying things like “you chaps” and “gad around.” From time to time, whether due to translation or otherwise, the imagery is plain comic; for example, Blomkvist remarks of the Leviticus murderer that “he was a cut and dried serial killer.”
Han bugar sig dock för det faktum att den sålt 50 miljoner exemplar. (Fast även Dan Brown lyckades ju bli en storsäljare trots sina svagheter som författare.)
Parks noterar Larssons ensidiga skildring av sexualiteten, "all sexual encounters in which men take the initiative are violent and pathological; all encounters in which women run the relationship (avoiding commitment) are okay. There is nothing in between and no space for the conventional, assertive male libido. One might say that the emphasized and elaborately fantasized ugliness of one kind of sex makes the softer variety the only one possible and permissible."

Larssons alter ego, Mikael Blomkvist, är som bekant en skäligen platt karaktär, medan Lisbeth Salander snart tar över och dominerar berättelsen. Hon är en vigilant som föredrar tangentbord istället för en uzi, men inte drar sig för våld om hon känner för det. Parks ser detta som att tecken på att Stieg Larsson är en moralist och tror att det är detta som gjort trilogin så populär:
"It is the ingenuousness and sincerity of Larsson’s engagement with good and evil that give the trilogy its power to attract so many millions of people."
Men med den logiken blir väl alla vigilantefilmer moraliska.

Hans Sandberg

fredag, maj 13, 2011

Återblick: Larry Ellison presenterar nätdatorn på Radio City Hall i New York (1997)

Googles nya Chrome-dator har jämförts med det som en gång kallades "nätdatorn" eller NC kort och gott. Här är en rapport från Larry Ellisons och Oracles lansering av den första NC:n. Jag skrev artikeln 26 augusti 1997 och den publicerades i Dagens Nyheters första nättidning - DNnet.

Köerna ringlade långt ut på 51:a gatan redan klockan nio på morgonen, men dom gällde inte Barbara Streisand eller "The Rockettes," utan världens rikaste ungkarl, dataföretaget Oracles egocentriske VD Larry Ellison. Han hade hyrt den berömda musikscenen för att äntligen introducera den "network computer" (NC,) han pratat så mycket om, men hittills inte kunnat leverera.

Jag registrerade mig, fick en kartong med pressmeddelanden, ett plastkort och en biljett som jag gav till den uniformerade biljettkontrollanten. Därefter slussades jag snabbt till en av dom många NC-datorer som fanns utplacerade i korridoren mellan teatern och den enorma foajén. Jag stack in mitt plastkort NC:n, knappade in min tillfälliga ID-kod och välkomnades på skärmen av en tant, som förklarade vad jag kunde ta till mig härnäst med min NC.


Så länge jag höll ögonen på skärmen var det inte mycket som skilde denna dator från en vanlig PC. Man klickar med musen på ikoner som startar olika program, öppnar epostbrevlådor, nätsurfar och så vidare. Men det märkliga med NC:n är att den gör allt detta utan att ha någon egen hårddisk för att lagra program eller data. NC:n är bara en terminal ut mot nätet, precis som en TV och en telefon bara är terminaler för att utnyttja tjänster som kommer till oss över nät av olika slag. NC:n är som den gamla "dumma" terminalen, vilken visade oss program som kördes på en stordator, men den är inte längre så dum tack vare kraftiga mikroprocessorer, nya programspråk som Java och Webben.

Den NC jag provade hade byggts av Intel, som förra veckan lanserade sin och Microsofts rival till Oracles NC-koncept; nämligen den NetPC jag då rapporterade om här på DNet.

Oracle är ett av världens ledande databasföretag med en årsomsättning på över 40 miljarder kr. Dom är kanske inte lika kända bland allmänheten som IBM och Microsoft, men deras program spelar inte desto mindre en central roll för tiotusentals företag världen över. Det är ofta Oracles databaser som håller ordning på sjukhusens patientjournaler, företagens mest kritiska information om kunder, produkter och marknader, samt många myndigheters data.

Datorerna och Webben gör alltmer information lättillgänglig för allmänheten, men för att man verkligen ska kunna tala om information till massorna behöver vi först billiga och enkla verktyg för att ta till oss den. Stordatorerna var en början på denna informationsrevolution och vi har alla använt dom när vi handlat med plastkort eller gått till bankomaten. Nästa steg var PC-revolutionen, som Bill Gates hoppades skulle ge oss "information vid våra fingertoppar."

