(Publicerad i TeleVärlden i januari 1995)
Närkontakt med framtidens TV
Familjen Wilkers i Weikiva utanför Orlando i Florida har fått smak för interaktiv TV, som i Time Warners tappning kallas Full Service Network (FSN). De kan nu hyra videofilmer, spela videospel och shoppa, utan att någonsin behöva lämna vardagsrummet.
Orlando är väl mest känt för Disneyworld, men staden är också säte för det hittills mest avancerade försöket att föra samman datorernas, telefonens och televisionens världar. Bakom försöket står Time Warner som 14:e december visade att de leder multimediagaloppen:
-Att ligga före betyder ofta allt, sa Time Warners vd Gerald Levin pekande på föregångare som CNN, HBO och MTV.
När jag och 150 andra journalister mötte familjen Wilkers hade de fyra dagars erfarenhet av FSN och nyhetens behag satt fortfarande i. Pappa Karl sa sig gilla att han nu kan se det han vill se, när det passar honom. “I love it,” sa mamma Susan, som har fullt upp med att skjutsa sina två barn till deras olika fritidsaktiviteter utan omvägen över videobutiken. 14-åriga Jacklyn såg fram emot att shoppa i FSN:s elektroniska galleria och 12-årige Brad - som redan hunnit prova tjänstens samtliga videospel - gav ett expertutlåtande:
-Grafiken är mycket bättre än någonting annat jag sett.
Här kan det kanske vara på sin plats att berätta att vi träffade familjen Wilkers under något konstlade förhållanden. Den stora villan var t ex inte deras, utan ett uppvisningshus ägt av Time Warner. Som journalist reagerar man negativt på sådan manipulation, fast jag kan förstå att det inte gick att släppa in ett så stort mediauppbåd i familjen hem.
Resten av showen var emellertid ganska realistisk. Det system vi fick se var äkta och vi fick testa det på egen hand. Såvitt jag kunde bedöma saken fungerade det perfekt, vilket långt ifrån alltid är fallet med system av denna grad av komplexitet.
Det första man ser när man sätter på Time Warners interaktiva TV är en långsamt roterande “karusell,” som ger en grov översikt av tjänstens innehåll. Vi kan när som helst stoppa karusellen genom att trycka på den specialdesignade fjärrkontrollens Select-knapp. Väljer vi t ex “Movies” får vi en lista med kvällens hyrfilmer (36 stycken i december 1994.) Vi kan sedan vandra upp och ner med hjälp av en rund styrknapp tills vi hittar rätt film. Då trycker vi på Select igen, varvid en textruta på TV:n berättar att filmen kostar $2.99 och hur många timmar vi har på oss att se den. För att undvika missbruk ombeds vi sedan knappa in ett fyrsiffrigt PIN-nummer.
Det låter kanske inte så märkvärdigt, men det är det faktiskt, för till skillnad från betal-TV av olika slag ligger kontrollen över filmvisningen nu helt i våra händer. Vi behöver inte vänta till ett visst klockslag för att filmen ska börja och inte sitta vackert tills den är slut. Filmen startar nästan ögonblicket efter att vi beställt den och vi kan sedan snabbspola den bakåt och framåt eller pausa den, om vi t ex skulle vilja beställa hem en pizza, eller svara på telefon. Det är som att använda en videobandspelare, trots att filmen spelas upp från en “media server” (en specialdator från Silicon Graphics) några kilometer bort.
När vi trycker på fjärrkontrollen sänds en signal iväg till den nämnda mediadadatorn, först i infraröd form till vår Home Control Terminal (HCT) och sedan över koaxialkabel till en kvartersnod, som packar samman signalerna för den vidare färden över ett fiberoptiskt ATM-nät till ett lokalt servicecentra. När vårt konto verifierats plockar servern fram filmen (som lagras i komprimerat skick på jättelika digitala arkiv) och sänder den till vår hemterminal som tar emot filmen, dekomprimerar den och visar den på vår TV.
Silicon Graphics vd Ed McCracken berättade att hela denna process inte tar mer än 140 millisekunder. Det är nödvändigt med omedelbar respons eftersom TV-publiken inte är lika tålmodig som datapubliken, vilken gärna väntar några sekunder på svar från sin PC.
Beställvideo är bara en del av utbudet på FSN. Vi kan också fortsätta titta på analog kabelTV, men det ska bli lättare att hitta i kanaldjungeln. De flesta amerikanska kabelstationer har en särskild kanal med en rullande programlista, vilket är ungefär lika kul som att sitta och glo på listor över ankommande och avgående tåg eller flygplan. FSN kommer här med en interaktiv knorr genom att låta oss gå in och aktivt söka i listan, rulla den framåt och bakåt, till höger eller vänster och när vi slutligen hittat något vi gillar kan vi “hoppa” direkt in i filmen eller programmet. Det är ett bra exempel på hur kraftfullare datorer kan göra livet enklare för kunden.
