Krisen är löst, åtminstone för tillfället. Först var det min vän
Per Åhlström som lyckades komma över ett kilo Västerbottensost på en julmarknad i Philadelphia. Och han hade det goda hjärtat att sälja hälften till mig. Lisa postade den goda (!) nyheten på Facebook och hennes systedöttrar jublade så gott det nu går på Facebook. Men det räcker inte, sa Lisa och uppmanade mig att ringa importören Lars i Chicago för att se om det går att få köpa ett helt hjul - det borde inte vara svårt att sälja det vi inte behöver. Men så damp stimulanspaketet från Sverige ned i brevlådan. Det var Alex som hämtade posten den dagen och han ringde upp mamma med en gång och förklarade glatt att det kommit ett stort paket med Västerbottensost från Sverige.
|
Ett välkommet stimulanspaket. |
Vi undrade om det var någon av våra vänner hemma som tyckt synd om oss ostlösa stackare, men det visade sig att osten kom från
Ostens Hus i Burträsk. Vi hade hittat en webbsajt som sålde Västerbottensost för ett par veckor sedan, men den var i Sverige och beställningsformuläret hade inga fält för land och det gick inte att betala med kreditkort. Jag fyllde i så mycket det gick och lämnade ett meddelande om att vi bodde i USA, men väntade mig inget mer från den kanten.
Men på Ostens Hus i Ostriket satt
Sture Andersson och fick snabbt iväg ett paket och en räkning. Summan av kardemumman blev att vi fick en vacker cirkelrund Västerbottensost (1 kilo) och det till ett pris som (inklusive frakt) vart lägre än vi skulle fått betala här i USA.
Kom sen och säg att stimulanspaket inte fungerar!