Apotekaren som blev framtidsjägare

(Publicerad i BioteknikVärlden våren 2002). 

Att säga att Anders P. Wiklund har en lång erfarenhet av amerikansk bioteknik är en underdrift. Han var 1976 med om att fästa Genentech på Kabi Vitrums karta och spenderade andra hälften av 80-talet i USA:s bioteknikcentrum - San Franciscos ”Bay Area.” 1990-93 var han vd för Kabi Pharmacias amerikanska dotter. Idag är han rådgivare och styrelsemedlem i flera unga bioteknikföretag.

(NEW YORK) Från början hade han tänkt bli jägmästare. Det var på den tiden ett logiskt val för en ung man i Älvsbyn, men den saken ändrades en sommardag 1960 när Börje Jalar som var Astras första vd kom förbi Wiklunds Verkstäder för att hälsa på Anders pappa. Han pratade så engagerande om sitt arbete som apotekare att Anders beslöt att lägga om kursen.
-Jag sa att jag ska bli apotekare och bli chef för ett dotterbolag utanför Sverige, säger han 40 år senare i sitt kontor på Biacore, ett bioteknikföretag i New Jersey som Pharmacia knoppade av 1996.


Anders började på Farmaceutiska Institutet i Stockholm 1962 och fortsatte sedan med företagsekonomi vid Stockholms Universitet. 1967 började han på Kabi som 1973 sände honom till England som chef för sitt dotterbolag där. De hade köpt loss en del av sina produkter från sina engelska distributörer och Anders fick uppdraget att bygga ut säljorganisationen. Försäljningen sexdubblades och antalet anställda mer än tredubblades. Det engelska dotterbolaget tog namnet Kabi Vitrum och så gjorde också moderbolaget. 1976 kallades Anders hem för att försöka upprepa sin framgång i internationell skala.

Det ledde honom 1984 till San Franciscos ”Bay Area” dit Kabi Vitrum hade flyttat sin amerikanska verksamhet (som man tagit över efter att ha köpt ut Cutter ur det samägda företaget Cutter-Vitrum.) Bay Area-området – som även inkluderar Silicon Valley - är ett av USA:s ledande bioteknik-kluster vid sidan om San Diego i södra Californien och korridoren Boston-Washington, D.C., där även New Jersey ingår med sina många läkemedelsjättar.

När Kabi Vitrum 1990 slogs samman med Pharmacia blev Anders vd för det nya företaget Kabi Pharmacia i Piscataway i New Jersey. Men efter samgåendet med Upjohn 1995 hoppade han av och startade Wiklund International, som beskriver som en rådgivningsfirma snarare än ett konsultbolag.

Det var ett telefonsamtal till London-kontoret 1975 som fick honom intresserad av bioteknik, även om man då inte använde den termen. Samtalet kom från Orrie Friedman en läkare som startat företaget Collaborative Research i Boston.
-Ni tillverkar ju mänskligt tillväxthormon, men det finns ett nytt sätt att göra det, en slags jäsningsprocess, sa Orrie Friedman. Anders tyckte att det lät intressant och stämde träff för att titta på en teknik som man senare skulle kalla rekombinant DNA.
-Forskningsgubbarna i Stockholm var ganska tveksamma, men forskningschefen Hans Sievertson och jag åkte över till USA sommaren 1976 för att se vad det var för någonting. Under hösten och vintern identifierade vi Genentech som det företag vi borde jobba med, vilket ledde till Genentechs första samarbetsavtal, säger han.

Att Genentech grundats av svenskamerikanen Bob Swanson skadade förstås inte de inledande kontakterna. Det var Bertil Åberg som skötte förhandlingarna och han arrangerade vid ett tillfälle ett besök hos familjehemmet i Blekinge
-Men det var inte av sentimentala skäl Bob gjorde affären. Han var en driven affärsman, säger Anders Wiklund.

Affären med Genentech skulle öppna många dörrar till den gryende amerikanska biotekniksektorn eftersom många av de som jobbade på Genentech senare dök upp på ledande jobb i andra bioteknikföretag.
-Kontaktnätet fördjupades och breddades efter flytten till Bay Area. Jag lärde känna företagsledningarna, riskkapitalföretagen, headhunters och juristfirmor inom bioteknikområdet, säger han.

Närheten till Silicon Valleys chips- och dataföretag var inte bara geografisk.
-De liknade varandra väldigt mycket. Tempot var hårt och vi hade en rik tillgång på teknologiskt kunnande. Många duktiga chefer kom dessutom in från läkemedelsindustrin. De behövdes för att sköta registreringar, kliniska prövningar, samt för att förbereda försäljningen och marknadsföringen.

När kände du dig säker på att detta var ”it?”
-Det stod klart under mitten på 80-talet att detta skulle bli något oerhört intressant.

Hur ser du på skillnaderna mellan bioteknik i Sverige och USA?
-Jag tror att Kabi Vitrum var bäst i Europa under ett par år i slutet på 70-talet och början på 80-talet. De skapade en fantastisk kompetens som fortfarande är till mycket stor glädje för de mindre företag vi har idag. I början saknade vi riskkapital i Sverige, men nu har vi riskkapitalfonder som HealthCap.

Pharmacias successiva nedtrappning av verksamheten i Sverige frigjorde också många duktiga människor inom forskning, klinisk prövning och management. Dessutom var man inom företag som Kabi Vitrum vana vid ett delegerat ansvar för driften och lönsamheten, vilket gjorde att det fanns folk med entreprenöranda.
-Sverige har ett oerhört bra klimat för entreprenörbaserade biotekbolag, men det finns fortfarande problem med kompensation och optioner, något man löst väldigt bra här i USA, säger han.

Det växande internationella intresset för svenska bioteknikföretag från både riskkapitaliser och mäklare är uppmuntrande, särskilt som den kliniska prövningen kan kosta miljardbelopp i kronor räknat.
-Risken är bara att man sprider resureserna för tunt; att man bedriver regionalpolitik med resurserna. Man bör istället skapa ett par starka kluster, i områden som t ex Uppsala-Södertäljekorridåren. Jag tror inte man ska räkna med att Linköping, Lund-Malmö, Göteborg och Umeå alla ska bli lika framgångsrika.

Faran med att sprida ut investeringarna gäller inte bara ur investerarnas perspektiv, utan också för personalen och entreprenörerna. Det är viktigt att ha någonstans att gå om ens projekt misslyckas, eller om man förlorar jobbet. Det är svårt om det bara finns ett par företag på orten. En ort med gått om företag och talanger erbjuder rikare möjligheter både för företagen och talangerna. Branschen berikas när folk flyttar från företag till företag. Det har varit en viktig förklaring till Silicon Valleys magik.

Det talas ibland om att vi i Sverige har ett plus, eftersom våra forskare äger sina patent, medan de i USA ägs av de universitet där de forskar.
-Svenska uppfinnare och patentinnehavare har en fördel i att kunna bilda ett bolag runt sitt patent, medan de amerikanska universitetetsforskarna får licensera rätten att kommersialisera sina uppfinningar, säger han.

En svensk uppfinnare kan teoretiskt sätt behålla större delen av sitt bolag, men hur motiverar man resten av personalen? Det är här optionerna spelat en så stor roll i USA, eftersom de gett ägarna en chans att sprida ägandet och mobilisera personalen. Bristen på ett bra optionsklimat är enligt Anders ett problem för svensk bioteknik.

Men allt är inte pengar.
-Det är en fantastisk stimulans att veta att någon vill investera i ditt projekt så att du kan genomföra ditt livs dröm. Det är fantastiskt att få tillverka ett läkemedel som kan hjälpa människor. Många av dem jag kommit i kontakt med drivs av ambitionen att hjälpa andra. Om man jobbar mycket med sjuka och ser en chans att hjälpa en medmänniska, så ger det en ökad mening åt det man gör. Det är inte samma sak som att ta fram ett nytt tuggummi.

Finns det en risk för en ny bubbla och att svenska företag drömmer om att bli uppköpta på samma sätt som skedde med en del företag under IT-bubblan?
-Det är bra att de stora internationella venture-firmorna kommer in i Sverige och att svenska företag täcks av de stora investeringsbankernas analytiker. Det kanske visar sig att ett svenskt bolag bara värderas till en fjärdedel av ett amerikanskt som gör något liknande, men jag tror inte att företagsledningar sitter och väntar på att bli uppköpta.
-Man ska komma ihåg att detta är en högriskbransch. När jag investerar i bioteknik gör jag det i många bolag, för det är väldigt svårt att veta vem som ska bli vinnare om 4-5 år. Branschen har haft en fantastiskt fin tillväxt och skapat stora aktievärden, men det är svårt att veta vem som ska bli den stora vinnaren.
Amgens köp nyligen av Immunex är enligt Anders ett tecken på en konsolidering inom branschen. Investerarna har blivit tuffare och mer resultatinriktade.
-De vill se produkter, antingen på marknaden, eller är på väg in. Det var därför ImClone fick en så hög värdering, säger han om ett högtflygande bioteknikföretag vars värde kollapsade när de fick problem med FDA:s godkännande av en ny tung produkt. Det som nyss såg ut som en produkt runt hörnet framstod plötsligt som en fjärran hägring.

Vad tror du om Sverige och stamceller?
-Sverige och England har till skillnad mot USA ingen restriktion mot att skapa nya linjer och det skapar en affärsmöjlighet för de svenska företagen. Om de kan bygga vidare på den kompetens som finns och utveckla nya stamcell-linjer med altmer intressanta egenskaper så bör de kunna få resurser även från USA. Det går ju inte att investera NIH-pengar (federala pengar för hälsovårdsforskning) där, säger han men påminner om att vi befinner oss i ett tidigt stadium.
-Det behövs mycket mer forskning på universiteten och inom bioteknikföretagen. Det kan ta tio-femton år innan teknologin blir riktigt kommersialiserad. Riskkapitalet satsar ofta så tidigt, men det är klart att de hellre ser att staten kommer in, så att de kan gå in senare och tjäna ännu mer pengar. ”Venture capital” är egentligen inget riskkapital. De är väldigt försiktiga och vill helst eliminera all risk, säger grabben från Älvsbyn som blev framtidsjägare istället för jägmästare.

Hans Sandberg