Därför hatade Kinas makthavare Fang Lizhi (1991)

(En starkt förkortad version av denna artikel publicerades i tidningen Z i mars 1992)

Fang Lizhi 1991 under sin tid på Princeton's
Institute of Advanced Studies. Foro: Hans Sandberg

Kejsaren av Kina lät en gång sina ministrar få veta att det fanns en hjort i en sal, där man placerat en häst. De fick gå in i rummet och utfrågades sedan en efter en om vad de sett. Den som gav "fel" svar miste sitt huvud!
Sanningen har alltid betingat ett högt pris i Kina; ett land som f ö ännu inte skrivit på FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Man kan därför säga, att professor Fang Lizhi haft tur. För även om han tvingades söka skydd hos den amerikanska ambassaden i Beijing och ett år senare gå i landsflykt, så undkom han med livet i behåll.

Idag hittar vi honom i den fridfulla oas för snillen, som Princetons Institut för Avancerade Studier utgör. Här verkade en gång hans idol Albert Einstein och här grubblar professor Fang nu kring universums struktur, samt på Kinas framtid.
Många av hans forna studenter och kollegor befinner sig också i USA och han deltar i deras diskussioner om vägen till ett demokratiskt och vetenskapligt upplyst Kina. (Det finns ca 20 000 kinesiska gäststudenter och gästforskare i USA).
Debatten hemma i Kina är däremot stängd för honom, åtminstone tills vidare.
-Jag har inte mycket kontakt med Kina idag. Ibland kan jag skicka ett brev med någon som reser till Kina.

De normala kanalerna är för riskabla. Brev öppnas, telefonsamtal avlyssnas, telefaxar övervakas och system för elektronisk post är ännu ovanliga i Kina.

I den kinesiska regeringens ögon, är han en kriminell på flykt. Han har personligen fått bära en stor del av skulden för massprotesterna 1989, trots att han aldrig direkt deltog i rörelsen. Fast i rättvisans namn måste man ge dem rätt, åtminstone till en del. Fang Lizhi skrattar:
-Ha, ha, ha! Jag tror att jag hade starkt inflytande bland studenterna. De respekterade mig, ibland! Ha, ha, ha, .... men myndigheterna var inte glada. I Kina ska det vara eftersägare. De gillar inte självständiga människor!

Fang Lizhi spelade i Kina en roll, fullt jämförbar med den Andrej Sacharov spelade i Sovjetunionen och Vaclav Havel i Tjeckoslovakien. Det finns t o m de som i honom ser en framtida president, något han själv avvisar som utslag av kinesisk auktoritetstro. Om det är något han predikat så är det ju, att kineserna måste sluta vänta på förbättringar från ovan:
-Demokrati är ingen gåva som förlänas oss från överheten. Det hänger på oss att kämpa för den, sa han den fjärde december 1986, i ett tal till studenterna vid ett av Kinas främsta tekniska universitet - Keda, beläget i staden Hefei i provinsen Anhui.

Vid den tiden rådde i Kina ett friare politiskt klimat, än någonsin förr eller senare (med undantag för ett par veckor i maj 1989).
-Man talade då om den "öppna politiken", även om det fortfarande fanns många begräsningar. Vi utnyttjade detta, men vi överskred gränserna! I mitt första tal kritiserade jag marxismen enbart från ett naturvetenskapligt perspektiv. Senare breddade jag kritiken, säger han.

Under 1985-86 for han land och rike runt och höll tal pepprade med demokratiska tankar. Därtill gav han frispråkiga intervjuer för kinesisk och utländsk press.
-Det var riskabelt, för myndigheternas svar kunde bli hårt. Jag tror att man måste ta små steg, tänja gränsen lite i taget, säger han.

För Fang Lizhi var det kanske små steg, men för den kinesiska gerontokratin var det sjumilasteg.
-Viktigast av allt om vi vill ha reformer, är att vi har en demokratisk mentalitet, sa han i november till Shanghais studenterna och fortsatte.
-Ingen säger det, i varje fall inte rakt ut, men sett i termer av dess verkliga resultat, har den ortodoxa socialismen, från Marx och Lenin till Stalin och Mao Zedong, varit ett misslyckande.

Detta var att häda i Deng Xiaopings Kina, där regeringen kräver av medborgarna att de "upprätthåller" de "fyra kardinalprinciperna":

1) Den socialistiska vägen, 2) Proletariatets diktatur, 3) Partiets ledarskap, 4) "Marxismen-Leninismen-Mao Zedongs tänkandes" ledande roll.

Fang Lizhi jämställde offentligt detta med vidskeplighet, diktatur, konservatism och osjälvständighet. Han drog sig inte för att kritisera Deng Xiaoping och andra ledare med namns nämnande, vilket i Kina är en dubbel synd.

Trots sin knivskarpa kritik förnekade han inte, att Kina gått framåt sedan Maos tid.
-Om jag, under "de sjutton åren" (1949-1966) hade sagt det jag nu säger, skulle de gjort köttfärs av mig, sa han till Shanghais studenter i november 1986.

Till skillnad från många av sina intellektuella kollegor nöjde han sig inte med att det blivit bättre, utan attackerade den ömma punkten i Dengs reformer; Kinas fundamentala brist på demokrati och mänskliga rättigheter.
-Demokrati är inte samma sak som att lossa lite grand på förtryckets band, sa han i Shanghai.

Hur kunde han säga detta i ett land som, när det kom till kritan, var en enpartistat där tusentals oliktänkande ruttnade bort i straffarbetsläger?
För det första var han fysiker. Forskare och tekniker spelar en nyckelroll i Dengs moderniseringsprogram och regimen har därför haft större tålamod med dem. Annars hade han gått samma öde till mötes, som den unge arbetaren Wei Jingsheng, vilken 1979 dömdes till femton år i Kinas Gulag för att ha krävt en "femte modernisering", dvs politisk frihet.

Det finns dessutom de som misstänker att han hade en beskyddare i kommunistpartiets ledning, politbyråmedlemmen Hu Qili.

Fang förnekar att så skulle varit fallet.
-Vi hade mötts på 50-talet, men inte haft några kontakter tills 1985. Han var då politbyråmedlem och skälet till att vi träffas var att han ville råda mig att inte säga för mycket.
Hu Qili sände bud efter honom och de möttes på vägen ut från den förres kontor. Fang varnades utan krusiduller för att ställa till bråk, men han vägrade böja sig.
-Det blev ett mycket kort möte, säger han.

På frågan om han kände sig i underläge inför detta möte med en hög makthavare skrattar Fang.
-Psykologiskt var vi jämlika, vilket irriterade mig, för jag stod ju högre än honom kunskapsmässigt, ha, ha, ha... Han å sin sida höll på sin maktposition och tyckte att han stod över mig.

Deras första möte inträffade i februari 1955. Fang var en begåvad nittonårig student och partimedlem. Under en utbildningskonferens rusade han upp till podiet och grep mikrofonen. Det var ett tråkigt möte och det var dags för studenterna att börja tänka mer självständigt, ropade han med hög röst.

Hu Qili satt ordförande och hans första kommentar var:
"Fang, det där var bra sagt!"

Dagen efter fick Hu Qili signaler från partiet om att det inte alls var så bra. Universitetets partisekreterare ägnade hela konferensens andra dag, till att läsa upp ett långt tal som kritiserade Fangs korta inlägg.
-Jag var mycket förvirrad, för vid den tiden var jag fortfarande marxist. Jag tänkte att det var nog jag som hade fel.

Två år senare, under den av Deng Xiaoping ledda massförföljelsen av "borgerliga högerelement", blev han utesluten ur kommunistpartiet för denna sin ungdomsförsyndelse.

Först efter Maos "stora språng framåt" 1958-60, som kostade tiotals miljoner kineser livet, slutade han skylla sina politiska problem på sig själv.
-När folk svalt av hunger förstod jag att något måste vara fel. Då förlorade jag förtroendet för Mao och jag blev mer självständig, säger han.

Till skillnad från många andra kinesiska kommunister som ogillade Maos extremism, lockades Fang Lizhi inte av Maos rival Liu Shaoqi, eller det sovjetiska kommunistpartiet, som under Nikita Chrusjtjovs ledning prövade begränsade ekonomiska och politiska reformer.
-Jag hade redan en förkärlek för frihet, vilket var traditionen bland fysiker, som t ex Einstein. Han var mycket öppen i sitt tänkande och jag gillade hans idéer. Jag var redan då mer influerad av idéer från Väst. Sovjet hade f ö också kritiserat Einstein och kvantmekaniken och det gillade jag inte.

Fang Lizhi i Princeton 1991. Foto: Hans Sandberg

Det var i vetenskapen Fang Lizhi fann den fasta punkt, som skulle ge honom styrka att rubba den kinesiska kommunismens politiska universum. Han tänkte ofta på hur Gallileo fick kämpa för sanningen mot den medeltida kyrkans ideologiska förtryck.
Under kulturrevolutionen sändes Fang och de flesta andra intellektuella ut på landsbygden, för att som det så vackert hette "omskolas av massorna". Då gick det inte att ta ens de kortaste av steg mot friheten.
-Vi var färdiga. Vi var fullkomligt isolerade! Det gick inte att göra någonting, säger han.
Såsmåningom fick han återvända till Beijing, men förflyttades 1969 till Hefei, där Kinas nationella vetenskapsakademi byggde upp en ny teknisk högskola. Det skulle dröja till 1978 innan Fang återfick sina "politiska rättigheter" och den 21 år gamla uteslutningen ur partiet upphävdes.
Han inledde en mycket aktiv vetenskaplig period och blev 1981 vid 45 år Kinas yngste professor.

Reformerna och hans nya status gav honom möjlighet att genomföra en rad utlandsvistelser, som deltagare på vetenskapliga seminarier och som gästprofessor. Det öppnade nya världar och nya perspektiv, vilket bara stärkte honom i övertygelsen att Kina måste öppna sig helt mot omvärlden. Partiet såg detta som en kapitulation för "västerländskt inflytande", men Fang såg ett fritt kulturutbyte som en nödvändig förutsättning, för en verklig modernisering av Kina.

Han blev snart ett känt namn i vetenskapliga kretsar, både i Kina och internationellt. 1984 valdes han, trots motstånd från partiet, i ett demokratiskt val till vice-president för Keda. Han tog där initiativet till en serie utbildningsreformer, som hösten 1986 hyllades i partiets främsta dagstidning, Folkets Dagblad. Hans reformer ersatte kommunistpartiets dominans av undervisningen med akademisk frihet, kreativitet och ett omfattande internationellt utbyte.

Den femte december, dagen efter att Fang Lizhi sagt till Kedas studenter att demokratin är något man måste kämpa för, drog 3 000 av dem ut på Hefeis gator med banderoller som "Ingen demokratisering, ingen modernisering!" och "Ge mig frihet eller döden!" Senare i december demonstrerade 5 000 studenter i Wuhan och 30 000 i Shanghai. Protesten spred sig snart till städerna Kunming, Chongqing, Shenzhen och i januari tågade Beijings studenter till den Himmelska Fridens Torg.
Det var denna utveckling partiets reformvänliga falang hade fruktat, eller rättare sakt, den motreakttion som den kunde leda till.

Det var troligen därför Fang Lizhi skuggades av en regeringsmedlem under sin "turné" 1985-1986. I staden Ningpo fick han veta att Wan Li, vice-premiärminister och medlem av politbyrån, begärt att få bandinspelningar av hans tal.

Wan Li följde honom tillbaks till Keda och kallade strax samman ett hundratal av provinsens utbildningschefer, partisekreterare och guvernörer till ett möte. Formellt sett var det ett möte om utbildningspolitik, men det verkliga syftet var att lägga munkavle på Fang och att stoppa den uppflammande studentprotesten.
-Han kritiserade min åsikt att utbildningen ska vara oberoende av partiet, säger Fang, som till att börja med undvek att gå i svaromål, vilket retade Wan Li.
-Fang Lizhi! Kom hit upp och rapportera till mig, hojtade denne.
-Jag reste mig då upp och gav ett rättframt svar, säger Fang. Jag är vice-president för ett universitet och vet hur man ska arrangera undervisningen och forskningen. Jag kan detta bättre än du och behöver ingen inblandning från partiet!

Denna sturskhet både lockade och skrämde Fangs kollegor, som efter mötet kom fram och sa att "du gjorde bra ifrån dig" och att de gillade hans åsikter, men att han borde hålla tyst med dem!
Detta var, som Orville Schell påpekar i sin lysande bok om denna tid, "Diskotek och demokrati", ett av de få tillfällen i det kommunistiska Kinas historia, som någon offentligt utmanat en toppledare i demokratifrågan.

