"De vill väl komma hit och ta våra sommarstugor”

Sommaren 1984. Det är nästan ett år efter pappas död. Jag sitter på SL-buss 183 som går genom den jättelika Skogskyrkogården i Enskede, strax söder om Stockholm city. Några rader framför mig sitter två äldre kvinnor, kanske 75 år gamla. De har gråa kappor. Hon till vänster har en blå hatt och hon till höger en brun hatt.

”Jag har min där borta,” säger tant blå.
”Jaha, jag har min bakom muren,” säger tant brun.
”Är det länge sen?”
”Tre år och sju månader.”
”Tänk vad tiden går.”

Bussen stannar vid Kvarter 52. Höga tallar skjuter nakna upp från den vältrimmade gröna gräsmattan. Det är tyst och stilla och allt är mycket vackert med alla blommor vid gravstenarna.

”Det faller ned från tallarna. Det är väldigt svårt att få bort det gröna,” säger tant blå.
”Man får inte använda sandpapper, för då kan stenen bli förstörd,” säger tant brun.
”Se på den. Helt igenvuxen och ingen sten.”
”Det är kanske någon utan släktingar, eller de kanske bor i Norrland.”
”De kanske inte alls bor här, utan i Amerika.”
”Det är så många som utvandrar nu. Jag vet inte varför,” säger tant brun och sänker rösten. ”Det är ryssarna. De är rädda för dem.”
”De försökte ju skjuta ner ett flygplan nu också, precis som i Japan,” lägger hon till.
”Det är förfärligt,” säger tant blå.
”Man vet aldrig vad de har för sig. De håller på och spionerar. Vad är det de vill egentligen? De nöjer sig inte med det de har. De har ju så mycket folk, ryssarna. De har ju haft dålig skörd. Och Sverige har ju så gott om utrymme. Här har vi så gott om utrymme att alla har sommarstugor. De vill väl komma hit och ta våra sommarstugor,” säger tant brun och ser sig om i den nästan tomma bussen.
”Jag undrar om de vill ta Sverige,” säger tant blå.
”Vi kommer inte att kunna göra något. Vad skall vi kunna förmå? De vill inte släppa något till England,” säger tant blå vars tankar nu vandrat tillbaks till det andra världskriget.

Damerna lutar sig mot varandra och viskar.
”Och tänk på de svenska flickorna som går med afrikaner,” säger tant brun.
”Snart finns det inte några svenskar kvar, inga rena blonda svenskar,” säger tant blå.

Nu har bussen kommit fram till pappas kvarter och jag kliver av. Jag är en blond svensk, men pappas hår hade varit vackert svart innan det grånade på gamla dar. Mitt blonda hår har jag ärvt från mammas sida och hennes anor går tillbaks till en tysk med namnet Tode som invandrat från Tyskland på 1600-talet. Det är alltså invandraren i mig som ligger bakom min ”rena, blonda svenskhet.”

Tänk vad tiden går.

En långväga reflektion om valet i Sverige

(Jag bor ju i USA sedan en kvartssekel och följer inte svensk politik särskilt noggrant, så ta denna reflektion för vad det är, en personlig fundering och inget annat.)

Den bästa mallen för att tolka vad som händer i Europa och USA idag är nog Hannah Arendts The Origins of Totalitarianism (1951.) Det gamla samhället, som folk lärt sig navigera och i viss mening förstå, ersätts med ett nytt samhälle som de inte begriper. Industriarbetarna och storkapitalisterna är organiserade och tycker sig kunna möta utvecklingen, men småföretagare, jordbrukare och annat småfolk råkar i panik och söker mer eller mindre desperat efter ett politiskt svar på krisen. De har ingen politisk erfarenhet och ingen tilltro till de etablerade partierna, så de engagerar sig i diffusa "movements" som uttrycker deras rädsla och frustration. Deras extremism är inte ett uttryck för någon överlägsenhet eller styrka, utan deras panik. 

Hitler och de andra fascistledarna insåg -- eller lärde sig -- att de kunde fånga upp dessa rörelser. Karismatiska ledare och enkla - idiotiskt enkla - budskap fungerade bäst. Då var det radio, filmer och massmöten. Idag är det Facebook, mailing lists och Twitter. Etablissemanget försöker svara med logik och moral, men det biter inte på människor som tycker att världen rasar samman runt omkring dem. Folk väntar på en Messias och många kliver upp i talarstolarna eller sätter sig i TV-sofforna. De flesta är löjliga tills det plötsligt dyker upp en som folk inte tycker är löjlig. 

Jag kan inte detaljerna i den svenska politiken, men jag tror att Alliansen försökt stimulera marknadskrafterna, utan att begripa att man samtidigt måste försvara systemets legitimitet och det kan man inte göra om befolkningen upplever det som att några åker snålskjuts och berikar sig på reformer som i och för sig kan vara nödvändiga. Det finns inget bättre sätt att integrera en ekonomi än marknadskrafterna och de bygger på konkurrens och profitjakt, men det är lika sant att marknadskrafterna bara kan verka effektivt inom en juridisk, social och moralisk ram. Det var en självklarhet för Adam Smith och det borde vara en självklarhet idag. Om du ska låta privata företag driva sjukvård måste du ha stenhårda regleringar, effektiva straff för övergrepp och täta inspektioner. 

Det som gör flykting- och invandringsfrågan så explosiv i Europa är att invandrarna inte får en chans att spela ut sin fulla potential, plus det faktum att invandringen ofta kommer i chockvågor som överväldigar samhällets förmåga att slussa in alla i produktivt arbete. Det är livsfarligt att parkera invandrarna i "ghetton" vilket verkar vara den europeiska modellen. De måste ges en chans att bidra, så att föräldrar kan vara stolta över sitt arbete och barn se upp till sina föräldrar. Många svenskar är okej med att vara snälla och öppna dörren för flyktingar och invandrare, men ser nog helst att de bor i någon annan förort. Jag tror att vi har mycket att lära av USA på detta område trots folkmordet på indianerna, slaveriet, kvarvarande rasism och och diskriminering liksom återkommande vågor av invandrarfientlighet. 

Jag tror att knäckfrågan är hur man kombinerar de dynamiska marknadskrafterna med en grundläggande samhällstrygghet. Det gäller inte bara när det gäller invandrare, utan för hela samhället. Den svenska/europeiska trygghetsmodellen bidrar paradoxalt nog till fientligheten mot invandrare och andra grupper som vill ha en chans att delta i produktionen och konsumtionen av välfärden. Om vi bara fokuserar oss på tryggheten så avstannar innovationen och risktagandet. Det är en konflikt som blir allt värre med den teknologiska revolutionen som gör att alltfler jobb kan göras av maskiner och datorer. John Maynard Keynes spådde 1930 en framtid där folk bara jobbade tre timmar om dagen, men den revolutionen kom aldrig. Istället har arbetslivet segmenterats så att en del jobbar för fullt, andra jobbar halvt ihjäl sig medan massvis med människor har förpassats till åskådarplats. Och invandrarna har det extra svårt att bryta sig ur denna påtvingade roll, samtidigt som de som har jobb eller pension pekar finger och anklagar dem för att inte göra rätt för sig. 

Detta är ju egentligen ett bra problem att ha - om vi bara kunde komma på ett sätt att dela på välfärden utan att beröva folk incitamentet att arbeta och lämna positiva bidrag till samhället. Jag skulle kunna tänka mig en ny typ av arbetslivsförsäkring, en som gjorde det lättare att ta risker, byta jobb, starta företag osv. Man kanske skulle kunna ha en medborgarlön som bas i utbyte mot någon slags motprestation (typ FDRs Works Progress Administration) och sedan sätta av säg 10 procent av lönen därutöver i en personlig framtidsfond, som man skulle kunna använda för att plugga, starta eget, skriva en bok eller dylikt. Det är bara ett hugskott, men ett som visar att det går att lösa problemen kring skapandet och fördelningen av välfärden. Om vi bara vill och vågar.  

