Jag har bott i USA i tjugo år nu och en av de slående skillnaderna i livsstil mot Sverige, som jag minns det och som det framstår i massmedierna, har att göra med attityden till alkohol.
Min erfarenhet är att man inte super lika mycket i USA, åtminstone inte i mina kretsar. Man ska förstås se upp med att generalisera om ett land, särskilt ett så stort och skiftande som USA, men USA har inte som Sverige en supkultur.
Hollywoodbilden av USA brukade inkludera rikliga mängder alkohol (JR tog sig alltid en whiskey när han kom hem till ranchen och Sue Ellen drunknade nästan i spriten), men jag undrar om inte diet coke eller vitaminvatten har ersatt groggen som drink på film? (Jag är inte säker på hur stor skillnaden verkligen är, för det kommer då och då larmrapporter om alkohol och drogmissbruk bland unga, men jag har en känsla av att ribban ligger lägre i USA...)
I de vuxna kretsar jag och min amerikanska hustru umgås är det diet coke som gäller, kanske kompletterad med ett glas vin för damerna och en öl för männen. Dubbla det på julfesten, eller femdubbla det på St. Patricks Day då irländarna tenderar att gå överstyr.
Men överlag så dricks det väldigt lite på de icke-svenska fester jag går på oavsett om det är en familjefest med flera generationer eller ett party för vuxna enbart. Om man däremot hamnar på en svensk fest, så brukar alkoholen spela en mer framstående roll och så ska det förstås skålas och sjungas nubbevisor. Det ger oss svenskar i förskringringen hemkänsla, får oss att känna oss som svenskar. Traditionen går rätt långt tillbaks. Jag kommer ihåg att jag en gång läste i tidningen Nordstjernan hur man på 1800-talet diskuterade på ledarplats om det var så lyckat med den stora svenska invandringen eftersom de söp så förfärligt.
Min två söner Erik och Alex är snart 14 och 17 och de dricker inte alkohol. Och det är samma sak med deras kompisar. De har utsatts för propaganda mot droger och alkohol under hela sin skolgång och det har nog hjälpt, plus att de lever i ett samhälle (jag talar nu om vårt närsamhälle, familj, släkt och vänner från skolan, där alkoholen spelar en väldigt liten roll i umgängeslivet. Inte så att någon skulle säga nåt om att jag gärna tar ett glas rödvin till maten, men det är nästan som en egenhet som respekteras. De andra dricker sin diet coke om de är vuxna och root beer eller Vitamin D-water om de är unga.
Det är inte bara det att vi har ett starkt socialt tryck för att skydda ungdomar mot spriten, utan det finns hårda lagar, alltför hårda i mitt tycke, runt spriten. Det är mycket svårt för unga att komma över sprit. Du måste vara 21 för att köpa en burk öl och du måste ha legitimation. Jag har själv sett polisen komma in och arrestera en kille som verkade vara 20 år gammal sedan han försökt köpa öl. Och inför stora helgdagar kan man ibland finna poliser stående vid utgången för att se till att ingen ens försöker.
Om jag som förälder har ett party för mina tonåringar och serverar ett punchbål med alkohol i kan jag åka i fängelse.
”A 1987 law in New Jersey also goes after the adults who host drinking parties for minors or buy alcohol for a party. They can be arrested and, if convicted, spend up to six months in jail or pay a fine of up to $1,000. The law does not make it illegal for minors to drink on private property. The Legislature tried to fix that in 2000, approving a bill that allows cities and towns to bar minors from possessing alcohol on private property. The National Council on Alcoholism and Drug Dependency, an advocacy group, estimated that 230 of the state's 567 municipalities have enacted such a ban.” (New York Times 30 juni 2006)
Man skulle kunna tro att mina grabbar är förtvivlade över att de inte kan dricka öl när de har ett party, men det är inte fallet. De tycker inte om öl och vin och har gudskelov inte ärvt mina svenska blyg-gener, så de har lika kul utan sprit.
Det som fick mig att fundera på detta med sprit, svenskhet och umgänge var ett reportage i dagens Aftonbladet:
”Alkohol går inte ihop med min livsstil”
'Hiphop-stjärnan Adam Tensta och flera unga artister berättar att de inte dricker alkohol och hur de måste försvara sig mot misstänksamma vänner och fans. Vad är det med dig? Är du så helylle? Tråkmåns? Inte alls. Jag känner igen mina söners attityd i Adams svar:
-Jag tänker inte ens på att jag inte dricker. Alkohol har aldrig gått ihop med min livsstil.
Och han är enligt tidningen inte ensam, men det faktum att färre unga super döljer det faktum att väldigt många gör det. ”Förra året svarade var tredje niondeklassare att de inte dricker alkohol, till skillnad från var femte år 2000” skriver Aftonbladet.'
Det betyder att fyra av fem niondeklassare sa sig dricka alkohol år 2000 och bara två av tre sa samma sak 2007.
Under underrubriken ”Finns enormt tryck” kan man läsa:
-Hittills i år har Ungdomens nykterhetsförbund, UNF, värvat fler nya medlemmar än de gjort samma period under hela 2000-talet.
Vad beror det på? Det dricks ju mer än aldrig förr i Sverige. Vuxna häller i sig 30 procent mer i dag än för tio år sedan.
-Jag tror att de yngre ser alla negativa konsekvenser – misshandel, våldsbrott, alkoholism – och känner att de inte vill vara en del av det, säger Robert Damberg, ordförande i UNF.
Samtidigt ser han en tydlig trend att ungas förhållande till alkohol i stort håller på att förändras. Antingen dricker man inget. Eller alldeles för mycket.
Gruppen unga alkoholister växer.
-Det finns ett enormt tryck i dag på unga att man ska dricka. Det behövs fler alternativ än krogen på kvällarna. Som drogfria konserter och kvällsöppna kaféer.”
För min del tycker jag att det är skönt att mina pojkar slipper känna ett grupptryck att supa, men jag och min hustru inser förstås att det kommer en dag – om inte annat så när de börjat plugga på universitet – då de kommer att känna en press att supa till som deras nya kompisar. Det går knappast att undvika och jag tror att det bästa försvaret mot detta är att vi som föräldrar lär dem hur man umgås med alkohol, så att det inte ställs inför något förbjudet och mystiskt när den dagen kommer.
Hans Sandberg
Här är två länkar till artiklar i New York Times om unga och alkoholkonsumtion
The Grim Neurology of Teenage Drinking
Keeping Tabs on Teenage Drinking
The Boy Who Wouldn't Die - On the Book "I'm Adding Sunshine to My Paint"
-
Five years old, *Harald Sandberg* (1912-1983) came down with a double-sided
pneumonia. Three doctors in Söderhamn, a city in northern Sweden, said that
t...
4 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar