Jag har tänkt på
Olle nästan varje dag nu sedan jag fick ett meddelande via Facebook från Peter
Pettersson, som var chefredaktör på Dagens IT när jag var tidningens
USA-korrespondent. Olle var redaktionssekreterare när jag började
jobba där vintern 1996-97, så vi hade regelbunden kontakt fram tills Dagens IT
och dess webbnyhetssajt lades ned i slutet av 2003.
Jag blev chefredaktör
för SACC-USAs (the Swedish-American Chambers of Commerce in the USA) tidning i
januari 2004, men fortsatte frilansa och en dag ringde Olle och frågade lite
underfundigt om jag hört om Stefan Erikssons spektakulära vurpa på Pacific Coast
Highway i Kalifornien. Det hade jag inte, men Olle gav mig lite bakgrundsfakta
och frågade om jag ville bevaka storyn för Realtid.se, en ung webbsajt där han
blivit nyhetschef. Det dröjde sedan inte länge förrän jag blivit USA-korre för
Realtid.se och stod i nästan daglig kontakt med Olle. Vi pratade i telefon var
och varannan dag och dessemellan bollade vi emejls fram och tillbaks över
Atlanten. Så här kunde det se ut när det landat i min inbox:
Hmmm... Får du en intervju med honom så blir det med största sannolikhet mkt intressant. Detta meddelande har körts genom Blomkvists anti-glöggfilter. Olle
Han hade en
underfundig och ibland lite knepig humor som tvingade en att tänka till och
vrida och vända på orden ett par gånger innan man riktigt förstod poängen. Det
var samma sak vare sig vi pratade i telefon eller mejlade. Han kunde ta en paus
och tänka högt och så prövade han en annan vinkel. Det var kul, det var
mänskligt och det gav nästan alltid resultat.
Det var som Peter
skrev i sitt mejl ”mycket tråkigt och alldeles för tidigt. Han
fyllde 57 i somras.”
Olle var en skicklig yrkesman som journalist och redaktör. Han hade näsa för nyheter och kunde driva en story.
Olles för tidiga bortgång gjorde mig nedstämd och ledsen, för Olle var en
god man och jag är övertygad om att vi är många som saknar hans närvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar