Xbox: Microsoft spelar högt

(Publicerad i Dagens IT och finska Mikro PC). 


Xbox:en såsom den såg ut sommaren 2000.

På den stora teven fladdrar 1024 utsökt vackra fjärilar, som alla ”målas” upp individuellt med nära nog perfekt realism där alla t o m kastar individuella skuggor på marken. Det är en demo av Microsofts första spelsystem: Xbox. Man häpnar och blir nästan andaktsfull när Drew Angeloff, en av dess skapare, berättar att den prototyp han leker med, har en åttondel av kapaciteten hos den färdiga maskinen.

Microsoft har länge försökt övertyga världen om att Windows är den suveräna spelplattformen, men som varje tioåring vet är Windows ingen match för Nintendo64, Dreamcast eller PlayStation. Xboxen kan därför ses som ett erkännande av att tioåringarna hade rätt, men den är också en formidabel utmaning mot Nintendo, Sega och Sony.

När Sony i våras lanserade sin nya PlayStation 2 häpnade världen över denna veritabla superdator till spelmaskin. Nu kommer Microsoft med en apparat som kan bli än vassare, åtminstone om man får tro juryn hos den stora mässan för elektroniska spel, E3, som nyligen utsåg Xboxen till bästa videospelsystem (Best Peripheral/Hardware, Console.)

Scenen med fjärilarna skulle kunna ha hämtats ur en film från Pixar Studios, eller en Disney-film, men detta är inte en film med en enda animerad sekvens och det är inte heller ett dataspel som Myst där man rör sig genom en relativt platt och statisk värld, utan en miljö som oupphörligen förändras och måste ”målas” om i tre dimensioner. Ljus, skuggor, färger, perspektiv, figurer, föremål, alt måste hela tiden skapas på nytt utifrån vad vi som spelare tar oss för. Och allt måste stämma in i minsta detalj. Hittills har den grafiska realismen fått vika för händelsernas logik, vilket resulterat i den relativt grova grafiken hos actionspelen. Men de nya spelmaskinerna från Sony, Sega och nu också Microsoft försöker rätta till den saken. Microsoft är nykomlingen och satsar på att överväldiga sina rivaler med rå processorkraft och verktyg som ska göra det relativt enkelt att föra över många Windowsspel till spelmaskinernas värld.
-Xboxen har mycket mer minneskapacitet för (objektens) textur än någon annan spelmaskin, säger Drew Angeloff, syftande på de ”skinn” av färg och mönster som man klär på spelens tredimensionella varelser, föremål och miljöer. Tack vare allt detta minne kan vi tillåta oss en väldigt hög grad av realism i hur t ex vatten avbildas.
-Den slutliga Xboxen kommer att kunna göra 125 miljoner polygoner per sekund, säger han och påpekar att den också har mycket hög kvalitet på ljudet.
X-boxen kan t o m variera musiken på egen hand allteftersom scenen på bilden förändras.
-Det är det interaktiva ljudet som skapar den emotionella reaktionen hos spelaren, medan de vanliga wave-filerna hos många spel bara upprepar samma ljud och blir tråkiga efter en stund. Vi vill att intensiteten hos musiken ska öka när en karaktär till exempel springer över ett fält mot en fiende, säger Drew Angeloff.
-Bra audio är ett sätt för oss att skilja oss från mängden. Vårt audiochip är klart bättre än de andra spelsystemens och vi har dessutom överlägsna verktyg – DirectMusic och DirectSound som ingår i DirectX - för att snabbt skapa musik.


Drew Angeloff, en av Xbox:ens skapare.

En av de svåraste sakerna att återge realistiskt när man skapar animerade karaktärer är hår, varför vi frågade Drew Angeloff om Xboxen klarar detta.
-Tro mig eller inte, men jag hoppas snart kunna demonstrera program med pälsar som återges i realtid och kanske även hår. Vi jobbar på en demo och jag hoppas vi har något att visa inom ett par månader, svarade han.

När det slutligen gäller Xboxens originella form, säger Drew Angeloff att det inte är avgjort om den ska se ut så. Det är en sak som fortfarande diskuteras. En sak är emellertid klar och det är att den kommer att bli en fjärdedel så stor när den tillverkas.

