(Denna artikel skrevs för tidningen Televärlden hösten 1994)
Är
telekorten början på en ny typ av pengar, som kommer att ersätta mynt och
sedlar? Danskarna har sitt kontantkort Danmont, fransmännen sina Carte Bancaire
och i Amsterdam testas digitala kontanter exklusivt för datanät -- “cybercash”
eller “ecash.”
Reda pengar är bra att ha, fast många gånger
hade vi nog varit gladare utan trasslet med mynt och sedlar. Själv lärde jag
mig hata mynt under ett år på Staten Island, en av New Yorks minst kända
stadsdelar. Varje gång jag skulle ta bussen till Manhattan måste jag bära med
mig 28 “quarters” (1 quarter = 25 cents.) Tänk er kö av sömniga pendlare som
alla ska stoppa ner 14 mynt i bussens myntautomat (stadens bussar tar inte
sedlar.)
Tacka vet jag plastkort! De är en av dessa underbara
uppfinningar som tränger in i och revolutionerar vårt vardagsliv. Som
elektriciteten, bilen, telefonen och TV:n.
Man skulle kunna tro att vi köper nästan allt
med kort, särskilt i plastkorterns förlovade land, men faktum är att 80 procent
av alla köp i USA sker med kontanter. 84 procent gäller belopp under 20 dollar
(150 kr.)
Cash is King, som man säger här.
Än så länge, i varje fall. För trenden är att
folk tar till kortet även när de köper småsaker. Det kan ställa till med
problem för hela kortbranschen, eftersom varje transaktion kostar. Varje köp
måste verifieras on-line och vilket kostar lika mycket oavsett om man handlat
för en tusenlapp eller en femma.
Det finns en emellertid utväg ur detta dilemma
och det är kontantkortet. Telekortet ger en försmak av detta, även om det som
de flesta andra plastkort använder en magnetremsa för att lagra värde på
kortet.
Kruxet med denna teknik är att den bara låter
oss lagra en ytterst liten mängd information. Det är dessutom relativt lätt att
oavsiktligt radera eller avsiktligt kopiera remsans data.
Världens ledande bank- och kreditkortsföretag
vill därför ersätta magnetkorten med s k smarta kort, försedda med mikrochips.
Ett sådant smart kort kan lagra flera sidor
text och dess mikroprocessor kan följa instruktioner för hur det ska reagera i
olika situationer. Informationen på kortet kan också skyddas med hjälp av
avancerad kryptografi.
De smarta korten kan programmeras t ex så att
det inte kräver ett lösenord vid köp under ett visst belopp, ett kort lösenord
för måtttligt stora belopp och ett längre lösenord för stora belopp.
Mer information på kortet betyder mindre behov
av att ringa upp kortcentralen för verifikation on-line.
Europa har gått i spetsen för att inför smarta
kort, vilket inte är så konstigt eftersom telekostnaderna i allmänhet är mycket
högre i Europa än i USA.
Det finns redan 22 miljoner smarta bankkort i
bruk i Frankrike och 70 miljoner smarta sjukförsäkringskort ska ha utfärdats i
Tyskland före årets slut. I Storbritannien förbereder man introduktionen av
Mondex-kortet, som ska lanseras 1995 som ett internationellt smart card, med
plats för digitala kontanter i fem valutor.
USA har hittills släpat efter, men intresset
växer nu snabbt. MasterCard slog nyligen fast att de helt ska gå över till
smarta kort. VISA och American Express är inte långt efter och storbanker som
Citibank och Chemical Bank testar smarta kort.
Citibank lanserade i somras en “Screen Phone”
i femton Chicago-förorter. Den har en inbyggd kortläsare, som låter kortet
agera “nyckel” vid access till kundens bankkonton. Inom några år kommer kunden
att kunna “fylla på” kortet med kontanter via telenätet. Förhoppningsvis får vi
också en gemensam standard, så att vi inte behöver ha olika kort för telefonen,
T-banan, bussen, varuhuset, kaffeautomaten, parkeringsmätaren och bankomaten.
Nästa stora användningsområde blir interaktiv
shopping, vare sig den sker via våra TV-apparater eller hemdatorer. Exakt när
genombrottet kommer är oklart, men de flesta experter räknar med att detta blir
en jättemarknad.
Den som idag handlar on-line lämnar ut sitt
kreditkortsnummer, vilket är en riskabel handling, i synnerhet på det
internationella datanätet Internet, där det finns gott om hackers som kan
snappa upp numret.
MasterCards chef för kortteknologi Andrew
Tarbox säger, att han väntar sig att de kontrolldosor (“set-top-boxes) som
kommer med den interaktiv TV:n ska kunna läsa smarta kort. Den som vill
beställa en betalfilm eller shoppa via sin TV sätter helt enkelt in sitt smarta
kort i kortläsaren, som tar betalt direkt från kortet, utan att behöva ringa
upp någon central databas för verifikation (såvida kunden inte beställer varor
till ett värde som går utöver ett visst belopp.) Våra persondatorer kommer att
ha liknande kortläsare.
