Möte med Andreas V. Bechtolsheim, en av Sun Microsystems skapare (1991)

Andreas Bechtholsheim vid
Sun Microsystems högkvarter
i Palo Alto, Californien.
Foto: Hans Sandberg

Sun Microsystems har klarat sig nästan oförskämt bra i en tid då dataindustrin går på knäna. Bragden blir inte mindre, om man betänker hur många och mäktiga krafter, som är ute efter Suns skalp. Hans Sandberg reste till Palo Alto, för att ta reda på hur detta klassiska Silicon Valley-företag tänker möta dagens och morgondagens utmaningar. Han träffade bl a Andreas V. Bechtolsheim, en av Suns grundare och chefsarkitekten bakom dess arbetsstationer, inklusive SPARCstation 1.

Sun Microsystems lär ha gott om besserwissrar och vd Scott G. McNealy har ett ego, kaxigt nog för att reta gallsten på folk, om hans giftiga kommentarer nu inte redan gjort det. Typisk var hans kommentar till ACE-gruppens planer på att kasta Sun och dess RISC-standard, SPARC, ur sadeln:

"Big hat, no cattle!" (Stor hatt, ingen boskap!)

För att överleva med en sådan attityd, måste man ha rejält på fötterna och det får man väl säga att de har. Sun är USAs elfte största dataföretag och ett av de snabbast växande. Under de fem åren 1987 t.o.m. 1991 sexdubblades försäljningen, från 537 till 3.221 miljoner dollar (ca 19 mdr kr). Bokslutsåret 1991, som slutade sista juni, steg försäljningen med 31 procent och vinsten med 71 procent.

Sun håller en dryg tredjedel av marknaden för arbetsstationer och två tredjedelar av marknaden för RISC-baserade sådana. Dominansen inom SPARC-sektorn är nära nog total, men det är inte något att skryta med. Det röjer i själva verket en allvarlig svaghet i Suns strategi; oförmågan att skapa en livaktig SPARC-marknad vid sidan om Sun självt.

Suns mål är, att upprepa 80-talets fenomenala expansion av persondatormarknaden. Nyckeln till framgång ser man i standardisering och öppna system. Företaget har ända sedan starten 1982 satsat helt på Unix, som man trimmat med hjälp av virtuell minneshantering och avancerade nätverksfunktioner.

Nu har inte Suns succé gått obemärkt förbi, vilket visas av alla allianser med udden riktad mot Sun. Open Systems Foundation, OSF,  var t ex ett direkt svar på AT&Ts och Suns Unix-samarbete hösten 1987. Apollo, Bull, DEC,  Hitachi, H-P, IBM, Nixdorf och Siemens var alla oroade över att de två skulle styra Unix-standarden till sin fördel.

           

Sun Microsystems startades av ett gäng forskare från Stanforduniversitetet i Palo Alto: William N. Joy, Vinod Khosla, Scott McNealy och Andreas Bechtolsheim. Med sig från universitetet hade de nya avancerade idéer för nätverksorienterad datordesign.

Andy Bechtolsheim är som väl är, inte någon besserwisser, utan uppträder anspråkslöst, nästan pojkaktigt, ett intryck som förstärks av den långa och rangliga figuren. Han talar amerikanska med en lätt tysk accent, trots att det är 17 år sedan han flyttade till Californien för att bedriva datorforskning.  

            

Hans titel är teknisk vice-vd (vice-president of technology), men det vore kanske mer träffande att beskriva honom som en joker i Suns ledning. "Han är alltid här och talar om för mig vad jag gör för fel", sa Scott McNealy en gång till Wall Street Journal.

            

Det var Andy Bechtolsheim som designade Suns första arbetsstationer runt Motorolas mikroprocessor 68000, vilket var ett radikalt grepp då konkurrenterna satsade på egenutvecklade exklusiva kretsar.

