fredag, oktober 15, 2004

Peter Singer om globaliseringen

(Denna artikel publicerades i tidningen Axess 1 2005)


Peter Singer utanför sitt kontor i Princeton.

Ordet kontroversiell har blivit något av ett varumärke för Peter Singer, som kommer från Australien, men för fem år sedan blev professor i bioetik vid Princeton-universitettets Center for Human Values. Utnämningen väckte våldsamma rabalder och protester från handikappade å ena sidan och konservativa och religiösa krafter å den andra. Men det var nu inget nytt för en man, som enligt tidskriften New Yorker kan vara ”världens mest kontroversiella levande filosof; helt säkert är emellertid att han är en av de mest inflytelserika.”

Peter Singer är kanske mest känd för att ha lagt den filosofiska grunden för den moderna rörelsen till försvar av djurens rättigheter, vilket han gjorde med boken Animal Liberation 1974. Men det som väckt starkast känslor har nog ändå varit hans argument för att det i vissa lägen är rätt att döda svårt handikappade spädbarn.

Men trots all kontrovers, så vilar det en närmast alldaglig frid över både hans person och hans texter. Här finns inget uppskruvat ego, hungrande efter bekräftelse och hans texter är lågmälda och sakligt resonerande. Man skulle kanske kunna säga att hans är ett kyligt intellekt, men frågan är om inte kylan snarare speglar än önskan om helhetssyn och distans, än om bristande respekt för mänskliga och andra livsformer.

Vi träffar Peter Singer en solig oktoberdag i centrats gamla trävilla på 5 Ivy Lane mellan Princetons Center for Jewish Life och den astronomiska institutionen. Peter Singers senaste bok heter The President of Good & Evil – Questioning the Ethics of George W. Bush, men eftersom denna artikel kommer ut efter valet föreslår jag att vi börjar med hans föregående bok, One World – The Ethics of Globalization som kom ut 2002, men nyligen getts ut i en andra utgåva.

Globaliseringen är förstås ingen ny företeelse, men kommunismens kollaps och de senaste två decenniernas kommunikationsrevolution har öppnat världen för en ekonomisk integration och globala beroenden av aldrig tidigare skådat slag. Mycket av debatten om globaliseringen har handlat om ekonomi, men det är bara en del i en global förändring som inkluderar sociala och politiska faktorer, samt vårt gemensamma habitat.

Min första fråga till Peter Singer blir därför vad det betyder att vara en etisk människa idag?
-Det beror till stor del på i vilken situation du befinner dig, svarar han och jag inser omedelbart hur begränsad min fråga var.
-Om du kämpar med att skaffa mat åt din familj, att skicka ditt barn till skolan, eller se till att de får den mest grundläggande hälsovård, då är dina etiska möjligheter väldigt begränsade. Men om du råkar vara medborgare i ett rikt land, kan tillfredställa din familjs grundläggande behov och har tid och pengar över för andra aktiviteter, då bör du om du ska vara etisk, vara medveten om andras behov världen över. Och när jag säger andras behov menar jag inte bara människor, utan också icke-mänskliga djur. Du bör fundera på hur du kan spela en roll för att göra världen åt minstone lite bättre genom att minska mängden onödigt lidande. Det gäller att skapa fler möjligheter för folk att leva bättre liv utifrån sina preferenser.

Peter Singer är nyttofilosof, utilitarianist i 1700-talsfilosofen Jeremy Benthams anda. Det handlar grovt talat om att skapa största möjliga nytta för största möjliga antal. Målet är alltså inte gudagivet, utan att lösa ett praktiskt problem, givet att vi tror på alla människors lika värde och i Singers fall dessutom respekterar andra livsformer.

Den som är drar sig för att läsa filosofer av rädsla för att trassla in sig i hopplösa logiska gåtor eller abstrakta formuleringar, har inget av att frukta från Peter Singer. Att läsa Singer är som att läsa en debattbok eller analyserande journalistik. Jag frågade honom om hur det kommer sig att hans böcker är så detaljerade och konkreta.

