Ett brev från Kabul (1974)

Kabul, Afghanistan. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Kabul, 3 oktober 1974

Hej,

Här i Kabul går kvinnor obeslöjade, men många är fortfarande helt dolda av ”purdah” dräkt. Staden ligger på 2.000 meters höjd, luften är klar och solen skiner. Längs vägen till Kabul såg vi många nomadbyar med sina svarta filttält. Överallt hjordar av dromedarer. Nästan hela vägen från Herat över Kandahar till Kabul kör vi genom öknen. Här och var en oas eller grönska kring någon flodfåra. Vi stannade vi en stor dromedarhjord om kanske hundra djur. En bit bort några nomadtält. Jag fotograferade några barn och en bild på en man med geväret mot axeln tillsammans med två små barn i tältet. Ständigt ser man män och barn komma ridande på de sega små åsnorna. Mitt i Kabul driver fåraherdar små hjordar genom trafiken. Unga pojkar och knotiga gubbar drar tunga kärror. Utanför centralposten är det nära att en dromedar kalv blir påkörd, han rusar förvirrad ikapp modern. Utanför bussen säljer man äpplen, vindruvor, meloner, rädisor, bröd och bullar. I vida bomullskläder, trasiga kavajer och turbaner eller mössor av Karakulskinn. 

Trafikkorsning i Kabul. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Elisabeth har legat sjuk ett par dagar nu. En influensaartad förkylning. Hon hade 39 graders feber. Men den har gått ned och nu är hon på bättringsvägen. Klockan är just nu nio och vi åker länge nedåt efter att ha varit uppe på kanske 2.500 meters höjd. I Sverige är klockan halv sex nu. Jag har hållit mig kärnfrisk hela vägen och inte ens haft diarré. Vi kokar allt vatten och skalar all frukt. Vi gör inte av med mer än 5-10 kr om dagen. Vi sover i bussarna, så vi har inga hotellkostnader. I Afghanistan kan man bro på ett bra hotell för fyra kronor för ett dubbelrum. Ett finare hotell kostar sex kronor för två. Ris och kokta grönsaker kostade 2 kronor i Herat.

Afghanistan är stort, torrt, bergigt och intressant. Afghanerna är mycket fattiga och ekonomin har stagnerat under sextio och sjuttiotalet. Kabul och Herat är vackra och luftiga städer. Herat är en grön oas. Det är snarare en park än en stad. I Kabul ser man större klasskillnader om man ser till kläder o. dyl. Kabul ligger omsluten av höga berg som sträcker sig 5.000 meter upp. Breda avenyer, måttlig trafik och moderna byggnader som dock inte krossat stadens skönhet. I morgon far vi över Khyber Pass in i Pakistan. Sedan upp i Kashmir, där vi stannar en vecka vid Srinagar.

Vi körde just förbi ett par hundra getter och får som gick på vägen. Vi är nu mer än 10.000 km hemifrån. Ändå känns det inte så främmande. Kulturerna är annorlunda här, men människorna är väldigt lika varandra oavsett de lever i Inverness eller Sivas, i Stockholm eller Kabul. Det som skiljer afghanerna från iranierna är att de senare har varit och fortfarande är mer förtryckta än afghanerna, som levt i ett outvecklat klassamhälle med mindre klasskillnader.

Om det är något ni vill att jag skall köpa i Indien eller på hemvägen då vi stannar på många ställen där man kan handla, så skriv till Poste Restante i New Delhi och tala om det. Jag kommer att köpa en plåtlåda i Indien och ställa på taket. Vi körde just förbi en kamelkaravan om 15 djur (dromedarer). Allt är bra. Tack för brevet.

Hans

På vägen mot Kyber Pass. Floden hade torkat ut, men det kunde
inte ha varit så länge sedan den översvämmat vägen och släpat
med sig tonvis med rullsten. Foto: Hans Sandberg, 1974.