Valet i Sverige sett från New Jersey

Jag följer inte svensk politik på nära håll, så jag kan inte uttala mig med någon större säkerhet om valet och massmedias roll för valutgången. Mitt intryck är att världen genomgår ett skov som har mer med Kinas och Indiens uppgång och USAs och Europas nedgång att göra än med massmedia.

USAs Tea Party handlar på ytan om arga vita män och kvinnor som inte litar på en president som är svart och vars far kom från Kenya, men det som verkligen driver delar av medelklassen ut på kanterna är oron för jobben och framtiden. Invandringen finns med i den amerikanska debatten också, men är mer marginell och regionalt begränsad av det enkla skälet att invandrarna är mycket mer integrerade i USA än i Sverige. I USA anklagas invandrarna för att ta jobb, snarare än för att inte jobba.

Det är väldigt stora krafter i rörelse och om vi inte får ett grepp om den kan allt gå överstyr. Det finns en fascistisk potential hos folket som samlas runt the Tea Party, ungefär som i Europa på 1930-talet. Hitler lovade jobb och nationell samling plus att han spelade på judehatet. Tea Party-folket lovar jobb och nationell samling och hårda tag mot muslimerna. Här finns en plattform som bör funka i både USA och Europa om vi inte kan skapa den grundläggande trygghet som jobb, bostad och utbildning innebär.

Men hur fixar vi jobb när Kina och andra tillväxtländer kan konkurrera så mycket effektivare med låga löner, centralstyrning av strategiska variabler som finanspolitik, handelspolitik och valutakurser, samt att de kan favorisera sina egna strategiska företag och köpa eller sno teknologiskt kunnande från andra länder? Kommer våra ikoniska svenska företag finnas kvar i Sverige om 10-15 år, utöver en forskningsgrupp och kanske ett museum?

Storföretagsmodellen räcker inte för att fixa jobben. Jag tror att det som krävs är en global standardisering av arbetstider och grundtryggheten, stärkt facklig organisering (samtidigt som facken måste rensas från korruption), frihandel med starka miljö- och arbetsrättsliga ramar, parallellt med en liberalisering av arbetsmarknaden så att det blir lättare att starta och lägga ned företag. Om Sverige inte längre kan lita på de multinationella jättarna, så måste vi bli smålänningar. Det är väl det Jan Edling är ute efter. Om jag förstår saken rätt så hade den Röd-Gröna Alliansen inget svar på dessa frågor, medan Alliansen faktiskt jobbat för att stärka småföretagandet. Det faktum att sossarna nu ligger på 30 procent är inte Mona Sahlins fel, även om hon så här på långt håll förefaller väldigt blek. Och det faktum att moderaterna nu är lika stora som s beror inte på Fredrik Reinfeldt även om han lyckats ersätta den gamla högerbilden med bilden av en förortspappa. Sveriges konjunkturläge var förstås avgörande för utgången, men alternativet hade nog inte varit en seger för de Röd-Gröna, utan ett läge med tre starka grupper utan någon vinnare. Om arbetslösheten varit högre kanske Sverigedemokraterna fått 10 procent. Då hade vi haft ett mycket större problem.

Frågan om folk är dumma eller oinformerade eller inte är en sidofråga. Det är lätt att bli deppig när man ser hur korkat folk uttalar sig och hur många som lyssnar på Glenn Beck, men jag tror att dumheten är mer eller mindre konstant och inte är det som avgör valet. När det gäller SD, så hamnar de i samma sits som en gång vpk. De kan inte göra annat än att rösta med regeringen, för deras väljare skulle inte förlåta dem om de röstade med socialdemokratin. Om krisen förvärras genom en "double dip" nästa år kan de stärka sig genom demagogi och trots, men om konjunkturen går uppåt blir deras budskap mindre intressant.