            

I januari 1987 föreslog han, att Sun skulle använda sitt nya SPARC-chip för att bygga arbetsstationer, men den idén avvisades. Då bildade han ett eget företag, UniSun, och tog pengar ur egen ficka för utvecklingsarbetet. Det dröjde inte länge förrän Suns ledning fick tänka om. Andy kom tillbaka och i april 1989 släpptes SPARCstation 1.

            

Det var räddningen för Sun, som annars hade akterseglats av konkurrenterna.

            

Samtliga nya Sun-maskiner baseras idag på SPARC-arkitekturen, som också licenseras till den som så önskar.    

            

Gårdagens framgångar är dock ingen garanti för framtiden. Medan jag väntar på Andy, ritar jag en liten skiss för mig själv. Det blir en bild av ett företag under belägring från alla håll och kanter:

• Compaq, DEC, MIPS, Microsoft och SCO International har gaddat ihop sig bakom ACE.
• Hewlett-Packards nya billiga arbetsstationer i 700-serien har fått konkurrenterna, inklusive Sun, att blekna vid jämförelse.
• Silicon Graphics Internationals arbetsstation "Iris" levererar överlägsen grafik till kanonpris.
• Apple, IBM och Motorola går samman i en allians för att etablera en ny RISC-standard kring IBMs POWER-chips. 
• En rad andra företag hoppas kunna erövra en större del av SPARC-marknaden. Där finns t ex CompuAdd, Solbourne, RDI, Tadpole och det kommer knappast dröja länge innan japanerna, taiwaneserna och koreanerna börjar visa klorna.
• De mest avancerade persondatorerna håller på att klättra över planket in på arbetsstationernas bollplan. Snart är det dags för Intel att släppa sin nya krets 80586, som kommer att göra det än svårare att dra skiljelinjen mellan en arbetsstation och en avancerad PC.

Trots detta säger Andy Bechtolsheim, att det inte finns något skäl för Sun att ändra sin strategi.

-Faktum är att våra konkurrenter inte har lyckats förändra sin marknadsandel särskilt mycket de senaste åren, medan vi ökat vår på bekostnad av H-P och DEC. Vi har helt enkelt haft produkterna. Det spelar ingen roll hur många konsortier du har, om du inte kan leverera.

Lite senare prövar jag samma bild på Douglas A. Kaewert, Suns marknadschef för systemprodukter. Han svarar med en motbild, där företaget inte är inringat, men väl först in i Unixmarknaden.

-Nu börjar alla andra röra sig åt samma håll, bort från den gamla typen av databehandling. Skälet till att de siktar på Sun, är att vi var först.

            

Andy Bechtolsheim säger, att det enda tillägget till strategin är, att lanseringen av Solaris 2.0 (den senaste upplagan av Suns version av Unix), för 32-bitars Intel-datorer. Men det är inte för att konkurrera med billiga 386SX-datorer, man placerar Solaris i PC-världen. Här finns inga pengar att tjäna på hårdvara. Det är inte heller så, att Sun tänker konkurrera med DOS. PC-versionen av Solaris är mer en service till de kunder, som har både 32-bitars Intel-maskiner och arbetsstationer från Sun. De får en chans att köra sina Unix-program över hela linjen. 15-2000 extra sålda Solaris per månad innebär dessutom en fördubblad upplaga, vilket skulle ge SunSoft mer resurser för vidareutveckling av operativsystemet. Att Solaris för PC också bidrar till förvirringen inom ACE-gruppen och konkurrerar med Microsofts Windows NT, gör ju inte saken sämre ur Suns perspektiv.

Unixmarknaden växer mycket snabbt. Enligt Bechtholsheim låg den på 6-7 miljarder dollar 1990 och 10 miljarder 1991; en ökning med 50 procent. Med den takten kan vi snart komma att tala om en marknad på 35, 40 och kanske 50 miljarder dollar. Hur ska Sun kunna försvara sin ledning?           

