Möte med Andreas V. Bechtolsheim, en av Sun Microsystems skapare (1991)

Andreas Bechtholsheim vid
Sun Microsystems högkvarter
i Palo Alto, Californien.
Foto: Hans Sandberg

Sun Microsystems har klarat sig nästan oförskämt bra i en tid då dataindustrin går på knäna. Bragden blir inte mindre, om man betänker hur många och mäktiga krafter, som är ute efter Suns skalp. Hans Sandberg reste till Palo Alto, för att ta reda på hur detta klassiska Silicon Valley-företag tänker möta dagens och morgondagens utmaningar. Han träffade bl a Andreas V. Bechtolsheim, en av Suns grundare och chefsarkitekten bakom dess arbetsstationer, inklusive SPARCstation 1.

Sun Microsystems lär ha gott om besserwissrar och vd Scott G. McNealy har ett ego, kaxigt nog för att reta gallsten på folk, om hans giftiga kommentarer nu inte redan gjort det. Typisk var hans kommentar till ACE-gruppens planer på att kasta Sun och dess RISC-standard, SPARC, ur sadeln:

"Big hat, no cattle!" (Stor hatt, ingen boskap!)

För att överleva med en sådan attityd, måste man ha rejält på fötterna och det får man väl säga att de har. Sun är USAs elfte största dataföretag och ett av de snabbast växande. Under de fem åren 1987 t.o.m. 1991 sexdubblades försäljningen, från 537 till 3.221 miljoner dollar (ca 19 mdr kr). Bokslutsåret 1991, som slutade sista juni, steg försäljningen med 31 procent och vinsten med 71 procent.

Sun håller en dryg tredjedel av marknaden för arbetsstationer och två tredjedelar av marknaden för RISC-baserade sådana. Dominansen inom SPARC-sektorn är nära nog total, men det är inte något att skryta med. Det röjer i själva verket en allvarlig svaghet i Suns strategi; oförmågan att skapa en livaktig SPARC-marknad vid sidan om Sun självt.

Suns mål är, att upprepa 80-talets fenomenala expansion av persondatormarknaden. Nyckeln till framgång ser man i standardisering och öppna system. Företaget har ända sedan starten 1982 satsat helt på Unix, som man trimmat med hjälp av virtuell minneshantering och avancerade nätverksfunktioner.

Nu har inte Suns succé gått obemärkt förbi, vilket visas av alla allianser med udden riktad mot Sun. Open Systems Foundation, OSF,  var t ex ett direkt svar på AT&Ts och Suns Unix-samarbete hösten 1987. Apollo, Bull, DEC,  Hitachi, H-P, IBM, Nixdorf och Siemens var alla oroade över att de två skulle styra Unix-standarden till sin fördel.

           

Sun Microsystems startades av ett gäng forskare från Stanforduniversitetet i Palo Alto: William N. Joy, Vinod Khosla, Scott McNealy och Andreas Bechtolsheim. Med sig från universitetet hade de nya avancerade idéer för nätverksorienterad datordesign.

Andy Bechtolsheim är som väl är, inte någon besserwisser, utan uppträder anspråkslöst, nästan pojkaktigt, ett intryck som förstärks av den långa och rangliga figuren. Han talar amerikanska med en lätt tysk accent, trots att det är 17 år sedan han flyttade till Californien för att bedriva datorforskning.  

            

Hans titel är teknisk vice-vd (vice-president of technology), men det vore kanske mer träffande att beskriva honom som en joker i Suns ledning. "Han är alltid här och talar om för mig vad jag gör för fel", sa Scott McNealy en gång till Wall Street Journal.

            

Det var Andy Bechtolsheim som designade Suns första arbetsstationer runt Motorolas mikroprocessor 68000, vilket var ett radikalt grepp då konkurrenterna satsade på egenutvecklade exklusiva kretsar.

            

I januari 1987 föreslog han, att Sun skulle använda sitt nya SPARC-chip för att bygga arbetsstationer, men den idén avvisades. Då bildade han ett eget företag, UniSun, och tog pengar ur egen ficka för utvecklingsarbetet. Det dröjde inte länge förrän Suns ledning fick tänka om. Andy kom tillbaka och i april 1989 släpptes SPARCstation 1.

            

Det var räddningen för Sun, som annars hade akterseglats av konkurrenterna.