Om Sverige blir bättre eller sämre under de närmaste åren har nog mer med bioteknik, grön teknik och kommersialisering av uppfinningar att göra än med det politiska spelet.
När det gäller sysselsättningen så finns det två aspekter. Den ena är konjunkturberoende, medan den andra är strukturell. Bägge har emellertid förvärrats genom att de vuxna i praktiken roffat åt sig jobben och stängt ute ungdomen. Det är svårt att öppna arbetsmarknaden för de unga eftersom folk är skiträdda för konkurrens. De vet hur svårt det är att få ett nytt jobb, så de biter sig fast.

Jag tror att det är dags att tänka om hela arbetsmodellen, eftersom vi idag har ett läge där folk jobbar ihjäl sig för att ha råd att köpa alla de tjänster de behöver för att kunna fortsätta jobba så mycket. Det är kanske mest ett amerikanskt problem, men det finns nog på många håll. 6-timmarsdagen är inte så dum, även om den genomförs genom att lönen anpassas nedåt. Det borde vara lättare att göra i Europa där skatterna är högre och tappet alltså lägre. Men här krävs globalisering. Fast det krävde nästan en revolution för att få igenom 8-timmarsdagen. Någon (sekulär) "revolutionär" rörelse finns inte idag. Risken är att alla börjar slåss mot alla och då går vi mot fascism och krig.

Jag tror att vi behöver gå bortom höger-vänster-skalan. Vi behöver både entreprenörskap, enskilt initiativ och folkhemsanda (ett folkhem som välkomnar och respekterar invandrarna.) Vi behöver också fortsatt globalisering, men en globalisering som tar ansvar för miljön och har sociala normer.

En användar-vänlig Jesus

(Denna intervju från jan 2004 publicerades i Kyrkans Tidning)

Jesus förefaller populärare i USA än någon annanstans på Jorden. Han har blivit en nationell ikon i detta konsumtionsparadis; en produkt som kan fås i alla tänkbara färger och smaker; en vän av både kristna och icke-kristna. Men priset framgången är en nästan kameleontisk Jesus som definieras av användaren - för att låna ett begrepp från datavärlden. Det stör emellertid inte amerikanerna, säger Stephen Prothero, som skrivit boken ”American Jesus.”

(NEW YORK) ”Amerikanerna bryr sig mycket mer om Jesus än europeerna,” säger professor Stephen Prothero som är ordförande för den religionsvetenskapliga institutionen vid Boston University. Boken American Jesus – How the Son of God Became a National Icon gör inga anspråk på att skildra Jesus historiskt, utan är en slags kulturhistoria över kristendomen i USA. Stephen Prothero anser att förklaringen till kristendomens starka ställning i USA är att den vuxit fram i en dynamisk miljö där nya församlingar och trosriktningar kunnat spira utan att hejdas av myndigheter och hierarkier.
”Vi har en vitalitet bland både kristna och icke kristna som man inte hade i Europa. Det har gett kristendomen dess styrka och det är därför det blir så mycket bråk i USA när det kommer ut en ny film eller bok om Jesus.”

Stephen Prothero beskriver i sin bok hur Thomas Jefferson skapade sin egen Bibel genom att skära ut avsnitt han gillade och skära bort sådana som han fann otroliga eller rent av absurda. Denna Jeffersons Bibel blev på sätt och vis en modell för USA:s förhållande till kristendomen. Här fanns den ekonomiska, sociala och geografiska grogrunden för religösa entreprenörer, som gjorde om de gamla religionerna, eller som i likhet med mormonerna skapade nya hybrider. Det unga kyrkorna konkurrerade i relativ frihet och här ligger enligt Stephen Prothero en del av förklaringen till att det inte funnits någon stark anti-kyrklig tradition i USA.
”Vi hade aldrig någon etablerad kyrka att göra uppror emot, medan den svenska kyrkan slog fast hur det skulle vara. Folk rebellerade därför mot kyrkan och är idag måttligt intresserade av kristendomen. Det var därför upplysningstidens uppror mot religionen blev så mycket svagare i USA än i länder som Frankrike och Sverige. Vi hade grundlagens första tillägg om religionsfriheten och ett öppet samhälle med en enastående ekonomisk och geografisk rörlighet. Lägg därtill att vi hade en stor andlig rörlighet. Det faktum att du var född katolik eller lutheran inte betydde att du måste förbli katolik eller lutheran. Religionsfriheten skapade en andlig marknadsplats och amerikanera har ända sedan dess försökt uppfinna nya religiösa produkter för denna marknad.”