FSN erbjuder också data- och videospel, inklusive sådana man kan spela mot folk som befinner sig långt borta. Det finns för närvande 13 spel från Atari vilka spelas med deras 64-bitars spelmodul “Jaguar.”
Shopping är ett annat tungt område och dotterbolaget Time Warner Interactive har byggt en elektronisk marknadsplats, där vi kan hitta både Chrysler och det stora postorderföretaget Spiegel. Det är visserligen bara åtta företag som är med från början, men viktigare är att vi fått en mycket elegant “TV-galleria” som mycket väl tar vara på videons möjligheter. Skillnaden är himmelsvid mot online-galleriorna på Compuserve och Prodigy. Jag har svårt att tänka mig en mer slagkraftig kanal för reklam. Kom ihåg att det här inte rör sig om traditionell TV-shopping, där man får vänta tills den produkt man är intresserad av dyker upp, utan att vi själva styr vad vi vill se. Som om inte detta vore nog kommer FSN:s kunder att förses med en färgskrivare från Hewlett-Packard, som kan printa ut fyrfärgsblad och kuponger direkt till den som så önskar.
Vi kommer snart att få se en rad nya tjänster på FSN, som t ex “nyheter på beställning,” hembanktjänster, videokonferenser, virtuella livsmedelsbutiker, och distansutbildning av olika slag. Men Gerald Levin gjorde klart att det är reklam och underhållning som ska finansiera uppbygget av FSN. Exakt hur det ska gå till ekonomiskt kunde varken han eller någon annan berätta. Allt vi vet är att hyrfilmerna ska kosta ungefär lika mycket som de kostar i videobutikerna och att vi sedan får betala i relation till hur vi använder det. Vissa tjänster kostar mer och andra - som kanske reklamfinansieras - kostar mindre. Denna typ av betalning för det också möjligt för en familj att ha flera terminaler, vilket förhindrar digitala “kanalkrockar” när barnen vill spela videospel medan mamma och pappa vill titta på en långfilm. Man behöver alltså inte betala flera kabelTV-avgifter för att utnyttja flera tjänster samtidigt. Varje TV måste dock ha sin egen HCT, vilket torde sätta vissa ramar för valfriheten.
Wilkers är den första av fem familjer på FSN. Under 1995 ska 4000 familjer vara med och om allt går bra lanseras systemet nationellt 1996. Vid den tiden hoppas Time Warner och deras allianspartnerns (AT&T, US West, Silicon Graphics, Scientific Atlanta m fl) ha pressat ned priserna på komponenterna till en bråkdel av dagens. Silicon Graphics VD Ed McCracken lovade i sitt tal att priset på hemterminalen om två ska vara nere i 300 dollar, jämfört med dagens terminal som av en del experter beräkas kosta 7000 dollar.
Nu återstår att se om arkitekturen håller vad den lovar, när det inte är fem, utan hundra, eller tusentals familjer som samtidigt vill titta på långfilmen alla talar om.
Men den verkligt stora frågan är om folk kommer att falla för den interaktiva frestelsen och hur mycket de isåfall är villiga att betala. Orlando-testen är ett försök att få ett realistiskt svar på den frågan. Skeptikerna tror inte att folk kommer att vilja betala mer för interaktiv TV än de idag betalar för kabelTV, dvs ca 25 dollar i månaden. Men Karl Wilkers, som så att säga skådat framtiden, tycker att 100 dollar i månaden är okej.
Om han är representativ kanske vägen till Cyber-TV inte bara blir spännande, utan också guldkantad.
Hans Sandberg
Time Warner: Jätten som vill bli först
Time Warner är en gigant inom massmedia och underhållning, samt USAs näst största kabelTV-företag, med 7 miljoner kunder i 34 delstater. De slöt för ett par år sedan en allians med en av USAs regionala telebolag, US West, vilket gav dem ett tillskott på 2,5 miljarder dollar. En miljard av detta belopp investeras i FSN. Time Warners VD Gerald Levin sa på presskonferensen i Orlando att FSN inte beror på något teknikintresse, utan ett “klart definierat egenintresse.” Han vet att deras arkiv och förmåga att skapa underhållning och information är veritabla guldgruvor.
Den stora kostnaden är att dra igång systemet. När det är gjort hoppas Time Warner även kunna använda nätet för att konkurrera på telemarknaden genom att erbjuda access till långdistanstjänster, videokonferenser och framtidens PCS-baserad mobiltelefoni.
-Telefoni är en marknad på över 100 miljarder dollar, fem gånger större än kabelTV, sa Time Warners Cables vd Joseph Collins.
Kostnaderna för att addera nya tjänster och program till FSN blir relativt små när det väl är etablerat, vilket gör att nya möjligheter kommer att öppna sig för småföretag och småproducenter. Smala och/eller lokala intressegrupper med små resurser kommer att kunna göra sig hörda på ett helt annat sätt än med dagens TV och kabelTV-nät.
FSN stöder dessutom Internet-protokollet TCP/IP, vilket gör att Time Warner också kan bli bas för datavärldens mer kräsna “nätsurfare.”
Hans Sandberg
4 dagar sedan
