Sandell överlevde stormen som decimerade hedgefonderna

-Läget är ganska lungt just nu, men vi gick igenom världens storm, säger Thomas Sandell i en exklusiv intervju. Sandell Asset Management Corporation (SAMC) har på 18 månader fått se sina investerare smälta bort som smör i solsken och hedgefonden Castlerigg, som sköts av SAMC, krympte från 7,5 miljarder dollar i förvaltat kapital sommaren 2008 till 1,1 miljarder idag.

Sandell Asset Management har svarat med att stänga sitt Hongkong-kontor och dragit ned personalen vid New York och London-kontoren från 80 personer till 50. Bland de toppnamn som lämnat firman återfinns Nick Graziano som var managing director och specialiserade sig på ”equity special situations,” en verksamhet som idag bara utgör någon procent av rörelsen.

Thomas Sandell startade sin hedgefond 1998 med 40 miljoner dollar i tillgångar och gjorde sig ett namn som en av de mer framgångsrika hedgefondcheferna i New York, men 2008 skulle -- trots att han ”kortade” subprime-sektorn -- slå hårt mot Castlerigg-fonden (registrerad på Brittiska Jungfruöarna) som tappade 30 procent i värde, men växte med 10 procent under 2009.
-Vi är upp 1,5 procent hittills i år och det kan jämföras med minus 4 procent för S&P, minus 5 procent för Nasdaq och minus 9,6 procent för DJ Euro Stoxx 50 index, säger Sandell i en uppföljningsintervju 11 februari.

Dagens finanskris går enligt Sandell inte att jämföra med lågkonjunkturerna 2001, 1990 eller 1974, utan att man får gå tillbaks till 1930-talskrisen eller Japan på 1990-talet för att hitta hållpunkter. Han pekar på raset för fastighetspriserna i ett land där 70 procent av befolkningen äger sina fastigheter och där 24 procent ”negative equity” (dvs huset är värt mindre än lånebeloppet.)
-Deutsche Bank har precis kommit ut med en analys som säger att fastighetsvärdena i USA kommer att gå ned med ytterligare 10-15 procent under 2010 med följd att 48 procent kommer att vara skyldiga mer än husets värde, säger han och påpekar att det kommer att drabba hushållens konsumtion som svarar för 70 procent av USA:s BNP.

Lägg till detta den geopolitiska finansiella oron kring Grekland, Portugal och Spanien och frågetecken kring effekterna av Kinas stimuluspaket. Och i USA finns det enligt Sandell stora risker för politiska misstag. Kommer Obama-regeringens stimulanspaket få igång tillväxten och exporten? En annan frågan är hur stora budgetunderskott man kan klara av.

En skillnad mellan Kinas stimulanspaket och USA:s är att det senare leder till ökad import från Kina pga avindustrialiseringen under de senaste 20-30 åren.
-Det är förmodligen det största problemet för USA. Man har som du säger avindustrialiserat och inte investerat tillräckligt i industrin eller i forskningen, säger Sandell. De låga räntorna och rätten att dra av dem på inkomsten har särskilt i Amerika lett till att folk har en väldigt hög belåning och att vi har väldigt mycket leverage. Den ligger på ungefär 350 procent av BNP, jämfört med 160 procent på 1920-talet. Vi har så mycket högre belåning. Sparkvoten måste höjas rejält, från 4,7 till kanske 8 procent för att vi ska komma tillbaks till en normal situation.

Sandell säger att han inte är någon expert på makroekonomi, men att han följer utvecklingen och dragit ned risken gentemot börsen ”enormt mycket.”
-Vi gör idag inga investeringar i aktier, utan sysslar bara med merger arbitrage och distressed credit opportunities. Det är där det händer mycket när det är dålig konjunktur. Vi har ett väldigt starkt team på detta område. Vi har femton personer som investerar runt om i hela världen och de är väldigt duktiga, säger han.