Hans Sandberg

Xbox tekniska data:
Intel Pentium III processor med Streaming SIMD Extensions (733 MHz)
Specialtillverkad 3-D NVIDIA graphikprocessor
64 MB RAM (unified memory architecture)
Specialtillverkad 3-D audioprocessor
8 GB hårddisk
4X DVD spelare som också kan visa DVD-filmer
Fyra utgångar för spel controllers
Expansionsport
100 MBps Ethernet för anslutning till LAN eller bredbandsanslutning till Internet

Prestanda
300 miljoner mikropolygoner/partiklar per sekund
150 miljoner transformede och upplysta polygoner per sekund
100+ miljoner polygoner per sekund “sustained performance” (t ex för att visa skuggor och texturer)
4 texturer samtidigt
Anti-aliasing över hela skärmen
1920x1080 maximum upplösning, dvs tillräckligt för högskärpeteve (HDTV)
HDTV-stöd

Speciella ljudegenskaper
64 audiokanaler
3-D audio
Midi/DLS2
AC3 kodad audio för spel

Rätt databit till rätt apparat i rätt ögonblick

(Publicerad i finska Mikro PC)

Information pumpas ut i allt fler kanaler och når oss på bildskärmar, webbteve-apparater, handdatorer och waptelefoner, men vad gör vi om vi inte ständigt vill bombarderas av information? Hur ser man till att vi får rätt information till rätt apparat vid rätt tillfälle? Microsofts forskare arbetar på en ”notification manager” som en del i företagets nya ”dot-net”-strategi.

-Det finns alltid information som vill fram till mig, via våra mobiltelefoner, personsökare, datorer och så vidare. Hur ska man avgöra vilka som är de viktigaste? Det är därför vi talar om ett ”Attention User Interface” (AUI, dvs ett gränssnitt för användarens uppmärksamhet,) säger Kevin Shofield, gruppchef vid Microsoft Research.

Microsofts forskare tacklar under ledning av Eric Horvitz detta problem med hjälp av avancerade statistiska modeller baserade på 1700-talsprästen och matematikern Thomas Bayes sannolikhetsteorem.
-Vi måste börja tänka på hur man prioriterar information. Vi jobbar redan på system som kan klassificera och sortera information, vilket är en förutsättning för att man ska kunna veta hur man ska reagera på den. På så sätt kan vi hantera den resurs som idag är den mest kritiska, vår uppmärksamhet och tid, säger han.
-Låt oss anta att jag får ett ebrev från Bill Gates där han säger ”Kevin, jag vill ha den här rapporten inom en timma, annars får du sparken!” Den informationen har ett mycket högt värde för mig just nu, men den är värdelös om 60 minuter. Jag skulle därför vilja ha den informationen med en gång oavsett hur den kommer till mig.
-Om vårt system kunde fås att förstå ett ebrev, skulle det kunna resonera om vad det skulle göra med det. Om det kan förstå skillnaden mellan mig vid mitt skrivbord, i korridoren, i ett möte, på toaletten, så kan det börja göra intressanta saker.

Idealt skulle ett sådant system för ”notification management” kunna avgöra värdet av en informationsbit i ett visst läge, liksom avgöra hur lämpliga olika kommunikationsformer är. En personsökare klarar t ex bara en liten textmängd.
-Om jag sitter i ett möte med Steve Ballmer vill jag kanske inte att min personsökare piper, såvida det inte kommer från Bill Gates. Vi försöker bygga en modell för hur man ska förstå olika meddelanden och hantera dem utifrån hur mycket de är värda.

Systemet – som kan bli en av Microsofts nya och smarta ”dot-net” tjänster - skulle kunna använda datorns mikrofon för att utifrån ljudnivån avgöra om det pågår en konversation, om det är två röster och personen kanske pratar i telefon, eller om det är flera röster och det troligen handlar om ett möte.
-Man kan bygga en modell som använder en sådan audiokonsultation för att klassificera olika ljud. Den kan också titta på din kalender som säger att du är i ett möte i ett annat rum, liksom jämföra med normala mönster, som att det är elva på kvällen och du därför inte är på kontoret utan hemma. Alla sådana indikatorer kan sättas samman i en modell, som t ex drar slutsatsen att du inte är på ditt rum, utan gör en föredragning i ett rum i närheten och därför kan dra slutsatsen att du inte nu kan ta del av ett visst meddelande. Beroende på informationens värde kan det besluta om hur informationen ska levereras, säger Kevin Shofield och tillägger att Microsoft har prototyper till ett sådant system.

En sådan ”notification manager” kommer troligen att köras på en central server med till information om vår situation, så att det kan styra meddelandetrafiken till de av våra apparater som det bedömer som lämpligast.
-Det finns helt klart frågor om privatlivets helgd här, men man kan bygga in dem i systemet, så att vi kan välja hur mycket av vår privatsfär vi är villiga att ge upp. Du kanske inte vill att systemet ska lyssna på dig i ditt kontor, det är ditt val helt och hållet, för vi tycker att frågan om den personliga integriteten är viktig.

Hans Sandberg

Microsofts nya sköna hem

(Dagens IT hösten 2000).