            

Samtliga nya Sun-maskiner baseras idag på SPARC-arkitekturen, som också licenseras till den som så önskar.    

            

Gårdagens framgångar är dock ingen garanti för framtiden. Medan jag väntar på Andy, ritar jag en liten skiss för mig själv. Det blir en bild av ett företag under belägring från alla håll och kanter:

• Compaq, DEC, MIPS, Microsoft och SCO International har gaddat ihop sig bakom ACE.
• Hewlett-Packards nya billiga arbetsstationer i 700-serien har fått konkurrenterna, inklusive Sun, att blekna vid jämförelse.
• Silicon Graphics Internationals arbetsstation "Iris" levererar överlägsen grafik till kanonpris.
• Apple, IBM och Motorola går samman i en allians för att etablera en ny RISC-standard kring IBMs POWER-chips. 
• En rad andra företag hoppas kunna erövra en större del av SPARC-marknaden. Där finns t ex CompuAdd, Solbourne, RDI, Tadpole och det kommer knappast dröja länge innan japanerna, taiwaneserna och koreanerna börjar visa klorna.
• De mest avancerade persondatorerna håller på att klättra över planket in på arbetsstationernas bollplan. Snart är det dags för Intel att släppa sin nya krets 80586, som kommer att göra det än svårare att dra skiljelinjen mellan en arbetsstation och en avancerad PC.

Trots detta säger Andy Bechtolsheim, att det inte finns något skäl för Sun att ändra sin strategi.

-Faktum är att våra konkurrenter inte har lyckats förändra sin marknadsandel särskilt mycket de senaste åren, medan vi ökat vår på bekostnad av H-P och DEC. Vi har helt enkelt haft produkterna. Det spelar ingen roll hur många konsortier du har, om du inte kan leverera.

Lite senare prövar jag samma bild på Douglas A. Kaewert, Suns marknadschef för systemprodukter. Han svarar med en motbild, där företaget inte är inringat, men väl först in i Unixmarknaden.

-Nu börjar alla andra röra sig åt samma håll, bort från den gamla typen av databehandling. Skälet till att de siktar på Sun, är att vi var först.

            

Andy Bechtolsheim säger, att det enda tillägget till strategin är, att lanseringen av Solaris 2.0 (den senaste upplagan av Suns version av Unix), för 32-bitars Intel-datorer. Men det är inte för att konkurrera med billiga 386SX-datorer, man placerar Solaris i PC-världen. Här finns inga pengar att tjäna på hårdvara. Det är inte heller så, att Sun tänker konkurrera med DOS. PC-versionen av Solaris är mer en service till de kunder, som har både 32-bitars Intel-maskiner och arbetsstationer från Sun. De får en chans att köra sina Unix-program över hela linjen. 15-2000 extra sålda Solaris per månad innebär dessutom en fördubblad upplaga, vilket skulle ge SunSoft mer resurser för vidareutveckling av operativsystemet. Att Solaris för PC också bidrar till förvirringen inom ACE-gruppen och konkurrerar med Microsofts Windows NT, gör ju inte saken sämre ur Suns perspektiv.

Unixmarknaden växer mycket snabbt. Enligt Bechtholsheim låg den på 6-7 miljarder dollar 1990 och 10 miljarder 1991; en ökning med 50 procent. Med den takten kan vi snart komma att tala om en marknad på 35, 40 och kanske 50 miljarder dollar. Hur ska Sun kunna försvara sin ledning?           

Andy Bechtolsheim är inte särskilt oroad över konkurrensen från persondatorernas lågpriskonkurrens. Arbetsstationernas marknad följer en annan logik. Kunderna är inte i första hand ifrån hur mycket en maskin kostar, utan ifrån hur kostnadseffektiv den är.

-Marknaden för RISC och SPARC-kretsar drivs av förhållandet mellan pris och prestanda, säger han. Folk är intresserade av antalet dollar eller kronor per SPECmark (ett mer heltäckande mått på datorers förmåga än Mips, dvs miljoner instruktioner per sekund).

            

-Arbetsstationerna representerar det mest kostnadseffektiva sättet att lösa en rad uppgifter för såväl ingenjörer som för folket på Wall Street. Det är saker som inte kan göras med en PC och som kan göras mycket billigare med en arbetsstation, än med gårdagens minidatorer och stordatorer.

            

Han medger dock att man står inför en mycket tuff konkurrens och att "vi olyckligtvis är något försenade med våra senaste chip, men förhoppningsvis ska vi snart vara tillbaks på kurvan" (för pris/prestanda, min anm. HS).

            

Med den senaste multiprocessor-servern 600MP har Sun redan hämtat igen en del av konkurrenternas försprång, men den helt avgörande utmaningen mot Sun kommer på kretsnivå. Här är man fortfarande svaret skyldig och för den skull har man tre separata kretsprojekt på gång.

Det första syftar, enligt Andy Bechtolsheim till att placera ett helt system på ett enda chips. Det ska resultera i mycket billiga SPARCstationer, även om man förmodligen aldrig kommer att ligga på PC-priser.

Det andra projektet, "Viking SuperSPARC", driver Sun tillsammans med Texas Instruments. Det ska ge svaret på H-Ps och IBMs nya RISC-datorer. Viking-chipet har 3,2 miljoner transistorer och kan utföra upp till tre instruktioner parallellt. Han säger, att han inte kan nämna några SPECmark så länge man inte bevisa dem, med verkliga chips och verkliga kompilatorer.

-Men våra datorsimuleringar pekar på, att detta chips kommer att ha högre prestanda än någon annan existerande produkt på marknaden.

(I en enkät för Computerworld skriver Scott McNealy om en kommande arbetsstation i prisklassen 5-10 000 dollar, som ska ge 50-80 SPECmark, vilket kan jämföras med H-Ps System 700:s 55 SPECmark.)

Sun ska, enligt Andy Bechtolsheim, börja masstillverka de två nya SPARC-kretsarna under 1992. När vi får se arbetsstationer och servers byggda på dessa chips vill han inte säga.

            

Lite längre framåt i tiden, kanske 1993, eller 1994, väntar ett 64 bitars SPARC-chips, som ska kunna leverera flera hundra SPECmark.

-Vi har tagit fram en specifikation, V9, för detta chip, tillsammans med SPARC International, säger han. Den är i stort sätt klar, men ännu inte offentlig för allmänheten. Flera företag försöker redan tillämpa denna arkitektur. HAL, som delvis ägs av Fujitsu har sagt att de jobbar på en 64-bitars V9-arkitektur.

Konkurrenten MIPS Computer har också tagit fram ett 64-bitars RISC-chip, R4000, som spelar en central roll i ACE-gruppens strategi.

-Vi tror att R4000 kom lite för tidigt, säger Andy Bechtolsheim skeptiskt. Det finns inte idag programvara som stöder ett 64-bitars chips, vare sig för Microsoft eller Unix. Fast om några år kommer systemens huvudminne vara tillräckligt stora, för att folk ska börja efterfråga mer än 32 bitar. 1995 kommer de flesta leverantörer att ha 64-bitars chip.

-Vår strategi täcker in hela skalan, från X-terminaler för $995 till stora gigaflop-maskiner för hundratusentals dollar. Vi är emellertid inte intresserade av att bygga persondatorer, eller maskiner som startar på hundratusen dollar.

-Det är ingen uniform marknad; det finns den tekniska delen och den kommersiella. Olika företag har olika starka sidor. IBM har sagt, att hälften av deras RS/6000 försäljning är inom den kommersiella sektorn. För oss är det en tredjedel. De har alltid sålt till kommersiella kunder och det är lättare för dem att bibehålla den relationen.

-Vad som kommer att hända är, att varje företag bygger på sina starka sidor och våra starka sida har varit låga kostnader, bra pris/prestanda och hög volym. Vi har t ex inte fokuserat oss på 3D-grafik, eftersom det inte varit en stor marknad, men vi tror att 3D-grafik är något som kommer.

-Vi har heller inte satsat på system med reserv-processorer (redundant processing), ett segment som Tandem investerat i. Fast det är ett område som inte växt särskilt mycket.

-Vi försöker plocka ut de segment som växer snabbast, för att få mest ut av våra investeringar. Hittills har det varit den ingenjörstekniska och vetenskapliga sidan, men nu väntar vi en stark tillväxt på den kommersiella sidan. Det kommer att bli en stark migration från märkesbundna system, som VMS, VM och 32-bitars stordatorer, till arbetsstationer. Det håller på att bli en flodvåg. Folk upptäcker att de kan ersätta en stordator (med arbetsstationer) till ett pris, som ligger under dess årliga servicekostnad.

-Jag är å andra sidan inte säker på, att alla som arbetar inom den kommersiella marknaden behöver arbetsstationer på sina skrivbord. Om allt de gör är arbeta mot en Oracle-databas, kan de lika gärna göra det med en X-terminal.

-Tillväxten på det kommersiella området kommer att gälla nätverks-servers, snarare än arbetsstationer. Folk kommer att använda förmågan att köra flera processorer samtidigt och de nya I/O kapaciteter vi arbetar på, till att bygga mycket större system. Det är mycket mer kostnadseffektivt, jämfört med traditionella stordatorer.

Det finns de som i Sun ser ett exempel på framtidens "datorlösa dataföretag", dvs företag som lägger ut all tillverkning och fokuserar sig på programvara, design, försäljning och service.

            

Andy Bechtolsheim har ingenting till övers för den teorin.

-Det är den amerikanska drömmen att du kan vara ett servicesamhälle och /ändå/ tjäna en massa pengar. Sanningen är dock, att de som bygger maskinerna är mycket bättre på att optimera produkterna för konsumenterna.

-Suns strategi har alltid varit att hålla världsklass på vår tillverkning. Merparten av vår utrustning kommer visserligen från Japan, men vi kan bygga samma saker som de kan bygga där. Det är väldigt viktigt att ingenjörsarbetet är nära länkat till produktionen.

-Filosofiskt vill vi vara ett japanskt företag. Vi vill kunna konkurrera med deras affärsmodell, även om vi inte tillverkar en massa komponenter själva. Vi måste hitta ett sätt att tillföra tillräckligt mycket värde på systemnivå och genom vår programvara, för att kunna balansera våra partners.

-Vår modell är, att vi alla arbetar som om vi vore partners. Vi optimerar inkomsten per anställd och undviker att ha en väldig massa anställda. Vi försöker vara effektiva. Vi kan inte heller ta vara på varje tillfälle som öppnar sig, eftersom vi inte har resurserna. Vi kan inte heller utveckla färdiga lösningar åt kunderna, utan ser till att de kan lösa sina egna problem.

Suns teknologiska utmaningar har en viktig ekonomisk aspekt. Räcker 3 miljarder i omsättning för att möta de nödvändiga framtidsinvesteringarna? Ta Apple, IBM och Motorola som exempel! De är alla långt större än Sun, men anser sig inte ha råd att var och en för sig finansiera de enorma kostnader, som nya datorarkitekturer och operativsystem är förenade med. Att storleken är ett problem för Sun, visar inte minst det faktum att man både 1987 och 1991 fört diskussioner med Apple om ett samgående. Det finns de som fruktar att Sun kan komma att bli uppköpt av Fujitsu en dag. På sätt och vis skulle en sammanslagning eller ett övertagande av Sun bli ett nederlag för Suns öppna strategi. En poäng med den skulle ju vara att man kan utnyttja standardiseringen för att sprida kostnaderna och utnyttja innovationer gjorda på annat håll.

-Vi gör huvuddelen av vårt utvecklingsarbete på kretssidan tillsammans med andra företag. Alla företagen tjänar på att gemensamt utveckla kretsarna och alla har tillgång till de nyaste kretsarna, säger Andy Bechtolsheim.

Risken med Suns öppna strategi är förstås, att det är fritt fram för vem som helst att komma in och slåss om kunderna. Det för oss naturligt till frågan om framtida konkurrenshot från japaner, koreaner och taiwaneser?

-Först och främst ska du veta att Japan är vår näst största marknad efter USA, säger han. Vi har 15 procent av vår försäljning i Japan, där vi är den största leverantören av arbetsstationer. Vi har mycket nära relationer med en rad japanska företag, som Fujitsu, Matsushita, Sharp, Nippon Steel, Toshiba m fl.

-De japanska företagen är också mer öppna än de amerikanska, då det gäller att acceptera Unix, RISC och SPARC. Det största hindret för japanerna var historiskt frågan om copyright. Fujitsu fick till slut betala IBM en enorm summa för att kunna bygga IBM-kompatibla stordatorer. De vill bort från detta. Unix, RISC och SPARC erbjuder en teknik för detta.