Andy Bechtolsheim är inte särskilt oroad över konkurrensen från persondatorernas lågpriskonkurrens. Arbetsstationernas marknad följer en annan logik. Kunderna är inte i första hand ifrån hur mycket en maskin kostar, utan ifrån hur kostnadseffektiv den är.

-Marknaden för RISC och SPARC-kretsar drivs av förhållandet mellan pris och prestanda, säger han. Folk är intresserade av antalet dollar eller kronor per SPECmark (ett mer heltäckande mått på datorers förmåga än Mips, dvs miljoner instruktioner per sekund).

            

-Arbetsstationerna representerar det mest kostnadseffektiva sättet att lösa en rad uppgifter för såväl ingenjörer som för folket på Wall Street. Det är saker som inte kan göras med en PC och som kan göras mycket billigare med en arbetsstation, än med gårdagens minidatorer och stordatorer.

            

Han medger dock att man står inför en mycket tuff konkurrens och att "vi olyckligtvis är något försenade med våra senaste chip, men förhoppningsvis ska vi snart vara tillbaks på kurvan" (för pris/prestanda, min anm. HS).

            

Med den senaste multiprocessor-servern 600MP har Sun redan hämtat igen en del av konkurrenternas försprång, men den helt avgörande utmaningen mot Sun kommer på kretsnivå. Här är man fortfarande svaret skyldig och för den skull har man tre separata kretsprojekt på gång.

Det första syftar, enligt Andy Bechtolsheim till att placera ett helt system på ett enda chips. Det ska resultera i mycket billiga SPARCstationer, även om man förmodligen aldrig kommer att ligga på PC-priser.

Det andra projektet, "Viking SuperSPARC", driver Sun tillsammans med Texas Instruments. Det ska ge svaret på H-Ps och IBMs nya RISC-datorer. Viking-chipet har 3,2 miljoner transistorer och kan utföra upp till tre instruktioner parallellt. Han säger, att han inte kan nämna några SPECmark så länge man inte bevisa dem, med verkliga chips och verkliga kompilatorer.

-Men våra datorsimuleringar pekar på, att detta chips kommer att ha högre prestanda än någon annan existerande produkt på marknaden.

(I en enkät för Computerworld skriver Scott McNealy om en kommande arbetsstation i prisklassen 5-10 000 dollar, som ska ge 50-80 SPECmark, vilket kan jämföras med H-Ps System 700:s 55 SPECmark.)

Sun ska, enligt Andy Bechtolsheim, börja masstillverka de två nya SPARC-kretsarna under 1992. När vi får se arbetsstationer och servers byggda på dessa chips vill han inte säga.

            

Lite längre framåt i tiden, kanske 1993, eller 1994, väntar ett 64 bitars SPARC-chips, som ska kunna leverera flera hundra SPECmark.

-Vi har tagit fram en specifikation, V9, för detta chip, tillsammans med SPARC International, säger han. Den är i stort sätt klar, men ännu inte offentlig för allmänheten. Flera företag försöker redan tillämpa denna arkitektur. HAL, som delvis ägs av Fujitsu har sagt att de jobbar på en 64-bitars V9-arkitektur.

Konkurrenten MIPS Computer har också tagit fram ett 64-bitars RISC-chip, R4000, som spelar en central roll i ACE-gruppens strategi.

-Vi tror att R4000 kom lite för tidigt, säger Andy Bechtolsheim skeptiskt. Det finns inte idag programvara som stöder ett 64-bitars chips, vare sig för Microsoft eller Unix. Fast om några år kommer systemens huvudminne vara tillräckligt stora, för att folk ska börja efterfråga mer än 32 bitar. 1995 kommer de flesta leverantörer att ha 64-bitars chip.

-Vår strategi täcker in hela skalan, från X-terminaler för $995 till stora gigaflop-maskiner för hundratusentals dollar. Vi är emellertid inte intresserade av att bygga persondatorer, eller maskiner som startar på hundratusen dollar.

