Bush: Välfärdsprogram med Guds ... och statens hjälp (2003)

(Denna artikel skrevs för Kyrkans Tidning i november 2003, men publicerades aldrig.)

President Bush hade knappt flyttat in i Vita Huset förrän han inrättade en ny ”trosbaserad” myndighet med namnet ”Office of Faith-Based and Community Initiatives” (OFBCI). Han vill göra det lättare för andliga grupper att söka statsbidrag för välfärdsarbete, något som fått kritikerna att varna för att Bush river staketet mellan kyrka och stat.
-Nonsens, säger Vita Husets andlige byråchef, Jim Towey, i en exklusiv intervju.

Sett ur svenskt perspektiv är det där med statsunderstöd åt religiöst baserad välgörenhet kanske inte så märkligt, men den amerikanska traditionen drar en skarp skiljelinje mellan kyrka och stat. Regeringen ska hålla sig borta från det religiösa livet.

Det har emellertid inte hindrat president George W. Bush från att inrätta ett tros-baserat kontor i Vita Huset och vid fem andra myndigheter. Han har också försökt driva igenom ny lagstiftning som öppnar den offentliga socialvården för andliga grupper, men förslaget körde snabbt fast i kongressen.
Bush gav inte upp, utan använde sig i december 2002 av sin presidentmakt för att stifta nya förordningar som låter religiösa och andra grupper konkurrera om statsbidrag avsedda för bostäder åt hemlösa, stödprogram för knarkare och frigivna fångar osv.

Inför valet 2000 aviserade han ett miljardregn (15 miljarder dollar) över fattiga församlingar till följd av skattesänkningar för välgörenhet, liksom skapandet av en federal ”Compassion Capital Fund” som skulle uppgå till 700 miljoner dollar. Men andra prioriteringar – den stora skattesänkningen för de rika, 11 september 2001 och Irakkriget – kom emellan och när kongressen i april 2003 antog den nya lagen (”the CARE Act”) hade dess religiösa övertoner tvättats bort och skattelindringarna för välgörande ändamål reducerats. Och kapitalfonden har hittills bara fått 30 miljoner dollar att arbeta med. Men det blir likaväl betydande skattelindringar för gåvor till välgörenhet och Bush:s nya förordningar tillåter religiösa grupper att konkurrera om 65 miljarder dollar i federala pengar för sociala tjänster.

Kay Bengston, en policyexpert vid den amerikanska evangeliska lutherska kyrkan (ELCA), säger att det sedan länge finns ett samarbete mellan regeringen och kyrkan när det gäller social välfärdsprogram. ELCA består av 11.000 församlingar med tyngdpunkt i mellanvästern.
-96 procent av den lutheranska kyrkans välfärdsprogram i delstaten Pennsylvania betalas till exempel av den federala regeringen. Det är pengar som kommer via Medicaid, välfärdsprogram för barn, adoptionstjänster osv., säger hon.

Bob Wineburg, som är professor vid University of North Carolina, skrev i januari 2003 i tidningen Christian Examiner (fd Christian Times) att den katolska kyrkan, ELCA:s Lutheran Social Services och Frälsningsarmen tog emot 4 miljarder dollar i federala pengar året innan Bush drog igång sitt Faith-Based Initiative. Han påpekade också att detta slag av samarbete går tillbaks till 1800-talet.
Rent tekniskt brukar man lösa frågan kyrka och stat genom att de religösa grupperna bildar sekulära dotterorganisationer för sin statligt stödda hjälpverksamhet.
-Vi har också frågat oss vari det nya ligger i detta initiativ, säger Kay Bengston. Det har visserligen förekommit en del missförstånd där t ex lutheranska organisationer nekats federala bidrag för sina välgörande program eftersom de haft ordet ”Lutheran” i sina namn, men det har rört sig om misstolkningar av lagen.

På Vita Husets ”tros-baserade” byrå (OFBCI) beskriver man initiativet som ett sätt att avskaffa diskriminering mot religiöst baserade organisastioner, särskilt församlingar utan tung politisk förankring.
-De stora grupperna har politiskt makt, så de kan ignorera lokala myndigheter som säger till dem att plocka ned sina kors, säger OFBCI-chefen Jim Towey, som tog över efter demokraten John DiIulio som frustrerad hoppade av för nästan två år sedan.
-De mindre grupperna tvingades sekularisera sig om de skulle kunna erbjuda offentliga tjänster. Det stämmer att de stora organisastionerna fått stöd i åratal, men de var tillräckligt politiskt starka för att kunna försvara sin identitet, fortsätter han.