Det är här Larry Ellison vill göra revolution på nytt och det var därför han hyrde Radio City Music Hall i ett av världens mest påkostade PR-jippon (men det kostade förstås bara bråkdelen av vad ärkerivalen Bill Gates lade ner på introduktionen av Windows 95.)

Medan jag fortsatte testa min NC skruvades volymen upp inne i teatern trots, eller kanske därför att den var nästan tom på folk. Två jättelika "biodukar" spelade upp intervjuer med kunder och experter som pratade om NC:n och om "Oracle8" som den nya versionen av Oracles databas kallas.

Det var då min NC "kraschade." Bilden på bildskärmen frös fast och markören lydde inte längre min mus. "Hoppas inte det är det Larry Ellison menar med sitt tal om att NC:n är 100 procent kompatibel med Windows," tänkte jag och letade istället reda på en bra plats nära scenen.

Det var halv elva. Framåt elva var salen smockfull och multimediashowen hade skruvats upp i intensitet och volym, så att det knappt gick att koncentrera sig på annat än att vänta.

År 2000 kommer 26 miljoner amerikanska hushåll ha dom, löd ett meddelande som flackade förbi på den vänstra av dom stora "biodukarna."

År 2001 kommer en tredjedel av alla säljtransaktioner ske online, löd ett annat.

Plötsligt ser jag det svenska ordet "ekonomisk" i vitt på svart över samma duk. Japanska tecken fladdrar förbi, ryska, en bild på en kinesisk skolpojke med en mössa från Röda Armén tittar på oss för ett ögonblick, bara för att ersättas av andra ord och bilder och ljud, som trummar fram budskapet att detta är en händelse av global betydelse.

Och nog var den det allt. En satellitantenn utanför på Avenue of Americas pumpade ut direktsänd video till 35 000 Oraclekunder i 65 länder. Och för att inte riskera att dom skulle få se en halvfylld sal hade Oracle rekryterat allmänheten via sin hemsida och mobiliserat hundratals av sina anställda, något som förstås underlättades av att evenemanget hölls där det hölls.

Ljud och bildspelet gick mot sitt crescendo, med allt intensivare afrikanska trummor, parat med flöjtmusik. "Den här presskonferensen börjar nästan få smått religiösa övertoner," tänkte jag, då en gammal vitklädd nunna uppenbarade sig i gången till höger om mig. Mina två grannar på vänster sida skrattar till och säger att dom egentligen borde göra korstecknet. Dom hade flugit in från Venezuela.

Nunnan försvinner i dunklet lika snabbt som hon kom.

På vardera filmduk roterar nu en NC under ordet "sencillo," som inte förklaras.

Klockan är fem över elva. Var är han?

De afrikanska trummorna slår allt snabbare. Stråkar. Ljuset dämpas. Strålkastare spelar över publiken och väggarna. Var är Larry, undrar några tusen människor? Det knyter sig i magen och det verkar som om den virtuella orgasmen inte hållas tillbaks så mycket längre.

Snart måste han komma.

Jag tycker mig höra fragment ur Stravinskys Våroffer. Nu, nu, men istället kommer körsång från dom där populära Benedictinerbröderna. Folk skrattar till här och var. Menar han allvar? Tror han att han är en gud?

I nästa ögonblick har musiken skiftat till rasande snabba techno-rytmer. Då lyfts han plötsligt upp genom golvet, stående på en platfform och omringad av rök, som en annan frälsare.

Han skrattar åt sitt tilltag, som när allt kommer omkring mest var en lek för att roa.

Scenen är jättelik och han ser väldigt liten ut när han börjar prata stående långt bak och högt upp. Under den en timma långa enmansshowen förflyttar han sig allt närmare publiken och under finalen befinner han sig så nära publiken han kan komma den, utan att lämna scenen.

Temat för dagen är att avrätta PC:n och att puckla på Bill Gates, som inte bara är PC-världens mäktigaste man, utan också dristat sig att avfärda Larry Ellisons NC med kommentaren att allt NC:n står för är "not compatible," dvs inte kompatibel med windows-standarden.

Han börjar sin exposé med att påminna om att 75 procent av befolkningen i USA inte har någon PC, en siffra som enligt honom stiger till 90 procent om man räknar Europa och Japan och 99 procent för världen som helhet.

Skälet är att PC:n är för dyr och för svår att använda. Den gör användaren ansvarig för att installera program, administrera sitt system, säkerhetskopiera data, rädda data från system som kraschar och så vidare.

-Du är personligen ansvarig för denna stordator på ditt skrivbord, sa Larry Ellison.

NC:n bygger på en helt annan idé.

-Vi flyttar över alla program och data till en serverdator. Vi flyttar all komplexitet tillbaks till professionellt skötta nätverk.