-Det är ingen uniform marknad; det finns den tekniska delen och den kommersiella. Olika företag har olika starka sidor. IBM har sagt, att hälften av deras RS/6000 försäljning är inom den kommersiella sektorn. För oss är det en tredjedel. De har alltid sålt till kommersiella kunder och det är lättare för dem att bibehålla den relationen.

-Vad som kommer att hända är, att varje företag bygger på sina starka sidor och våra starka sida har varit låga kostnader, bra pris/prestanda och hög volym. Vi har t ex inte fokuserat oss på 3D-grafik, eftersom det inte varit en stor marknad, men vi tror att 3D-grafik är något som kommer.

-Vi har heller inte satsat på system med reserv-processorer (redundant processing), ett segment som Tandem investerat i. Fast det är ett område som inte växt särskilt mycket.

-Vi försöker plocka ut de segment som växer snabbast, för att få mest ut av våra investeringar. Hittills har det varit den ingenjörstekniska och vetenskapliga sidan, men nu väntar vi en stark tillväxt på den kommersiella sidan. Det kommer att bli en stark migration från märkesbundna system, som VMS, VM och 32-bitars stordatorer, till arbetsstationer. Det håller på att bli en flodvåg. Folk upptäcker att de kan ersätta en stordator (med arbetsstationer) till ett pris, som ligger under dess årliga servicekostnad.

-Jag är å andra sidan inte säker på, att alla som arbetar inom den kommersiella marknaden behöver arbetsstationer på sina skrivbord. Om allt de gör är arbeta mot en Oracle-databas, kan de lika gärna göra det med en X-terminal.

-Tillväxten på det kommersiella området kommer att gälla nätverks-servers, snarare än arbetsstationer. Folk kommer att använda förmågan att köra flera processorer samtidigt och de nya I/O kapaciteter vi arbetar på, till att bygga mycket större system. Det är mycket mer kostnadseffektivt, jämfört med traditionella stordatorer.

Det finns de som i Sun ser ett exempel på framtidens "datorlösa dataföretag", dvs företag som lägger ut all tillverkning och fokuserar sig på programvara, design, försäljning och service.

            

Andy Bechtolsheim har ingenting till övers för den teorin.

-Det är den amerikanska drömmen att du kan vara ett servicesamhälle och /ändå/ tjäna en massa pengar. Sanningen är dock, att de som bygger maskinerna är mycket bättre på att optimera produkterna för konsumenterna.

-Suns strategi har alltid varit att hålla världsklass på vår tillverkning. Merparten av vår utrustning kommer visserligen från Japan, men vi kan bygga samma saker som de kan bygga där. Det är väldigt viktigt att ingenjörsarbetet är nära länkat till produktionen.

-Filosofiskt vill vi vara ett japanskt företag. Vi vill kunna konkurrera med deras affärsmodell, även om vi inte tillverkar en massa komponenter själva. Vi måste hitta ett sätt att tillföra tillräckligt mycket värde på systemnivå och genom vår programvara, för att kunna balansera våra partners.

-Vår modell är, att vi alla arbetar som om vi vore partners. Vi optimerar inkomsten per anställd och undviker att ha en väldig massa anställda. Vi försöker vara effektiva. Vi kan inte heller ta vara på varje tillfälle som öppnar sig, eftersom vi inte har resurserna. Vi kan inte heller utveckla färdiga lösningar åt kunderna, utan ser till att de kan lösa sina egna problem.