När vi pratades vid sommaren 2008 sa du att du kortat subprime så att ni klarat er undan den värsta smällen. Vad har hänt sedan dess?
-90 procent av fonderna i vår bransch har gått igenom en djup svacka, en kris liknande den på 1930-talet. Många av våra kunder har gått omkull fullständigt och många förlorade pengar i Maddoff-skandalen. Hela branschen har krympt något enormt. Runt 70 procent av mina konkurrenter försvunnit helt och hållet, säger Sandell.
-Vi svarar på detta genom att starta två nya ”single-strategy” fonder, en kreditfond som ska investera i ”distressed credit” och en merger-arbitrage fond som startade 1 januari med 50 miljoner dollar tillgångar. Våra investerare vill kunna välja hur de ska allokera sitt kapital mellan kredit och merger-arb. Vi har samtidigt skaffat oss en möjlighet att erbjuda dem en bättre likviditetsprofil på fonderna, så att kunderna t ex kan få månatlig likviditet i vår merger-arb fond.

De senaste åren måste har varit lite av ”hela havet stormar.” Har det förändrat din attityd till investeringar?
-Jag har aldrig varit med om ett liknande ekonomiskt klimat. Det är en helt annan grej än vad vi såg på 1970- och 1980-talet. Du måste antingen titta på Japan eller 1930-talet för att kunna jämföra, säger Sandell, som varnar för att S&P indexet kan komma att rasa till 900 (jämfört med ca 1.100 i början av februari) och pekar på den japanska utvecklingen på 1990-talet då vi såg fyra börsrallyn då Nikkei steg med över 50 procent och sex på 20 procent, men där decenniet slutade på minus 74 procent för Nikkei!

Det är som trappan på Gröna Lund.
-Ja, just det och det var det vi såg ifjol där vi hade ett starkt Bear-Market rally. 1932 var börsen upp 50 procent, men sedan gick den ner 90 procent.

Vad säger du om den politiska risken? 1937 stramade man åt i USA ekonomin säckade ihop.
-Vi hade många policy misstag i Japan på 1990-talet liksom i USA på 1930-talet. Jag tror inte att man kommer att göra om dem idag.

Men nu har republikanerna fått en senator till vilket betyder att de kan blockera allting från Obamas sida. Finns det en risk att man kommer att fokusera sig så mycket på budgetunderskottet, vilket Paul Krugman varnar för, att vi får ett politiskt klimat där man inte kan satsa även om man skulle behöva det?
-Risken för politiska misstag är en av de största riskerna under de närmaste åren. Det finns ett väldigt stort utrymmer för detta. Vi har ett kongressval i höst, vilket gör att andra halvan av 2010 och nästa år kan bli ganska skakiga. Och investerare gillar inte osäkerhet.

Vad ser du när du blickar framåt?
-För mig är det väldigt enkelt. Det bästa sättet att investera är inom kreditstrategier och merger arbitrage, för där behöver jag inte vara orolig över om börsen går upp eller ner. Så länge som affären går igenom får vi vår marginal och eftersom det är så lite kapital i branchen blir marginalerna väldigt höga. Nu finns det nästan inga ”prop trading desks” (dvs avdelningar där banker spekulerar med inlånat kapital) kvar och Obama vill nu stoppa all ”prop trading” och det ser ut som att det kommer att gå igenom, vilket är väldigt positivt för oss. Vi har kunnat få en avkastning på 15-25 procent från strategiska fusioner med enormt låg risk. När det gäller vår kreditportfölj så har den vuxit med i genomsnitt 24,2 procent per år sedan starten 2001, säger Sandell som en indikation på potentialen i den nya ”single strategy” kreditfonden.

Hans Sandberg

Läs mer om Thomas Sandell

Att intervjua finansdoldisen Thomas Sandell


Läs intervjun från 2007 med Thomas Sandell i boken Swedish-American Currents

Sandell surfar vidare medan börserna rasar (Realtid.se 1 juli 2008) 

Absolut vinst för barnens skull

Kommer våra barnbarn vilja titta på alla våra filmer och foton?

Mormor Signe och barnen.