Religionerna i Europa förändrades emellertid inte särskilt mycket när man fick religionsfrihet där. Enligt Stephen Prothero beror det på att friheten kom för sent.
”Upplysningen hade redan hunnit underminera religionen, medan de religiösa i USA integrerade upplysningstänkandets tro på förnuft, frihet och jämlikhet med sin tro: ’Utnyttja din frihet och välj Jesus!’, ’Lyssna på mina argument för Jesus!’ Den amerikanska ’Born Again’ traditionen handlar om att integrera tro och förnuft, jämlikhet och evangelism.”

Vilken roll spelade då immigrationen? Kan man säga att europeerna hade en slags trygghet i vetskapen om att regeringen i Bismarcks efterföljd tog hand om medborgarna? I Amerika var man däremot utelämnad åt sitt öde?
”Det är sant att amerikanernas sociala och ekonomiska oberoende reflekterades i religionen.”

Men ligger det inte också en fruktan och osäkerhet bakom detta oberoende?
”Jo, men faktum är att folk blev mer religiösa när fruktan avtog. Jag håller inte med om att amerikanerna skulle tro på Jesus därför att de lever i ett skrämmande öppet samhälle. Om du tittar på medlemstalet i kyrkorna ska du se att det stiger när samhället stabiliseras och inkomsterna stiger.”

Men invandrana behövde trygghet, mat, kultur och vänskap, vilket förklarar varför de byggde kyrkor.
”Tja, nu pratar du om de svenska invandrarna som kom ett par hundra år senare, i slutet på 1800-talet. Det var då mina anförvanter kom till Minnesota från Sverige och Norge. Kyrkan försåg dem med ett samhälle som talade deras språk och den bidrog med ett socialt skyddsnät, samt hjälpte till att hålla liv i hemlandets traditioner som Lucia-firandet.”
”Ett andra skäl till att svenskarna i Minnesota är lutheraner och bryr sig om Jesus är att samhället runt omkring dem uppfattades som kristet. Att vara amerikan på 1880-talet var att vara kristen, medan sekulariteten uppfattades som oamerikansk.”
”De amerikanska invandrarna kristnades snabbt, vilket inte var fallet i många andra invandrakulturer. Jag tror att det har haft med religionsfriheten att göra. Att vara amerikan var att älska gud och tjäna pengar. Dessa två aspekter hängde ihop redan från början. De strider mot varandra, men amerikanerna har hela tiden kommit på sätt att spela ut dem mot varandra. De blir alltmer oberoende och hittar på nya sätt att tro på samma sätt som de hittat på nya sätt att tjäna pengar.”

Du beskriver i din bok hur de blir religiösa entreprenörer, vilket visar att deras ekonomiska verksamhet påverkar deras religiösa.
”Ja, men religionen påverkar också det ekonomiska. Det går åt bägge håll och många ser den ekonomiska driftigheten som ett sätt att tjäna Gud och ser sina ekonomiska framgångar som tecken på att Gud älskar dem. De försöker tillämpa den kristna etiken i sin affärsverksamhet och tar framgångar som ett tecken på att de lyckats.”

De första europeiska kolonisatörerna var strikta kalvinister med en auktoritär Gud; en straffande fadersfigur snarare än en varm och förlåtande Jesus. Men det dröjde inte länge förrän kolonisternas kyrkor fick konkurrens från nya strömningar. Med tiden skulle den amerikanska kristendomen betona individens behov.
”Det följer med det växande ekonomiska oberoendet och den sociala rörligheten. I så måtto kan jag acceptera din socio-ekonomiska syn på religionen. Vi kastade ut britterna och gjorde revolution. Tron på predestination och en auktoritär Gud blev ohållbar i ett samhälle där man röstade fram sin president och där bonden kunde bli handelsman.”