Suns teknologiska utmaningar har en viktig ekonomisk aspekt. Räcker 3 miljarder i omsättning för att möta de nödvändiga framtidsinvesteringarna? Ta Apple, IBM och Motorola som exempel! De är alla långt större än Sun, men anser sig inte ha råd att var och en för sig finansiera de enorma kostnader, som nya datorarkitekturer och operativsystem är förenade med. Att storleken är ett problem för Sun, visar inte minst det faktum att man både 1987 och 1991 fört diskussioner med Apple om ett samgående. Det finns de som fruktar att Sun kan komma att bli uppköpt av Fujitsu en dag. På sätt och vis skulle en sammanslagning eller ett övertagande av Sun bli ett nederlag för Suns öppna strategi. En poäng med den skulle ju vara att man kan utnyttja standardiseringen för att sprida kostnaderna och utnyttja innovationer gjorda på annat håll.

-Vi gör huvuddelen av vårt utvecklingsarbete på kretssidan tillsammans med andra företag. Alla företagen tjänar på att gemensamt utveckla kretsarna och alla har tillgång till de nyaste kretsarna, säger Andy Bechtolsheim.

Risken med Suns öppna strategi är förstås, att det är fritt fram för vem som helst att komma in och slåss om kunderna. Det för oss naturligt till frågan om framtida konkurrenshot från japaner, koreaner och taiwaneser?

-Först och främst ska du veta att Japan är vår näst största marknad efter USA, säger han. Vi har 15 procent av vår försäljning i Japan, där vi är den största leverantören av arbetsstationer. Vi har mycket nära relationer med en rad japanska företag, som Fujitsu, Matsushita, Sharp, Nippon Steel, Toshiba m fl.

-De japanska företagen är också mer öppna än de amerikanska, då det gäller att acceptera Unix, RISC och SPARC. Det största hindret för japanerna var historiskt frågan om copyright. Fujitsu fick till slut betala IBM en enorm summa för att kunna bygga IBM-kompatibla stordatorer. De vill bort från detta. Unix, RISC och SPARC erbjuder en teknik för detta.

-Om jag har en oro för den traditionella amerikanska dataindustrin, tror jag den gäller vad som kommer från Japan.

Nu är det inte bara Sun som löper denna risk med standardiseringen. Den gäller alla datorföretag, som inte sitter på en unik och exklusiv teknologi. En framgång för RISC(inklusive SPARC)-tekniken på bekostnad av Intels CISC-kretsar (t ex 80386, 80486, 80586) kan därför i värsta fall ytterligare öka USAs handelsunderskott med Japan.

Andy Bechtholmsheim och författaren i december 1991.

Min sista fråga till Andy Bechtolsheim är hur Sun klarar recessionen, som förvärrats det sista halvåret.

-Vår nuvarande produktgeneration är inte den mest konkurrenskraftiga, vilket på sätt och vis gör det bra att recessionen kommer just nu. Förhoppningsvis ska ekonomin vara i bättre skick när våra nya produkter kommer ut och folk börjar investera igen.

Om det inte är att se saker från den soliga sidan så säg....

(Artikeln skrevs i december 1991. Publicerad i Datateknik 1 1992)

Drömmen om glasdatorn - Forskare vill bygga in datorn i skärmen (Januari 1992)

(Jag skrev den här artikeln vintern 1991-92 för facktidningen Datateknik.)

Tänk dig en fullkomligt platt PC, bara några millimeter tjock! En dator där hela systemet ryms i bildskärmen: mikroprocessorer, minne och nätaggregat. Omöjligt? Nej, vi är snart där, om vi får tro dr. Michael Ettenberg på Sarnoff Center, ett av USAs främsta privata forskningsinstitut.

Michael Ettenberg, vid Sarnoff Research Center i Princeton, NJ.
Foto: Hans Sandberg

Ettenberg är övertygad om, att det det går att tillverka helt platta datorer, som dessutom kommer att vara extremt billiga. Han är chef för Sarnoffs forskning om integrerade kretsar, halvledare och optoelektronik.

Datorerna blir redan plattare för var dag som går. Dataföretagen har till sin hjälp allt mer integrerade mikrochips, allt mindre hårddiskar, effektivare och lättare batterier, samt bättre LCD-skärmar. För Ettenberg är "glasdatorn," om vi i brist på bättre ord får kalla den så, en naturlig utväxt på dagens trender inom bildskärmstekniken.

Denna har hittills varit den svagaste länken i byggandet av lätta portföljdatorer och "notebooks." Vad hjälper en kraftig processor, om man inte utan ansträngning kan läsa vad som står på skärmen?

Här sker dock en snabb utveckling, ffa i Japan där man bemästrat tekniken för massproduktion av vätskekristallskärmar (LCD) med aktiva matriser (AM-LCD). De "gamla" LCD-skärmarna använde sig av två rader transistorer, en vågrät och en lodrät, för att sända ut elektriska pulser, vilka när de möttes slog på eller av en bildpunkt (en pixel) på skärmen. Aktiv-matris-skärmar har istället en transistor vid varje pixel. Det går åt runt en miljon transistorer för en färg-VGA-skärm. 

-Den stora förändringen, säger Ettenberg, är att man tar alla dessa drivkretsar och placerar ut dem på glaset, vid varje pixel. De blir dessutom allt mer sofistikerade.

En monokrom AM-LCD-skärm har en transistor per pixel, en färgskärm har tre, en för varje grundfärg.

Datorkretsar görs vanligen av kisel -- silicon. Övergången till AM-LCD-skärmar innebär att man ersätter ämnet kisel med glas. 

-När vi nu börjar fästa integrerade kretsar på glas, kan vi fråga oss varför vi överhuvudtaget har kopplingen till (separata) kiselkretsar, säger han. Om jag ändå måste ta fram IC-masker för LCD-skärmen, varför inte även göra en sådan mask för mikroprocessorn och minnet?

Dessa masker är detaljerade scheman, eller kartor, som linjerar upp hur kretsarna är integrerade på ett chips. Tillverkningen av kretsar sker genom att maskerna stegvis krymps i en fotolitografisk process, för att slutligen etsas in på ett kiselunderlag. Det säger sig självt, att det är synnerligen svårt att skapa en karta/mask, som på ett effektivt sätt vägleder elektronernas färd bland miljoner transistorer. Ju fler transistorer man kan klämma in per kvadratmillimeter, desto kraftfullare datorer kan man bygga (tack vare mer logik, mer minne och kortare färdsträcka elektronströmmen). Dagens mest avancerade integrerade kretsar har ett par tre miljoner transistorer på en yta mindre än en tumnagel.

Varje krets måste dock kommunicera med omvärlden, dvs med andra kretsar och ytterst med oss människor via bildskärmen (än så länge!). Datorns interna kommunikation mellan kretsarna och mellan kretsarna och andra delar i systemet går via kopparledningar, som sett ur ett elektroniskt perspektiv, är förfärande många och långa. Varje gång man kan eliminera koppartråd, genom att flytta över funktioner till centralprocessorn (CPU), vinner datorn i snabbhet, förutsatt att kretsen inte försinkas av sina nya uppgifter.

Om vi öppnar en portföljdators lock, där skärmen sitter, finner vi ett antal breda band, som rymmer hundratals tunna kopparledningar. Det är transportvägar för kommunikationen mellan skärmen och datorns CPU och grafikprocessorer.

-När vi placerar transistorerna direkt på glaset kan vi ta bort alla dessa koppartrådar. Därmed ökar vi även tillförlitligheten i förbindelserna, säger han.

Ettenberg säger att tekniken för att placera integrerade kretsar på glas idag befinner sig ungefär där kiseltekniken befann sig i mitten på 70-talet.

-Kom ihåg att utvecklingen mot mindre och mindre storlek (på "glaskretsarna") kan komma att gå snabbare, eftersom det är en teknik som kommit senare.

-Ingen har hittills placerat en mikroprocessor på glas och ingen har placerat minneskretsar på glas, men vi vet att det går, eftersom vi kan placera transistorer på glas, säger han.