Demonstrationerna vintern 1986-87 ledde till en reaktion och en stark sådan. De konservativa krafterna pressade på och Deng Xiaoping svarade med att offra sin tilltänkte efterträdare, partiets ordförande Hu Yaobang. Han skärpte även retoriken mot "borgerlig liberalism", men utsåg i ett listigt schackdrag den liberale reformvännen Zhao Ziyang till att ta över Hu:s post. Tanken var att tysta oppositionen till höger och vänster, samtidigt som de ekonomiska reformerna skulle få fortsätta.
Fang Lizhi och två andra fritänkare, Liu Binyan och Wang Ruoshi, uteslöts ur partiet. Fang och Guan Weiyan, hans liberale chef vid universitetet i Hefei, sparkades dessutom från sina jobb.
Märkligt nog - för kinesiska förhållanden - fick Hu Yaobang behålla sin post i politbyrån och Fang Lizhi gavs ett nytt jobb som forskare vid Beijings astronomiska observatorium. Det var ett sätt att signalera till de intellektuella att regeringen trots allt inte tänkte gå tillbaks till Maos politik.

Fang Lizhis stjärna skulle nu ha passerat zenit, om det inte varit för en avgörande tabbe från partiets sida.
-Kommunistpartiet distribuerade mina tal över hela landet, för att folk skulle kritisera dem, men de identifierade sig med mina tal istället. Innan dess var jag bara välkänd bland fysiker och studenter, säger han.

Endera var det en dumhet från de konservativas sida eller ett slugt trick från de radikala reformisternas sida. För Fang Lizhi var det en oväntad hjälp i att bryta igenom det svåraste hindret för fri åsiktsbildning i Kina; partiets informationsmonopol.

Det kan vara svårt för en utomstående att förstå, exakt hur besvärligt det är, att i Kina upprätthålla det vi ser som normala kontakter. Landet är enormt stort, fattigt och har en extremt underutvecklad infrastruktur. Enkla saker, som att ringa eller hälsa på en bekant i en annan stad, är svåra i Kina, både av praktiska och politiska skäl.
-Jag hade inte telefon förrän 1987, men jag använde ändå aldrig telefon för att kommunicera med mina vänner, säger Fang Lizhi.

Bara två av tusen kineser har telefon.

Arbete, bostad och resor är ännu idag saker som kräver myndighetstillstånd, dvs godkännande från kommunistpartiet. Angiveri och spioneri på medborgarna är en del av vardagen på ett sätt som för tankarna till George Orwells bok "1984". Det var länge förbjudet och ibland t o m livsfarligt att läsa utländska tidningar och lyssna på Voice of America eller BBC.

Det kinesiska samhället är genomorganiserat och det på ett sätt som ger partiet största möjliga makt. Alla officiella informationskanaler går vertikalt - rapporter nerifrån och upp och beslut uppifrån och ner.
-Kommunistpartiets förbjöd efter maktövertagandet 1949, horisontella kontakter mellan folk inom olika yrkesområden, säger Fang Lizhi. Fysiker och fysiker, det är okej, men fysiker och konstnärer, fysiker och företagsledare, nej, det går inte!
-Jag känner t ex Liu Binyan, men vi har bara träffats vid ett fåtal tillfällen och jag har aldrig träffat Wang Ruowang (en känd dissident från Shanghai), säger han.

Detta korporativa system håller oppositionen splittrad i många små isolerade öar, vilka partiet kan krossa, tolerera eller manipulera, efter eget skön. Partiet har på sätt och vis svalt samhället, men därmed fått i sig de politiska åsikter man ville bli av med, om än i förtäckt form. Istället för att vara ideologiskt enat, blev partiet en plattform för fraktionskamp och strider mellan intressegrupper.

Deng Xiaopings pragmatiska filosofi -- "färgen på katten spelar ingen roll, så länge den fångar möss" -- var inte mycket till ideologi, vare sig för att försvara det gamla systemet, eller bygga ett nytt. De redan inledda reformerna följde sin egen logik och den reella splittringen i partiet gjorde det alltmer ineffektivt som tankepolis.
-Vi hade många möten som yrkesmän och där kunde vi komma samman och prata, säger Fang. Man får resa mycket, eftersom telefonsystemet är så otillräckligt.

Det dröjde inte länge efter uteslutningen förrän det åter blåste nya politiska vindar. Det verkade som om ingenting skulle kunna stoppa den successiva liberaliseringen av Kina.

Fang Lizhi deltog i februari på en officiell vetenskaplig konferens, ledd av Guan Weiyan. Fang fick i maj 1987 tillstånd av premiärminister Zhao Ziyang, att åka på ett symposium om fysik i Trieste i Italien. Väl utomlands passade han på att ge en intervju för tyska Der Spiegel, där han sa, att hans mål för Kinas räkning var demokratisering och att han närmast hade för avsikt att attackera marxismen. Hösten 1988 deltog han i en vetenskaplig konferens i Australien och på vägen hem gav han en intervju för Hongkongtidskriften "Nittiotalet". Det blev en svidande vidräkning med korruptionen och "fin de siècle - mentaliteten" i kommunistpartiets ledning. Deng Xiaoping lär ha blivit så rasande att han övervägt att stämma Fang Lizhi för förtal.

Kampen inom partiledningen mellan radikala reformister, försiktiga reformister och konservativa reformmotståndare blev under 1988 allt hårdare och under andra halvåret såg det ut som radikalerna förlorat greppet om partiet, men partiet höll samtidigt på att fullständigt förlora greppet om samhället, något som skulle bli uppenbart våren 1989.

I det läget skrev Fang ett öppet brev till Deng Xiaoping och talade om något som Kinas intellektuella tigit om i tio år: Wei Jingsheng.

Det korta brevet föreslog, att Deng skulle låta utlysa en nationell amnesti för politiska fångar, inklusive Wei Jingsheng. Fang tyckte att det var passande, med tanke på 40-årsjubileet av Folkrepublikens grundande, 70-årsminnet av "fjärde maj-rörelsen 1919" och 200-års minnet av den franska revolutionen.

Detta brev blev startskottet för 1989 års massiva demokratirörelse. Det följdes 16 februari ett öppet brev till den nationella folkkongressen (Kinas "riksdag") undertecknat av 33 kända kinesiska författare och konstnärer. De stämde in i Fang Lizhis brev av den sjätte januari. Det gjorde också 42 kända kinesiska vetenskapsmän i ett annat öppet brev till folkkongressen. Sedan följde händelserna slag i slag.

Varför skrev han brevet 1989?
-Det var tio år sedan Wei Jingsheng dömts och även på Maos tid blev kommunistpartiets fiender ibland utsläppta efter tio år. Yttrandefriheten var också ganska stor, men en svårighet var att Wei Jingshengs fall var personligen knutet till Deng Xiaoping. Det var ett symboliskt fall. Mitt syfta var inte att provocera. Jag tyckte att han skulle kunnat acceptera brevet. Det borde legat även i Dengs intresse, säger Fang Lizhi med en uppriktighet, som vunnit honom så många vänner och så mäktiga fiender.

Men Deng och och åldermännen i Kinas skuggregering är kanske helt enkelt för gamla för att höra på sådant tal. Det finns därför inte mycket Fang Lizhi och de tjugotusen kinesiska studenterna i USA kan göra, annat än att vänta. Deng är trots allt 87 år och nästa kapitel i Kinas modernisering kan börja när som helst nu.

Hans Sandberg

Bill Gates hjärntrust i Kina

(Publicerad i Datateknik 3.0 våren 2001.)


-För tio år sedan drömde alla om att åka till USA, men idag är det annorlunda, för nu finns det en mycket starkare entreprenöranda och en känsla av att det är här möjligheterna finns. Det säger Hongjiang Zhang, en av cheferna på Microsoft Research China och ett framstående namn inom USA:s multimediaforskning.
Datateknik 3.0 träffade honom och fem av hans kollegor på labbet i Beijing.

(Beijing, Kina) Initiativet till Microsofts första forskningslabb i Asien kom från Bill Gates själv, om vi får tro dess förste chef, taiwanesen Kai-Fu Lee, som är en av världens ledande dataforskare inom talförståelse. Han sändes hösten 1998 till Beijing för att starta Microsoft Research China (MSRC) som formellt öppnades 5 november, men då i stort sett bestod av honom själv. Metodisk som den forskare han var började Kai-Fu Lee rekrytera unga kinesiska toppbegåvningar runt om i världen, varav ett tiotal lämnade toppjobb i USA.

Idag finns här ett hundratal heltidsforskare, dubbelt så många gästforskare och man är inne på tredje året av en sexårsbudget på 800 miljoner kr. Kai-Fu Lee organiserade labbet i linje med Microsofts långsiktiga inriktning på nya internettjänster, multimedia och mer mänskliga sätt att använda datorer och andra redskap för informationsbehandling och kommunikationer. Så här skisserar han framtiden i en broschyr:

”Om fem år .. kommer en kinesisk konsument för 10 000 kr kunna köpa en en dator med en 2 GHz processor, 1 Gb internminne och en hårddisk på 50 Gb. På jobbet kommer denna dator att kopplas upp mot Internet via en 1 gigabits linje, eller en 10 megabits trådlös länk. Hemma kommer användarna att nätsurfa via 1 megabits tele- eller kabelnät.”

Det är i detta perspektiv – som är lika giltigt i Beijing, New York och Stockholm - MSRC vill lämna ett bidrag och det genom att fokusera på följande områden:

1. Nästa generations multimedia
2. Nästa generations gränssnitt
3. Nya teknologier för att bearbeta information, särskilt på asiatiska språk.

Microsoft Research China leds idag av Ya-Qin Zhang, som började plugga på universitet när han var tolv år, doktorerade 1989 i USA, varit ledande i utvecklingen av MPEG-standarden och satt som chef för Sarnoffs multimedialabb i Princeton innan han återvände hem i januari 1999. Förra sommaren tog han över Kai-Fu Lees jobb, sedan denne kallats till Redmond för att ingå i ett exklusivt team under Bill Gates.

New York Times dataskribent John Markoff skrev 25 mars att Gates sedan han lagt fram ”.net” strategin i juni förra året upptäckte att det inte fanns några forskare i Redmond som kunde bygga de nya gränssnitt som skulle kunna ersätta dagens tangentbord och datormöss. ”Var är Kai-Fu Lee?” utbrast Gates och det dröjde sedan inte länge förrän han var tillbaks vid Bills sida som chef för en forskningsgrupp med 600 anställda.

1) Kinesiska tecken: Vackra, men krångliga att skriva in

Egentligen är det bara naturligt att Microsoft vände sig till kinesiska forskare för att utveckla alternativ till dagens gränssnitt, eftersom datorerna länge haft svårt att hantera det kinesiska skriftspråket (liksom andra språk baserade på bilder snarare än alfabet.)
Man måste kunna minst 3.000 olika tecken för att kunna läsa en kinesisk dagstidning och för att räknas som någorlunda lärd bör man kunna läsa 20.000 olika tecken. Japanerna har i stort sett samma problem vilket förklarar varför skrivmaskiner, persondatorer och epost inte vait lika populära som i väst, medan telefaxen varit desto mer populär. Den som vill skriva ett brev på en kinesisk dator var länge tvungen att gå omvägen via det fonetiska alfabetet pinyin, som dock hade den olägenheten att ett ord på pinyin ofta motsvaras av flera olika tecken eller teckenkombinationer.

Den som skrivit in en stavelse med pinyin möttes ofta av ett fönster på skärmen som krävde att man preciserade vilket tecken man ville ha. Detta var inte bara bökigt och tidskrävande, utan ställde stora krav på processorns snabbhet, internminnet, hårddisken, kvaliteten på bildskärmen och printern. Idag är hårdvaran billig och det finns en mängd relativt bra system för att skriva in kinesiska tecken både med digitaliseringsbräden för kinesiska (som tolkar med hjälp av tecknens beståndsdelar) och tangentbord (vilka använder ”predictive input,” dvs program som listar ut vilka tecken som logiskt sett borde följa.)


Ming Zhou är expert på ”naturliga språk”.