NC-datorn påminner därför mer om en TV, än om en PC.

-Du gör inte backup av din TV. Du får inga datavirus på din TV. Alla har råd med dom och alla kan använda dom, sa han och jämförde med andra sådana massnätverk: telefonen, elektriciteten.

-Att köpa och starta en glödlampa är ingen konst, sa Larry Ellison.

Samma sak ska gälla för NC-datorn.

Det har rått en hel del förvirring om vad en NC egentligen är. Oracle har vid olika tillfällen visat prototyper som antytt att det rört sig om en konsumentprodukt, men dom första NC-datorer som introducerats har varit system avsedda för att användas i stora företags datanät.

Av Larry Ellisons presentation på Radio City verkar det som om hans vision för NC:n inte är mindre ambitiös än Bill Gates dröm om "windows everywhere."

Bland dom många produktdemonstrationerna före och efter talet fanns både NC-datorer som var tänkta att ersätta stordatorterminaler i företagsnät och små eleganta boxar för att förvandla våra TV-apparater till verktyg för att surfa på Webben. Zenith visade till exempel en elegant liten NC drygt hälften så stor som en liggande A4-pärm. Zeniths representanter ville inte ge något pris på detta alternativ till Microsofts WebTV, men Larry Ellison sa att den, när den lanseras i höst kommer att kosta under 300 dollar.

För att riktigt övertyga alla om hur vansinnigt enkel NC-datorn är att använda hade Larry Ellison på scenen en stor kartong på vilken det stod "Network in a Box." Han öppnade den och installerade med några enkla handgrepp en NC-dator, en NC-server på en vanlig PC och kopplade slutligen ihop dom bägge och vips var nätverket "uppe."

Budskapet var förstås att detta är en billig produkt som skulle kunna göra under för skolor och småföretag. Det kostar bara 5-6 000 dollar att installera ett nät för 5 NC-datorer och varje ytterligare elev som ansluts kostar sedan bara 500-600 dollar extra, vilket är betydligt billigare än om man skulle använda persondatorer för det tredubbla priset. För att inte tala om hur svårt det kan vara att bygga och sköta ett PC-nät.

Vad gäller Bill Gates påstående att NC:n inte är kompatibel, visade Larry Ellison övertygande, att man kan använda Windows-program minst lika snabbt och effektivt via en NC-dator, även om dom körs på en fjärran server, med hjälp av programmet "NC Connect for Windows."

Kommen så långt, tippade han bordet med scenens enda PC och en NC över ända så att de föll i golvet så att det slog (konstgjorda) gnistor om det hela.

Vore vi nu PC-ägare skulle en sådan händelse tvinga oss att rekonstruera alla brev och memon vi skrivit dom senaste veckorna, men eftersom NC:n inte sparar sin information lokalt, räckte det för Larry Ellison att plocka plastkortet ur den kraschade NC:n för att kunna fortsätta showen från en annan NC.

Först nu tog han sig tid att prata om Oracle8, som förstås är den databas där vi enligt Oracle bör spara alla våra data, vare sig vi har dom på en NC eller en PC.

-Det är det billigaste, säkraste och mest pålitliga sättet att förvara våra data. Om det duger för CIA så duger det åt oss, sa han och levererade en serie demonstrationer av hur Oracle8 klarar även dom största uppgifter. Här ligger Microsoft ordentligt i lä.

-Oracle8 klarar tio gånger fler användare, tio gånger mer data och är tio gånger snabbare än Oracle7, sa han.

När det var dags för final återknöt Larry Ellison till inledningstemat om hur få det är som ännu fått ta del av informationsrevolutionen. Han berättade att Oracle därför donerat 100 miljoner dollar till den nya stiftelsen "America's Promise" för att stöda spridandet av NC-datorer i USA:s skolor. (Bill Gates hade, enligt Larry Ellison, kontrat "inom sex timmar" med att låta Microsoft donera dubbelt så mycket - 200 miljoner dollar - till en stiftelse för att sprida PC-datorer i skolorna.)

In på scenen klev då general Colin Powell, som leder America's Promise. Han tackade Oracle för den generösa donationen och berättade att han hade fyra PC i sitt hem och om hur duktiga hans barnbarn var på att sköta datorer. Men han sa också att det viktiga är att komma ihåg alla dom som inte har några datorer alls.

-Vi har inte råd att lämna ett enda barn på efterkälken, sa den fridfulle krigaren under det att Larry Ellison lyssnade tyst och pojkaktigt.

Hans Sandberg