Talet om att Bush initiativ var skräddarsytt för att passa vita evangeliska grupper avvisar han som prat.
-Kritikerna sa att det var en ”payback” till den religiösa högern, men de ville inte ha pengarna, eftersom de inte litar på den federala regeringen. Kritikernas verkliga motiv är att de vill ha ett sekulariserat välfärdssystem där tros-baserade organisationer inte är välkomna, säger han.

Kan man ansöka om pengar om man är en agnostisk eller t o m en ateistisk organisation?
-Visst, visst!
Är inte det paradoxalt?
-Tja, vi vill inte definiera innebörden av ”Faith-Based”, utan det får identifiera sig självt.
Så arje organisation utanför regeringen kan ansöka om medel?
-Rätt, rätt!
Men då blir begreppet meningslöst. Det betyder ingenting!
-Tja, det har en betydelse för organisationen, men bidragen ska baseras på meriter och inte på om du tror på Gud eller ej, säger Jim Towey.
-Presidenten har tre principer: Den första är att se till att allmänna medel går till allmänna syften. Om du får pengar för yrkesträning, ska de inte användas till att predika. Den andra är att inte tillåta diskrimering vid leverans av sociala tjänster. Alla ska vara välkomna: kristna, judar, muslimer och de utan tro. Det får inte finnas krav på att man ska delta i religiösa ceremonier för att få hjälp. Det tredje är att låta de tros-baserade grupperna behålla sin identitet. De ska inte behöva sälja sin själ för att få serva allmänheten.

Vad betyder det för ett rehabiliteringsprogram där tron spelar en nyckelroll i behandlingen? Kan det anses vara öppet för alla?
-Ett program som baserar sig på tron till den graden kan inte få stöd idag. Det är därför presidenten i sitt State of the Union-tal föreslog ett ”vouchers” program (välfärdscheckar) vilket kongressen ska anta denna vecka. Det kommer att börja med hundra miljoner dollar. En person kan ta sin ”voucher” och gå till vilket tros-baserat program han vill.

Man skulle kunna se presidentens initiativ som ett sätt att privatisera (ousource) myndigheternas uppgifter. Finns det inte då en risk att regeringen ger upp för mycket av sin kontroll och översikt över hur tjänsterna utförs?
-Det är klart att du måste administrera bidragen, men du har också en fördel i att du har organisationer som kan bygga upp relationer med de människor de servar. President Bush säger ofta att regeringar inte kan visa kärlek, att de inte förmår visa medlidande. Men de små tros-baserade organisationerna och gräsrotsgrupperna kan göra just detta. När en missbrukare övervinner sitt missbruk, eller en fånge återinträder i samhället och försöker hålla sig ren, så måste frågan om deras andliga fattigdom tacklas. De tros-baserade grupperna är unikt lämpliga för detta, säger Jim Towey, som själv är katolik.

Det är sant att en stark tro ger extra incitament och vägledning, men det finns ju ett helt universum av religiösa grupper och det är inte särskilt svårt att föreställa sig sekter som avvisar etablerade vetenskapliga, medicinska och terapeutiska metoder. Här finns en risk att myndigheternas arbete tas över av grupper som faktiskt kan skada en patient.
-Nu skiljer sig reglerna för hälsovård från socialvård. Vi har inte koncentrerat oss på hälsovården.

Men ta ett rehabiliteringsprogram för knarkare som exempel.
-Ingenting tvingar en individ att uppsöka ett tros-baserat program om det är för mycket av det goda.

Det har funnits fall – om jag får agera Djävulens advokat här – där patienter blivit svårt skadade eller till och med dött under tros-baserade program av modellen ”tough love”. När regeringen svarar för social tjänster går det att kräva ut ett ansvar och de måste basera sin verksamhet på vetenskapens rön. Sviker inte regeringen sitt ansvar för medborgarnas välfärd om den överlåter sitt ansvar på grupper som inte har någon respekt för vetenskapliga metoder?
-Jag kan inte föreställa mig en situation där regeringen skulle ge bidrag till organisationer som skadar människor.
Men det handlar kanske om organisationer som vill väl, men är övertygade om att det krävs hårda bud för att driva igenom sitt budskap. Det kanske handlar om filosofiska skillnader.
-Jag tänker inte spekulera om ett sådant hypotetiskt fall, men du kan definitivt säga att vi också måste titta på verkligheten. I dagens rehabiliteringsprogram frågar vi oss aldrig om programmen fungerar, om folk rehabiliteras, och ändå spenderar vi hundratals miljoner dollar på dem år efter år, ja kanske miljarder trots att mindre än 30 procent blir bra. Du måste vara försiktig när du för in nya serviceleverantörer, men om ett program har en hög rehabiliteringskvot, så bör vi ta en titt på dem.