Men även med dessa förbättringar anses frågan om kinesisk input fortfarande helt central om datorerna ska bli verkligt användarvänliga.
-Det finns över 200 olika system för att skriva in kinesiska tecken, säger Ming Zhou, som är expert på ”naturliga språk” (att kommunicera med datorer på mänskliga språk, i motsats till programspråk) och maskinöversättning. Hans grupp har utvecklat det integrerade pinyin-baserade system för input som ska ingår i nästa kinesiska version av Microsoft Word. Han visar hur snabbt han kan skriva in ett stycke med pinyin och det utan att systemet avbryter honom en enda gång för att be honom välja rätt tecken.
-Vi använder egenutvecklade statistiska modeller som ger en hög precision. Det är fem till tio gånger snabbare än andra system, säger Ming Zhou och tillägger att Microsoft Japan använt ett regelbaserat system för japanska Windows, men nu vill använda deras statistiska modell istället.

Forskarna har skapat modellen genom att studera vardagligt språkbruk utifrån en databas med över 400 miljoner kinesiska tecken såsom de används i dagligt tal. Modellen innehåller 6.370 unika tecken och kan individualiseras ungefär som man kan göra genom att lägga till egna uttryck i ett stavningsprogram.

Ming Zhou säger att en skillnad mellan det gamla systemet för pinyin-input i kinesiska Word och det nya är, att man nu kan växla mellan engelska och kinesiska ord utan att behöva växla program. Det kommer väl till pass inte minst i datasammanhang där många produktnamn används i sin engelska form mitt i den kinesiska texten.

Hans grupp arbetar också med andra språkliga hjälpmedel. Han ger oss en demonstration av en engelsk språk-”wizard” som hjälper engelskkunniga kineser att formulera sig bättre genom att presentera alternativa formuleringar. Kineser bjuder ju ofta på ofrivillig komik när de direktöversätter kinesiska uttryck utan att riktigt förstå engelskans nyanser. (Här är ett färskt exempel från ett polisvarning för ficktjuvar utanför ett varuhus: ”Try to get rid of strangers pestering.”)

2) Snacka går allt bättre

Eric Changs jobb är att få datorer att förstå det vi säger. Han doktorerade 1995 vid Massachussetts Institute of Technology, nobbade ett erbjudande från Microsoft Research i Redmond till förmån för röstpionjären Nuance Communications bara för att 1999 låta sig värvas till labbet i Beijing. Nu sysslar han med röstförståelse med fokus asiatiska språk, men en del av erfarenheterna gäller alla språk.
-Vi har jobbat åtta månader på att förbättra Microsofts “motor” för talförståelse (Speech Recognition Engine) och en del av vårt arbete kommer att finnas med i den kinesiska versionen av Office XP, säger han.


Eric Chang är expert på digital röstförståelse.

Det kinesiska språket erbjuder speciella utmaningar eftersom det lägger så stor tonvikt vid hur man betonar olika stavelser; ett fenomen vi i Sverige känner igen från ord som t ex ”anden.”
-Vid tolkning av kinesiskt tal tittar vi mer på tonhöjden, dvs frekvensen i stämbandens vibration, medan man vi engelsk talförståelse är mer intresserade av röstorganets form.
-Den engelska talförståelsen är ganska primitiv, eftersom man traditionellt fokuserat sig på diktering där vi har en stadig röst från en användare. Idag handlare det tolkning av instruktioner och kontroll, telefonsamtalt och på sikt saker som att summera möten genom att låta datorn skriva ut diskussionen. Det är en mycket mer krävande miljö.

Han föreslår att man skulle kunna tackla detta genom att kombinera röstsystemet med maskinseende och handstilstolkning. Om datorns kamera identifierar oss och av våra anteckningar ser vilket ämne vi diskuterar kan talförståelsen underlättas.

-Röstbaserade gränssnitt kommer att bli universiella i framtiden. Vi kommer att ha serverdatorer som fungerar som broar (gateways) till all information och alla tjänster på nätet. Folk kommer att nätsurfa med alla möjliga slags apparater, telefoner, handdatorer, webbpaneler, webbteve och persondatorer. Det gör att rösten blir en allt viktigare metod för input och output. Allt du behöver är ju en liten mikrofon.
-Jag tror att vi får en ”.net”-service som andra företag kan använda till att bygga tjänster som konsumenter oavsett apparat. Fördelen med en serverbaserad lösning är att vi kan samla in data om hur folk använder röstsystemet och använda denna information för att förbättra det. Om vi t ex har en person från södra Kina kanske systemet inte förstår dem så bra i början, men med tiden lär det sig.
-På så sätt kan man också utveckla språkmodellen, vilken kan uppdateras med nya ord och begrepp som kommer till. Det är viktigt eftersom språket hela tiden utvecklas.

Med en sådan modell kan man anpassa systemet efter olika typer av användare. Om du har en PC kan det mesta av arbetet göras på den lokala maskinen, men om du har en mobiltelefon kan servern dra det tunga lasset för rösttolkningen. Eric Chang säger att en annan fördel med att använda servern är att man slipper träna om sin telefon om man tappat sin gamla.

Just mobiltelefonerna är en särskilt lämplig kandidat för röstigenkänning. Det går att skriva in kinesiska tecken på en modern mobiltelefon som har ”predictive input,” men Eric Chang halar upp sin wap-telefon och säger att han tycker att det är krångligt.
-Det är svårt med kinesisk input på en wap-telefon, men om man använder röstigenkänning blir det mycket lättare, säger han och visar en demo av ett röstigenkänningsprogram för mobiltelefoner.

Först knappar han in en begäran om väderinformation och får en lista på hundratals städer att välja på vilket inte är det lättaste pga telefonens lilla bildskärm. Därefter visar han hur röstsystemet fungerar. Han säger ”vädret i Beijing” på kinesiska och får rätt svar med en gång.
-Det skulle ta mycket längre tid med telefonens tangentbord, säger han och summerar att det ideala en kombination av röst och tangentbord.

Hans grupp jobbar inte bara med input, utan också på att få en uppläst text att låta naturligt, genom att lägga in pauserna på rätt ställe. Han spelar upp ett avsnitt med dagens kinesiska TTS-modell (Text To Speech) som låter mekanisk och där kommer onaturligt. Sedan spelar han upp en prototyp till en ny TTS-modell som där talet känns mycket mer naturligt.
-Vi jobbar också på att lära systemet att morfa en persons röst till en annans, vilket skulle kunna användas om man vill att systemet ska kunna betona kursiva ord i t ex en tidningsartikel, eller läsa upp en teaterpjäs, fortsätter han.
-Vi kallar detta system för Mulan (efter den berömda kinesis som Disney gjort berömd i väst.) Man skulle kunna tänka sig att rösten anpassas efter personen, så att ett ebrev från Bill Gates läses upp med hans röst om vi t ex sitter i bilen. Man skulle också kunna licensera röster, som t ex Walter Cronkites röst, föreslår han.

