Kapitalistisk harakiri

Kapitalismen är sin egen värsta fiende. Det är därför vi behöver lagar, förordningar, regeringar och sociala skyddsnät. I botten på allt detta ligger ett implicit avtal mellan makten och medborgarna, ett avtal som säger att systemet är fundamentalt rättvist, ett implicit moraliskt kontrakt. Från liberalt håll ser man systemet som ett spel, en tävlan, där rättvisan ligger i att alla har samma chans att vinna. Från socialistiskt håll ser man systemet som orättvist eftersom alla inte har samma chans att vinna. Båda har i princip rätt även om den liberala varianten påminner lite om allas lika chans att vinna ett lotteri och den socialistiska underskattar de möjligheter som faktiskt finns för folk som vågar satsa. Lösningen måste därför bli en kompromiss som definierar vad som ska regleras av marknaden, hur marknaden är strukturerad och slutligen korrigerar tävlingens (konkurrensens) resultat beroende på spelarnas "handicap."

Globaliseringen och en extrem tolkning av marknadsmodellen har däremot undergrävt mycket av denna kompromiss och de rika och mäktiga har skamlöst dragit nytta av det kaos som uppstått. De störstas bovarna hittar vi av naturliga skäl på Wall Street, men det senaste exemplet kommer från London: Yvonne Edenholm berättar en sedelärande rapport för Affärsvärlden om Barclays bank i England som betalar 1 procent i bolagsskatt (1,3 miljoner kr) samtidigt som man delat ut 40 miljarder kr i bonusar: Bankjättens skatteflykt större än Islandsskulden. Och den engelska regeringen, som gladeligen avhänt sig 40 miljarder till Barclays, pressar Island hårt för att krama ur landet 33 miljarder kr som en del av notan från finanskrisen.

Den som vill bevara det kapitalistiska systemet måste ta ansvar för dess moraliska fundament. Det gäller både marknadsliberaler och marknadssocialister.

Hans Sandberg

Surprise, surprise: Amerikaner föredrar svenska proportioner på jämlikheten

Man brukar säga att Sverige är det mest amerikaniserade landet i Europa. En ny undersökning från Harvard gör att man frågar sig om det är USA som blivit försvenskat.... När 5 522 amerikaner i 47 delstater tillfrågades om vilken av tre modeller de föredrog resulterade i att 47 procent sa att de föredrog den svenska egendomsfördelningen. 43 procent föredrog en helt jämlik fördelning, medan bara 10 procent föredrog den amerikanska modellen. I valet mellan den svenska modellen och USAs svarade 92 procent att de föredrog den svenska! De som svarade informerades dock inte om att den första och sista modellen var den svenska respektive USAs, utan fick studera cirkeldiagram där egendomsfördelningen markerats med "tårtbitar".

• I en helt jämlik modell delas ekonomin i fem delar som vardera äger 20 procent av landets rikedomar.
• I den svenska äger den rikaste femtedelen 36 procent, medan den fattigaste bara äger 11 procent.
• I USA äger den rikaste femtedelen 84 procent, medan den fattigaste får nöja sig med 0,1 procent.

När folk tillfrågades om hur de trodde att egendomsfördelningen ser ut i USA så trodde de flesta att landets rikedomar var mycket mer jämt fördelade än de verkligen är (59 preocent mot verklighetens 84 procent). Det gällde även republikanerna bland enkätdeltagarna. Så när de valde Sverige som sin modell trodde de förmodligen att de valde USA.

En annan ny forskningsrapport visar att USAs högavlönade tar hand om hälften av landets inkomster och att de rika bara blir rikare, medan resten fått se sina inkomster sjunka under en lång tid.

Hans Sandberg