 |
Byggnaden som inhyser MIT Media Lab.
Foto: Hans Sandberg, 1992. |
Multimediarevolutionen börjar i barnkammaren
När
Nicholas P. Negroponte 1976 första gången sökte anslag för att forska om
multimedia fick han det på ett villkor: att han kallade det något annat.
-Multimedia
var något de hade på nattklubbar, så vi fick istället tala om förmänskligande
genom multipla former av kommunikation, eller nåt i den stilen, säger chefen
för MIT:s Media Lab.
The
Media Lab är ett av 49 forskningscentra på
Massachusetts Institute of Technology och tillika ett av de mest kända.
Politiker, forskare, journalister och utländska dignitärer står i kö för att få
en glimt av framtiden såsom den ser ut i MIT:s tappning. De vill se hur datateknik,
telekommunikationer, film och teve smälter ihop till radikalt nya typer av
media. De enda som inte behöver köa är sponsorerna från det privata
näringslivet; labbet får 3/4 av sina medel från privata företag, i första hand
amerikanska och japanska.
 |
Nicholas Negroponte vid 10-års
jubileet 1995. Foto: Hans Sandberg. |
Det hela började 1967 med att Nicholas
Negroponte skapade MIT:s Architecture Machine Group (AMG). Han hade just tagit
sin master-examen i arkitektur och drömde om att bygga en maskin som skulle
göra arkitektens jobb lättare. Två år senare lyckades AMG skapa ett program för
datorstödd konstruktion, som blev en föregångare till dagens CAD-program. 1977
skapade de sedan ett system kallat Spatial Data Management System, som hade en
"desktop" med ikoner för kalender, räknare och telefon långt före både
Macintosh och Windows.
1984 gjorde Negroponte med stöd av professor
Norbert Wiesner om AMG till det som idag är MIT Media Lab. Finansieringen
byggdes upp med pengar från grupper som inte brukade sponsra forskning vid MIT;
förläggare, film- och TV-bolag, samt från databranschen.
Snart skulle det visa sig att han var
synnerligen skicklig både på att attrahera framstående forskare och täta
sponsorer. Detta plus en ovanligt öppen och informell miljö gjorde Medialabbet
till ett av USA:s hetaste forskningsinstitut. Det gick så långt att det blev
pressrabalder för ett par år sedan MIT gått med på att hjälpa Nihon
universitetet i Japan att starta sitt eget "Media Lab". Negroponte
anklagades för att sälja ut landets framtid. Själv skakar han av sig kritiken
med att projektet faktiskt startade med ett förslag från den demokratiske
senatorn Richard Gephardt, som minst av allt är känd för att vilja försvaga
USA:s konkurrenskraft.
Medialabbet ser sig självt som en
skärningspunkt för forskning kring tre fält: Det första har att göra med
inlärning och sunt förnuft och här återfinns inte helt oväntat ett par av USA:s
ledande namn inom artificiell intelligens, Marvin Minsky och Seymour Papert.
Det andra området är information och underhållning. Här forskar man bland annat
om framtidens elektroniska tidningar och digital högskärpeteve. Det tredje
området handlar om datorer och perception, det vill säga hur man får datorer
att bli bättre på att se, höra, känna, tala och vem vet, kanske även lukta.
Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att
Nicholas Negroponte är skeptisk mot det vi idag kallar multimedia.
-Många tror att multimedia är att ha en liten
TV-bild infälld i ett fönster på sin bildskärm. Jag delar inte den
uppfattningen, inte alls, säger han.
-Multimedia handlar om att vara digital. När
du är hundra procent digital skapar du strömmar av binära siffror och det
spelar i viss mening ingen roll om det är video eller audio. Det viktiga är att
det är binära siffror vilket får viktiga konsekvenser. Det brukade gå att
allokera delar av spektrum till radio och tevesignaler, men nu är allt samma
digitala bitar, säger han.
Så länge radio och teve utnyttjar analoga
tekniker rör det sig om fysiskt separerade media med osynliga murar mellan
varandra. Du kan inte använda din radio för att ta in ett teveprogram. Men om
alla sändningar görs i digital form får vi en helt ny valfrihet.
-Den binära strömmen av siffror kan kodas om
av mottagaren på ett sätt som sändaren inte förutsåg, inte bara när det gäller
innehållet utan också i fråga om i vilken form signalen ska presenteras. Samma
ström av databitar kan resultera i tevebilder, audio eller text. Detta är en
mycket stor förändring och jag anser att det är detta multimedia handlar om,
säger Negroponte.
Kan man
inte säga att vi har en uppdelning mellan å ena sidan multimedia för en
arbetsplats, typ Microsofts MPC-standard och å andra sidan multimedia som
baseras på data- och telekommunikationsnät?