Microsoft finns snart i var mans hem som styrsystem för våra hemdatorer, som nyttoprogram typ Office och det är inte otänkbart att vår mus, tangentbord och joystick kommer från jätten i Redmond. Men detta är bara början, för Bill Gates har knappt fått in foten i dörren, jämfört med det han vill göra med våra hem. Frilansjournalisten Hans Sandberg reste till Redmond för att ta en titt på framtidens hem a la Microsoft.

Det första som möter oss när vi knackar på hos framtiden är en stor grå bildskärm på vilken det står:

16100
159 N.E. Ave
Welcome to the Microsoft Home
Ring Doorbell Leave Message

Om vi ”ringer på” genom att peka på skärmen, tar den digitala dörrvakten kontakt med husets webbserver, som i sin tar meddelar värdfolket att det är någon vid dörren. De kan då säga till systemet att att släppa in oss, varvid dörren automatiskt öppnas. Om ingen är hemma kan vi prata in ett meddelande som filmas av en webbkamera i väggen.

Skulle det nu vara vårt eget hem behövs inget fumlande med nycklarna, för det är bara att låta näthinnescannern (Sensar Iris Scanner) identifiera oss och sedan öppna dörren. Väl inne i tamburen möts vi av en liten platta i ögonhöjd som har en bildskärm stor som en kortlek. På den kan vi kolla om vi har några meddelanden som väntar, vare sig de kommit via telefon, fax eller epost. Alla rum har liknande kontrollpaneler, som enligt vad Mikael Sandberg (ja, han är svensk, men nej, vi är inte släkt) helt enkelt är en strippad Pocket PC ansluten till hemnätet. Genom att använda Pocket PC som klienter till hemmets centrala server får man förstås en stor flexibilitet, men det är å andra sidan inga billiga apparater (de kostar ca 500 dollar styck i handeln.)
Det slog mig i efterhand att det måste vara ganska svårt för barn och andra korta personer att använda ögonhöjdspaneler, men om man å andra sidan flyttar ner dem blir de en pina för oss som är långa. Kanske en uppgift för ett röstsystem.

Eftersom huset vet att dess herre eller härskarinna är hemma, anpassar det miljön för oss. Lampor tänds, jalusier dras för och vår musik börjar spelas i högtalarna. Detta är en av de finesser man lånat från Bills eget hem vid sjötomten i Medina (det är förstås Bills & Melindas hem, men frågan är om det inte är Bill som stått för den tekniska designen.) Han beskrev redan i sin bok ”The Way Ahead” från 1995 hur han tänkte sig ett hem där gäster kunde förses med ett slags digitala knappnålar som talade om för varje rum vem som vistades i det, vilken smak personen hade.

Vid vårt besök justerade hemmet lamporna, jalusierna och musiken. Ett element i Bill Gates vision saknades dock och det var de stora plasmaskärmar på väggarna där våra favoritmålningar visas. Och det är kanske lika gott det, eftersom en 42 tums väggteve kostar hundra tusen kr eller så.

Familjerummet, som i USA mer eller mindre ersatt finrummet, är på god väg att bli hemmets informations- och underhållningsportal. I Microsofts familjerum fanns en stor 42-tums TV av LCD-typ (Pioneer Plasma Display) mitt i bokhyllan och den var smart nog att själv kan ta kontakt med stereoanläggningen, DVD-spelaren och Internet, varför vi kunde använda samma fjärrkontroll och menyer på skärmen för att välja både video, CD och surfa på nätet eller läsa eposten.

Väggpanelerna passar som sagt inte alla, varför det är bra att Microsoft också prövar röstsystem och videosystem som kan tolka våra gester. Vår guide John Gallagher satte på sig en liten dosa med mikrofon och demonstrerade hur man kan styra hemmet med röstkommandon som ”öppna jalusierna,” ”stäng av teven.” Enda kruxet med detta är att det inte är så lätt för datorn att avgöra om det folk säger är kommandon, eller inte. Man måste därför tilltala huset med ett namn, i detta fall MC.
”MC, släck ljuset!”

Rummens videokameror kan förstås också användas för övervakning, liksom för att avgöra vem som är i rummet, så att det kan anpassa miljön för honom eller henne.

TV:n är, trots allt skäll den får utstå, hemmets främsta central för både underhållning och information (tro inte på dem som säger att Internet tagit över som nyhetsmedia, det är än så länge nys!)

Det är därför Microsoft satsat miljarder på att få in en fot i TV-världen, först med köpet av WebTV och sedan med en rad allianser för att få in Microsofts TV-plattform i så många digitala kabelboxar som möjligt. Här är de för övrigt inne på samma spår som Sony, vilka talar om den digitala TV:n som ett hemmets kontrollcenter.

