Mätt på IT?

(Publicerad i Sydsvenska Dagbladets nättidning Snällposten i januari 2002)

För ett år sedan fruktade man ”den kommande IT-depressionen,” men hur många pratar idag om spruckna bubblor? Faktum är att fjolårets oro känns en smula futtig jämfört med dagens krig, terrorhot och ”globaliserade” konjunkturnedgång.

Perspektivet var för smalt; alltför fokuserat på IT. Det var så smalt att Bill Gates – som knappast kan skyllas för att vara någon teknikfiende – fick på huvet när han på konferensen ”Creating Digital Dividends” i Seattle ifrågasatte nyttan av elektronisk handel för världens utfattiga. ”Fattar folk verkligen vad det betyder att leva på en dollar om dagen? Det finns ingen elektricitet i huset,” sa han och spann senare vidare på den tanken i en intervju för New York Times. Han föreställde sig afrikanska mödrar i en by som fått nya datorer: ”De kommer knappast att slå sig ner för att kolla in eBay, eller någonting sådant. De vill se sina barn överleva.” (NYT, 3 nov 2000.)

En sådan skepsis innebär naturligtvis inte att man tappat tron på IT-revolutionen, bara att man placerar in den i ett bredare socialt sammanhang. Och det är just vad Peter Drucker gör i en lång essä kallad ”The Next Society” (The Economist, 3 nov 2001.) Drucker är inte bara en av världens mest inflytelserika managementfilosofer, utan också ett tungt namn när det gäller informationsteknik. Men det är befolkningens demografiska sammansättning, företagens organisationsformer och kunskapsarbetets natur som står i centrum för hans analys. Han citerar sjunkande födelsetal och längre livslängder, vilket ger USA, Europa och Japan en allt äldre befolkning. Vi får samtidigt alltfler ”kunskapstekniker,” dvs folk som i och för sig jobbar med sina händer, men bara efter att ha skaffat sig en avancerad utbildning som måste vidareutbildas om och om igen eftersom deras kunnande föråldras snabbt. Det nya samhället är dynamiskt och flexibelt och tillåter mycket större social rörlighet än något tidigare samhälle, men det kommer med nya psykologiska utmaningar eftersom dynamikens baksida är att man kan förlora den ställning man just vunnit. Gårdagens integrerade koncerner omvandlas till lösliga organisationer som kan ha många former, från designcentra, till specialiserade tillverkningsföretag och globala inköpskooperativ. Svårigheten att hålla samman dessa nya företag har resulterat i en hjältedyrkan (Jack Welch, Andy Groove och Sanford Weil) som i själva verket pekar på en kris för deras ledningssystem.

IT-revolutionen finns med överallt i det moderna samhället, men metamorfosen handlar om mycket mer. Drucker jämför IT-revolutionen med den första och andra industriella revolutionen och slår fast att det mesta återstår att göra. ”Vi kan vara övertygade om att samhället år 2030 kommer att vara väldigt annorlunda mot idag..... Det kommer vare sig att domineras eller formas av informationstekniken. IT kommer naturligtvis att att spela en stor roll, men den kommer bara att vara en av flera viktiga nya tekniker. Den centrala egenskapen hos nästa samhälle, kommer precis som för dess föregångare, att bli nya institutioner och nya teorier, ideologier och problem,” skriver 92-åringen.

Hans Sandberg

I början av IT-revolutionen

(Krönika för Dagens IT)

Ibland undrar åtminstone jag om inte IT-revolutionen borde vara över snart, om utvecklingen inte kommer att plana ut och nå en platå. Det hände ju så enormt mycket under den andra halvan av 1900-talet och Moore’s ”lag” för kretskrympning har bara tio-femton år kvar att verka verkar det.

Men om man blickar lite längre tillbaks än vanligt i digitala kretsar kan bilden av framtiden bli en annan. Och det är just vad Peter F. Drucker gör i sin bok Management Challenges for the 21st Century (1999.) Den kände managementgurun och samhällsfilosofen jämför informationsrevolutionen med den industriella revolutionen i början på 1820-talet, dvs nästan femtio år efter den första ångmaskinen och strax före den första järnvägen 1829.

Folk hade då börjat ersätta muskelkraft med ångkraft, men det var först järnvägen som ”för evigt förändrade ekonomin, samhället och politiken,” samt skapade en ny ”mental geografi.” Järnvägen öppnade marknader och knöt ihop regioner till nationer.

Den elektroniska handeln är vår tids järnvägar, skriver Drucker och påpekar mycket riktigt att detta var ”en helt ny, utveckling, helt utan motstycke och helt oväntad.” På samma sätt som tågen och spåren bara var en liten, liten del av dådidens nya verklighet är datorerna och kablarna bara en liten bit av vår.

Datatekniken har länge varit just en teknik, en sak som skötts av tekniker, eller tekniska amatörer. Inte ens PC-revolutionen förändrade detta, men webben gjorde det. Den skapade som ingenting annat lusten att kommunicera (elektroniskt,) en lust som förklarar varför väl över hundra miljoner amerikaner skaffat sig tillgång till internet och runt 75 miljoner aktivt använder denna resurs.

Webben förutsatte PC:n, men sträcker sig mycket längre och går mycket bredare. Den får oss att glömma bort PC:n, precis som vi glömt bort att tala om stor- eller minidatorer när vi tankar pengar i bankomaten, eller handlar med våra kreditkort.

Webben reser också nya frågor om hur vi ska leva och arbeta i en värld där avstånd och gränser betyder allt mindre. Vi behöver, som Drucker skriver ”en ny mentalitet,” något som inte minst gäller USA. Det låter kanske paradoxalt med tanke på optionsregnet över personalen i internetföretagen, men Drucker ser detta som kortsiktiga mutor. På sikt måste ”kunskapsarbetarna” ges socialt erkännande och makt. Företag som inte förstår detta klagar över att personalen surfar och shoppar online på arbetstid och en del försöker bekämpa detta med spionprogram av olika slag.
Men det går inte att få Djinnen tillbaks i flaskan. Det är arbetet som måste göras om.

Bakom hörnet väntar också en ny och hårdare global konkurrens om kunskapsjobben. Hur länge ska det ta innan de engelskspråkiga programmerarna, entreprenörerna och ungdomarna i Asien upptäcker att de kan öka sina inkomster genom att sälja kunskapsbaserade tjänster världen runt via webben.

Revolutionen har bara börjat.

Hans Sandberg