-Jag tror inte konsumenten är särskilt
bekymrad över detta. Om du vill göra en uppdelning, så har du fem kategorier:
Paketerade media, typ CD-ROM är en. Telefoni en annan. De övriga är
satellitsändningar, marksändningar och kabel.
-Du har rätt i att största delen av
multimediaforskningen sker inom den första kategorin, paketerad media. Fast
egentligen spelar det inte så stor roll om du får din information via
fiberoptisk kabel in i ditt hem, eller på en CD-ROM-skiva. Det som avgör saken
är tillämpningen och betalningsformen. Sedan kan du som konsument bestämma hur
mycket du vill ha på din sida och hur mycket du vill lägga på nätet. Jag vill
till exempel ha information om att mitt plan är två timmar försenat över nätet.
Man ska komma ihåg att det hela tiden rör sig om olika former av multimedia.
-Om jag vill ha en individualiserad tidning
tryckt i mitt hem, spelar det ingen roll om databitarna sänts till mig med
expressbrev eller via fiberkabel. Det är en fråga om pris och tid. Man har
hittills koncentrerat sig på paketerade media eftersom kreativiteten varit
störst där och dessutom har det varit en helt oreglerad verksamhet. De andra
fyra områdena befinner sig under olika grad av statlig reglering, säger han.
Den amerikanska regeringen och lagstiftarna i
kongressen kämpar fortfarande med att lösa den trafikknut, som t ex förhindrar
de regionala telefonbolagen från att leverera informationstjänser. Utvecklingen
går emellertid åt rätt håll, vilket bl a visas av den snabba expansionen inom
mobiltelefoni.
Negroponte är övertygad om att televisionen
och liknande tjänster inom två decennierna kommer att sändas genom kabel
nergrävd i jorden, medan telefonin kommer att sändas genom etern. Motiveringen
för denna vertikala trafikomläggning är enligt honom enkel.
-Vi bör använda spektrum för att kommunicera
mellan saker som rör sig. Denna tumregel kommer sig av att spektrum är något
som är av naturen givet och följer fysikens lagar. Du kan hugga upp spektrum
och dela upp det i celler, du kan multiplexa det och hitta på andra metoder för
att använda olika delar av det, men det är trots allt en begränsad resurs, precis
som olja.
-Det förhåller sig på ett helt annat sätt med
datorminne och optiska fibrer, som vi kan tillverka mer av om vi behöver mer.
Det går däremot inte att tillverka mer spektrum.
Negroponte tror att det om 20 år till och med
kan bli olagligt att satellitsända teve! Genom att stoppa ner tevesändningarna
i marken kan utbudet och kvaliteten ökas, samtidigt som spektrum befrias för
att kunna betjäna PDA-nallar, notebooks, armbandsur med inbyggda terminaler och
så vidare. Utan denna förändring kan multimedia knappast bli annat än
persondatorer med påhängda CD-ROM-spelare.
Det har
ju talats länge om hur datorer och telekommunikationer smälter samman och på
lång sikt verkar det självklart. Men hur ser bilden ut om vi bara går tre år
framåt i tiden? Var tror du multimedia befinner sig 1995?
-Det kommer att smyga sig in i folks vardag,
utan att vi lägger märke till det. Men vad är det då som kommer att göra
multimedia till verklighet för folk i gemen? Den största rollen kommer de
elektroniska spelen att spela. Redan under det närmaste året kommer vi att
börja få se en hel del elektroniska spel som använder CD-skivor, använder
filmteknik och är interaktiva. De viktigaste företagen här är Nintendo och
SEGA. På samma sätt som vi idag talar om Nintendo-generationen kommer man om
tre år att tala om multimedia-generationen. Dina barn kommer att få en CD-ROM
till julklapp, säger Negroponte.
-Den andra saken är att vi får många fler
gemensamma företag mellan informationsproducenter och telebolagen. Det har
redan börjat, men kommer att bli mycket mer vanligt.
..som
med avtalet mellan IBM och Time-Warner?
-Det är ett bra exempel, oavsett hur det går
med just detta projekt. Det är en modell för vad andra sysslar med. Det är som
med rakhyvlar och rakblad. Folk som tillverkar rakhyvlar vill in på marknaden
för rakblad och vice versa.
-Om tre år kommer teve att vara fullkomligt
digital, oavsett den sänds via kabel, satellit, marksändare eller
telefonledningar. Den kommer därför att kunna integreras med andra system. Tre
år är en intressant tid, för jag tror att många olösta frågor kommer att ha
lösts vid den tiden.
Betyder
det att vi då kommer att ha en adepter hemma mellan vår PC och vår TV?
-Jag tror inte du kommer att referera till
dessa saker som TV eller PC om tre år. Det kommer att vara samma sak!
Men hur
ska vi kunna hantera alla dessa digitala strömmar som kommer in i vårt hem?