Det verkar som om det för dig mer handlar om att tillämpa logiken än att diskutera den, föreslår jag.
-Den underliggande logiken är ganska enkel, svarar han. Min etik fokuserar sig på konsekvenserna av våra handlingar och det är därför jag lägger stor vikt vid de konkreta förutsättningarna för dina handlingar. Du måste försöka komma fram till vilka konsekvenserna blir av de handlingsalternativ du har framför dig. Om jag däremot hade en etik som helt enkelt sa att du lever ett etiskt liv så länge du inte ljuger, stjäl, rånar eller dödar, så skulle vi inte behöva veta något om frågans detaljer. Allt vi då behöver veta är att du inte begår någon av dessa handlingar. Men det är inte min etik. För mig är det mycket viktigt att få detaljerna rätt. Under vissa omständigheter kan det vara rätt att sända dina trupper till ett land som inte angripit dig som t ex Ruanda under folkmordets dagar. Men under andra omständigheter kan det vara helt fel att att sända dina trupper till ett land som inte angripit dig. Det är därför du måste tänka på konsekvenserna.

Vi har alla samma värde, men våra behov skiljer sig mycket beroende på var vi bor.
-Det faktum att någon är medborgare i USA snarare än i Mozambique betyder inte att den personens liv är värt mer än någon annans. Så i den meningen är vi alla lika värda, vilket emellertid inte hindrar att politiska ledare kan ha speciella förpliktelser mot sina länders medborgare. Men på ett mer grundläggande etiskt plan, så spelar nationella gränser, ras, etnisk tillhörighet eller religion ingen roll för värdet av någons liv.

Vi kommunicerar mer och kan tydligare än någonsin se världen som en enhet i takt med att världen globaliseras och kommer samman. Det betyder att människornas värdesystem, liksom deras gudar, kommer närmare varandra, men det betyder också att vi får skarpare konflikter mellan de olika värdesystemen. Det verkar som om vi måste utveckla nya värdesystem eller konfirmera grunderna för dem vi har. Kommer vi att återvända till den Gyllene Regeln, eller vad ska vi hålla fast i när vi tvingas att leva så pass mycket närmare varandra?


-Det finns en hel massa olika värdesystem, varav en del är inkompatibla. Om någon har ett värdesystem som säger att hans eller hennes religion är den enda sanna och att den som inte accepterar denna religion måste dödas, så är det uppenbarligen inte möjligt för andra att leva med detta värdesystem. Det beror i hög grad på värdesystemets natur. Det finns en del värdesystem som vi helt enkelt måste försöka förändra så att ingen tänker så, men det finns andra som är mer toleranta och som accepterar mångfald och olikheter och dem kan vi leva tillsammans med, säger han.
-Den Gyllene Regeln som du nämner är väldigt vitt spridd och delas av judendomen, kristendomen, konfucianismen och kanske även hinduismens etiska och kulturella tradition. Ja, den kan vara en grund för att uppnå någon slags etisk överenskommelse, fast det kommer att finnas människor med särskilt extrema och intoleranta åsikter och dem kan vi inte få in under vårt stora gemensamma paraply.

Skulle man kunna säga att du försöker lägga ett icke-religiöst värdesystem som grundval för vår globaliserade värld?
-Det är ett rimligt sätt att beskriva saken, men det är ingenting dramatiskt nytt jag lagt fram. Vi har haft en massa filosofer och tänkare som föreslagit icke-religiösa värdesystem och vi har sedan ett par, tre hundra år haft en rörelse för universiella värden och universiella mänskliga rättigheter. Men man kan säga att dessa saker spelar en större roll idag, att de blir viktigare eftersom vi har närmare kontakt med varandra och att våra handlingar har mycket större chans att påverka människor som bor på den andra sidan jorden.

En skillnad mellan dagens värld och den bipolära världen innan sovjetimperiet imploderade var att de två supermakternas rivalitet höll världen i schack. Sedan dess har vi fått en värld där USA framträtt med en enastående makt och vi har fått en neokonservativ falang som vill att USA med nästan napoleonartat sätt ska använda sina armeer för att sprida sin version av Code Napoleon. Fast det är väl knappast en lösning i dina ögon, utan något som världen måste lära sig att svara på?
-Jag tror att det är väldigt svårt att sprida ideer som demokrati med vapnens hjälp, vilket inte betyder att vi aldrig kan rättfärdiga bruk av militär makt, vilket vi kan göra om det handlar om en diktator som satsar på folkmord, eller en regim som bestämt sig för att bedriva terror (atrocities.) Det vore utmärkt om ett sådant ingrepp resulterade i en demokrati, men det kommer alltid att vara en högst riskabel operation att invadera ett land med en väldigt olika kultur och av olika etnisk karaktär. Det kommer att vara svårt, även om jag välkomnar spridningen av demokratin dit den kan spridas. Vad vi verkligen behöver göra är att uppmuntra folk och försöka övertyga dem om att detta är det bästa sätt att regera vi upptäckt. Vi kan inte bara invadera ett land och hoppas att folk omedelbart ska hälsa oss som befriare och starta en demokrati.

Peter Singer diskuterar i ”One World” hur man skulle kunna reformera Förenta Nationerna, bl a genom att skapa incitament för nationer att bli demokratiska. Skeptiker ser emellertid detta som naiva och opraktiska förslag.
-Det är optimistiskt, men jag tycker att vi ska försöka. Jag skriver för en läsekrets i USA och Europa och dessa länder skulle kunna spela en roll och få det att fungera. Den amerikanska attityden till FN har varit extremt negativ, särskilt under Bush. De säger att FN inte fungerar bra, att ingenting händer, att saker kör fast i säkerhetsrådet, att de drabbas av vetot, men USA skulle kunna stiga fram och förklara sig villigt att ge upp vetot om de andra länderna gick med på en reform. Det skulle vara ett enormt genombrott och jag är övertygad om att det skulle undanröja alla hinder för reformer. Vi kan tänka oss ett mycket bättre fungerande FN om USA och Europa tog ledningen. Det finns naturligtvis många problem med FN, men det är vetorätten som är problemet med säkerhetsrådet. Och det kan lösas om det finns en vilja att lösa det. Sedan har vi problemet med avsaknaden av FN-ledda styrkor. Om USA tog ledningen och sa att vi är villiga att ställa betydande styrkor under FN:s ledning, så skulle andra länder följa efter. Vi skulle då omedelbart ha de styrkor vi behöver för situationer som dem i Ruanda. En annan invändning är att en del FN-medlemmar inte är demokratier. Det är ett svårt problem, men jag tror som jag skriver i min bok att FN på lång sikt skulle kunna försöka ta allvarligt på tanken att regeringarna finns där för att representera sina folk. Vi skulle kunna börja sätta press på dessa nationer att visa att de verkligen representerar sina folk. Det behöver inte nödvändigtsvis betyda direkta val, men att utvecklingen börjat gå åt det hållet.

Ekonomerna Vijay Joshi och Robert Skidelsky dsikuterade i våras Peter Singers bok ”One World” i New York Review of Books (March 25, 2004). De kritiserade honom bland annat för att föredra politiska lösningar över ekonomiska, som t ex att fokusera sig på att reducera (den rika världens) jordbrukssubventioner.
-Jag tror inte att det är sant att jag skulle ha en sådan preferns, svarar han och påpekar att han tar upp jordbrukssubventionerna i sitt kapitel om WTO (World Trade Organization) och än mer i sin bok om president Bush.

