(Publicerad i Datateknik 3.0 1997).
Datorer som man kan ha på sig reser en rad frågor av både kulturell och social natur. Man kan också fråga sig om “wearables” ska bli personliga stordatorer, eller enkla nätdatorer. Mark Weiser som är chef för dataforskningen vid Xerox Parc och i början på 90-talet lanserade begreppet “ubiquitous computing,” ville redan då ha datorerna ur vägen. Jag tänkte på honom när jag kom hem från MIT Medialabs symposium och bad honom om hans synpunkter på “wearable computing.”
Här är hans svar:
-Det är en jättebra ide. Det är ännu ett sätt för datorer att finnas överallt, säger han och påpekar att Xerox Parc är en av sponsorerna till MIT Media Labs på detta område. “Ubiquitous computing” är den tredje vågen av databehandling, där det finns massvis med datorer i miljön och de blir enklare att använda.
- Det finns emellertid några idéer jag tror är farliga i sammanhanget, t ex den försåtliga tanken att »wearables» betyder en säkrare och mer privat framtid, eftersom all min personliga information finns på min kropp, istället för på en server någonstans.
- Det försåtliga ligger i tron att det inte kommer att finnas data om dig någon annanstans, att det faktum att du har datorn nära din kropp gör dig säker. Nej, jag tror att vi måste acceptera seriösa nya lagar till skydd för privatlivets helgd. Att tro att man löser den frågan genom att bära på sin dator, är att sticka huvudet i sanden.
-Det finns en annan tendens jag inte gillar när det gäller “wearables” och det är när datorn görs mer påträngande. Att översätta pantomim till engelska är enligt min uppfattning påfluget och okonstnärligt. Att ha en ett till ett relation med en speciellt buren dator gör den inte heller särskilt osynlig för dig. Så länge det finns en speciell dator för dig i ditt liv, lever du i den personliga datorns paradigm, inte i paradigmet om “ubiquitous computing,” även om du bär datorn på dig. Osynlighet betyder inte bara och inte nödvändigtvis “fysisk” osynlighet. Avgörande är att den är mentalt osynlig.
-Jag har nyligen börjat fokusera mig på hur vi känner oss när vi använder dessa “ubiquitous computers.” Idag gör datorerna att vi känner oss mer stressade och överlastade. Därför talar jag numera om en era av “lugn användning av datorer” (calm computing) och hur vi ska nå dit, säger Mark Weiser.
Hans Sandberg
Läs Mark Weisers paper om “calm computing”:
The Coming Age Of Calm Technology
The Boy Who Wouldn't Die - On the Book "I'm Adding Sunshine to My Paint"
-
Five years old, *Harald Sandberg* (1912-1983) came down with a double-sided
pneumonia. Three doctors in Söderhamn, a city in northern Sweden, said that
t...
4 dagar sedan