Nu säljs aktier i Kina -- Shanghai-börsen kan öppnas

(Dagens Industri, 84-08-17)

Kinas industri- och handelsbank har börjat sälja aktier till kinesiska företag och privatpersoner för ett Pekingföretags räkning, enligt dagstidningen China Daily. Det är första gången i det kommunistiska Kina som en bank gör ett sådant åtagande. Rykten cirkulerar också om att det finns planer att återupprätta aktiebörsen i Shanghai från tiden före revolutionen 1949.

Bara tanken på att socialistiska företag ger ut aktier skulle på ordförande Maos tid säkerligen lett till en ny kampanj mot "kapitalistiskt ogräs". Men tiderna förändras och nu kommer alltfler rapporter om företag som experimenterar med aktier, som ett sätt att skaffa sig investeringsmedel.

Budet till allmänheten från den kinesiska statsbanken gäller 100 000 aktier från 100 yuan (ca 400 kr).

Kinas industri- och handelsbank bildades 1 januari 1984 för att ha hand om de statliga företagens bankaffärer, sedan Folkets Bank getts status som centralbank med övergripande ansvar för banksystemet, samt valutafrågor och banktransaktioner med
utlandet.

Bankens representant Gao Fengshi sade apropå aktieförsäljningen: Utgivandet av aktier har diskuterats bland ekonomer under en rätt lång tid, men nu måste vi pröva det för att se vad aktier kan göra för vår ekonomi. Han uppgav också att andelar för tre miljoner yuan redan sålts till olika företag. Resten ska säljas senare i år till allmänheten, inklusive privatpersoner. Aktierna i företaget i fråga Pekingvaruhuset Tianqiao som har 386 anställda - ska ge en årsränta på 5,4 procent, vilket mot bakgrund av de mycket låga sparräntorna i Kina måste betraktas som bra. Dessutom ska aktieägarna få en årlig utdelning på sitt aktieinnehav. I den kinesiska debatten har en ståndpunkt varit att införandet av aktier skulle leda till att företagen "skiftar färg", dvs blir kapitalistiska och det torde inte vara särskilt svårt att mobilisera marxismens lärofäder till stöd för en sådan åsikt.

Men Kina är i skriande behov av investeringar för att utveckla ekonomin och dessa medel kan inte längre skapas med hjälp av tvångssparande i samma utsträckning som förr. Kommunistpartiets förtroende, dess legitimitet, är efter Mao i hög grad knuten till förmågan att höja folkels levnadsstandard.

Att både öka investeringarna och konsumtion är just vad man gjort i Kina under de senaste åren, med budgetunderskott och inflation som följd. Införandet av aktier är ett av flera sätt på vilket man nu experimenterar med att locka fram sparkapital hos företag och privatpersoner till investeringsändamål. Det privata banksparandet har vuxit starkt efter 1978.

Det är faktiskt lämpligt för socialistiska länder att uppmuntra aktiebolag, eftersom utnyttjandet av överskottskapital kommer att främja socialistisk produktion" skrev China Daily den 3 juli. De aktier som nu utbjuds av Kinas industri och handelsbank får inte säljas vidare och kan inte köpas med utländsk valuta. Men det är svårt att se hur man ska kunna övervaka och förhindra att aktiebreven byter ägare inom Kina. Enligt Financial Times 4 juni diskuteras bland kinesiska planerare även om aktier ska erbjudas till utlänningar när det gäller högprioriterade projekt som t ex kraftverk. Dessa aktier skulle vara möjliga att köpa och sälja, men kring formerna rådde oklarhet.
"Om de inte är transfererbara trorjag inte att de blir attraktiva. Huruvida vi kommer att ha en börs eller inte, det ligger lite för fjärran för att uttala sig om", sade Jing Shuping till Financial Times.  Jen Shuping är verkställande direktör för Citic-China International Trust and Investment Corporation.

Om bruket av aktier accepteras i Kina kan detta innebära lösningen på ett problem som häftat vid ekonomiska reformer i öststaterna och även i det marknadssocialistiska Jugoslavien.

De ekonomiska reformerna syftar till att företagen ska bli ekonomiskt mer självständiga enheter. De ska ha egna inkomster och göra investeringar med syfte att öka vinsten. Men om företagen inte tillåts köpa andelar - investera - i andra företag återstår bara att endera investera "där man står" eller att konsumera istället för att investera.

Om man hela tiden fortsätter att pumpa in resurserna i det egna företaget når man till slut en nivå där fortsatta investeringar inte lönar sig. Om staten tar ifrån företagen investeringsmedlen för att placera dem där de bättre behövs kommer man att undergräva dess intresse av att göra goda vinster, vilket var en grundtanke med reformerna.

På något sätt måste resurserna kunna styras mot de platser och de branscher där samhället i stort har störst nytta av dem. Aktier är den metod som kapitalismen använt sig av för detta ändamål. Kan Kina svälja det pillret och hålla färgen?

Hans Sandberg