Microsofts senaste produkt på detta område heter UltimateTV och är en kombination av WebTV:n och produkter som TiVo och Replay TV. Den som har en TV försedd med tjänsten UltimateTV kan ta emot digital satellitteve och spela in ett program samtidigt som man tittar på ett annat. Det går också att pausa en direktsändning upp till en halvtimma och sedan fortsätta titta som om ingenting hänt (fast man tittar då förstås på TV-sändningar som spelas upp från hårddisken.)

Microsofts olika TV-utspel framstod tidigare som ganska patetiska i jämförelse med TV-industrins och elektronikbranschens utlovade digitala och interaktiva högskärpeteve (HDTV,) men av den saken verkar det mest bli pannkaka vilket gör Bill Gates modell desto mer attraktiv.

Från familje/vardagsrummet fortsätter vi in till Microsofts kök som har en ganska fantasilös köks-PC med ett tangentbord i en särskild låda. ”Det måste ha varit en man som tänkt ihop det här,” tänkte jag i mitt stilla sinne, för jag har svårt att se hur denna arbetsstation ska överleva julbaket! Det finns redan ett antal prototyper till kökdsdatorer med pekskärmar som har det gemensamt att de är små, enkla och inte är i vägen.

Vid sidan om köks-PC:n fanns en liten fyndig pryl i form av en steckkodsscanner för hemmabruk. Om man behöver mer av en vara kan man helt enkelt dra scannern förbi dess streckkod och skicka en beställning till HomeGrocer.com, som sköter hemleveranserna i Seattle.


Microsofts digitala barnkammare.

Barnkammaren har datorer, Intel-mikroskop, styrpinnar, Microsofts stora gula styrkula för de riktigt små, bilrattar för de lite äldre barnen, men märkligt nog vare sig Sega, Nintendo eller PlayStation, varför man undrar vilken planet designern kommer ifrån. (Kanske väntar de på Microsofts eget videospelsystem - X-box - som kommer 2001!)

I sovrummet hittar vi en webbtelefon och en av företaget Ceivas digitala fotoramar som kan uppdateras med foton från Internet, men det var klokt nog ganska fritt från digitala prylar. Klokt, men lite trist som demo-rum....
-Vi ska göra om det till ett tonårsrum. Det blir roligare, säger John Gallagher.

Så ser Microsofts framtidshem ut i stora drag. Det är inte så mycket märkvärdigare än det hem Time-Warner inredde för sitt misslyckade Full Service Network i Orlando 1994 och andra liknande hem som visats på mässor och utställningar. Men det är Microsofts version och det gör förstås att man lyssnar lite extra noga. För om det är något Microsoft är duktiga på, så är det att komma in och göra sig hemmastadda när de väl fått en fot i dörren.


Steven Guggenheimer.

Varför pratar de om framtidens hem idag? Steven Guggenheimer, som är chef för Microsofts konsumentstrategier, säger helt enkelt att man gör det därför att det är möjligt. Det blir allt vanligare att apparater i hemmet kan kommunicera. Han nämner Sonys PlayStation II, en spelmaskin som också är en liten superdator vilken kan anslutas till Internet liksom hemdatornät. Telefoner och teveapparater börjar få programvara som gör att de kan prata med andra apparater. Vi närmar oss den dag då var och varannan elektroniska pryl, från brödrostar och kaffebryggare, till värme- och säkerhetssystem, kan länkas upp i ett hemnät.
Det är förstås långt kvar innan de gör det i genomsnittshemmet, men flera tunga industrier jobbar åt detta håll. Det är därför Sony tagit fram sitt operativsystem Aperios och det är det som ligger bakom Suns Jini-projekt, liksom IBM:s arbete på det de kallar ”pervasive computing,” dvs en värld full av smarta prylar. Microsoft å sin sida har drivit fram en standard kallad Universal Plug and Play (UPnP) och den stöds idag av över 200 företag.

Hemmet är också ett viktigt mål för nästa generations Windows, det sofistikerade nätverk av applikationer och tjänster som Microsoft vill bygga med den ”dot-net” strategi de introducerade i juni. Första steget är Microsoft Passport, som är ett slags virtuellt ID-kort som vi kan ta med oss i våra handdatorer, waptelefoner, bildatorer och ut på nätet.
-Teknologin gör oss schizofrena. Vi har olika addressböcker och kalendrar i olika apparater. Splittrad information leder till merarbete, säger Steven Guggenheimer och pekar på ”Passport” som en lösning.
Bortom denna enkla ID-tjänst, som gör det möjligt att samordna vår information på olika apparater och olika ställen, väntar mängder av andra tjänster som kan pumpas in i framtidens hem med hjälp av bredbandslänkar. Nog är det allt den gamla drömmen om Windows överallt som knackar på dörren, fast denna gång under ett nytt suffix: .net

Hans Sandberg