Irak-retoriken till trots: McCain är ingen Bush

John McCain har åldern och sin självständiga hållning emot sig. Han försöker neutralisera de evangeliska fundamentalisterna och pratradiohögern med en retorisk och hårdnackad politik när det gäller Irak, men jag misstänker starkt att det är ett taktiskt spel.

Dagens avslöjande i New York Times om att McCain åtminstone sonderade terrängen för att ställa upp som vicepresidentkandidat vid sidan om John Kerry i valkampanjen 2004 bekräftar vad många på den yttersta högerkanten redan är övertygade om, nämligen att McCain inte är någon pålitlig extremhögerkandidat. Så det ligger kanske inte bara tjockskallighet bakom Rush Limbaughs kampanj för att få konservativa att rösta på Hillary Clinton (en kampanj som mycket väl kan ha tippat över segern i primärvalet i Texas till hennes förmån!) Men om det nu är så att McCain är en centrist eller kanske till och med en smygdemokrat, så hamnar Hillary Clintons kampanj i en väldigt knepig sits.

För om McCain inte är fullt så dålig (och det är ju ett tema som både Bill och Hillary har spunnit på för att skada Barack Obama) så är det ju ganska logiskt att många oberoende väljare kommer att rösta på McCain! McCain må ha åldern emot sig, men han har till skillnad från Hillary en gedigen erfarenhet som sträcker sig utanför de politiska korridårerna i Little Rock, Washington, D.C. och New York. Han har också en stark personlighet, som när han inte surnar till kan vara riktigt charmig.

Det har sagt att hans svaghet är att han inte kan ekonomi, men det behöver inte stoppa honom så länge han väljer sina rådgivare väl och det tal om ekonomin som han levererade på tisdagen pekar mot en mer sofistikerad approach än den han hittills visat upp.

Han drar en klar skiljelinje mellan behovet av att hjälpa familjer som råkat illa ut och riskerar att förlora sina hus å ena sidan och spekulanter å den andra. Det är en smart gränsdragning som bör gå hem hos stora delar av det amerikanska folket.

Här är ett utdrag ur talet:
"I have always been committed to the principle that it is not the duty of government to bail out and reward those who act irresponsibly, whether they are big banks or small borrowers. Government assistance to the banking system should be based solely on preventing systemic risk that would endanger the entire financial system and the economy.

In our effort to help deserving homeowners, no assistance should be given to speculators. Any assistance for borrowers should be focused solely on homeowners, not people who bought houses for speculative purposes, to rent or as second homes. Any assistance must be temporary and must not reward people who were irresponsible at the expense of those who weren’t. I will consider any and all proposals based on their cost and benefits. In this crisis, as in all I may face in the future, I will not allow dogma to override common sense.

When we commit taxpayer dollars as assistance, it should be accompanied by reforms that ensure that we never face this problem again. Central to those reforms should be transparency and accountability.

Homeowners should be able to understand easily the terms and obligations of a mortgage. In return, they have an obligation to provide truthful financial information and should be subject to penalty if they do not. Lenders who initiate loans should be held accountable for the quality and performance of those loans and strict standards should be required in the lending process. We must have greater transparency in the lending process so that every borrower knows exactly what he is agreeing to and where every lender is required to meet the highest standards of ethical behavior."

Hela talet som video.

Hans Sandberg