Det finns emellertid en hake här och den är
att vi lämnar ut än mer information om vårt privatliv till kortföretagen, som
kan bygga alltmer förfinade profiler över vårt beteende. (Den amerikanska
lagstiftningen är mycket mindre restriktiv när det gäller att bygga databaser
om sina medborgare än den europeiska och svenska.)
Det var rädslan för just detta som fick den
amerikanske kryptografiprofessorn David Chaum att börja bygga ett nytt
elektroniskt betalningsmedel, som skulle vara lika bekvämt och anonymt som våra
gamla mynt och sedlar.
David Chaum är verksam vid Center for
Mathematics and Computer Science i Amsterdam och grundare av företaget
DigiCash. Han leder också CAFE, ett europeiskt forskningsprojekt på detta
område.
David Chaum designade redan för ett par år
sedan ett system för anonyma pengar baserat på smarta kort.
Den utfärdande banken kunde med hjälp av
avancerad kryptografi signera varje kort, så att dess äkthet kunde verifieras,
utan den som tog emot en betalning fick veta något om kortets ägare.
Han håller idag på att slutföra testningen ett
liknande system, som emellertid är kortlöst. Det kallas “electronic cash”
(forkortat “ecash”) och är avsett för bruk on-line. Den som har ett
DigiCash-program och tillgång till ett företag som säljer ecash kan föra över
pengar till sin hårddisk och sedan använda dem i Cyberspace.
En ecash-sedel består i princip av ett belopp
följt av en sträng siffror, som bara kan tolkas av den som har en
krypteringsnyckel. Den som utfärdar en sådan digital sedel signerar den
digitalt, så att den som tar emot den kan kolla dess äkthet och verifiera
on-line att den inte redan är spenderad.
Med detta system kommer vi att kunna sända
pengar med elektronisk post, utan att använda någon mellanhand som ska ha sin provision
(Se illustration.)
David Chaum säger i en telefonintervju att han
förutom anonymiteten och möjligheten att handla för små belopp vill avskaffa
mellanhänderna vid sådana betalningar.
Anonyma pengar on-line låter kanske oskyldigt,
men det är inte så säkert. Om vem som helst spårlöst kan sända pengar vart som
helst, vem kommer då att vilja betala skatt? Kommer vi få en explosion av
svartjobb över världens datanät? Kommer det att bli en ny kanal för att tvätta
svarta pengar? Hur kontrollerar regeringarna världens valutaflöden om
privatpersoner kan sända pengar via Internet? Vilka blir de sociala följderna?
De kanske varmaste anhängarna av anonyma
digitala kontanter finns ibland hackers och cyberpunkare, som här ser en chans
att rikta ett dråpslag mot “Storebror.”
Av snarlika skäl föredrar bank- och
kreditkortsvärlden smarta kort. Bob Didner på American Express säger sig t ex
vara starkt kritisk mot detta slags pengar.
-För den som är oroad över privatlivets helgd
skulle man istället kunna ta fram ett anonymt kort, med ett begränsat belopp,
säger han.
Vad säger skattemyndigheten IRS? De verkar
inte ha hört talas om saken. Och på FBI ställde sig talesmannen Barry Smith
först oförstående till frågan. Efter en stund sade han sig känna till den, men ville
inte kommentera på något sett. John Moore på USAs finansdepartement är väl
insatt i tekniken och jobbar aktivt för smarta kort, men medger att de bara
börjat titta på de bredare konsekvenserna av anonyma kontanter på datanäten.
Ernest Brickell på det federala
forskningslabbet Sandia National Laboratories säger att de jobbar tillsammans
med både bankvärlden och regeringen för att ta fram lösningar på hur man
balanserar det rättmätiga behovet av skydd för privatlivet med riskerna för att
det ska bli lättare att ägna sig åt kriminell verksamhet.
David Chaum själv säger, att han till skillnad
från krypto-anarkisterna (=kryptografiskt intresserade med anarkistisk
läggning) inte vill sabotera myndigheterna eller göra det lättare att smita
från skatt. Han vill helt enkelt skapa ett flexibelt betalningssystem som
samtidigt skyddar privatlivet. Han tror också att IRS kan komma åt
skattesmitare via deras bankkonton (något som dock kräver ett
domstolsförfarande.)
Men hur anonym kan man egentligen vara om man
ska handla över ett datanät? Den frågan ställer Bill Wong på företaget
Enterprise Integration Technologies. Han jobbar med CommerceNet, ett federalt
stött projekt för att utveckla kommersiell handel på Internet.
-Den som handlar on-line måste ju lämna ut sitt
namn och address för att säljaren ska kunna leverera varan, säger han.
Varvid informationen hamnar i närmsta
kunddatabas!
Isåfall kanske de digitala nätpengarna bara
blir en marginell företeelse, ett slags växel-pengar för nätet.
Vilket väl inte vore så dumt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar