Te, haschisch och en arabisk registreringsskylt (1974)

Vi lämnar Afghanistsan.
Foto: Hans Sandberg, 1974.

2014

Jag söker efter namnet på gränsövergången mellan Afghanistan och Pakistan. Jag minns att våra bussar rullade in på en dammig tullstation och parkerade en bit från den administrativa byggnaden. Jag tror inte att det fanns några andra fordon där. Efter att ha googlat ett tag hittar jag Torkham, som 2014 ser väldigt annorlunda ut än när vi anlände 1974. Den en gång så sömniga tullstationen är nu full av beväpnade soldater. Google visar bilder på långa köer av lastbilar och bilar samt många människor som väntar. Inga kameler eller getter, men brinnande eller utbrända lastbilar, explosioner, döda soldater. Jag hittar också nyhetsrapporter om krig och attacker, senast en talibanattack mot en NATO-konvoj vid Torkham 19 juni 2014. Den förstörde 37 lastbilar som transporterade bränsle och förnödenheter.

Vi anlände sent på eftermiddagen den 4 oktober 2014 och fick veta att vi inte kunde fortsätta samma dag. Det var bara att vänta till morgonen eftersom det var för farligt att korsa Khyberpasset på natten. Det fanns banditer och rånare och en av byarna längs vägen kallades för "tjuvarnas håla".

Elisabeth och jag var dödströtta och somnade tidigt i vår buss. När vi vaknade nästa morgon fick vi höra av de andra att tullchefen hade bjudit in alla till en fest i tullhuset där de dansade och bjöds på hasch och te.

 

Nästa morgon åkte en kille som reste med den andra bussen fast när han försökte stjäla en arabisk registreringsskylt från ett vrak bakom tullhuset. Vi fick höra att han normalt sett borde hamna i fängelse i Kabul, men tulltjänstemannen var en vänlig man och lät oss fortsätta sedan var och en av oss hade bett om ursäkt för vår medresenärs beteende.

"Jag ser att ni är trevliga människor och kommer att låta det passera, men var försiktiga i framtiden", sa tulltjänstemannen.

Vi skakade alla hand med honom och två andra tjänstemän. Sedan följde han oss ut och vinkade av oss.

Senare samma dag börjar vi nedfärden längs en väg som slingrar sig fram genom hårnålskurvor och tunnlar. Bakom oss ser vi de mäktiga bergens silhuetter i månskenet. Landskapet blir mer och mer grönt. Vi närmar oss Pakistan och möts av odlade fält och långa sträckor där vägen kantas av träd. 

I Pakistan möts vi av grönska och vatten. 
Foto: Hans Sandberg, 1974.

Fotnot: Det finns ungefär 40 språk i Afghanistan, med Dari och Pashto som de största. Båda använder det arabiska alfabetet.