-Om jag har en oro för den traditionella amerikanska dataindustrin, tror jag den gäller vad som kommer från Japan.

Nu är det inte bara Sun som löper denna risk med standardiseringen. Den gäller alla datorföretag, som inte sitter på en unik och exklusiv teknologi. En framgång för RISC(inklusive SPARC)-tekniken på bekostnad av Intels CISC-kretsar (t ex 80386, 80486, 80586) kan därför i värsta fall ytterligare öka USAs handelsunderskott med Japan.

Andy Bechtholmsheim och författaren i december 1991.

Min sista fråga till Andy Bechtolsheim är hur Sun klarar recessionen, som förvärrats det sista halvåret.

-Vår nuvarande produktgeneration är inte den mest konkurrenskraftiga, vilket på sätt och vis gör det bra att recessionen kommer just nu. Förhoppningsvis ska ekonomin vara i bättre skick när våra nya produkter kommer ut och folk börjar investera igen.

Om det inte är att se saker från den soliga sidan så säg....

(Artikeln skrevs i december 1991. Publicerad i Datateknik 1 1992)

Kinas Silicon Valley - En rapport från 1989

(Skrevs för International Herald Tribune efter mitt tredje besök i Kina. Det var meningen att den skulle införas 4 juni, men så skedde inte pga den kinesiska regeringens undertyckande av studenternas uppror.)
Wan Runnan i maj 1989. Efter 4:e juni fanns han med
på den kinesiska regeringens "Most Wanted"lista.

I Beijings "Silicon Valley" växer en ny typ av företag fram. Och de leds av en för Kina helt ny typ av företagsledare - entreprenören.
-Vår succé är en framgång för marknadsekonomin. Stones väg är utvägen för Kinas ekonomi.
Det säger Wan Runnan, grundare av ett av Kinas mest framgångsrika elektronikföretag.

Stone Group har sitt huvudkontor inte långt ifrån Sommarpalatset. Häruppe i nordvästra Beijing finns ett 100 kvadratkilometer stort område, som numera kallas Beijings Silicon Valley.

Den kaliforniska originalupplagan är sedan länge ett veritabelt drivhus, där nya idéer snabbt omsätts i nya produkter och nya företag. Framgången har lockat andra delstater och länder att skapa sina egna kiseldalar. Så även Kina.

Mitt första besök i Beijings Silicon Valley, var i maj 1985, fast då var det ingen som använde det namnet. Professor Wu Jikang, som byggde Kinas första dator 1958, tog mig med på en promenad längs Haidianvägen. Vi gick in i några datorbutiker som sålde importerade persondatorer, hemmagjorda IBM PC-kopior och kinesiska handböcker till datorprogram. Det var inte så mycket att se. Jag var mer imponerad av den kinesiska stordator han visat mig hos Institutet för datorteknik (ICT), där han var chef.


Författaren och Wu Jikang i maj 1985.

När jag i mars 1989 åter besöker Haidiandistriktet har jag svårt att känna igen mig. Här kryllar det nu av data- och elektronikföretag, inte bara på Haidian Lu utan så långt ögat kan se.

Förra våren antog regeringen nya regler för området, vars officiella namn är Beijings industriella experimentzon för utveckling av ny teknologi (BEZ). Nya företag slipper helt skatt de tre första åren och betalar reducerad skatt de tre kommande åren. Satsningen på detta område är ingenting nytt. Här har man sedan 1949 investerat ungefär 10 miljarder dollar (drygt 60 miljarder kr). Totalt finns det 80 000 forskare och tekniker på 50 högskolor och 138 forskningsinstitut i zonen.

Det nya är, att man försöker bryta upp de vattentäta skott, som hittills blockerat ett produktivt samarbete mellan forskning och industri i Kina. Vetenskapsmännen lämnar sina elfenbenstorn för att starta nya företag, eller för att arbeta i särskilda institut för kommersiell utveckling av forskningsresultat.


Stone Groups högkvarter i Beijings Haidian-distrikt.

Idag arbetar 11 000 forskare och tekniker i områdets 640 teknikföretag. Deras kapitaltillgångar uppgår till 600 miljoner yuan. Åtta av tio företag sysslar med elektronik. 11 utländska företag har också lockats hit, bl a Intel och Hewlett-Packard.

