En långväga reflektion om valet i Sverige

(Jag bor ju i USA sedan en kvartssekel och följer inte svensk politik särskilt noggrant, så ta denna reflektion för vad det är, en personlig fundering och inget annat.)

Den bästa mallen för att tolka vad som händer i Europa och USA idag är nog Hannah Arendts The Origins of Totalitarianism (1951.) Det gamla samhället, som folk lärt sig navigera och i viss mening förstå, ersätts med ett nytt samhälle som de inte begriper. Industriarbetarna och storkapitalisterna är organiserade och tycker sig kunna möta utvecklingen, men småföretagare, jordbrukare och annat småfolk råkar i panik och söker mer eller mindre desperat efter ett politiskt svar på krisen. De har ingen politisk erfarenhet och ingen tilltro till de etablerade partierna, så de engagerar sig i diffusa "movements" som uttrycker deras rädsla och frustration. Deras extremism är inte ett uttryck för någon överlägsenhet eller styrka, utan deras panik. 

Hitler och de andra fascistledarna insåg -- eller lärde sig -- att de kunde fånga upp dessa rörelser. Karismatiska ledare och enkla - idiotiskt enkla - budskap fungerade bäst. Då var det radio, filmer och massmöten. Idag är det Facebook, mailing lists och Twitter. Etablissemanget försöker svara med logik och moral, men det biter inte på människor som tycker att världen rasar samman runt omkring dem. Folk väntar på en Messias och många kliver upp i talarstolarna eller sätter sig i TV-sofforna. De flesta är löjliga tills det plötsligt dyker upp en som folk inte tycker är löjlig. 

Jag kan inte detaljerna i den svenska politiken, men jag tror att Alliansen försökt stimulera marknadskrafterna, utan att begripa att man samtidigt måste försvara systemets legitimitet och det kan man inte göra om befolkningen upplever det som att några åker snålskjuts och berikar sig på reformer som i och för sig kan vara nödvändiga. Det finns inget bättre sätt att integrera en ekonomi än marknadskrafterna och de bygger på konkurrens och profitjakt, men det är lika sant att marknadskrafterna bara kan verka effektivt inom en juridisk, social och moralisk ram. Det var en självklarhet för Adam Smith och det borde vara en självklarhet idag. Om du ska låta privata företag driva sjukvård måste du ha stenhårda regleringar, effektiva straff för övergrepp och täta inspektioner. 

Det som gör flykting- och invandringsfrågan så explosiv i Europa är att invandrarna inte får en chans att spela ut sin fulla potential, plus det faktum att invandringen ofta kommer i chockvågor som överväldigar samhällets förmåga att slussa in alla i produktivt arbete. Det är livsfarligt att parkera invandrarna i "ghetton" vilket verkar vara den europeiska modellen. De måste ges en chans att bidra, så att föräldrar kan vara stolta över sitt arbete och barn se upp till sina föräldrar. Många svenskar är okej med att vara snälla och öppna dörren för flyktingar och invandrare, men ser nog helst att de bor i någon annan förort. Jag tror att vi har mycket att lära av USA på detta område trots folkmordet på indianerna, slaveriet, kvarvarande rasism och och diskriminering liksom återkommande vågor av invandrarfientlighet. 

Jag tror att knäckfrågan är hur man kombinerar de dynamiska marknadskrafterna med en grundläggande samhällstrygghet. Det gäller inte bara när det gäller invandrare, utan för hela samhället. Den svenska/europeiska trygghetsmodellen bidrar paradoxalt nog till fientligheten mot invandrare och andra grupper som vill ha en chans att delta i produktionen och konsumtionen av välfärden. Om vi bara fokuserar oss på tryggheten så avstannar innovationen och risktagandet. Det är en konflikt som blir allt värre med den teknologiska revolutionen som gör att alltfler jobb kan göras av maskiner och datorer. John Maynard Keynes spådde 1930 en framtid där folk bara jobbade tre timmar om dagen, men den revolutionen kom aldrig. Istället har arbetslivet segmenterats så att en del jobbar för fullt, andra jobbar halvt ihjäl sig medan massvis med människor har förpassats till åskådarplats. Och invandrarna har det extra svårt att bryta sig ur denna påtvingade roll, samtidigt som de som har jobb eller pension pekar finger och anklagar dem för att inte göra rätt för sig. 

Detta är ju egentligen ett bra problem att ha - om vi bara kunde komma på ett sätt att dela på välfärden utan att beröva folk incitamentet att arbeta och lämna positiva bidrag till samhället. Jag skulle kunna tänka mig en ny typ av arbetslivsförsäkring, en som gjorde det lättare att ta risker, byta jobb, starta företag osv. Man kanske skulle kunna ha en medborgarlön som bas i utbyte mot någon slags motprestation (typ FDRs Works Progress Administration) och sedan sätta av säg 10 procent av lönen därutöver i en personlig framtidsfond, som man skulle kunna använda för att plugga, starta eget, skriva en bok eller dylikt. Det är bara ett hugskott, men ett som visar att det går att lösa problemen kring skapandet och fördelningen av välfärden. Om vi bara vill och vågar.  

