Mark Weiser, Xerox PARC: Datorn försvinner (1992)

(Publicerad i Datateknik mars 1992)

Med ubiquitous computing (UC) försöker Xerox berömda forskningscenter PARC vända upp och ned på vårt sätt att använda datorer. Mark Weiser, som är chef för PARCs datavetenskapliga labb, vill på en gång göra datorerna allestädes närvarande och anonyma.

I likhet med de flesta andra innovatörer är Mark Weiser missnöjd med Status Quo.
-Den gamla typen av datorer, de som sitter på ditt skrivbord förutsätter att du träder in i deras värld, säger han.
Det är datorn i centrum, istället för människan och hennes arbete. I extrema fall, som med system för "virtuell verklighet", måste man sätta på sig hjälm och handskar för att använda dem.

På PARC, som är granne med Stanforduniversitetet i Palo Alto i Californien, försöker man göra raka motsatsen!

Målet är en integrerad datormiljö, där datorerna finns överallt och alltid är tillgängliga. Istället för en dator på ditt skrivbord ska du ha dussintals, av olika storlek och med olika funktioner. Varje rum kan komma att rymma hundratals datorer. Vi ska inte behöva släpa datorn med oss när vi går från ett rum till ett annat, eftersom det bara är att plocka upp någon av datorerna i det andra rummet och fortsätta med vad man gjorde i det förra. Datorerna ska veta var de befinner sig och var du befinner dig och ständigt vara redo att betjäna dig. Härigenom skapas radikalt nya förutsättningar för samarbete och ökad produktivitet på morgondagens kontor.
Det är i korthet drömmen om en allestädes närvarande, men aldrig iögonenfallande databehandling.
Mot den bakgrunden är det kanske lättare att förstå varför Mark Weiser skrev i septembernumret av Scientific American, att "själva idén om en 'personlig' dator" är malplacerad.
-Den gamla stilens datavisionärer försöker radikalisera persondatorerna och göra dem än mer personliga, säger han till DataTeknik.
-Alan Kay talar om intim databehandling som nästa steg. Jag mår illa när jag hör det! Att bli intima med våra datorer är inte den rätta vägen. Vi vill få datorerna ur vägen! De ska vara en del av vårt liv, som papper, pennor och stolar, men vi vill inte bli intima med dem. Det är att driva det personliga och individualistiska till sin extrem, säger Mark Weiser och frågar spetsigt:
-Är du intim med din penna?
(Alan Kay var en av PARCs grundare och är idag en av de ledande forskarna inom Apple Computer. Han myntade begreppet "dynabook", vilket Apple populariserat med termen "kunskapsnavigator". )

Papper och penna är också tekniker, men vi har upphört att betrakta dem som sådana. Vi tar dem oreflekterat för givna, vilket för Weiser är ett tecken på hur djupt en teknik slagit rot i vårt samhälle.

-Ubiquitous computing är det första försöket att på djupet tillämpa det vi lärt oss om människan under de senaste tjugo åren, säger Mark Weiser.

-Det är ofta psykologiska insikter som driver fram förändringar inom dataområdet. Bildskärmar och datorgrafik är t ex svar på input från psykologer.

-Ubiquitous computing kunde bara inträffa på ett ställe som PARC, där du har datavetare och antropologer under samma tak. Jag kom på begreppet när jag funderade på hur vi skulle kunna svara på vad antropologerna sade till oss. De studerade hur folk använder teknologi och pratade om "situationer". De sa att vi missförstått teknologin; att vi förbisett de myriader av detaljer som finns i verkliga situationer, verkliga rum. Om relationer mellan människor i ett rum och om de kulturer de kommer ifrån, säger Mark Weiser.

Det ledde till en radikal omprövning av det sätt på vilket vi använder datorer. Mark Weiser och hans kollegor insåg att det inte skulle räcka med en omprövning av detaljer, som t ex den grafiska miljön (GUI).
-Eftersom en seriös modell för ubiquitous computing kräver att vi tar hänsyn till detaljerna, var vi tvungna att så fort som möjligt försöka bygga element av den och börja använda dem. Detta var inte en sak man kunde studera teoretiskt, utan den måste studeras praktiskt.
-Vi kom så småningom fram till några saker som antydde vart vi är på väg. Vi vet att det kanske inte är exakt de rätta sakerna, men de är tillräckligt olika de nuvarande datorerna för att hjälpa oss på vägen.