Men då kanske någon lånar Bill Gates röst och sänder dig ett ebrev där han befodrar dig...
-Ja, men vi har också system för att verifiera en rösts äkthet, skrattar han.

3) Smarta system för multimedia över nätet

-Vi är intresserade av att kunna leverera multimedia över varje nät och till varje slags apparat, säger Shipeng Li, som doktorerade i USA och utvecklade viktiga delar MPEG 4-standarden, samt jobbade med digitalteve och multimedia vid Sarnoff Corporation, innan han kom till MSRC i may 1999.
-Det handlar inte bara om att sända multimedia till en PC, utan till handdatorer, mobiltelefoner och liknande apparater. Det kräver att man tar med hela systemet i beräkningen, från kompressionstekniken till kvaliteten på kommunikationerna i det läge man sänder.


Shipeng Li jobbade bl a på Sarnoff innan han
rekryterades till Microsofts labb i Beijing.

Shipeng Li demonstrerar labbets Smart Video Player där ”SMART” står för Smart Media Adaptation and Robust Transport. Det är ett system för att sända multimedia vilket anpassar sig efter mottagarens utrustning och preferenser, samt den aktuella bandvidden. Det är dynamiskt både nedåt och uppåt beroende på om bandvidden försämrats eller förbättrats.
-Vi kodade videoströmmen till ett enda flöde av bitar (bitstream) som vi löpande kan justera i enlighet med villkoren på nätet. Och det utan att behöva koda om videon.
-Om du har en PDA kan vi sända med lägre upplösning eftersom du bara har en liten skärm. Vi kan också ändra antalet bilder per sekund, eller sända en mindre bild.
-Om du använt Real Player från Real Networks eller Microsofts Media Player vet du att videon ibland fryses om bandvidden faller. I vårt fall kan du få en viss försämring av kvaliteten, men det blir ändå en smidig uppspelning av videon. Vår teknik för att reparera störningar pga avbrott i dataflödet har nu accepterats som en del av MPEG 4-standarden. Den tidigare avkodaren reagerade på sådana avbrott med att dumpa all information, istället för att använda det man hade.
-Vår SMART-teknik är emellertid mycket mer avancerad än MPEG 4-standarden som bara innehåller en liten del av vår teknik. Det är möjligt att vi kommer att föreslå att vår modell tas med i MPEG 21 (som av någon anledning kommer efter MPEG 7, som ska följa på MPEG 4.)

4) Sjung så svarar datorn

Det var Mingjing Li som utvecklade det system för tolkning av kinesisk handskrift som Microsoft licenserade från den kinesiska vetenskapsakademin 1998. Hans nuvarande forskning har emellertid inte mycket med handstil att göra, eftersom han anser att problemet i stort sett är löst. Han försöker istället bygga nya verktyg för att söka bland audio, digitala stillbilder och video.


Minjing Li utvecklade ett system för att få
datorer att arbeta med kinesiska tecken. Nu
bygger han ett söksystem för musik.
-Happy Birthday To You, sjunger han för sin dator, som efter någon sekund svarar med att spela upp en kinesisk inspelning av födelsedagssången.

Detta är Mingjing Lis söksystem för musik. Systemet analyserar vår röst och matchar sången med en indexerad musikdatabas och producerar sedan en lista över vilka som matchar den sång vi sjungit. När det väl lokaliserat namnet på vår sång kan det gå ut på Internet och söka rätt på sången via någon sökmotor. Det kommer kanske dröja ett tag till innan vi sjunga för Napster för att hitta våra MP3-filer, men steget är inte så långt eftersom Napster om jag inte minns fel tagit fram ett filter som jämför sångerna och inte bara filnamnen.

Som tänkbart användningsområde föreslår labbets PR-chef Sheila Zhang Karaoke-maskiner.
-Det är ofta väldigt svårt att hitta rätt sång, säger hon och får medhåll av Mingjing Li.
Man kan också tänka sig att privatpersoner vill använda systemet för att organisera sina personliga multimediaarkiv.

Gruppen arbetar också på videosöksystem, som bryter upp videofilmer i sekvenser vilka representeras som små bilder på skärmen. Varje bild representerar en sekvens. En mer sofistikerad variant analyserar TV-program genom att bryta upp sekvenser och sortera dem efter information i den text för hörselskadade som sänds via en subkanal. Tanken är att man med en interaktiv TV-tjänst ska kunna välja mellan t ex olika nyhetssnuttar och skippa de man inte är intresserad av.
-Vi bryter upp den paketeríng som kanalen serverat och låter användaren hoppa mellan segmenten, säger Mingjing Li.
-I framtiden skulle man kunna använda rösttolkning som underlag för att sortera sekvenserna, tillägger Sheila Zhang.

5) Virtuella Maggie i den Förbjudna Staden

Baining Guo kom till Microsoft Research från Intels labb i Silicon Valley och hade innan dess forskat i Paris, Kanada och USA. Hans är intresserad av geometriska modeller, datorgrafik och virtuella verkligheter (VR.)
-Vi försöker göra multimedia mer interaktiv, säger han och visar först en demo av en VR-miljö som han försäkrar oss är ett strå vassare än Apples Quicktime VR.
-I Quicktime VR har du ingen visuell parallax, säger han och förklarar att det betyder att man inte kan se bakom objekt när man förflyttar sig i rummet. Men det kan man med en ny teknik de utvecklat här och som kallas Concentric Mosaic.
-Från början krävdes det 1 Gb för att skapa en miljö som man verkligen upplevde att man sjönk in i, men vi kan nu göra samma sak med 700 Kb, vilket bara är något mer än med Quicktime VR, säger han.


Baining Guo jobbade för Intel i Silicon
Valley innan han kom till Microsoft i Beijing.

I nästa demo möter vi Maggie som är en avatar, dvs en artificiell person skapad i datorn.
-Det är en visuellt realistisk intelligent agent som kan konverserar med användaren, säger Baining Guo. Den är ofta expert på ett område, men kan lära sig av användaren och i framtiden kommer den att ha personlighet och känslor, fortsätter han och klickar på Maggie.
-Hi, I’m Maggie, your tour guide. Welcome to the Forbidden City. First I’ll give you a brief introduction of the Forbidden City, then the layout of the Forbidden City. After that I’ll go to the Forbidden City with you, säger hon.