Han kritiserades också för att vilja offra våra lokala, partiella lojaliteter till förmån för de globala.
-Det är inte en helt rättvis beskrivning. Det är helt klart att jag vill ge de opartiska lojaliteterna en mycket större vikt än vad som är vanligt. På det personliga planet så stämmer det däremot. Anta att jag beslutat att skänka bort ettusen dollar till ett välgörande ändamål. Jag ser inget skäl att ge de pengarna till någon grupp som hjälper amerikaner i allmänhet snarare än folk i Mozambique. De senare är fattigare och har ett större behov av pengarna. Tusen dollar skulle räcka mycket längre i Mozambique än i någon fattig del av USA. Så långt, på det personliga planet, håller jag med beskrivningen, men det betyder inte att jag inte tror på partiella lojaliteter. Vi har helt klart ansvar för att se om våra familjer och våra barn, åtminstone till en viss grad. Jag anser också att politiska ledare har ett ansvar för att ta hand om sina invånare, också det till en viss grad. Men i det här landet går knappt en tiondels procent av BNP till utvecklingsbistånd. Här behövs en annan balans, men jag skulle aldrig hävda att USA:s president måste stå upp och säga att jag är lika bekymrad för andra länder som för medborgarna i mitt eget land. Vi lever, åtminstone för tillfället, i en värld där politiska ledare har ansvar för i första hand sina egna länder. Om vi någonsin utvecklas till ett globalt system kommer saken i ett annat läge. Det finns inget yttersta moraliskt skäl till varför vi inte skulle göra det, men det är inte den värld vi lever i.

Det tar vanligen mycket lång tid att förändra folks tänkande och attityder. Hur bär man sig åt för att få folk i den rika världen att göra uppoffringar? Vad kan vi i en demokratisk process erbjuda människorna i den rika delen av världen i utbyte?
-Det de får i gengäld är vetskapen att de lever ett liv som de kan vara nöjda med när de reflekterar över vad de håller på med. De kan känna att de handlar rätt och det är något som är viktigt för många människor, men jag har inte någon snabb lösning för hur man övertalar folk. Det är en förändring som kan ta lång tid, men folk förändrar verkligen sina vanor. Historiskt sett är det bara en kort tid som folk levt i samhällen där deras materiella behov är tillfredsställda och där de kan känna sig säkra på att de inte behöver gå hungriga om årets skörd slår fel. Jag tror att vi fortfarande sitter fast i tankemönster vi ärvt från det förflutna, men att vi kommer att kunna ändra dessa attityder. Mycket har förändrats under min livstid, även om det inte gått tillräckligt fort.

Hur mycket etik ska man kräva av en människa? Kanske ska vi istället låta vilddjuret inom oss tala och säga att det är väl lika bra att de dör av HIV/AIDS i Afrika. Vi människor kan kanske leva med detta faktum?
-Tja, vi kan det, men de kan det inte, svarar han snabbt.

Vi ger oss emellertid inte, utan spelar djävulens advokat. Titta på människan genom historien! Du skriver själv i den bok att hon kanske är genetiskt disponerad för att begå förfärliga brott.
-Du har rätt. Vi är kapabla att begå förfärliga brott och ännu mer kapabla att ignorera andra människors lidande, att låta dem dö av AIDS, eller av det faktum att regnen inte längre kommer, eller av att havet stigit så att deras jordbruksland översvämmats osv. Men jag tror samtidigt att vi kommer att vara mindre benägna att göra detta i en öppen värld där vi har tillgång till massmedia och där vi diskuterar saker offentligt. Det är svårt att föreställa sig oss bara stående där medan folk dör på ett högst iögonenfallande sätt. Jag är optimistisk när det gäller de begränsningar som följer med publicitet och en offentlig diskussion. Det lyfter fram vår bättre sida.

Men är inte detta slags ansvarstagande ett modernt koncept? Folk bryr sig inte särskilt mycket i de flesta kulturer, såvida det inte handlar om deras egna.
-Det finns olika drag här. Vi har parabeln om den goda samariten, som säger att du ska ta hand även om dem som inte tillhör din grupp. Det finns liknande saker i en del andra kulturer.