PARCs modell av UC ser vid första anblicken inte särskilt märkvärdig ut. Vi har ett stort elektroniskt ritbräde ("Liveboard"), som man kan rita på med en digital "tuschpenna". Vi har ett antal penndatorer ("Pads") och en mängd små digitala anteckningsblock i fickformat ("Tabs").

-Vi har skapat datorer av tre storlekar: några tum, en fot och en aln ("inch-, foot- and yardsize computers"), vilket vi ser som en naturlig skala, motsvarande den vi har på kontoret och i hemmet. (Om någon undrar var man finner en aln stor infomations-skärm i ett hem, så pekar Mark Weiser på kylskåpsdörren, som i USA är standard-anslagstavlan.)

Det som först får mig att höja ögonbrynen en smula är en specialtillämpning av den minsta biten i detta pussel; den "aktiva" ID-bricka som Mark Weiser bär på sitt bröst och som faktiskt är en dator med inbyggd infraröd sändare.
Denna smarta ID-bricka, som är framtagen i samarbete med forskare inom Olivetti, kommunicerar hela tiden med små antenner i taket på varje rum.

Smarta ID-brickor kan användas både för att kontrollera och betjäna människor. De kan ingå i ett system som selektivt öppnar dörrar; de kan användas för att styra telefonsamtal och elektronisk post till en person oavsett i vilket rum han befinner sig; de kan användas för att informera datorerna i ett rum om vem som är där.
De kan dessutom användas för att skapa automatiska dagböcker, genom att systemet löpande registrerar var du är (såvida du inte stoppar ID-brickan i en ficka varigenom dess infraröda signaler blockeras.) Systemet skapar en automatisk logg över var du varit och vilka andra som varit på samma ställe, en lista som kan bli ett värdefullt hjälpmedel för att komma ihåg saker och ting. (Mark Weiser är medveten om att många fruktar att detta ska inkräkta på privatlivets helgd -- "Storebror ser dig" --, men han tror att man kan undvika det genom sociala normer för hur systemet används och genom att låta individen själv kontrollera sådan privat information.)

De minsta datorerna i UC-systemet, låt oss kalla dem tabbar, är tänkta att fungera som ett mycket enkelt skrivredskap; ett elektroniskt kladdpapper. De kan kanske jämföras med enkla fickräknare. Mark Weiser tänker sig ett hundratal sådana tabbar i ett normalt kontorsrum.
Nästa steg i skalan är "Pads", dvs elektroniska anteckningsblock. (Jag avstår från att föreslå en försvenskning av detta begrepp!) De påminner mest om penndatorer, men fyller en annan funktion, vilket illustreras av det faktum att ett rum kan ha 10-20 "Pads". Liksom du i t ex Windows kan ha flera program öppnade på en gång kan du ha flera "Pads" aktiva på ditt skrivbord. Skillnaden är att hittillsvarande fönstermiljöer trängs på en och samma bildskärm, medan du PARC-modellen kan ha dem liggande bredvid dig i full skala.
Varje rum kommer därtill ha en eller ett par "storbildskärmar" ("Liveboards"), som kan använda för kommunikation (t ex videokonferenser) eller för föredragningar.

Grundelementen i "ubiquitous computing" bygger på tekniker som antingen redan finns eller är nära förestående. Lätta handdatorer, penndatorer och projektionsbildskärmar med ett system för penninput (en infraröd kamera registrerar den digitala "tuschpennans" rörelser), ett till stora delar trådlöst lokalt datanät, samt ett antal nätverksdatorer.

Det som gör systemet i sin helhet unikt, är den totala integrationen av ett så stort antal datorer, som alla kommunicerar med varandra på ett enhetligt sätt och att varje del vet var den befinner sig.

Samtidigt som Mark Weiser ritar på sin "storbildskärm" kan jag ge honom skriftliga kommentarer, direkt från min "Pad". De kommer att dyka upp på hans skärm. Jag kan också ta innehållet på hans skärm och spara det som en ikon på en "Tab" för att senare kalla upp samma bild på en annan "storbildskärm". Systemet finns överallt och jag kan nå det oavsett var jag befinner mig i byggnaden. Det är något helt annat än att bära med sig en penndator från rum till rum och koppla upp sig mot ett lokalt nätverk.

