(Denna krönika publicerades i Dagens IT våren 1999)
Mark Weiser var bara 46 år när han 27 april förlorade sin kamp mot den cancer som upptäckts bara sex veckor tidigare. Läkarna hade först gett honom ett och ett halvt år, sedan tre månader, sedan dagar att leva. Han försökte utnyttja sin sista tid till att skriva en bok om Ubiquitous Computing; det begrepp han presenterade för tio år sedan och som idag håller på att bli verklighet. Men tiden räckte inte ens till en första skiss på boken.
Mark Weisers död skakade om många både i och utanför Silicon Valley. Inte bara därför att han var teknisk chef för Xeroxs berömda lab, PARC (Palo Alto Research Center,) utan på grund av hans karaktär. Mark Weiser var kiseldalens ”själ och samvete” och ”han använde sitt lärosäte för att påminna alla som ville lyssna att i kampen mellan människa och maskin måste vi låta människan vinna,” skrev MSNBC:s Bob Sullivan 5 maj. Ett tecken på hur mycket han betydde, är det minne som Stanforduniversitetet rest åt honom på Internet; en webbsajt där vi kan läsa både hans egna artiklar och kommentarer från kollegor och vänner.
(URL:http://www-sul.stanford.edu/weiser)
Jag intervjuade honom under ett besök på PARC i början av 1992 och minns med värme hans generositet och breda intellekt. Han och hans team höll då på att bygga prototyper till en ny typ av datormiljö, där datorerna fanns överallt, men utan att tillåtas styra vårt beteende. Det var en försmak av den ”tredje våg,” som han såg komma efter PC-eran, precis som den ersatt stordatoreran.
-Den gamla typen av datorer; de som sitter på ditt skrivbord förutsätter att du träder in i deras värld, sa Mark Weiser, som var inspirerad av den tyske filosofen Martin Heidegger.
I en essä för Scientific American (9/91) om 2000-talets datorer skrev han om hur skrivtekniken försvann i bakgrunden, så att folk slutade tänka på skrivandet som teknik. På samma sätt ville han ha datorer som var, utan att synas. Därför gillade han inte tanken på att bygga än mer personliga, t om ”intima” datorer.
-Jag mår illa när jag hör det! Att bli intima med våra datorer är inte den rätta vägen. Vi vill få datorerna ur vägen! De ska vara en del av vårt liv, som papper, pennor och stolar, men vi vill inte bli intima med dem. (Datateknik 5/92).
I mitten på 90-talet myntade han begreppet ”Calm Computing,” som ett nödvändigt komplement till ubiquitous computing. “Med datorer överallt kommer vi att vilja använda dem samtidigt som vi gör andra saker och ha mer tid för att vara rent mänskliga. Vi måste då tänka om radikalt när det gäller målen, sammanhanget och tekniken för datorn och all annan teknik som tränger sig på våra liv. Lugn (calmness) är en grundläggande utmaning för all teknisk design under nästa 50 år.” (Mark Weiser och PARC-chefen John Seely Brown i “The coming age of calm technology,” Xerox PARC, October 5, 1996.)
Hans Sandberg
The Boy Who Wouldn't Die - On the Book "I'm Adding Sunshine to My Paint"
-
Five years old, *Harald Sandberg* (1912-1983) came down with a double-sided
pneumonia. Three doctors in Söderhamn, a city in northern Sweden, said that
t...
4 dagar sedan