Valet i Sverige sett från New Jersey

Jag följer inte svensk politik på nära håll, så jag kan inte uttala mig med någon större säkerhet om valet och massmedias roll för valutgången. Mitt intryck är att världen genomgår ett skov som har mer med Kinas och Indiens uppgång och USAs och Europas nedgång att göra än med massmedia.

USAs Tea Party handlar på ytan om arga vita män och kvinnor som inte litar på en president som är svart och vars far kom från Kenya, men det som verkligen driver delar av medelklassen ut på kanterna är oron för jobben och framtiden. Invandringen finns med i den amerikanska debatten också, men är mer marginell och regionalt begränsad av det enkla skälet att invandrarna är mycket mer integrerade i USA än i Sverige. I USA anklagas invandrarna för att ta jobb, snarare än för att inte jobba.

Det är väldigt stora krafter i rörelse och om vi inte får ett grepp om den kan allt gå överstyr. Det finns en fascistisk potential hos folket som samlas runt the Tea Party, ungefär som i Europa på 1930-talet. Hitler lovade jobb och nationell samling plus att han spelade på judehatet. Tea Party-folket lovar jobb och nationell samling och hårda tag mot muslimerna. Här finns en plattform som bör funka i både USA och Europa om vi inte kan skapa den grundläggande trygghet som jobb, bostad och utbildning innebär.

Men hur fixar vi jobb när Kina och andra tillväxtländer kan konkurrera så mycket effektivare med låga löner, centralstyrning av strategiska variabler som finanspolitik, handelspolitik och valutakurser, samt att de kan favorisera sina egna strategiska företag och köpa eller sno teknologiskt kunnande från andra länder? Kommer våra ikoniska svenska företag finnas kvar i Sverige om 10-15 år, utöver en forskningsgrupp och kanske ett museum?

Storföretagsmodellen räcker inte för att fixa jobben. Jag tror att det som krävs är en global standardisering av arbetstider och grundtryggheten, stärkt facklig organisering (samtidigt som facken måste rensas från korruption), frihandel med starka miljö- och arbetsrättsliga ramar, parallellt med en liberalisering av arbetsmarknaden så att det blir lättare att starta och lägga ned företag. Om Sverige inte längre kan lita på de multinationella jättarna, så måste vi bli smålänningar. Det är väl det Jan Edling är ute efter. Om jag förstår saken rätt så hade den Röd-Gröna Alliansen inget svar på dessa frågor, medan Alliansen faktiskt jobbat för att stärka småföretagandet. Det faktum att sossarna nu ligger på 30 procent är inte Mona Sahlins fel, även om hon så här på långt håll förefaller väldigt blek. Och det faktum att moderaterna nu är lika stora som s beror inte på Fredrik Reinfeldt även om han lyckats ersätta den gamla högerbilden med bilden av en förortspappa. Sveriges konjunkturläge var förstås avgörande för utgången, men alternativet hade nog inte varit en seger för de Röd-Gröna, utan ett läge med tre starka grupper utan någon vinnare. Om arbetslösheten varit högre kanske Sverigedemokraterna fått 10 procent. Då hade vi haft ett mycket större problem.

Frågan om folk är dumma eller oinformerade eller inte är en sidofråga. Det är lätt att bli deppig när man ser hur korkat folk uttalar sig och hur många som lyssnar på Glenn Beck, men jag tror att dumheten är mer eller mindre konstant och inte är det som avgör valet. När det gäller SD, så hamnar de i samma sits som en gång vpk. De kan inte göra annat än att rösta med regeringen, för deras väljare skulle inte förlåta dem om de röstade med socialdemokratin. Om krisen förvärras genom en "double dip" nästa år kan de stärka sig genom demagogi och trots, men om konjunkturen går uppåt blir deras budskap mindre intressant.

Om Sverige blir bättre eller sämre under de närmaste åren har nog mer med bioteknik, grön teknik och kommersialisering av uppfinningar att göra än med det politiska spelet.
När det gäller sysselsättningen så finns det två aspekter. Den ena är konjunkturberoende, medan den andra är strukturell. Bägge har emellertid förvärrats genom att de vuxna i praktiken roffat åt sig jobben och stängt ute ungdomen. Det är svårt att öppna arbetsmarknaden för de unga eftersom folk är skiträdda för konkurrens. De vet hur svårt det är att få ett nytt jobb, så de biter sig fast.

Jag tror att det är dags att tänka om hela arbetsmodellen, eftersom vi idag har ett läge där folk jobbar ihjäl sig för att ha råd att köpa alla de tjänster de behöver för att kunna fortsätta jobba så mycket. Det är kanske mest ett amerikanskt problem, men det finns nog på många håll. 6-timmarsdagen är inte så dum, även om den genomförs genom att lönen anpassas nedåt. Det borde vara lättare att göra i Europa där skatterna är högre och tappet alltså lägre. Men här krävs globalisering. Fast det krävde nästan en revolution för att få igenom 8-timmarsdagen. Någon (sekulär) "revolutionär" rörelse finns inte idag. Risken är att alla börjar slåss mot alla och då går vi mot fascism och krig.

Jag tror att vi behöver gå bortom höger-vänster-skalan. Vi behöver både entreprenörskap, enskilt initiativ och folkhemsanda (ett folkhem som välkomnar och respekterar invandrarna.) Vi behöver också fortsatt globalisering, men en globalisering som tar ansvar för miljön och har sociala normer.