-Det finns de som tror att vi kommer att nå dit ändå, mer eller mindre automatiskt, men det tror inte jag, säger Mark Weiser. Istället kommer vi att få anhopningar av nätverk som kommunicerar inom var sin nisch, typ personsökare, mobiltelefoner och persondatorer av olika slag. Jämför det med den tillgång vi har till litteraturen i detta rum. Vi har en omedelbar access till alla ord i rummet, utan att behöva bekymra oss om vilket format de är tryckta i. Så länge vi (i datavärlden) domineras av dessa nischer, kommer vi aldrig få en "sömlös" access till informationsvärlden, där man kan kan plocka up en dator (scrapcomputer) och bara sätta igång och jobba.

Det är viktigt att komma ihåg att UC än så länge bara är ett forskningsprojekt, som kan komma att förändras åtskilligt innan Xerox bestämmer sig för att försöka lansera det på marknaden. Först måste man tackla några av de svåra tekniska utmaningar systemet står inför.
-Vi kommer att behöva mycket mer trådlös kommunikation än något företag idag kan föreställa sig, säger Mark Weiser. Vi behöver förbindelser mellan hundratals datorer i en byggnad, medan företagen på detta område tänker i termer av en person, en dator.
PARC-forskarna har därför tvingats tvingats ge sig in på att utveckla egna trådlösa nät, med ytterst små celler, som var för sig täcker ett rum.

Ett annat problem är att bygga ett stabilt system, med så många löst länkade datorer.
-Det gäller att se till att inte hela systemet rasar om en dator inte fungerar, något som nuvarande system för distribuerad databehandling är dåliga på. Vi behöver en mycket mer robust teknologi för nätverksdatorer, säger han.
Såväl datorernas operativsystem, som tekniken för fönsterhantering måste genomgå stora förändringar för att möjliggöra "ubiquitous computing".
Den tredje utmaningen gäller förmågan att bygga smått. Det är en förutsättning om man ska kunna ta fram tillräckligt små, lätta och billiga "Tabs".

Även om forskarna i Xerox-forskarna i Palo Alto lyckas möta dessa och andra tekniska utmaningar, återstår det att se hur moderföretaget möter utmaningarna på marknaden. Under 70-talet lyckades Xerox fumla bort en rad geniala uppfinningar, vilket gjorde att man tappade såväl sina snillen som de marknader de skapat.

Förhoppningsvis ska 90-talets skörd från PARC inte gå samma öde till mötes.

Hans Sandberg

Xerox: Inte bara kopiatorer

Men vad har Xerox med datorer att göra? Ganska mycket och det av tre skäl.

För det första, därför att dåvarande vd Peter McColough 1970 startade ett forskningscenter med uppgift att studera hur komplexa organisationer använder information. Detta center, Palo Alto Research Center, som är beläget i en kullig trakt i närheten av Stanforduniversitetet, skulle visa sig vara oerhört kreativt. Här skapades 1974 t ex den första persondatorn/arbetsstationen Alto. Den var visserligen ett kommersiellt fiasko, men den introducerade en rad begrepp, som skulle sätta sin prägel på persondator-revolutionen och Apples framgångsrika Macintosh: överlappande fönster (windows), ikoner, mus, "bitmap" grafik. PARC ledde också utvecklingen av lokala nätverk med sitt Ethernet och var födelseplatsen för det första objektorienterade programspråket, Smalltalk.

Det andra skälet är att Xerox länge haft ambitionen att bli ett dataföretag. 1987 övergav man sin tidigare strategi, som gick ut på att sälja egna datorsystem och exklusiva operativsystem, till förmån för Suns SPARC-datorer och operativsystem SunOS. Idag fokuserar man sig på att utveckla och sälja applikationer för kontorsautomation och i synnerhet avancerad desktop publishing och bildbehandling.

Det tredje skälet är, att Xerox digitala kopiatorer är datorer. De innehåller nätverk av mikroprocessorer och avancerad programvara, inklusive expertsystem för teknisk övervakning.

Hans Sandberg