Varför lägger vi ned så mycket tid på hemvideo frågar sig New York Times populära teknikskribent David Pogue i en skröna. (Why We Make Home Videos)

Pappa brukade ibland fråga sig varför han och alla andra tog alla dessa bilder och smalfilmer (8 mm och super-8). Nu ligger de i lådor och det är ett elände att digitalisera dem, men visst är det kul att ha dem, fast inte räcker de lika länge som helt analoga runstenar.

Lisa och jag har också ägnat oss att digitalisera gamla VHS och VHS-C-kassetter. Det är naturligtvis ett stort slöseri med tid, men ett ganska trevligt sådant och inte värre än att titta på TV eller lägga pussel. Kommer Erik och Alex att titta på dem? Kanske det? Kommer deras barn att titta på dem? Inte helt omöjligt, om de finns kvar då och morgondagens datorer kan läsa filerna?

Erik och Alex i Gamla Stan 1999.

Den stora frågan handlar nog om fokus och den bördan ligger på oss som producerar alla dessa bilder, filmer och texter. Kanske var vikingarna inte så dumma i sin fåordighet:

De foro manligen
fjärran efter guld
och österut
gåvo örnen föda
de dogo söderut
i Särkland

(Gripsholmsstenen.
Foto: Hans Sandberg, 1999)

PS. Apropå Pogues slutkläm: Det var Sokrates som var först med det där om det oreflekterade livet. DS.
Hans

"Skrivandet kan skötas av annan personal"

I Resumé läser jag att

"DN varslar 100 personer"

och att det är

"Tungt för dagspressen"

så tungt att framgångsrika

"Dagens PS säger upp journalisterna"

men allt är inte svart, för vi har ett

"Glädjebesked från Metro"

Hans Sandberg

Hur mycket är 56.318 visade sidor värt?

Jag kollade just mitt Google Adsense konto och så att mina bloggar på Googles Blogger nu visat 56.318 sidor. Det är inte fy skam, men rik blir man inte på att blogga. Min inkomst av två års bloggande är 103 dollar! Fast nu var det förstås inte för pengarnas skulle jag började blogga. Man ska inte gråta över spillda ord.

Hans

Så var det under revolutionen, datarevolutionen menar jag

Barack Obama tog podiet och republikanerna satt som ertappade skolbarn i sina bänkar

Läget i landet är inte det bästa och pressen på president Barack Obama var stor när han på onsdagskvällen levererade sitt första State of the Union. Man skulle kanske hoppats att landets parlamentariker skulle ha visat en smula mognad ställda inför 10 procents arbtslöshet och två stora krig, men amerikansk politik har ena minuten tett sig som rena höns/tupphuset bara för att i den andra förvandlas till en tummelplats för konservativa "gräsrötter" som leker hela havet stormar. Hälsoreformen har gått i stå och republikanerna vädrar morgonluft, efter att ha ägnat ett helt år åt ett fullständigt skabrös obstruktionspolitik. Det är magstarkt att höra republikaner tala om ansvar och oro för budgetunderskott efter att ha ägnat ett helt decennium åt att underminera den amerikanska ekonomin med galloperande underskott som följd. 

Obama tog podiet och föste elegant allt detta trams åt sidan så att han kunde diskutera de verkliga problemen och lägga fram en rad vettiga förslag som designats för att vinna tillbaks oberoende väljare som förförts av de republikanska locksångerna, liksom för att rikta strålkastarna på det faktum att republikanerna sviker nationen mitt i en kris. De har valt att vägra varje form av samarbete med den folkvalda presidenten och utnyttjat den absurda "filibuster"-institutionen till att blockera varje förslag från majoriteten. Obstruktionen och deras politiska gerillataktik (Tea Party-rörelsen) har varit politiskt effektiv eftersom den mer eller mindre lamslagit Obamas försök att genomföra den agenda det amerikanska folket röstade för. Gudskelov fick han igenom stimuluspaketet, för annars hade vi varit på väg i full fart mot en ny stor Depression.

