Det som inte fick hända, hände
och det otänkbara, det ofattbara,
var nu ett ofrånkomligt faktum
Det var som den där morgonen
då skyskraporna imploderade
inför en chockad tevepublik
Modstulna äntrade vi nyåret
som vore det en brottsplats
där våra drömmar mördats
Framför kamrorna paraderade
det nya gardet, en främlingslegion
som invaderat vår vardag
Vi återvände till våra arbeten
loggade in oss och kollade CNN,
men ingenting var sig längre likt
Så kom morgonen för invigningen
och flera tiotusentals människor
flockades förväntansfullt
Vi väntade vi också, väntade på
att mardrömmen skulle ta slut
skakande våra trötta huvuden
Regnet tilltog och solen tystnade
Mannen i den för stora kostymen
lade handen på boken och svor
Segraren hälsade sina anhängare
den vita handen höjd och knuten
som vore han en romersk kejsare
Under nattens irrfärder såg vi
Saurons horder slipa sina knivar,
sneglande på Minervas uggla
På avstånd kraftverkens svarta rök,
förgiftade sjöar och stora slagfält,
fulla av spräckta drömkroppar
Men med morgonen kom solen
och innan frukostbrödet rostats
var miljontals människor på gång
Nedräkningen hade börjat
Hans Sandberg
Princeton, NJ
22 jan - 7 feb 2017
