Poindexters spion(mar)dröm snöpt (2003)

(Krönika för Sydsvenska Dagbladets nyhetsbrev Snällposten, februari 2003)

Ett av de största hoten i mannaminne mot amerikanernas privatliv har avvärjts, åtminstone för tillfället.

Jag syftar förstås på John Poindexters ”Total Information Awareness”-byrå (se Snällpostens IT-brev 27 november) som skulle använda den mest avancerade datateknik för att spionera på medborgarna i jakt på presumtiva terrorister. Myndigheterna skulle med TIA:s hjälp få mycket avancerade datorsystem för att snoka igenom alla tänkbara dataflöden, från kreditkortsbetalningar, teleräkningar och vägtullar till varjehanda myndighetsinformation, inklusive övervakningskameror. Poindexter såg inte något hot mot vårt privatliv i detta, eftersom TIA inte skulle bygga upp någon databas över information om individer, utan ”bara” spåra misstänkta mönster i en ocean av information.

Kritikerna vägrade att svälja den förklaringen, särskilt som den kom från en teknokrat som dömts för att ha ljugit för kongressen och förstört massvis av dokument relaterade till Iran-Contra-skandalen. Opinionen kom både från höger och vänster, men det såg tills nyligen ut som om TIA skulle få sina miljoner för att gå vidare med sitt försök.

Ända tills ett par demokratiska och republikanska senatorer skrev ett tillägg till den nya budgeten, vilket bromsar programmet och förbjuder dess användning mot amerikanska medborgare. Om inget annat händer och Bush inte lägger sitt veto mot den budget som kongressens båda kammare arbetat fram, får Poindexter räkna med att köra på sparlåga ett tag framöver.

”Det verkar som om kongressen fattat det budskap de fått höra högt och tydligt från det amerikanska folket, nämligen att sluta undergräva de laglydiga amerikanernas medborgerliga rättigheter,” var senator Ron Wydens kommentar till att kongressen antagit hans tillägg (New York Times 12 februari.)
Medborgarrättsgrupper som ACLU (American Civil Liberties Union) hoppas att det ska vara ett första steg mot att skydda medborgarnas privatliv, vilket underminerats av en rad antiterror-regler sedan 11 september 2001.

Kongressens snöpning av TIA är inte permament och gäller bara för spioneri mot amerikanska medborgare, varför det kan användas mot utländska medborgare som vistas i USA.

Pentagon får 90 dagar på sig att i detalj bevisa att Poindexters teknokratdröm inte hotar privalivets helgd eller de medborgerliga rättigheterna. Utan en sådan rapport upphör pengaflödet till TIA omedelbart.
Man kan bara hoppas att president Bush inte i elfte timman räddar spionprogrammet genom att komma dragande med att det är ”nödvändigt för rikets säkerhet.”

Man kan som sagt bara hoppas, men helt säker kan man förstås inte vara.

Hans Sandberg