För bara ett år sedan var antalet företag 150 och antalet anställda 3 800. Företagen i Beijings Silicon Valley omsatte 1984 18 miljoner yuan. 1987 var det 900 miljoner yuan och i fjol togs ett skutt på 56 procent till 1,4 miljarder yuan (2,4 mdr kr). Detta är Kinas största marknad för datorer. Exporten härifrån fyrdubblades 1988 och nådde 13 miljoner dollar (100 miljoner kr).

Det finns dock de som protesterar mot beteckningen Silicon Valley. En är Li Yun, direktör för Beijings Datorfabrik No. 3 i nordöstra Beijing.
-Silicon Valley, ha!
-Det enda de gör är att sälja saker som de köpt från försäljare utomlands. På kinesiska kallas det dao jie. Det är ett populärt ord som betyder att man köper något bara för att sälja det på nytt. I Silicon Valley (i Kalifornien) utvecklar och tillverkar man produkter. Här varken utvecklar eller producerar de någonting. De bara säljer, säger Li Yun.
Gao Jian Yu, vice vd för Syntone Corporation, ett av ledande dataföretagen på Haidianvägen, försvarar Beijings Silicon Valley.
-I början hade vi bara lite erfarenhet, så vi måste starta med att komma in på marknaden. Men nu har vi utvecklat mer än 80 nya produkter, varav en -- en sensor -- vunnit en guldmedalj på en teknologimässa i Västtyskland.


Wu Jikang visar Kinas första superdator "757" som utvecklats
av hans institut, ICT.

Ett exempel på de nya vindarna är ICT. 1984 började detta institut, som tillhör den kinesiska vetenskapsakademien (CAS), arbeta efter kommersiella riktlinjer. Resultatet har inte låtit vänta på sig. ICT sålde 1985 informationsteknik för 3 miljoner yuan (1 yuan = 1,70 kr). Försäljningen sexdubblades året därpå och 1987 sålde man för 71,4 miljoner yuan. Bakom framgången låg en bra produkt som låg rätt i tiden. Kina importerade i mitten av 80-talet hundratusentals persondatorer, vilket skapade ett behov av produkter som hjälper folk att använda datorerna. Knäckfrågan var att få datorerna att "tala" kinesiska, eftersom bara en bråkdel av de kinesiska användarna behärskade främmande språk. ICT tog fram ett särskilt kretskort, som lär persondatorer kinesiska. Idag säljer man ettusen "LX Chinese Card" i månaden.

Men Kinas kanske mest framgångsrika dataföretag är Stone Group, som vi nämnde inledningsvis. Wan Runnan och ett gäng forskare på CAS hoppade av sina trygga jobb för att starta eget. I bakfickan hade de ett lån på 20 000 yuan från en lokal myndighet.

Stone Group började precis som förebilden IBM med något helt annat än datorer. Man gick samman med den japanska elektronikkoncernen Mitsui och tog fram en billig printer (datorskrivare) som även kunde klara kinesiska tecken. Mitsui stod för maskinen och Stone levererade de datorprogram som anpassade maskinen till det kinesiska språket. Det gick mycket bra och Stone och sommaren 1987 startade Mitsui och Stone ett joint-venture. Stones mest kända produkt är en elektronisk skrivmaskin som klarar både kinesiska och engelska. Med 20 000 sålda exemplar per år håller Stone 80 procent av den kinesiska marknaden.

Stone Group består idag av en moderkoncern med 20 specialiserade dotterbolag, fyra joint-ventures med utländska företag och tre med inhemska företag. Totalt arbetar 2 000 anställda för koncernen, varav hälften i Beijing.

I februari 1988 tog Stone Group över ledningen för Yunnans största elektronikföretag, Yunnans Elektronikfabrik (YEF) i Kunming. Provinsens myndigheter ville, enligt Stones PR-chef Li Yichuan, dra nytta av deras managementmetoder. Stone får i gengäld 40 procent av den vinst YEF gör utöver planen.
-Produktionen har fördubblats sedan vi tog över, säger Li Yichuan. Förut drevs företaget efter den statliga planen och inte efter marknadens behov. Man hade en "risskålen av järn" (dvs lika lön oavsett arbetsinsats). Men det går ju inte att uträtta någonting om personalen inte sköter sig.
-Ett icke-statsägt företag som Stone är mer vitalt, säger han.

