 |
Grottorna i Ajanta ligger längs en hästskoformad
dalgång. Foto: Hans Sandberg, 1974. |
 |
En stupa med en sående Buddha i grotta
nummer 19. Foto: Hans Sandberg, 1974 |
22 oktober 1974
Sov mycket
gott. Fast inte så länge. Steg upp halv
sex. Tog hästdroska till busstation. Det magra vita öket orkade nätt och jämt
dra oss plus föraren. Alla revbenen och ryggkotorna syntes tydligt. Lårbenen
stack upp under huden likt tältpinnar. Framme vid busstation var fullt med
folk. (Vid järnvägsstation i Jalgaon låg ett hundratal människor och sov. Ett
par män som sov på plattformen tillhörde stambefolkningen. De var svarta och
hade bara penisfodral av en tygbit på sig.) Bussresan skulle gå 6.15 och vi kom
iväg fem i åtta sedan Elisabeth kämpat sig in genom dörren täckt av mig med
ryggsäcken som barrikad. Det var en hård strid.
*
Bussresan tog en
timma och fyrtio minuter. Vi åker på den grönskande och uppodlade högplatån.
När vi närmar oss Ajanta blir landskapet kulligare.
*
Så har vi sett Ajanta Caves. Både här och i Sanchi är de sexuella anspelningarna mycket
påtagliga. Grottorna är inhuggna i berget längs en vacker hästskoformad dal och
i ena änden brusar ett femton-tjugo meter högt vattenfall. Det är verkligen en
isolerad oas. Men informationen gav oss inte mycket.
*
Aurangabad. Tog in på the Government Holiday Camp. Vi skriver in oss. Föreståndaren är en fet
man i fyrtioårsåldern. Han har kal hjässa och ett uppriktigt utseende.
Inskrivningen går snabbt och smidigt. Vi började konversera och kommer snabbt
in på en diskussion om Indien av idag. Jag försöker dra upp några av de grundläggande
frågorna och det slår väl ut. Föreståndaren liksom två andra män är sydindier.
De säger att Sydindien är mycket bättre än norra Indien. Städerna är rena.
Folket har det bättre. Mindre svält osv.
Ingen av dem tror
att en utveckling, lika med en social och politisk förändring, kan komma genom
regeringen. Även om de har fina idéer, så stupar det hela alltid när det skall
praktiseras. Folket måste ändra sitt tänkande, gå samman och driva igenom en
förändring underifrån. Regeringens
begränsning är att den inte har massornas förtroende och därför inte vågar
mobilisera folket för att genomföra något.
Föreståndaren sa
att först måste man ge folket lite mat så att de orkar tänka och arbeta. Får de
mat så vill de arbeta. Indien är ett oerhört rikt land med enorma
naturrikedomar. Nu är man visserligen mycket beroende av om regnen kommer i
rätt tid osv. Men genom konstbevattning och vattenreservoarer och en förnuftig
politik (som använder Indiens rikedom på arbetskraft) skulle problemen kunna
lösas.
 |
Kopiering av de berömda grottmålningarna
i Ajanta. Foto: Hans Sandberg, 1974 |
Augusti-oktober 2014
Läs mer om Ajantagrottornas konst i William Dalrymples fina essä i New York Review of Books, The Greatest Ancient Picture Gallery (23 oktober 2014).
'The Ajanta murals told the Jataka stories of the lives of the Buddha in
images of supreme elegance and grace. Unlike the flatter art of much
later Indian miniature painting, here the artists used perspective and
foreshortening to produce paintings of courtly life, ascetic
renunciation, hunts, battles, and erotic dalliance that rank as some of
the greatest masterpieces of art produced by mankind in any century.
Most famous, perhaps, are the two astonishing images of the
compassionate Bodhisattvas Avalokitesvara and Vajrapani, beings of
otherworldly beauty, swaying on the threshold of enlightenment, caught
in what the great historian of Indian art Stella Kramrisch described,
wonderfully, as “a gale of stillness.” Even today, the colors of these
murals glow with a brilliant intensity: topaz-dark, lizard-green,
lotus-blue.'
 |
| Grotta nummer 10. Se citatet nedan. Foto: Hans Sandberg, 1974 |
"Excavated shortly after the collapse of Ashoka’s great Mauryan Empire (322–185 BC), which
had once stretched from Kandahar to the Vindyas, caves nine and ten at
Ajanta are some of the oldest extant rooms in the world: from the
paleographic evidence, scholars believe the years between 90 and 70 BC to be the most likely period of construction. These long chaitya,
or prayer halls, lined with tapering octagonal columns, ending in a
rounded apse that encloses the perfect dome of a tall stone stupa, were
thus probably already old when Augustus started the rebuilding of Rome." (Dalrymple, NYRB, Oct 23, 2014)
.jpg)