-Vi försöker göra henne så realistisk som möjligt, säger Baining Guo, men jag protesterar att hennes ögon rör sig mekaniskt fram och tillbaks och att munrörelserna är överdrivna.

Man får en känsla av att hon tagit en överdos av valium.
-Vi har faktiskt använt ett riktigt subjekt, säger han syftande på munnen som videofilmats och sedan stoppats in i det virtuella ansiktet.
-Den tillhör en dam som är engelsklärarinna. Vi märkte att hon artikulerade för mycket och har försökt få henne att prata mer naturligt, säger han och förklarar att det skulle kostat för mycket att använda en skådespelare.

Kruxet med Maggi är nog att hon faktiskt ser ut som en riktig person på skärmen och att vi därför bedömer henne som en sådan och blir missnöjda. Det kanske hade varit lättare om hon varit en animerad karaktär.

Hans Sandberg
----------------

Microsoft Research Chinas forskningsgrupper:

1. Naturliga språk
2. Talförståelse och syntes
3. Visuell databehandling
4. Internetgrafik
5. Internetmedia
6. Media management
7. Media & data (Media computing)
8. Trådlös teknik och nätverk
9. Multimodala användargränssnitt

Kinas Silicon Valley - En rapport från 1989

(Skrevs för International Herald Tribune efter mitt tredje besök i Kina. Det var meningen att den skulle införas 4 juni, men så skedde inte pga den kinesiska regeringens undertyckande av studenternas uppror.)
Wan Runnan i maj 1989. Efter 4:e juni fanns han med
på den kinesiska regeringens "Most Wanted"lista.

I Beijings "Silicon Valley" växer en ny typ av företag fram. Och de leds av en för Kina helt ny typ av företagsledare - entreprenören.
-Vår succé är en framgång för marknadsekonomin. Stones väg är utvägen för Kinas ekonomi.
Det säger Wan Runnan, grundare av ett av Kinas mest framgångsrika elektronikföretag.

Stone Group har sitt huvudkontor inte långt ifrån Sommarpalatset. Häruppe i nordvästra Beijing finns ett 100 kvadratkilometer stort område, som numera kallas Beijings Silicon Valley.

Den kaliforniska originalupplagan är sedan länge ett veritabelt drivhus, där nya idéer snabbt omsätts i nya produkter och nya företag. Framgången har lockat andra delstater och länder att skapa sina egna kiseldalar. Så även Kina.

Mitt första besök i Beijings Silicon Valley, var i maj 1985, fast då var det ingen som använde det namnet. Professor Wu Jikang, som byggde Kinas första dator 1958, tog mig med på en promenad längs Haidianvägen. Vi gick in i några datorbutiker som sålde importerade persondatorer, hemmagjorda IBM PC-kopior och kinesiska handböcker till datorprogram. Det var inte så mycket att se. Jag var mer imponerad av den kinesiska stordator han visat mig hos Institutet för datorteknik (ICT), där han var chef.


Författaren och Wu Jikang i maj 1985.

När jag i mars 1989 åter besöker Haidiandistriktet har jag svårt att känna igen mig. Här kryllar det nu av data- och elektronikföretag, inte bara på Haidian Lu utan så långt ögat kan se.

Förra våren antog regeringen nya regler för området, vars officiella namn är Beijings industriella experimentzon för utveckling av ny teknologi (BEZ). Nya företag slipper helt skatt de tre första åren och betalar reducerad skatt de tre kommande åren. Satsningen på detta område är ingenting nytt. Här har man sedan 1949 investerat ungefär 10 miljarder dollar (drygt 60 miljarder kr). Totalt finns det 80 000 forskare och tekniker på 50 högskolor och 138 forskningsinstitut i zonen.

Det nya är, att man försöker bryta upp de vattentäta skott, som hittills blockerat ett produktivt samarbete mellan forskning och industri i Kina. Vetenskapsmännen lämnar sina elfenbenstorn för att starta nya företag, eller för att arbeta i särskilda institut för kommersiell utveckling av forskningsresultat.


Stone Groups högkvarter i Beijings Haidian-distrikt.

Idag arbetar 11 000 forskare och tekniker i områdets 640 teknikföretag. Deras kapitaltillgångar uppgår till 600 miljoner yuan. Åtta av tio företag sysslar med elektronik. 11 utländska företag har också lockats hit, bl a Intel och Hewlett-Packard.

För bara ett år sedan var antalet företag 150 och antalet anställda 3 800. Företagen i Beijings Silicon Valley omsatte 1984 18 miljoner yuan. 1987 var det 900 miljoner yuan och i fjol togs ett skutt på 56 procent till 1,4 miljarder yuan (2,4 mdr kr). Detta är Kinas största marknad för datorer. Exporten härifrån fyrdubblades 1988 och nådde 13 miljoner dollar (100 miljoner kr).

Det finns dock de som protesterar mot beteckningen Silicon Valley. En är Li Yun, direktör för Beijings Datorfabrik No. 3 i nordöstra Beijing.
-Silicon Valley, ha!
-Det enda de gör är att sälja saker som de köpt från försäljare utomlands. På kinesiska kallas det dao jie. Det är ett populärt ord som betyder att man köper något bara för att sälja det på nytt. I Silicon Valley (i Kalifornien) utvecklar och tillverkar man produkter. Här varken utvecklar eller producerar de någonting. De bara säljer, säger Li Yun.
Gao Jian Yu, vice vd för Syntone Corporation, ett av ledande dataföretagen på Haidianvägen, försvarar Beijings Silicon Valley.
-I början hade vi bara lite erfarenhet, så vi måste starta med att komma in på marknaden. Men nu har vi utvecklat mer än 80 nya produkter, varav en -- en sensor -- vunnit en guldmedalj på en teknologimässa i Västtyskland.


Wu Jikang visar Kinas första superdator "757" som utvecklats
av hans institut, ICT.

Ett exempel på de nya vindarna är ICT. 1984 började detta institut, som tillhör den kinesiska vetenskapsakademien (CAS), arbeta efter kommersiella riktlinjer. Resultatet har inte låtit vänta på sig. ICT sålde 1985 informationsteknik för 3 miljoner yuan (1 yuan = 1,70 kr). Försäljningen sexdubblades året därpå och 1987 sålde man för 71,4 miljoner yuan. Bakom framgången låg en bra produkt som låg rätt i tiden. Kina importerade i mitten av 80-talet hundratusentals persondatorer, vilket skapade ett behov av produkter som hjälper folk att använda datorerna. Knäckfrågan var att få datorerna att "tala" kinesiska, eftersom bara en bråkdel av de kinesiska användarna behärskade främmande språk. ICT tog fram ett särskilt kretskort, som lär persondatorer kinesiska. Idag säljer man ettusen "LX Chinese Card" i månaden.

