Tsukiji - Fisk för Tokyos miljoner

Jag hade inte haft mitt morgonkaffe än, men det behövdes inte, för adrenalinet började spruta för fulla muggar i samma stund jag kommit över den lilla bron från Tsukijis grönsaksmarknad till dess enorma fiskmarknad vid Sumidafloden i Tokyo.

Fordon av alla slag dundrade ut från alla håll och försvann lika snabbt ur mitt synfält, medan jag nervöst navigerade mig in mot den stora solfjäderformade byggnad som huserar världens största fiskmarknad. I min väg var män med släpkärror, på cyklar, i lastbilar, gaffeltruckar; män överlastade med kartonger och mest av allt, män körande smala lastfordon där motorn är inhyst i något som påminner om en uppochnedvänd soptunna med en stor ratt ovanpå.

De är en del av en arme på 60.000 människor och 35.000 fordon, som varje morgon kämpar för att föda Tokyos 12 miljoner invånare, som har en glupande aptit för fisk. Japans 126 miljoner människor utgör bara ett par procent av världens befolkning, men står för en åttondel av världshandeln med fisk. Japanska fisketrålare brukade fiska världen över, men när alltfler länder på 70-talet utsträckte sina territorialvatten till 200 sjömil tvingades japanerna importera mer och mer. Från att ha varit en nettoexportör blev Japan en nettoimportör som idag köper tio gånger mer än de säljer.



Tsukiji är Tokyos centrala livsmedelsmarknad, där det inte bara säljs fisk, utan också kött, grönsaker och fjäderfä. Det är emellertid fisken som dominerar marknaden, vars historia går tillbaks till edoperioden då Tokyo blev huvudstad. Dagens Tsukiji skapades av Tokyo-regeringen efter jordbävningen 1923, som bl a lade ett tjugotal mindre marknader i ruiner.
Varje dag passerar här 2.890 ton fisk och havsfrukter, till ett värde av 192 milj kr. Det börjar med dagliga auktioner vid femsnåret på morgonen där stora grossister som säljer ut den fisk som kommit in under natten till “jobbarna.”

Tohto Suisan Company, Ltd., är med sina 351 anställda och 10 mdr kr i årlig omsättning den äldsta av Tsukijis sju licenserade grossister. Företaget tar sin fisk från 13.000 leverantörer världen över (besök gärna deras webbsajt. Grossisternas intäkter regleras, enligt Tohto Suisans kvinnliga importchef, Noriko Ebuchi, av en lagstadgad kommission på 5,5 proc av försäljningen.

När auktionen är över fraktar “jobbarna” den fisk de köpt över till tusentals små handelsstånd, där karga män i stövlar säljer till återförsäljare, restauranger och livsmedelsbutiker, alltmedan snabbt och säkert rensar fisk med skarpa knivar. I små bås bakom dem sitter kvinnor, vilka förefaller att sköta bokföringen och ta emot beställningar via telefon.

Här säljs 450 olika sorters färsk fisk, sånär som på tonfisken, vilken importeras frusen bl a från länderna kring mexikanska golfen. Den är en av de mest värdefulla fiskarna, som kan kosta upp till 800 kr per kilo.



Vid tiotiden har tempot i Tsukiji avtagit rejält och “jobbarna” rensar sina stånd. Inom ett par timmar ska marknaden vara redo för de tankbilar som varje dag spolar den ren. För egen del retirerade jag till en av de angränsande kvarterens många sushibarer för att skölja ner rå fisk med en japansk öl.

Hans Sandberg

Tankar om PC:ns framtid på en digital toa i Tokyo

(Denna krönika publicerades först i tidningen Dagens IT.)

I Tokyo hamnade jag på ett digitalt dass som saluterade min nedkomst med att spraya parfym i stolen, allt för att göra mitt besök så angenämt som möjligt. Lätt förbryllad såg jag mig omkring och upptäckte en instrumentpanel på vänster sida. Där fanns en standby-indikator, knappar för att starta den inbyggda bidén, stjärtduschen, reglera vätsketrycket och stänga av min “Washlet Toto.” (Jag fick senare veta att det finns en lyxmodell med variabel vattentemperatur, lufttorkare och fjärrkontroll med digital klocka!)

Här i prylarnas, artighetens och hyckleriets land vet man att ta hand om folk, från hotellens obligatoriska kimonos och tofflor, till de uppvärmda sätena på många toaletter och tunnelbanetåg. En omtanke som kan bli en konkurrensfördel när PC-eran försvinner i de digitala prylarnas mångfald. För ju närmare vi kommer prylarna, desto mänskligare måste de bli.

Visst är PC:n en underbar maskin – i jämförelse med de maskiner den ersatte. Men om vi istället jämför med den konsumentelektronik vi har i våra hem framstår den “personliga datorn” som överdrivet komplicerad och opålitlig.

 

Japanerna, som älskar prylar, har hittills varit rätt svala inför PC:n. Den har varit för dyr, bökig och dessutom i största laget för de små japanska hemmen. Det är därför elektronikbutikerna i Tokyos enorma elektronikbazaar Akibahara fortsätter att sälja mängder ordbehandlare som är hybrider mellan persondatorer och elektriska skrivmaskiner.

Den vanligaste elektroniska manicken i Japan är nog mobiltelefonen och det första som slår en är, hur små och eleganta de är. Min nya Nokia 6160 känns plötsligt som en hopplös klumpeduns och samma sak gäller Ericssons och Motorolas minstingar, vilket vittnar om japanernas styrka på miniatyriseringens område. Den japanska standarden ligger idag på 60-70 gram, berättar Per Hjertén, som sedan 1996 bevakar japansk IT för det svenska attachékontoret i Tokyo. Många av de nya telefonerna klarar epost och det finns dessutom dedicerade epostläsare som Tegacky, vilka erbjuder ett mer diskret sätt att kommunicera i offentlig miljö. 

Trenden från PC till länkade digitala prylar innebär också en kvalitetsmässig utmaning för PC-branschen, som säljer maskiner vilka måste finjysteras och ofta även avlusas (du har väl laddat ner den senaste buggfixen) av kunderna. Något andra konsumenter sällan förväntas göra. Här har elektroniktjättarna en fördel och deras relativt långsamma tempo i att lansera nya produkter behöver mot den bakgrunden inte vara en nackdel. 

Trenden från PC till “internet appliances” gör att man måste fråga sig om inte ett gyllene tillfälle öppnar sig för japanerna, när de väl lyckas bryta sig loss ur den åtta år långa ekonomiska krisen.

Själv hoppas jag få slå mig ner på en “internet ready” Toto Washlet Deluxe, gärna med färgskärm, nästa gång jag hamnar i Tokyo.

Hans Sandberg