Kan vi vänta oss mer federal översikt i takt med att fler program drivs av kyrkor?
-Regeringen måste idka översikt och se till att pengarna går till det de är avsedda för och inte för att predika. Men vi behöver inte någon särskilt myndighet för detta. Ibland finns det en sådan rädsla för att släppa in tros-baserade organisationer att folk börjar projicera sitt förakt för religionen på dem. Det fanns under decennier en kampanj för att sekularisera det offentliga rummet och ta bort varje religiöst inflytande. Nu har vi en motreaktion och jag tror att president Bush hittat en rimlig balans i mitten. När vi gjort det kanske det inte behövs något tros-baserat kontor i Vita Huset, säger dess chef Jim Towey.

Hans Sandberg

Bakgrund och omfattning

Tanken på ett samarbete mellan regeringen och andliga organisationer när det gäller välgörenhet är ingenting nytt och ligger inte nödvändigtvis på den traditionella höger-vänster-skalan. De religiösa organisationernas sociala arbete (The Social Gospel) brukade ses som en seger för den progressiva rörelsen i början av det 20:e seklet. Möjligheten för religiösa grupper att tävla om regeringens välfärdspengar fanns faktiskt med i 1996 års välfärdsreform, efter ett förslag från John Ashcroft, då senator från Missouri. Lagen signerades av Bill Clinton. Både Al Gore Jr., och George W. Bush förespråkade i valrörelsen 2000 mer federalt stöd till religiös välgörenhet.

Det är svårt att uppskatta omfattningen av Bush initiativ. En färsk rapport från ”The Roundtable on Religion and Social Welfare Policy” säger att det inte nått särskilt långt utanför Washington, DC, men att de flesta delstater redan har egna program. Den klagade också på den oklara terminologin och bristen på data.
-Vi har just börjat tackla dessa frågor och hoppas ha en del preliminära data nästa år, säger Jim Towey, när vi frågar honom om han vet hur många organisationer som tar emot federala pengar inom ramen för inititativet.
-Men jag vet inte om vi någonsin kommer att ha ett definitivt svar på den frågan, fortsätter han. Många grupper har namn som Place of Hope och det är inte alltid lätt att veta vad de står för. Dessutom mäter vi inte framgången på detta sätt, för det är som president Bush har sagt att vad som räknas inte är om en organisation tror på Gud eller ej, utan på om programmet fungerar, säger Jim Towey.

Det finns 600.000 frivilliga allmännyttiga organisationer som bedriver välgörenhet i USA. Man räknar med att det finns 330.000 religiösa församlingar. De flesta av dem är relativt små, med i genomsnitt 200 familjer som medlemmar. Svårigheten att samla in data kan därför bli betydande.

Reaktioner

Anhängarna av Bush ”Faith-Based Initiative” ser det som en rättvisefråga och hävdar ofta att socialt arbete som grundas i religiösa värderingar är mer effektivt. ”Regeringen kan inte älska,” har president Bush sagt för att kontrastera den religiösa verksamheten mot den statliga. Han vill därmed få oss att tro att de religiösa organisationernas tjänster är bättre än myndigheternas, men det finns ingen forskning som stöder denna hypotes. Särskilt inte om man tar hänsyn till att privata program kan välja och vraka bland klienterna, så att de bara arbetar med dem som redan är motiverade.

Den kristna högern representerad av t ex Jerry Falwell och Pat Robertson har avvisat initiativet, eftersom de misstror den federala byråkratin och fruktar att de federala pengarna ska ha en korrumperande effekt.
Medborgarrättsgrupper som American Civil Liberties Union (ACLU) och Americans United for Separation of Church and State (AU) protesterade kanske inte helt oväntat på Bush ”Faith-Based Initiative,” men så gjorde äver 850 medlemmar av olika religiösa församlingar, som våren 2001 krävde att regeringen skulle ”hålla sig utanför kyrkor, tempel, synagogor och moskeer.”