söndag, maj 31, 2009

Blatte United och Childhold USA lär ut fotboll i Queens

Childhood USA och Blatte United bjöd fattiga New York-barn på en heldag med fotboll, glass och mat på Met Oval Soccer Field i stadsdelen Queens, en av New Yorks och USAs äldsta fotbollsplaner.

Ett 50-tal barn från Bronx, Brooklyn, Harlem  och Queens fick en chans att lära sig spela fotboll, eller lära sig nya tricks med tränare från Blatte United som mästerkocken och restauratören Marcus Samuelsson, hedgefond-chefen Medufia "Keke" Kulego och Selim Adira, som sköter residenset åt den svenska FN-ambassadören.   

-Det är en chans för oss att visa vad barndom handlar om och vi hoppas kunna upprepa denna tillställning i framtiden, säger Charlotte Brandin, chef för Childhood USA, som World Childhood Foundations USA-gren heter. 

-Det är kul att kunna förena multikultur och fotboll här i Queens. Det är ett bra tema för vårt samarbete med Childhood USA och kul att kunna lära barn spela fotboll, säger Marcus Samuelsson i en break mellan två matcher.   

-Vi har ju alltid våra turneringar för vuxna, men vi har också länge velat göra något för barnen, säger Selim Adira, vars föräldrar kom till Sverige från Marocko och själv flyttade till New York för fyra år sedan.  

Välgörenhetstillställningen "The 2009 Childhood Soccer Tournament" arrangerades i samarbete med Volvo Group i Nordamerika och AQ Kafé. Childhood USA hoppas att fotbollsfesten ska hjälpa de fem välgörenhetsorganisationer man arbetar med i New York: Family Advocacy Program i Bronx, Northside Center for Child Development i Harlem; Safe Space Drop-In Center i Far-Rockaway i Queens, Chances for Children i Bronx och Inwood House i Manhattan.

-Det är fantastiskt och arrangörerna gör ett fint jobb. De är verkligen dedikerade för att hjälpa barnen, säger Maria Williams som bor i Queens och är här med sin fyraåriga dotter som aldrig spelat fotboll förut, men gett sig in i spelet med gusto. 

Hans Sandberg

lördag, maj 30, 2009

Därför blev det ingen demokrati i Kina

När Deng Xiaoping lanserade sina långtgående ekonomiska reformer var det många som hoppades att de skulle leda till en demokratisering av landet och en del som sa att utan en sådan demokratisering skulle de ekonomiska reformerna inte lyckas. Dissidenten Wei Jingsheng satte i december 1978 upp en väggtidning där han krävde en femte modernisering, nämligen demokrati. Men när Deng med de protesterande studenternas hjälp gjort sig av med Hua Guofeng gjorde han sig också av med Wei som fick 15 års fängelse. 


Min andra Kina-bok innehåller både reportage om Kinas ekonomiska reformer från mitten på 1980-talet, samt 1989 och 2001, och ett par essäer och en uppsats som analyserar reformerna lite djupare.



Jag forskade om Kina under början av 1980-talet och genomförde 1985 och 1986 två långa studieresor i landet som resulterade i en serie reportage och artiklar. 1989 och 2001 återvände jag till Kina för att fortsätta min rapportering. Jag har nu samlat en del av mina artiklar och essäer i två böcker, en om data-Kina och en om de ekonomiska reformerna och kopplingen till det politiska systemet. Bägge finns nu tillgängliga  på Lulu.com.


Hans Sandberg

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1593567/kina-blockerar-sociala-medier

torsdag, maj 21, 2009

Möt Kinas datapionjärer

Jag har just publicerat en av två planerade Kina-böcker. Den första heter Möten med Kinas datarevolutionärer och innehåller en samling unika reportage från 1985-2001. Jag genomförde 1985 och 1986 två tvåmånders resor till Kina som resulterade i en serie reportage från Kinas då unga datavärld. I april 1989 besökte jag Beijing, Shanghai och Guangzhou för att göra en serie reportage om Kinas ekonomiska reformer och nya IT-företag. En av de personer jag intervjuade var Wan Runnan, som försökte göra dataföretaget Stone Group till "Kinas IBM", men vars stöd för de protesterande studenterna snart skulle göra honom omöjlig i Kina. Efter massakern på Tiananmen hamnade han på regeringens "most wanted list" och fick fly ur landet.

Boken är på svenska och finns att köpa på Lulu.com både som pocketbok, PDF och epub.

Hans Sandberg

Författaren tillsammans med professor Wu Jikang som 
ledde byggandet av Kinas första dator 1958.


måndag, maj 04, 2009

Kan välfärdsstaten kombineras med den amerikanska modellen?

Det är en intressant fråga som diskuteras i en essä i söndagens (3 maj) New York Times Sunday Magazine. Författaren Russel Shorto gör en elegant och personlig jämförelse mellan livet i USA och i Nederländerna. Undertiteln är "Hur jag lärde mig älska den eurpeiska välfärdsstaten" vilket är lite av en hårddragning eftersom han gör en balanserad analys som förankrar de två ländernas traditioner i historiska och sociala fakta, men inte hindrar att man försöker kombinera det bästa i de två modellerna. För en svensk känns beskrivningen av den nederländska kulturen och sociala attityderna väldigt bekant. Det är nästan så att man skulle kunna byta ut ordet Dutch mot Swedes.

'So where does this get us? If the collectivist Dutch social system arises from the waters of Dutch history, how applicable is it to American society, which was shaped by the wagon train and the endless frontier? And why would a nation raised on “You can go your own way” and “Be all that you can be” even want to go Dutch?

To the first point, there are notable similarities between the two countries. The Dutch approach to social welfare grew out of its blend of a private-enterprise tradition and a deep religious tradition. The ways in which the United States seeks to fix its social system surely stem from its own strong tradition of religious values, and also from a desire to blend those values with its commitment to private enterprise.
And while I certainly wouldn’t wish the whole Dutch system on the United States, I think it’s worth pondering how the best bits might fit. One pretty good reason is this: The Dutch seem to be happier than we are.'

Och här är ett par stycken där man med fördel kan läsa "the Swedes" istället för "the Dutch":

'Then, too, one downside of a collectivist society, of which the Dutch themselves complain, is that people tend to become slaves to consensus and conformity. I asked a management consultant and a longtime American expat, Buford Alexander, former director of McKinsey & Company in the Netherlands, for his thoughts on this. “If you tell a Dutch person you’re going to raise his taxes by 500 euros and that it will go to help the poor, he’ll say O.K.,” he said. “But if you say he’s going to get a 500-euro tax cut, with the idea that he will give it to the poor, he won’t do it. The Dutch don’t do such things on their own. They believe they should be handled by the system. To an American, that’s a lack of individual initiative.”

Another corollary of collectivist thinking is a cultural tendency not to stand out or excel. “Just be normal” is a national saying, and in an earlier era children were taught, in effect, that “if you were born a dime, you’ll never be a quarter” — the very antithesis of the American ideal of upward mobility. There seem to be fewer risk-takers here. Those who do go out on a limb or otherwise follow their own internal music — the architect Rem Koolhaas, say, or Vincent Van Gogh — tend to leave.'
Hans Sandberg

Loading...