-Idag gör vi det på fel sätt. Du skulle kunna
bygga agenter som sköter filtrerandet och urvalet, säger Negroponte, som brukar
jämföra dem med en perfekt engelsk butler.
-Många kabelteveföretag hävdar att de kan
sända 150 tevekanaler över nätet, men detta är fel sätt att tänka. Inte vill du
ha 150 kanaler, du vill ha en kanal,
bara en! Men du vill ha exakt den du vill ha och du vill ha den då du vill ha
den! Här på labbet försöker vi skapa personligt anpassade kanaler, säger han.
Modellen har de tagit från ett annan projekt
på Medialabbet, den personliga elektroniska nyhetstidningen, vars agenter söker
igenom dagens nyhetsdatabas och producerar en tidning med nyheter och layout
som matchar varje individuell läsares intresse.
Måste
du då inte på förhand bestämma vad du vill se?
-Nej, inte mer än att du måste träna upp en
bra sekreterare eller en butler. Du säger till din agent att nu vill du se
roliga program, nu vill du skratta. Det betyder inte att du bara ser saker du
redan känner till. Det finns de som oroar sig för att folk ska bli inskränkta
och bara se det de vill se, men så behöver det inte alls bli! Det är löjligt!
Negroponte tänker sig ett system där till
exempel ett kabeltevenät med 50 000 prenumeranter sänder lika många
individualiserade kanaler. I många fall kommer det bara att röra sig om smärre
skillnader mellan vad varje tittare ser. En kanske äter middag lite senare och
därför vill starta långfilmen kvart över sju istället för klockan sju. Vissa
typer av program kan däremot sändas direkt, till exempel valvakor och
sportreferat. Man kan tänka sig olika sätt att lösa denna typ av huvudsakligen
icke-direktsänd teve. Distributören kanske lagrar och sänder ut de individuella
kanalerna enligt kundernas önskemål. Ett annat sätt är att program sänds till
kundens multimediamottagare och lagras där i väntan på visning.
Denna typ av individualiserad sändning kommer
enligt Negroponte ställa stora krav på distributörens systemarkitektur, vilket
ger telefonbolagen ett övertag. Kabeltevebolagen är vana att pumpa ut samma sak
genom alla ledningar, medan telefonbolagen har avancerade växlar som kan serva
varje kunds individuella behov.
-Jag tror att telebolagen är i god form för
denna uppgift, säger han. (Bara någon vecka efter denna intervju
meddelade ett par regionala telefonbolag att de försöksvis skulle börja
distribuera videofilmer på begäran via vanliga telefonledningar.)
Den typ
multimedia ni jobbar spänner över ett mycket brett fält. Gränssnittet är så
mycket bredare. Vad tycker du om dagens standarder? Är det fel att försöka
standardisera multimedia kring till exempel den av Microsoft lanserade
MPC-standarden?
-Jag brukade oroa mig för sådana saker, men
har slutat med det. Ibland får jag till exempel frågan från en av våra
sponsorer om de ska satsa på en standard som CD-I. Jag svarar ja, trots att jag
tror att den håller på att misslyckas.
Saken är den att det kostar så lite att flytta
en produkt från en standard till en annan. Det viktiga är att vara med nu och
skaffa sig erfarenheter. Det spelar ingen roll om det är CD-I eller något annat
format. Det kommer att lösa sig med tiden.
-Standarder i den digitala världen är
annorlunda mot dem i den analoga världen. Om du väljer fel standard i den
analoga världen sitter du fast med ditt val, vilket är skälet till att NTSC,
PAL och SECAM fortfarande spökar för oss. I den digitala världen kan du däremot
konvertera en produkt från en standard till en annan, utan att förlora någon
information. Dessutom finns det något man skulle kunna kalla metastandarder,
det vill säga standarder som handlar om standarder. Min mottagare kommer att
veta att här kommer en sändning som följer den där märkliga svenska standarden
och så anpassar den sig för denna.
Slutligen,
vad tycker du egentligen om dagens persondator?
-Den är klart bristfällig. Faktum är att i den
mån datorkraft påverkar mitt liv, har det mer att göra med allestädes
förekommande telekommunikationer än med persondatorns inbyggda kraft. Jag
använder datorer flera timmar varje dag sju dagar i veckan och det är ganska
otrevligt. Så kommer det förmodligen bli ett tag framöver. Det kan inte
jämföras med möten ansikte mot ansikte, fast det befriar oss från tid och rum.
Men det som gör det är telekommunikationen, inte datorn annat än att den är
bärbar. 95 procent av dess nytta för mig ligger på telesidan, säger Negroponte,
kastar ett öga på sitt armbandsur och frågar vem han nu låtit vänta.
Helt befriade från tid och rum är vi tydligen
inte, inte ens på MIT:s Medialabb.
 |
| Författaren vid MIT Media Lab i november 1992. |
