Aldrig mer ensam på vägen

(Dagens IT).

Test av OnStar i Amish Country.

Det är lördag morgon och vi ska åka till Amish Country i Pennsylvania, men denna gång börjar turen inte med bläddrande i guideböcker, telefonerande och nätsurfande. Nej, denna gång hoppar vi bekymmerslöst in i bilen, varpå jag sätter pekfingret i taket. Ögonblicket senare hörs från bilens högtalare: ”God morgon, herr Sandberg, detta är Jennifer på OnStar. Vad kan jag hjälpa er med idag?”

General Motors OnStar-system måste vara ett bra exempel på det den nyligen bortgångne dataforskaren Mark Weiser kallade ”Calm Computing,” dvs datorer som är gör oss lugna istället för att stressa oss. För det första är systemet nästan osynligt. För det andra har all komplexitet dolts för användaren, som utöver att köra en bil bara behöver lära sig trycka på tre knappar, en röd för krissituationer, en blå som det står ”On” på för alla andra ärenden och en tredje knapp för att avsluta samtalet. Slutligen är det tryggt att veta att man inte är ensam på vägen.

Några sekunder efter att jag tryckt på On-knappen i bilens takpanel vet Jennifer vem jag är och var min bil befinner sig. Den syns som en liten symbol på en karta över Princeton med omnejd och när jag ber om hjälp att hitta skriver hon bara in min destination i ett databasfält. OnStars databas producerar sedan ett litet manuskript med färdangivelser som hon läser upp, men eftersom det inte löpande uppdaterar min position kan hon behöva förnya positionsangivelsen innan ger mig instruktionerna. Samma sak om hon behöver veta åt vilket håll jag kör. Inte direkt StarTrek, men det funkar.

Jag får en vägbeskrivning ända bort till Lancaster som ligger ca 20 mil bort. Det hade varit fiffigt om det funnits en liten taxiprinter i bilen för att skriva ut anvisningarna, men det gör det inte. Å andra sidan är det ingenting som hindrar att man ringer upp igen, vilket jag gör flera gånger och varje gång möts av samma professionella artighet.

Vi tar Route 1 förbi Trenton och följer sedan Route 476 västerut tills den byter namn till Route 76. Under färden ber jag OnStar att hitta ett hotell för natten och det gör de snabbt med hjälp av en databas på över 5 miljoner namn, på alltifrån bankomater och bensinmackar till campingplatser, hotell, restauranger, livsmedelsbutiker, polisstationer, osv. Jag förklarar att vi vill ha ett billigt hotellrum i Lancaster för två vuxna och två barn och Judy ”ringer” lite senare upp för att berätta vilka alternativ vi har. Nu visar det sig att det hotell vi vill ha har 15 lediga rum men inte tar reservationer, så vi beslutar oss för att avvakta tills vi kommit fram.

När vi kört ett bra tag på Route 76 börjar jag undra om vi missat vår exit till Rt 222, som ska ta oss ner till Lancaster, men Paul som svarar denna gång berättar att det är 18 engelska mil kvar till exit 21. Jag passar på att be om trafikinformation, eftersom jag vet att det kan uppstå långa köer på småvägarna när turisterna drar in för att titta på det egendomliga Amishfolket, äta husmanskost och köpa gammaldags hantverk. Man kan tycka att detta vore något OnStar borde ha på sin servicemeny, men icke. Jag får istället våglängden till två lokala AM-radiostationer. Ken Barbera, en presstalesman för OnStar, berättar senare att många kunder vill ha aktuell trafikinformation och att det kommer...om ett år eller två.

Det går smidigt att ta sig till Lancaster, vilket inte bara är OnStars förtjänst, för jag har om sanningen ska fram varit där ett par gånger tidigare. Det är däremot inte lika lätt att hitta när man ger sig ut på småvägarna i detta bördiga slättlandskap, där byarna har namn som Bird-In-Hand, Intercourse och Paradise. Här spänner Amishfolket, som redan på 1700-talet tyckte att den teknologiska utvecklingen gått för långt, sina fyr- och sexspann framför plogen och eftersom landskapet med sina nästan identiska gårdar är ganska enahanda, kan det vara svårt att hitta. Under en biltur på eftermiddagen lyckas jag köra vilse och ”ringer” upp OnStar och frågar efter vägen till Amish Museum.
-Oroa dig inte för att vägen blir lite krokig framöver, för vi är ganska nära, säger Melinda och ger mig en färdbeskrivning som jag emellertid bara kom ihåg första halvan av eftersom jag distraheras av grabbarna i baksätet.