-De skulle med dagens 5-mikron-teknik (dvs avståndet mellan två linjer på ett chips är 5/1000 mm, mot typiskt 1/1000 mm för kiselkretsar) bli ungefär fem gånger större än med kisel.

-Du skulle ändå t ex kunna placera en megabyte minne på glaset, t ex en "frame buffer" (en tillfällig "parkeringsplats" för de data som datorn behöver för att skapa bildskärmens text & bild). För närvarande arbetar mikroprocessorn hela tiden på att uppdatera bilden. Med en sådan "buffer" skulle den avlastas det bekymret.

-Bildskärmen skulle bli en enda stor integrerad krets, en IC i "notebook"-format, säger Ettenberg.

-Det är klart att en sådan mikroprocessor inte kommer att vara av samma kvalitet, i fråga om feature-size (dvs graden av förminskning av ett chips beståndsdelar) och hastighet, som en kiselkrets. Den kommer emellertid att bli mycket billigare, för nu kan vi tillverka systemet samtidigt med LCD-skärmen. På kort sikt tror jag att detta kan vara ett alternativ för lågprisdatorer, t ex för speldatorer.

-Du skulle kunna tillverka "notebook"-datorer, som kostade ett par hundra dollar, eller kanske t o m under hundralappen.

-Den låga kostnaden skulle öppna för fundamentala förändringar i det sätt på vilket vi använder datorer. Det skulle förändra vår värld. Vi skulle kunna ha intelligenta bildskärmar överallt, på kylskåpet som talar om vad du har i det, på garderobsdörren osv.

-Vi skulle kunna ha telefoner i form av små tunna glasplattor. Du kan ha datorer överallt, precis som de mycket enkla mikroprocessorer du nu har i din tvättmaskin. Men vi är inte där än. För även om det bör gå att stoppa in ett helt datorsystem i en glasskiva, återstår det bevisa detta och omsätta denna idé i massproduktion.

-Du måste kunna tillverka stora glasskivor, som är helt fria från defekter, säger Ettenberg.

Detta rör sig om en mycket dyr teknologi, vilket gör det svårt att tro sig att vi kommer att få se något ungt "garageföretag" ta fram de första helt platta datorerna.

-Det är för dyrt, säger han. Vi kan idag tillverka aktiv-matris-skärmar som är 6 gånger 8 tum i storlek, men för massproduktion behöver vi en fabrik, som kostar en halv miljard dollar. Det klarar vi inte utan en nationell satsning.

David Sarnoff Research Center har ett stort kunnande på detta område, eftersom man är djupt engagerat i bildskärmsforskning. Man driver t ex ett digitalt högskärpeprojekt (HDTV), för bl a franska Thomson. Man arbetar också tillsammans med Sun Microsystemes på en arbetsstation för multimedia, som innefattar mycket avancerade bildskärmar. Detta projekt finansieras av Pentagons forskningsgren, Darpa.

-Det finns fler som jobbar med detta i Japan, men den ledande teknologin finns här i USA, säger Ettenberg.

Trots det är chansen stor, att de första billiga glasdatorer kommer att komma från Japan.

-Det handlar om finansiering, säger han. Det finns idag ingen stor tillverkare av LCD-skärmar i USA och vi har ingen stor satsning på att driva forskningen framåt på detta område.

Bush-regeringen var kallsinnig till federala satsningar på strategiska nyckeltekniker, som inte var exklusivt militära. Bill Clinton och hans vicepresident Al Gore Jr., har inga sådana restriktioner, men deras förmåga att pumpa in pengar i avancerad bildskärmsteknik är begränsade pga budgetunderskottet.

Möjligen skulle storföretag som AT&T/NCR och IBM kunna investera i uppbygget av know-how och produktionsanläggningar. Fast frågan är om det inte redan är för sent. För närvarande pågår inga sådana projektka Toshiba om bildskärmsutveckling skulle kunna tolkas i den riktningen.