Kärnan i koncernen är Stone Group Limited, som idag har 1 000 anställda, jämfört med 64 vid starten. Omsättningen var 317 miljoner yuan 1987 och 700 miljoner 1988, en ökning med 221 procent!

Stone Group Ltd är ett aktiebolag. Moderföretaget äger aktier för 15 miljoner yuan, men man har också sålt aktier till allmänheten.
-Det var jobbigt och komplicerat, säger Li Yichuan. Normalt borde det finnas en aktiebörs för detta, men nu tvingades vi gå via Bank of China.

Varför valde ni att sälja aktier?
-Vi siktar mot världsmarknaden och vill dra till oss investeringar. Övervakningen från allmänheten leder till bättre företagsledning. Ägandeförhållandena blir också klarare.
Vem äger egentligen företaget?
-Det är ett problem. Formellt kallas det icke-statligt kollektivt ägande. Stone ägs av de anställda.
Vi försöker lösa detta genom aktier, men det är en känslig fråga.
Vem styr företaget? Är det den verkställande direktören eller partichefen?
-Den verkställande direktören är chef för partikommittén, säger Li Yichuan. Vi har ännu inga fackföreningar. Det behövs inte eftersom vi har harmoniska relationer inom företaget.

En bidragande orsak är säkert att lönerna är ungefär dubbelt så höga som normalt. (Löner i statliga företag och institutioner är 120-400 yuan per månad.)

Det som mer än något annat skiljer Stone Group från andra företag i Kina är företagskulturen. Det slås också fast med emfas i den färgsprakande årsrapporten:
-Stones överlägsenhet ligger i dess oberoende policy och alerta ledning, som vägleds av marknadens trender och behov. Resurserna satsas där de gör störst ekonomisk nytta och vår personal sysselsätts där deras talanger kan utnyttjas maximalt.
-Statsföretag har få eller inga av dessa egenskaper, fortsätter årsrapporten.

Stones skapare och vd, Wan Runnan, är en kinesisk entreprenör. Med sina 30 000 yuan (50 000 kr) om året skulle man kanske till och med kunna säga kapitalistisk entreprenör, men sånt säger man inte i Kina, inte än i varje fall.
-Wan Runnan har studerat datavetenskap i USA och Japan. Han är 43 år och kommer från en liten stad i Jiangsuprovinsen sydost om Beijing. Efter examen från Qinghuauniversitetet 1970 anställdes han vid Vetenskapsakademiens centrum för datavetenskap.
-Stone Group har tre fördelar, säger Wan Runnan när jag frågar honom om hemligheten med företagets framgång.
-För det första har vi ersatt "risskålen av järn" med en "risskål av lera". Alla i mitt företag måste arbeta hårt för att få en bra lön.
-Vi lägger stor vikt vid marknadsekonomin. Det är fortfarande en kontroversiell sak i Kina om vi ska ha marknads- eller planekomomi. Stones framgång är en framgång för marknadsekonomin. Stones väg är utvägen för Kinas ekonomi!
-För det tredje har vi stor respekt för människor med talang. Vi har många sådana i Kina, men de hålls tillbaka av det gamla systemet som gjorde dem lata och fördummade. Hos oss däremot är de smarta och hårt arbetande.
Eller som det sägs i årsrapporten under rubriken "Nyckeln till framgång":
-På Stone finns det bara ett fel vi inte kan acceptera och det är att undertrycka personalens talanger.

Stone Group kallas ibland Kinas IBM. Är det förebilden?
-IBM är mycket framgångsrikt, i synnerhet när det gäller datorer, säger han. För min egen del så deltog jag i ett IBM-seminarium innan jag startade det här företaget. Jag blev djupt imponerad av IBMs produkter och metoder för företagsledning. Men vi har särskilda villkor i Kina och bör inte kopiera dem. Vi måste tänka själva.

Med sådana företag kan Beijings Silicon Valley bli mer än en dröm.
-Moderniseringen av idéerna är viktigare än de fyra moderniseringarna, säger Wan Runnan.

Hans Sandberg
Författaren och Wu Jikang på ICT i maj 1985.