(Artikel publicerad i dataspeltidningen High Score våren 1997)
Kvällen
är bara barnet men här står jag på en rockklubb i SoHo och ser dubbelt. Nej,
jag är inte full. Här finns verkligen två Irving Plaza: Dels den gamla vanliga
och dels den som byggts i cyberspace av OZ Interactive.
Längs ena långväggen står en rad med datorer.
På bildskärmen framför mig ser jag en bar med ett par neonskyltar på väggen.
Till vänster om baren går en trappa upp till andra våningen. Om jag vänder
blicken åt höger ser jag samma trappa och samma bar. De ser likadana ut. Fast
fler gäster hänger vid den verkliga baren och där bjuds på verkliga drinkar.
Företagets namn alluderar på Trollkarlen från
OZ och nog besitter våra isländska vänner magi så att det räcker. Deras nya
program OZ Virtual låter oss “vandra” genom cyberspace i tre dimensioner,
istället för att jumpa mellan hemsidor som hur vackra den än är ändå alltid är
platta som isflak.
Det var för att ta en titt på detta en skara journalister
och VIP:are från New Yorks Silicon Alley kommit till Irving Plaza denna kalla
och trista Lucia-afton. Och de blev knappast besvikna för OZ Interactive kunde
bjuda på virtuella verkligheter som var lika läckra som eleganta. 3D-kopian av
Irving Plaza var en av dem.
Jag tar en sup av den isländska vodka bartendern
trugade på mig och tittar på bildskärmen, där en liten grön gubbe dykt upp.
Vore det inte för kosackdansen skulle man kunna ta honom för en virtuell
marsian..... Krug heter han och han stöter ogenerat på Theresa, en lång blondin
med tajt pullover och generöst tilltagna bröst. Ett litet fönster öppnas på
skärmen och den gröna gubben frågar henne om hon vill följa med upp på rummet.
Hon svarar med en rungande örfil och mannen från Mars kan skatta sig lycklig åt
att vara i fakespace.
Både Krug och Theresa är avatarer. De är
konstgjorda gestalter som man använder i virtuella världar som denna. Med
programmet “OZ Virtual” kan vi välja mellan ett antal grundkaraktärer, som vi
sedan kan modifiera vad gäller proportioner, kläder, utrustning och färg.
Det som gjorde att Theresa kunde utdela sin
örfil och Krug dansa kosackdans, är att OZ Interactive även byggt försett
sina avatarer med beteenden. Vi kan växla mellan balettskutt och rallarsvingar
och andra rörelser med hjälp av funktionstangenterna. Avatarerna kan också
skifta ansiktsuttryck allteftersom vi använder dem.
Inte nog med det. Det går att prata med andra
avatarer och till och med öppna videokonferenser inom ramen för OZ Virtual.
Under en demo ser jag hur en avatar går fram till en vägg och startar en
videokonferens med hjälp av en internetbaserad videotelefon. Väggen framför
avataren förvandlas till ett fönster där vi kan se personen “i andra änden av
tråden.”
Den virtuella värld vi fick se på Irving Plaza
var en kopia av klubben, men den som hämtar hem (gratis) en kopia av OZ Virtual
på webben, installerar det och loggar in sig kommer att landa mitt i natten på
en rak gångväg. Man ser då inte mycket vid sidan om gatlyktorna och en rad
stora reklamskyltar. Det ger ett ensligt och lätt mystiskt intryck. Den
detaljerade och vackra grafiken gör att man snudd på kan få för sig att man
landat på den berömda ön i spelet Myst. Fast på natten som sagt var. Även
ljudet är realistiskt återskapat. Om vi till exempel går närmare bardisken ökar
sorlet och man kan höra glas hällas upp. Om vi istället rör oss bort mot scenen
väller technorytmerna emot oss. Ljudet är oerhört viktigt för dataspel och
miljöer. Det förstärker närvarokänslan och kan få oss att acceptera brister i
animeringen. Det kan också få oss att skratta som när min avatar kom för nära
en ko i “OZ-kids” och hon muade högt och ljudligt!
För den som vant sig vid att nätsurfa med
Netscapes Navigator eller Microsofts Internet Explorer, ger OZ Virtual ett nytt
och fräscht intryck. Det är lite av Sony-design över det hela. En gråsvart ram
med rundade hörn och en slags instrumentpanel i nederkanten. Till att börja med
ser man inte sin egen avatar, utan ser från dess perspektiv, men om man
högerklickar med musen på sfären mitt i panelen kan vi se vår avatar framför
oss. Om vi för pekaren framåt-uppåt går den framåt, men det fäller att se upp
för om vi tar i för mycket lättar han och det kan vara ett litet helsike att
hitta tillbaks till promenaden igen när man väl är högt uppe i den svarta
rymden. På det hela taget är OZ Virtual lätt att använda, men det tar en stund
innan man vant sig vi att styra den.