Det låter nästan som en marxistisk tolkning av historien, där överbyggnaden anpassar sig till den ekonomiska basen.
”Men så ligger det till och till en del är det nog en marxistisk förklaring. Men den andra delen är weberiansk. Max Weber såg kapitalismen som ett svar på kristendomen. Var kom alla kapitalister ifrån? Tja, vi hade ju alla dessa kalvinister. Kristendomen påverkar hur folk lever, arbetar och huruvida de är ärliga i sina affärer eller inte, samt vilka branscher folk väljer. Jag tror att socio-ekonomiska faktorer påverkar religionen, för den verkar inte i ett vakuum. Folks huvuden är kopplade till deras kroppar.”

Jesus-bilden utvecklas från att betona fadern till att betona sonen. Den blir alltmer en kulturprodukt och vi har nu till och med fått ”Jesus, the Action Figure.” Man skulle med ett lån från datavärlden kunna säga, att Jesusbilden bestäms av dem som i sista hand ”använder” honom (the end-user.)
”Ja, det är ett fint sätt att formulera saken. Det brukade vara kyrkan som definierade honom, men nu definieras han av de som använder honom och det är en enorm förändring. Kyrkorna måste svara, för detta är en marknadsplats, en virtuell marknad, där kyrkorna reagerar på slut-användarens krav. Om slut-användaren säger att ’Jag vill ha en leende Jesus’ så måste kyrkorna skaffa en leende Jesus för att locka fler folk, få in mer pengar och sälja sina böcker. Det finns definitivt en efterfrågesida här, till skillnad från utbudssidan.”

Men om Jesusbilden styrs av användarens krav och blir vår broder och personliga vän, då berövar man väl religionen dess mysterium, eller hur? Kan en religion överleva utan ett mysterium?
”Ha, ha, ja, det var en jättebra fråga! Jag tror, och här generaliserar jag ordentligt, att amerikanerna är skeptiska mot mysterier och inte har något emot att man avlägsnar mystiken från religionen. Amerikanerna vill ha en intim relation till Jesus. Den amerikanska gudomligheten har inte mycket att göra med den outgrundliga guden, den mystiska guden som är långt borta och väldigt annorlunda, vilket var den koloniala Gud vi en gång gjorde oss av med.”

Skulle man kunna säga att en plastisk och formbar Jesus förlorar sin makt?
”Det stämmer och förbluffar. Om du vill uppnå något i Amerika kan du söka stöd hos Jesus. Om du vill bli av med SUV-bilar och få amerikanerna att köra hybridbilar istället, så är det rimligt att ställa frågan om ’Vilken bil skulle Jesus köra?’ Han är en bank med en massa förtroendekapital, men frågan blir då hur man förnyar detta kapital. Hur kommer det sig att Jesus fortsätter att ha makt om han är så anpassningsbar, så formbar? Det är ett märkligt faktum, men amerikanerna fortsätter att vända sig till honom och många ser honom fortfarande som helig. Det är möjligt att folk inte inser hur mycket de har gjort om honom. De tror att han har klivit rätt ut ur nya testament och inser inte hur mycket han t ex påverkats av Teddy Roosevelt och 1960-talet. Om de insåg det skulle hans makt avta, men hans inflytande förblir stort. Han återkommer överallt och på alla sidor i debatten. Och snart får veta vad han tycker om homosexuella äktenskap,” säger Stephen Prothero.