Om man jämför människan som art med andra arter kanske man skulle kunna säga att vi är som tigern som dödar sitt offer. Vi är ju ett köttätande djur....
-Allätande, flikar Singer in och fortsätter. Tigern är tvungen att döda för att äta, medan vi har utvecklats till en reflekterande varelse som kan tänka på de val vi står inför. Tigern kan inte göra detta, så vi befinner oss inte i samma situation. Vi har möjligheter som inte står öppna för tigern.

Man brukade tala om den flytande gränsen i det tidiga USA. Det var en gräns som ständigt flyttades längre bort och som erbjöd en utväg ur konflikter, en flykt undan nollsummespelet. Idag verkar det som om vi blivit globaliserade samtidigt som vi befinner oss vid gränsen; i en tid då växthuseffekten och befolkningstillväxten hotar vårt habitat.
-Men det handlar inte om ett nollsummespel eftersom vi kan lära oss från våra erfarenheter och förbättra teknologin och produktiviteten, invänder Singer.
-Vi kan faktiskt förbättra sasker utan att behöva erövra nya områden. Robert Wright, som är en fellow här, har skrivit boken ”Non-Zero” som tar upp detta. Det finns skäl för optimism. Vi är en art som kan förändras, inte bara genom den biologiska utvecklingsprocessen med det naturliga urvalet, utan också genom ackumulerad kunskap, erfarenhet och förbättrad teknologi. Det är bara ett nollsummespel om vi enbart ser oss själva i en konkurrenssituation. Det är ett nollsummespel om målet är att nå toppen, för det kan bara en person eller ett land göra åt gången. Men vi har fler möjligheter om vi kan komma bort från ett stådant tänkande.

Vad betyder det att vi tangerar fysiska gränser som växthuseffekten och hotet mot atmosfären?
-Det är en tillfällighet att vi når gränsen för atmosfärens förmåga att absorbera våra avgaser samtidigt som tekniken fört världen så mycket närmare oss. Det kan hjälpa oss i den mån det hjälper oss att inse hur beroende vi är av varandra. Men kom ihåg att det inte är någon absolut barriär. Det finns ingenting som säger att vi, givet vår nuvarande teknologiska nivå, inte kan öka vår välfärd. Vi har hittills ökat välfärden till priset av mer luftföroreningar, men det finns andra sätt att skaffa sig energi.

Inom ekonomisk teori talar man om effektivitet och måluppfyllelse, men vad är det vi optimerar när vi strävar efter mänsklig lycka? Man skulle kunna säga att lycka är att upfylla sina mål, men inom buddhismen försöker man begränsa målet, vilket kan göra det lättare för oss att känna oss lyckliga även om vi konsumerar mindre. Många platser i den tredje världen har ekonomier som bara delvis är monetariserade. En del människor i dessa samhällen har ett fungerande liv utan att använda särskilt mycket pengar. Om du däremot bor i en amerikansk förort så behöver du mycket mer pengar för att klara dig. Behöver vi en global jämlikhet?
-Nej, jag tror inte att diskussionen handlar om ekonomisk jämlikhet. Vi pratade i början av vår diskussion om lika värde osv. Det är en sak och jag skriver i min bok ’One World’ om behovet av att lindra den extrema fattigdomen. Det är meningsfullt, men jag tror inte att jämlikhet är rimligt just av de skäl du gav. Vårt mål bör vara att se till att de som lever i en kinesisk by har tillräckligt med mat, grundläggande hälsovård, utbildning för sina barn och sådana saker. Vi bör fokusera oss på folk som inte kan få detta, snarare än att försöka lyfta upp alla till samma nivå.

Det är lätt att projicera sin egen erfarenhet på världen när man pratar om ett globaliserat samhälle. En svensk kanske ser ett globaliserat Sverige framför sig, en värld med stor jämlikhet. Den amerikanska modellen tillåter stor ojämlikhet, men den är samtidigt mycket flexibel. Det finns hål som ger rörelsefrihet och vem vet, man kanske lyckas få in sina barn i en bra skola. Är det kanske den modellen vi bör starta med och sedan försöka lägga in ett golv så att ingen halkar under en viss nivå?
-Ett globalt Sverige skulle kunna vara trevligt, men ligger knappast inom det möjligas ram under en överskådlig framtid. Allt vi kan göra är att försöka nå ett slags globalt minimum när det gäller att tillgodose de grundläggande behoven.