Under en av mina ofrivilliga rymdfärder stötte
jag på en avatar tillhörande en rysk invandrare till Australien. Han frågade
mig på nästan obegriplig engelska hur man kommer ner på marken igen.
Reklamskyltarna vid sidan är i själva verket
entréportar till andra virtuella miljöer. Man dubbelklickar på dem, varpå
programmet anropar den dator där miljön “sitter” och sedan kopierar över den
till vår hårddisk. Det tar ett par minuter.
Det finns än så länge bara ett halvt dussin
olika miljöer anslutna till OZ, men på OZ Interactive jobbar man på för fullt
med att bygga fler.
"När folk startar OZ Virtual ska de landa på
ett torg, från vilket de kan gå in i klubbar och ta del av “live”
föreställningar," säger Skuli Mogensen, företagets VD och en av dess två
grundare.
Den isländska technoartisten Moa är ett
exempel på hur man kan använda den virtuella miljön för konserter som
direktsänds över internet. Moa uppträder i en tätt åtsittande silvergrå
“bodysuit” som är försedd med sensorer och antenner, så att både hennes musik
och rörelser på scen kan följas av virtuella gäster på partyt.
"Vi vill skapa en social miljö där man kan
spela spel, shoppa och göra en massa andra saker. Kanske stannar man till för
att lyssna på en författare som presenterar sin nya bok i den virtuella
världen," säger Skuli.
Han vet att det här som överallt annars i
cyberspace gäller att hitta ett innehåll som lockar dit folk. För det är med virtuella
världar som med telefoner, att deras värde växer med antalet användare. Ingen
vill sitta ensam i en bar, online eller ej.
"Vi tänker också skapa shower, där vi har en
figur typ Max Headroom som bjuder in kändisar till cyberspace. Vi hoppas börja i slutet av januari med The OZ
Club, som ska vara i barmiljö," säger han.
Kommer ni försöka få Pamela Anderson som gäst?
"Jag är säker på att folk skulle vara beredda
att betala för det,"skrattar Skuli.
Tanken är att vem som helst ska kunna skapa
sin egen miljö och länka den till OZ:s server. På sikt hoppas Skuli Mogensen
att en del virtuella klubbar blir så populära att de kan ta entréavgifter,
vilka delas mellan arrangörerna och OZ.
"Vi hoppas att våra virtuella samhällen ska
växa på samma sätt som internet, tills vi nått en situation där man surfar
genom 3D-miljöer istället."
OZ Interactive håller också på att skapa ett
spel för sin virtuella värld. Skuli kallar det för ett “3D MUD” spel. MUD
(Multi-User Domains) är en typ av spel/onlinemiljöer där många personer
samtidigt kan mötas och kommunicera. Dagens VRML-baserade virtuella världar är
webbens motsvarighet till MUD:s.
OZ:s 3D-MUD ska bli en blandning mellan
rollspel och actionspel. Det ska utspelas i rymden. Våra avatarer kommer att
kunna hoppa in i ett rymdskepp och fara iväg till olika planeter eller
rymdstationer.
"Vi vill blanda rollspel och action. Precis
som i en MUD kommer spelarna att vinna i status under spelets gång, så att de
en dag kan vinna kontroll över sin egen planet. Vi hoppas att det ska växa med
hjälp av snöbollseffekten," säger Skuli Mogensen.
Hur ser du på förhållandet mellan detta slag
av gruppspel över internet och Doom och Quake?
"Den stora skillnaden är att vi helt stöder
öppna standards. Det betyder att användarna styr miljön, medan den som spelar
Doom och Quake har en förbestämd miljö. Vi gör det enklare för användarna att
bygga till egna miljöer," säger han. "Du kan skaffa dig ett billigt program för att
designa VRML-miljöer och bygga din egen planet som följer dina regler."
Vad är skillnaden mellan OZ Interactive och
andra VRML-företag?
"Vi är det enda företaget som kan erbjuda en
total lösning baserad på en öppen standard som VRML 2.0. Men vi ser oss också som ett kulturellt
fenomen, där konst, musik och teknologi kan smälta samman. Det står i samklang
med den nya värld vi fått med internet. Vi är nog det förtsta
programvaruföretaget som gett ut en CD med technomusik! Vi har till och med en
egen musikstudio."
Hur kommer det sig att ni är så mångsidiga?
"Vi kommer ju från Island och där finns det
bara 260 000 människor. De flesta
företag på Island tvingas därför att vara flexibla och syssla med många
saker. När vi flyttade till USA var det många som sa att vi var tokiga som
sysslade med så många saker, men idag säger samma personer att det är det vår
kanske starkaste tillgång," säger Skuli Mogensen.