Finns det inte en risk i att komma så nära och bli vän med sin gudom? Folk kanske istället väljer en alternativ rutt för moraliskt stöd, en som går från Teletubbies och Barney, via Disney och Star Wars till Dr. Phil och Oprah. Det kan bli mycket konkurrens för Jesus?
”Ja, fast han verkar klara sig rätt bra ändå, eller hur? Kom ihåg att Oprah och Disney inte är emot honom, utan drar åt samma håll. Det skulle bara vara dumt att gå emot Jesus, vilket The Beatles fick lära sig när de försökte. I Europa var det ingen som brydde sig när John Lennon sa att Beatles var populärare än Jesus, men i USA blev ett sånt rabalder att han fick be om ursäkt om och om igen. Det finns i USA ingen stor institution som angriper Jesus.”

Man kan jämföra det som hänt med Jesus i Amerika med disneyfieringen av de europeiska folksagorna. Många barn lär sig skilja på rätt och fel från Disney snarare än i kyrkorna.
”Ja, de ser ett par Jesus-filmer och läser ett par berättelser och det blir allt de kan om Jesus.”

Vilket lägger en massa makt i händerna på massmedia?
”Ja och det betyder att Mel Gibson får ett enormt inflytande över nästa generation Jesus-vänner. Cecil B. DeMille sa en gång att hans film ’Konungarnas konung’ ’näst efter Bibeln’ hade störst inflytande på hur folk tänker på Jesus. Massmedierna har en enorm makt och det oroar kyrkorna, som förlorat sitt monopol på kristendomens centrala symbol. Jag argumenterar i min bok för att Jesus gått utanför kyrkorna och blivit en del av vår populärkultur. Det hjälper honom, men är rätt problematiskt om vi bryr oss om det han står för. Folket på Disney gör inte Jesusfilmer för att sprida hans budskap, utan för att tjäna pengar.”

Bolagen styrs av vinstintresset, men individernas Jesustolkningar följer social trender. Har vi krig får vi en krigisk Jesus och har vi fred får vi en fredsvän. Fast då måste man fråga sig vad det egentligen är vi pratar om när vi pratar om en amerikansk Jesus. Vilken smak är det som gäller?
”Den amerikanske Jesus finns i flera smaker, precis som läskedrycker. Det finns inte någon enda smak. Alla tror att de tänker på samma sak, men det rör sig om tusentals olika saker. Vi har hinduer som tror på Jesus och vi har pånyttfödda kristna som ser honom som Guds son; han som dog på korset för att frälsa oss från våra synder.”

Det verkar som om Jesus i USA anpassats till landets många subkulturer och att marknaden sedan skapat stommen till ett globalt varumärke.
”Det är en skrämmande tanke och en väldigt, väldigt skarp iakttagelse. Disney utgick från berättelser som var universella, men i likhet med Bröderna Grimms sagor hade en mörk undersida. De tyska sagorna var för mörka för det amerikanska psyket som föredrar den käcka optimismen. Vi exporterade dem sedan till en alltmer globaliserad och amerikaniserad värld.”

Kanske är det därför amerikanerna varit så framgångsrika i att exportera sina religioner? Hälften av världens 8-10 miljoner mormoner bor idag utanför USA.
”Det verkar som den amerikanske Jesus är på väg att bli en global Jesus, men det hänger också på hur det långt globaliseringen och amerikaniseringen av kulturen fortgår.”

Jag har svårt att tänka mig att folk i Europa och Kina ska ta till sig den amerikanska Jesus-figuren. Kineserna har sin egen tradition och även om det finns kristna i Kina så tvivlar jag på att de flesta kineser bryr sig särskilt mycket om honom.
”Det kommer att vara mycket svårare i platser som har en väl förankrad kultur, men det finns platser som skiljer sig från Kina. Jag tänker på de karibiska öarna och vissa områden i Latinamerika.