Vi behöver med andra ord utveckla globala standarder, politiska, mänskliga och sociala. Och det ligger i vårt eget intresse, vilket fackföreningarna i de rika länderna upptäcker när de hotas av outsourcing.
-Det stämmer, det stämmer! Jobben kommer att flyttas dit där de är billigast och det enda sättet att få den utvecklingen att gynna världen som helhet är att ha vissa minimistandarder och skyddsnät.

Kan man säga att de stora frågorna i vår tid är integrerade, eller är hotet mot vår miljö så stort att vi måste tackla den saken först?
-Hotet mot miljön är reellt och vi måste handla snart, men de värsta konsekvenserna kommer inte att inträffa förrän om femtio år eller så. Jag skulle därför inte vilja sätta den före aktioner mot den globala fattigdomen som vi borde göra något åt idag. Vi skulle kunna göra systemet för världshandel rättvist genom att avskaffa subventionerna. Sådana förändringar är inte heller lika dramatiska som dem vi behöver göra för att på allvar komma till rätta med växthuseffekten.

Det socialistiska projektet kollapsade med Mao. Socialismen visade sig producera ineffektivitet, byråkrati och politisk maktkoncentration, medan kapitalismen är så flexibel att vi kan göra med den vad vi vill. Betyder det att kapitalismen är den enda vägen framåt, eller kan man tänka sig en tredje väg?
-Vi kan reglera kapitalismen på många sätt och det går att omfördela en del av välfärden. Visst finns det effektivitetskostnader av att göra det, men kapitalismen är så produktiv att det kan vara värt det. Vi kan ta en del av dessa effektivitetskostnader och ändå nå ett bättre resultat. Vi har än så länge inte hittat något annat system som fungerar lika bra som marknadsmekanismen. Jag skulle inte vilja påstå att det inte finns några alternativ till kapitalismen, men det återstår att hitta dem och sedan testa dem för att se om de fungerar lika bra för att tillverka vad folk behöver och vill ha.

Vilken roll bör religionen spela i en globaliserad värld? När man tänker på religion i dessa dagar är det lätt att se dogmatiker och knasbollar framför sig? Är religionen något vi måste övervinna, eller behöver vi en ny religion?
-Nej, vi behöver inte någon ny religion, säger Singer, som är en uttalad ateist.
-Jag tycker att vi i princip ska försöka övervinna tron på saker som det inte finns något bevis för. Jag anser på filosofiska grunder att det är fel att tro på saker som det inte finns bevis för. Det främjar olyckliga sätt att tänka och leder i extrema fall människor till att begå våldshandlingar i tron att de följer Guds vilja. Visst kan en religion också locka fram goda impulser hos människor, få dem att vara generösa och bekymra sig för sina medmänniskor. Det är eftersträvansvärda saker, men jag skulle vilja se dem som en del i en icke-religiös etisk praktik, snarare än att folk som jag ser det felaktigt tror att det är saker som Gud vill att vi ska göra.

Men det verkar som om folk blir mer religiösa när de ställs inför en växande otrygghet?
-Jag är inte så säker på att det stämmer globalt. Trenden är helt säkert väldigt stark i Amerika, i en del islamiska länder, men den är mindre stark än den brukade vara i Europa, med undantag för Irland, Polen och ett par andra länder. Och den är definitivt svarare i Australien, Kina och Japan som i stort sett är icke-religiösa länder. Jag har inte sett några studier som pekar på att folk blir mer religiösa när de känner sig osäkra. Jag hoppas att folk ska bli allt mindre religiösa i takt med att de får mer utbildning. Det finns definitivt en länk mellan din utbildningsnivå och den grad med vilken du kan väntas vara sekulariserad snarare än religiös, avslutar professor Singer.

Hans Sandberg

Loading...