tisdag, september 30, 2014

Det finns inte ord för den här staden (30/9 1974)

Staden Herat ligger vid Hari Rud floden i en oas mellan öknen 
i sydväst och bergen i norr. Foto: Hans Sandberg, 1974.

30 september 1974

Äntligen i Afghanistan.

Borta från Savaks terrorvälde. De afghanska gränsvakterna och tulltjänstemännen går i trasiga kläder, men gör ett mycket stoltare intryck än Shahens väl uniformerade soldater.
Slut på nypen i baken för flickornas del.

Herat.

Det finns inte ord för den här staden. Säkert världens vackraste.

Inte mycket bilar. Gaddis, dvs hästskjutsar prydda med klarröda tofsar och bjällror travar fram. Breda grusvägar som kantas av träd. Inga höghus.  En stad full av liv. Ett fåtal reklamskyltar, de flesta samlade längs en gata. Fruktansvärt vanställda tiggare. En 15 årig pojke krälar fram med sin förvridna kropp och stumpar till armar och ben. Kvinnorna som är totalt beslöjade från topp till tå. Inte ens näsan sticker fram. Ögon och näsa är täckt av ett tyggaller. Så var det inte ens i Iran. Det är en primitiv stad. Inga skriande klasskillnader. Dock, på väg mot Gazar Gah ser vi några lyxvillor. För jordherrar, eller haschisch försäljare. En man kan ha upp till 9-10 hustrur här.

Afghanerna har varit gästvänliga, generösa och egensinniga.

*

Jama Masjid, Herats fredagsmoské. Foto: Hans Sandberg, 1974

Vi besökte fredagsmoskéen. Den är verkligen vacker. En gammal man med vit turban och skägg ledde oss in. Vi gick till en mosaikverkstad i moskén. Den gamle mannen kikade in genom en springa i dörren. I andra änden av verkstaden låg en kraftig hantverkare och sov på golvet. Den gamle mannen knackade på dörren och efter en stund öppnades den. Därinne fick vi se hur mosaikerna kommer till här. Han beskrev med verktygen och materialet hur de gör.

*

På vägen tillbaks från moskén gick vi in i ett rum med två vävstolar. Vid den ena satt en man och vävde silkestyger.

En man väver. En pojke håller ett öga på
främlingarna. Foto: Hans Sandberg, 1974.
*

Monossa (ska troligen vara Musallakomplexet, förf. anm. 2014) såg vi från en gravplats tillsammans med sex eller sju barn som hela tiden tiggde. Däruppe hade vi utsikt över en stor del av Herat och insikt i en del gårdar alldeles nedanför.

*

På kvällen vid halv sex ungefär gick vi till en affär och måttbeställde skjorta och byxor. Tyget är vävt i bomull och silke. Ägaren bjöd oss till affären kl. halv sju att dricka te. Före dess fick han inte äta och dricka p.g.a. Ramadan.
   
Han rullade ut tre röda mattor. Vi slog oss ned och han frågade om vi ville ha grönt eller svart te. Innan han började äta gick han bort till fönstret, hällde vatten ur en kanna och tvättade händerna. Han berättade att han hade två barn, var gift och om hur han fått råd med hemgiften på 120.000 afghanis. Hans fader hade valt ut kvinnan åt honom. Det var för 4 år sedan.

Lite senare kom en student in som hade affären bredvid tillsammans med sina bröder. Han och jag diskuterade politik öppet med varandra.

”Många i Afghanistan är maoister,” sa han.

Mest talade vi om socialimperialismen som tycks vara det största hotet mot Afghanistan. Sovjet köper olja (gaz) billigt från Afghanistan, raffinerar den i Sovjet och säljer den sedan dyrt tillbaks. Han sa också att Sovjet hindrar Afghanistan från att själva välja handelspartner. T.ex. hindrade de Afghanistan från att sälja ”gaz”till Västtyskland. Statskuppen sommaren 1973 då Mohammed Daoud tog makten låg Sovjet bakom. Nu säljer han ut landet till Sovjet, istället för att bygga upp det med egna krafter.

För närvarande (oktober 1974) backar Sovjet upp afghanska krigsplaner mot Pakistan, med Pashtunistan-frågan som förevändning.


Herat har varit en marknadsplats i årtusenden. 
Foto: Hans Sandberg, 1974.

Inga kommentarer:

Loading...