Möjligheten att exportera den amerikanska Jesus-figuren beror också på USA:s globala ställning och idag är många avigt inställda till USA på grund av George W. Bush och Irakkriget. Saken kan förändras om vi får en ny president, men i dagens läge är USA-bilden förmörkad.
”Ja, de får nog verka i smyg, så att Jesus-figuren inte uppfattas som amerikansk. Men det beror också på var du befinner dig. Ett annat problem är förstås vilken Jesus det är vi exporterar.”
Och vem bestämmer det? Han kan ha lika mycket marknadsföringsmakt som Coca Cola, men det finns ingen som sitter på det hemliga receptet. Ju mer populär han blir, desto mindre roll spelar han.
”Man skulle kunna jämföra med Linux (ett ”öppet” operativsystem för datorer, vilket hotar den maktställning Microsoft byggt upp runt sitt system, Windows.) Jag har aldrig tänkt på detta förut, men det finns ett Linux-element här. Jag tänker på Linux som ett alternativ, vilket låter folk göra lite som de vill.”

Och där kan kyrkorna ses som Linux-konsulter vilka erbjuder användarna sina tjänster.
”Den gamla modellen är centraliserad runt programvara som ägs av företag.”

Med Bill Gates i rollen som påve?
”Ja och nu har vi med Linux hamnat i ett läge där det är slut-användarna som styr. Märket är viktigt, men det kontrolleras inte längre av kyrkan. Jesus har blivit en del av kulturen.”

Det finns en mörk aspekt på detta. Jag tänker på hur Hitler manipulerade folks känslor med sina propagandashower. Vad är det som säger att medierna inte missbrukar Jesus-figuren?
”Det finns så många kyrkor och de kommer att protestera som tokiga om medierna kommer ut med en bild de inte gillar. Vi har en hälsosam debatt om vem han är. Kom ihåg att Hitlers makt var centraliserad. Han utnyttjade massmedierna.”

Fast den nya Jesus-filmen skulle kunna bli en gnista som tänder en präriebrand. Det är sant att Amerika är decentraliserat, men emellanåt har vi massrörelser som det stora uppvaknandet (1800-talets Great Awakening) och McCarthyismen på 50-talet då folk tappade huvudet för ett tag.
”Men vi har också perioder som på 60-talet då medborgarrättsrörelsen och Martin Luther King Jr kunde få resultat genom att appellera till Jesus. Religionen gör både gott och ont, men jag är defintivt störd av den nya Jesus-filmen som verkar anti-semitisk. Jag har inte sett den själv, men det verkar så och jag störs av hur lite kyrkorna gör för att opponera sig emot den. Det verkar som om de slagit följe med Mel Gibson. Fast jag tror att en del kristna grupper kommer att fördöma den.”

Om vi ska summera skulle man kunna säga att USA har formulerat om, förändrat och förvandlat Jesus-bilden, men precis som på andra områden har man använt Disney-tekniken, det vill säga avlägsnat saker som sticker ut.
”Ha, ha, ha. Ja. Det var ett smart sätt att formulera saken. Ja! USA reformerar Jesus-bilden genom att ta bort det som sticker ut och gör den rosigare, lyckligare och mer optimistisk. Det ger kristendomen ett leende ansikte och betonar återuppståndelsen snarare än korsfästningen.”

Men då skulle man som mediekritiker kunna klaga på att det blir som Dallas utan J.R. Rosiga berättelser räcker inte särskilt långt....
”Titta på Disney! De har väldigt otäcka typer och Mel Gibson-filmen lär ju ha väldigt skrämmande judiska typer. Fast vi har Hollywood-slutet med glädje och optimism.”

Vad handlar den amerikanske Jesus om? Den gyllene regeln? Vad är det som lockar folk? Vad är det de troende har gemensamt? Vad är det som gör det meningsfullt att säga att du tror på honom? Vad vill du uttrycka med din tro?
”Det är en fantastisk fråga. Den är mycket intressant och svår att svara på. Vilken mening har en religion när den baseras på en kille som kan skifta innebörd i en handvändning. Men jag tror att folk fortfarande tycker att de har kontakt med någonting verkligt och moraliskt. Det är inte bara den gyllene regeln. Alla har en känsla av att de träder i förbindelse med verkligheten med stort V och sanningen med stort S. Det är det som får det att fungera.”

Hans Sandberg