Men Kinas kanske mest framgångsrika dataföretag är Stone Group, som vi nämnde inledningsvis. Wan Runnan och ett gäng forskare på CAS hoppade av sina trygga jobb för att starta eget. I bakfickan hade de ett lån på 20 000 yuan från en lokal myndighet.

Stone Group började precis som förebilden IBM med något helt annat än datorer. Man gick samman med den japanska elektronikkoncernen Mitsui och tog fram en billig printer (datorskrivare) som även kunde klara kinesiska tecken. Mitsui stod för maskinen och Stone levererade de datorprogram som anpassade maskinen till det kinesiska språket. Det gick mycket bra och Stone och sommaren 1987 startade Mitsui och Stone ett joint-venture. Stones mest kända produkt är en elektronisk skrivmaskin som klarar både kinesiska och engelska. Med 20 000 sålda exemplar per år håller Stone 80 procent av den kinesiska marknaden.

Stone Group består idag av en moderkoncern med 20 specialiserade dotterbolag, fyra joint-ventures med utländska företag och tre med inhemska företag. Totalt arbetar 2 000 anställda för koncernen, varav hälften i Beijing.

I februari 1988 tog Stone Group över ledningen för Yunnans största elektronikföretag, Yunnans Elektronikfabrik (YEF) i Kunming. Provinsens myndigheter ville, enligt Stones PR-chef Li Yichuan, dra nytta av deras managementmetoder. Stone får i gengäld 40 procent av den vinst YEF gör utöver planen.
-Produktionen har fördubblats sedan vi tog över, säger Li Yichuan. Förut drevs företaget efter den statliga planen och inte efter marknadens behov. Man hade en "risskålen av järn" (dvs lika lön oavsett arbetsinsats). Men det går ju inte att uträtta någonting om personalen inte sköter sig.
-Ett icke-statsägt företag som Stone är mer vitalt, säger han.

Kärnan i koncernen är Stone Group Limited, som idag har 1 000 anställda, jämfört med 64 vid starten. Omsättningen var 317 miljoner yuan 1987 och 700 miljoner 1988, en ökning med 221 procent!

Stone Group Ltd är ett aktiebolag. Moderföretaget äger aktier för 15 miljoner yuan, men man har också sålt aktier till allmänheten.
-Det var jobbigt och komplicerat, säger Li Yichuan. Normalt borde det finnas en aktiebörs för detta, men nu tvingades vi gå via Bank of China.

Varför valde ni att sälja aktier?
-Vi siktar mot världsmarknaden och vill dra till oss investeringar. Övervakningen från allmänheten leder till bättre företagsledning. Ägandeförhållandena blir också klarare.
Vem äger egentligen företaget?
-Det är ett problem. Formellt kallas det icke-statligt kollektivt ägande. Stone ägs av de anställda.
Vi försöker lösa detta genom aktier, men det är en känslig fråga.
Vem styr företaget? Är det den verkställande direktören eller partichefen?
-Den verkställande direktören är chef för partikommittén, säger Li Yichuan. Vi har ännu inga fackföreningar. Det behövs inte eftersom vi har harmoniska relationer inom företaget.

En bidragande orsak är säkert att lönerna är ungefär dubbelt så höga som normalt. (Löner i statliga företag och institutioner är 120-400 yuan per månad.)

Det som mer än något annat skiljer Stone Group från andra företag i Kina är företagskulturen. Det slås också fast med emfas i den färgsprakande årsrapporten:
-Stones överlägsenhet ligger i dess oberoende policy och alerta ledning, som vägleds av marknadens trender och behov. Resurserna satsas där de gör störst ekonomisk nytta och vår personal sysselsätts där deras talanger kan utnyttjas maximalt.
-Statsföretag har få eller inga av dessa egenskaper, fortsätter årsrapporten.

Stones skapare och vd, Wan Runnan, är en kinesisk entreprenör. Med sina 30 000 yuan (50 000 kr) om året skulle man kanske till och med kunna säga kapitalistisk entreprenör, men sånt säger man inte i Kina, inte än i varje fall.
-Wan Runnan har studerat datavetenskap i USA och Japan. Han är 43 år och kommer från en liten stad i Jiangsuprovinsen sydost om Beijing. Efter examen från Qinghuauniversitetet 1970 anställdes han vid Vetenskapsakademiens centrum för datavetenskap.
-Stone Group har tre fördelar, säger Wan Runnan när jag frågar honom om hemligheten med företagets framgång.
-För det första har vi ersatt "risskålen av järn" med en "risskål av lera". Alla i mitt företag måste arbeta hårt för att få en bra lön.
-Vi lägger stor vikt vid marknadsekonomin. Det är fortfarande en kontroversiell sak i Kina om vi ska ha marknads- eller planekomomi. Stones framgång är en framgång för marknadsekonomin. Stones väg är utvägen för Kinas ekonomi!
-För det tredje har vi stor respekt för människor med talang. Vi har många sådana i Kina, men de hålls tillbaka av det gamla systemet som gjorde dem lata och fördummade. Hos oss däremot är de smarta och hårt arbetande.
Eller som det sägs i årsrapporten under rubriken "Nyckeln till framgång":
-På Stone finns det bara ett fel vi inte kan acceptera och det är att undertrycka personalens talanger.

Stone Group kallas ibland Kinas IBM. Är det förebilden?
-IBM är mycket framgångsrikt, i synnerhet när det gäller datorer, säger han. För min egen del så deltog jag i ett IBM-seminarium innan jag startade det här företaget. Jag blev djupt imponerad av IBMs produkter och metoder för företagsledning. Men vi har särskilda villkor i Kina och bör inte kopiera dem. Vi måste tänka själva.

Med sådana företag kan Beijings Silicon Valley bli mer än en dröm.
-Moderniseringen av idéerna är viktigare än de fyra moderniseringarna, säger Wan Runnan.

Hans Sandberg
Författaren och Wu Jikang på ICT i maj 1985.