När vi kommer fram till Route 340 får jag ”ringa upp” igen. Melinda svarar och erbjuder sig att hänga kvar medan vi kör den sista biten. Jag passar på att be henne om förslag på restauranger och hon räknar upp ett halvt dussin. Sedan säger hon att den och den bör du kunna se på din vänstra sida nu, vilket gör att det nästan känns som om hon sitter med oss i bilen.

Och så är det med OnStar. Man känner sig som en pilot som när som helst kan kontakta flygledningen i kontrolltornet. Man är inte längre ensam på vägen, utan en del av ett system.

Privatbilismen blir nog aldrig riktigt detsamma igen.

Hans Sandberg


Bakgrund: Navigation och service på väg

OnStar är både ett navigationssystem, ett servicesystem och ett nödhjälpssystem, som aktiveras autmatiskt så fort bilens datorsystem upptäckt att något gått, eller är på väg att gå snett. Om en varningslampa lyser i en vanlig bil är det upp till föraren att lista ut vad han eller hon ska göra och lokalisera ett servicestation som kan hjälpa till. När en bil med OnStar hittar ett allvarligt fel, sänds en rapport automatiskt iväg till OnStar och i nästa ögonblick dyker information om bilen upp på bildskärmen hos en av OnStars cirka etthundra servicerepresentanter vid deras ”call center” i Troy i Michigan. De vet var vi befinner oss när vi tryckt på ”On” knappen, eller bilens datorsystem själv slagit larm, därför att OnStar först får en datasignal som identifierar fordonet, föraren och och var han befinner sig. Det senare görs med ett GPS-system (geografisk positionsbestämning med hjälp av satelliter.) När OnStar får en varningssignal från en bil kan den representant som tar emot signalen sända sända ett meddelande till bilens datorsystem för att göra diagnostiska tester och sedan ge föraren råd beroende på bilens kondition. Om bilen måste tas in på verksstad kan han eller hon tala om var närmaste verkstad ligger. Om det är ett nödandrop, eller att krockkudden utlösts kan OnStar kalla på polis och ambulans och om föraren lämnat in information om sin blodgrupp och annan medicinsk information kan den vidareförmedlas till ambulanspersonalen.

OnStar kan hjälpa till även i mindre dramatiska situationer, som t ex om man låst sig ute ur sin bil, eller glömt bort var man parkerat den på en stor parkeringsplats. I det första fallet kan man ringa OnStar och uppge sitt namn och lösenord, varpå de sänder en kod till bilen som öppnar dörrarna. I det andra fallet kan de få bilen att tuta och strålkastarna att blinka, så att det ska bli lättare att hitta sin bil.

Och skulle någon vara dum nog att stjäla en bil försedd med OnStar kommer han knappast långt pga GPS-systemet. Och varje försök att öppna bilen med en nyckel leder till en rapport om en potentiell stöld, eftersom systemet antar att ägaren alltid använder den elektroniska dörröppnaren!

Det finns två generationer av OnStar. Den första som introducerades exklusivt för Cadillac 1997 och idag finns att få för 28 GM-bilar har en inbyggd mobiltelefon, varför man måste betala för både mobiltjänsten och OnStars tjänst. Den andra versionen, som introducerades 1998 och erbjuds för 11 modeller, har ingen separat telefon, eftersom man antar att de flesta kunder som vill ha mobiltelefoni redan har det. Den första bilen med OnStar som standard är Cadillacs SUV Escalade ’99. Det kostar 695 dollar att installera OnStar. Bastjänsten med nödhjälp och fjärrdiagnos kostar sedan 199 dollar per år, medan hela servicepaketet kostar 399 dollar per år. Systemet har idag ca 60 000 kunder i USA.

OnStar skiljer sig från navigationssystem som t ex Clarions AutoPC, vilket har en dator i bilen, plus ett GPS-system och kartor lagrade på CD-ROM-skivor. Clarions AutoPC kostar drygt 600 dollar inklusive, GPS, kartor och programvara, men har ingen löpande avgift för att använda systemet. En fördel med Clarions modell är att systemet följer vår körning och kan ingripa på egen hand, t ex genom att påpeka att vi kört fel, vilket OnStar bara gör om vi först trycker på knappen och frågar.

Hans Sandberg