Nu satt de i sina bänkar som skolbarn ertappade med hyss av det allvarligare slaget.

Talet var starkt - särskilt den första halvan - och jag tror att den politik han lade fram kommer att vara effektiv, men det mest slående var Obamas öppenhet och ärlighet. Här står en president som frimodigt medger sina fel och misstag och trots motståndarnas illvilja och falskhet än en gång räcker ut en hand för att erbjuda samarbete.

Detta är nog Obamas moraliska styrka, men moral och makt går inte hand i hand och det är fullt möjligt att han offrar en del av sin makt till förmån för moralen. Som åskådare vill man att han ska ta i hårdare, slå hårdare, visa lite mer jävlar anamma. Höjdpunkten i detta avseende under talet var när han skarpt kritiserade Högsta Domstolen för deras beslut att tillåta storbolagen att köpa politiker, en sak som varit förbjuden under 100 år (även om de via sina lobbyister kunnat göra sina intressen hörda.)  Det var som att Obama placerade de svartrockade domarna, som alla satt i första raden rätt framför honom, vid en virtuell skampåle.

Barack Obama är större än Bill Clinton, större än Ronald Reagan, men den kappa han måste axla är Franklin Delano Roosevelts och det återstår att se om han vågar vara lika tuff och lika djärv i sina reformer.

Hans Sandberg

Här är New York Times rapport om talet.

Och här är Mark Schmidts kommentar för American Prospect. Även han reagerar på det barnsliga i dagens politiska spel.

Burop och gravöl när konsulatet i New York firades av

Residenset på 600 Park Avenue var fullpackat av amerikanska och svenska Sverigevänner på tisdagskvällen, men stämningen var somber och den fråga som svävade över rummet var "hur i hela världen kan de stänga konsulatet i New York?"

Något bra svar på den frågan hade vare sig Alf Karlsson, generalkonsul i New York sedan i juli och den som haft det tvivelaktiga nöjet att avveckla konsulatet, eller Pontus Järborg, generalkonsul vid den svenska ambassaden i Washington, D.C.

De städade gästerna utbrast i spontant buande när Alf Karlsson hälsade dem välkomna och förklarade att anledningen till tillställningen var att regeringen beslutat stänga generalkonsulatet i New York. När Pontus Järborg framfört sin hälsning föreslog han en skål - för Sverige - och det skålades även om det kändes lite avigt att skåla ett land som i mångas ögon övergett New York. Sedan vart det mingel och diplomatiskt småtugg. Gästerna började troppa av ganska snart och på vägen ut såg jag en av serveringspersonalen komma med ett halvt dussin champagneflaskor.

Fotografen Pontus Höök höjde sin ölflaska när jag passerade honom och sa hej.
-Gravöl, sa han och log lite bistert.

Hans Sandberg

Den kinesiska kejsaren har inga kläder på sig

Kina har svårt att överge den bunkermentalitet som längre präglat landet, men vare sig den gamla kinesiska muren, eller den nya digitala muren kommer i längden att kunna isolera Kinas medborgare från varandra och kineserna från omvärlden. Kejsaren är naken och Google satte fingret på saken.

Hans Sandberg

Är det dags att diskutera en bojkott av Kina?

Regeringarna kommer knappast att sätta hårt mot hårt när Kina i sin kombination av tyrranni och nationell egoism undergräver sina konkurrenter och stryper friheten. En konsumentbojkott mot kinesisktillverkade varor är förstås fullständigt opraktisk och troligen omöjlig, men skulle kanske kunna få en effekt ändå. Kina vill att folk ska beundra landet för sin enastående ekonomiska omvandling, varför en moralisk och solidarisk bojkott skulle kunna få en politisk effekt.

De kinesiska "massorna" kommer knappast att bekymra sig om dissidenter och minoriteter så länge ekonomin rullar på och världen fortsätter att köpa dess export, men en nedgång av exporten med några procent skulle säkert noteras i Beijing.

Hans Sandberg