Hos Svalorna i Madras (Chennai, 1/11/1974)

"Skolbuss" hos Svalorna i Madras. Foto: Hans Sandberg, 1974.

1 november 1974

Vi försökte reservera sovplatser till Madurai. Det var slut sade expediten och vi fick nöja oss med sittplats. Grabben på hotellet talar emellertid om för oss att det finns sovplatser att få. Men då måste vi betala 8,50 rupies istället för 5,50 som de rätteligen skall kosta.

*

Var det glassen eller vattnet som han garanterade var kokt?

Diarrén sprutar hos mig. Elisabeth är lite lös i magen. Bo mår bra.

*

Far Eastern Economic Review, Oct 18, 1974:
Indien skall lägga ner ännu mer pengar per person på polismakten under den nya femårsplanen, som startar 1979. Centralregeringen ökade polisutgifterna från 30 miljoner Rs 1950-51 till 1.564 Rs 1974-75. En Parliament Public Affairs Committee har klagat på att detta tar de resurser, som skulle behövas för utveckling. “The increase in police expenditure coincides with the assumption of power by Mrs. Indira Gandhi in January 1968.” 1967-68 spenderades Rs. 482.7 milj. På polisen. Det ökade till 726 milj Rs 1968-69. Delstatsregeringarnas utgifter för polisen har fördubblats var tionde år eller så och överskrider redan utgifterna för den allmänna administrationen.

En tiggare korsar gatan framför järnvägsstationen
i Madras (Chennai). Foto: Hans Sandberg, 1974

Madras (som idag heter Chennai, förf. anm.)

Besökte (den svenska biståndsorganisationen) ”The Swallows of India” i Cherian Nagar, ett distrikt i Madras. Där har Svalorna ett par projekt. De har en hantverksindustri där som inbringar en del pengar till hjälpprojekt. Vidare har de en läkarstation i slummen och ett undervisningsprojekt. Tre svenskar jobbade i Madras. Egentligen hade de inte uträttat så mycket. Staden hade däremot sanerat slumområdet och asfalterat gatorna och skaffat fram vissa minimala livsnödigheter, som vatten, toaletter o. dyl. Regeringen hade byggt en del hus också. De är avsedda för en familj per hus, men det bor tre familjer om vardera sju personer i varje hus. 

Cherian Nagar, ett relativt välorganiserat slumområde
i Madras. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Mellan Suryanarayana Chetty Road och Bengaliska viken låg ett icke-erkänt slumområde vid stranden. Nyligen har regeringen emellertid cementerat gatorna mellan hyddorna och ordnat med gatu joyar (dräneringskanaler längs gatan) och vattenpumpar.   

Cherian Nagar-slummen uppskattades 1971 till 12.000 personer. Våra svenska vänner från Svalorna beräknar den till 20.000. Svalorna själva har inte kunnat göra så mycket, men bara deras närvaro har gjort att regeringen förbättrat läget där. För man vill ju visa upp ett snyggt ansikte för utlänningarna. Därför är detta en ganska ren och frisk slum.

Barn på stranden nära Cherian Nagar slummen.
Foto: Hans Sandberg, 1974

Håkan från Svalorna berättade att det finns bostäder för de spetälska där de även kan få vård. Men de flesta tjänar så mycket på att tigga att de föredrar att vara i turistkvarteren.

Augusti-november 2014

Stämmer det att de ”inte uträttat så mycket”? Det är svårt att veta idag, men det jag skrev i dagboken låter orättvist när jag nu läser det. Han sa säkert så, men jag skulle tro att han kände sig maktlös inför ett enormt problem. Deras arbete var bara en droppe i havet.

Slumområde vid Suryanarayana Chetty Road 
i Madras. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Vi såg hundratals kravallpoliser från taxin till Jama Masjid (11/10/1974)

En stor majoritet av befolkningen i Kashmir
är muslimer. Foto: Hans Sandberg, 1974.

11 oktober 1974

På torsdagseftermiddagen tog vi taxi från Dal Lake till Jama Masjid i norra stadsdelen. Från taxin kunde vi se flera hundra poliser. På ett litet torg vid Jama Masjid var det över ett hundra poliser. Alla var kravallutrustade. Sköldar, långa träbatonger, gevär och pistoler, hjälmar, benskydd och bröstmattor.

Liksom i många andra städer i Indien gäller här undantagslagar. I Srinagar är det lag nr 144, som förbjuder folksamlingar om mer än fem personer. Lagen infördes 1908 av engelsmännen i den indiska strafflagen och har hängt med sen dess. (Jfr. Imperialism and Revolution in South Asia, Edited by Kathleen Gough & Hari P. Sharma (Monthly Review Press, 1974, s 289.)

Augusti-oktober 2014  

Konflikten i Kashmir har fortsatt genom åren och 1989 blossade ett väpnat uppror som Indien skyller på gerillarörelser som växt fram i det afghanska motståndskriget mot Sovjet och börjat etablera sig i Kashmir efter att Sovjet lämnat Afghanistan. 

Shejk Abdullah – ”Kashmirs lejon” – lade om sin strategi efter splittringen av Pakistan.(Den pakistanske presidenten Yahya Khan genomförde extremt brutala attacker på Östpakistan och det var först efter att Indien ingripit och besegrat de pakistanska styrkorna som den nya staten Bangladesh kunde bildas.) Abdullah oroade sig för fortsatt söndring på subkontinenten och ingick ett avtal med Indiens premiärminister Indira Gandhi, vilket åter gjorde honom till Chief Minister över delstaten Jammu & Kashmir. Han skulle behålla den titeln till sin död 1982 och det blev hans son Farooq Abdullah som tog över titeln. Farooq satt i tre omgångar mellan 1982 och 2002. Hans son Omar Abdullah var delstatsminister 2001-2002 och är sedan 2009 Chief Minister.

Mirwaiz Molvi Farooq som ledde Awami Action Committee när vi besökte Kashmir sköts till döds 1990. Indien dömde en medlem av Hizbul Mujahideen (Kashmirs "Party of Holy Warriors”) för mordet. Mirwaiz Molvi Mohammad Umar Farooq tog över sin faders roll som ledare för rörelsen.