tisdag, september 21, 2010

Valet i Sverige sett från New Jersey

Jag följer inte svensk politik på nära håll, så jag kan inte uttala mig med någon större säkerhet om valet och massmedias roll för valutgången. Mitt intryck är att världen genomgår ett skov som har mer med Kinas och Indiens uppgång och USAs och Europas nedgång att göra än med massmedia.

USAs Tea Party handlar på ytan om arga vita män och kvinnor som inte litar på en president som är svart och vars far kom från Kenya, men det som verkligen driver delar av medelklassen ut på kanterna är oron för jobben och framtiden. Invandringen finns med i den amerikanska debatten också, men är mer marginell och regionalt begränsad av det enkla skälet att invandrarna är mycket mer integrerade i USA än i Sverige. I USA anklagas invandrarna för att ta jobb, snarare än för att inte jobba.

Det är väldigt stora krafter i rörelse och om vi inte får ett grepp om den kan allt gå överstyr. Det finns en fascistisk potential hos folket som samlas runt the Tea Party, ungefär som i Europa på 1930-talet. Hitler lovade jobb och nationell samling plus att han spelade på judehatet. Tea Party-folket lovar jobb och nationell samling och hårda tag mot muslimerna. Här finns en plattform som bör funka i både USA och Europa om vi inte kan skapa den grundläggande trygghet som jobb, bostad och utbildning innebär.

Men hur fixar vi jobb när Kina och andra tillväxtländer kan konkurrera så mycket effektivare med låga löner, centralstyrning av strategiska variabler som finanspolitik, handelspolitik och valutakurser, samt att de kan favorisera sina egna strategiska företag och köpa eller sno teknologiskt kunnande från andra länder? Kommer våra ikoniska svenska företag finnas kvar i Sverige om 10-15 år, utöver en forskningsgrupp och kanske ett museum?

Storföretagsmodellen räcker inte för att fixa jobben. Jag tror att det som krävs är en global standardisering av arbetstider och grundtryggheten, stärkt facklig organisering (samtidigt som facken måste rensas från korruption), frihandel med starka miljö- och arbetsrättsliga ramar, parallellt med en liberalisering av arbetsmarknaden så att det blir lättare att starta och lägga ned företag. Om Sverige inte längre kan lita på de multinationella jättarna, så måste vi bli smålänningar. Det är väl det Jan Edling är ute efter. Om jag förstår saken rätt så hade den Röd-Gröna Alliansen inget svar på dessa frågor, medan Alliansen faktiskt jobbat för att stärka småföretagandet. Det faktum att sossarna nu ligger på 30 procent är inte Mona Sahlins fel, även om hon så här på långt håll förefaller väldigt blek. Och det faktum att moderaterna nu är lika stora som s beror inte på Fredrik Reinfeldt även om han lyckats ersätta den gamla högerbilden med bilden av en förortspappa. Sveriges konjunkturläge var förstås avgörande för utgången, men alternativet hade nog inte varit en seger för de Röd-Gröna, utan ett läge med tre starka grupper utan någon vinnare. Om arbetslösheten varit högre kanske Sverigedemokraterna fått 10 procent. Då hade vi haft ett mycket större problem.

Frågan om folk är dumma eller oinformerade eller inte är en sidofråga. Det är lätt att bli deppig när man ser hur korkat folk uttalar sig och hur många som lyssnar på Glenn Beck, men jag tror att dumheten är mer eller mindre konstant och inte är det som avgör valet. När det gäller SD, så hamnar de i samma sits som en gång vpk. De kan inte göra annat än att rösta med regeringen, för deras väljare skulle inte förlåta dem om de röstade med socialdemokratin. Om krisen förvärras genom en "double dip" nästa år kan de stärka sig genom demagogi och trots, men om konjunkturen går uppåt blir deras budskap mindre intressant.

Om Sverige blir bättre eller sämre under de närmaste åren har nog mer med bioteknik, grön teknik och kommersialisering av uppfinningar att göra än med det politiska spelet.
När det gäller sysselsättningen så finns det två aspekter. Den ena är konjunkturberoende, medan den andra är strukturell. Bägge har emellertid förvärrats genom att de vuxna i praktiken roffat åt sig jobben och stängt ute ungdomen. Det är svårt att öppna arbetsmarknaden för de unga eftersom folk är skiträdda för konkurrens. De vet hur svårt det är att få ett nytt jobb, så de biter sig fast.

Jag tror att det är dags att tänka om hela arbetsmodellen, eftersom vi idag har ett läge där folk jobbar ihjäl sig för att ha råd att köpa alla de tjänster de behöver för att kunna fortsätta jobba så mycket. Det är kanske mest ett amerikanskt problem, men det finns nog på många håll. 6-timmarsdagen är inte så dum, även om den genomförs genom att lönen anpassas nedåt. Det borde vara lättare att göra i Europa där skatterna är högre och tappet alltså lägre. Men här krävs globalisering. Fast det krävde nästan en revolution för att få igenom 8-timmarsdagen. Någon (sekulär) "revolutionär" rörelse finns inte idag. Risken är att alla börjar slåss mot alla och då går vi mot fascism och krig.

Jag tror att vi behöver gå bortom höger-vänster-skalan. Vi behöver både entreprenörskap, enskilt initiativ och folkhemsanda (ett folkhem som välkomnar och respekterar invandrarna.) Vi behöver också fortsatt globalisering, men en globalisering som tar ansvar för miljön och har sociala normer.

Inga kommentarer: