(Denna krönika publicerades först i tidningen Dagens IT.)
I Tokyo hamnade jag på ett digitalt dass som saluterade min nedkomst med att spraya parfym i stolen, allt för att göra mitt besök så angenämt som möjligt. Lätt förbryllad såg jag mig omkring och upptäckte en instrumentpanel på vänster sida. Där fanns en standby-indikator, knappar för att starta den inbyggda bidén, stjärtduschen, reglera vätsketrycket och stänga av min “Washlet Toto.” (Jag fick senare veta att det finns en lyxmodell med variabel vattentemperatur, lufttorkare och fjärrkontroll med digital klocka!)
Här i prylarnas, artighetens och hyckleriets land vet man att ta hand om folk, från hotellens obligatoriska kimonos och tofflor, till de uppvärmda sätena på många toaletter och tunnelbanetåg. En omtanke som kan bli en konkurrensfördel när PC-eran försvinner i de digitala prylarnas mångfald. För ju närmare vi kommer prylarna, desto mänskligare måste de bli.
Visst är PC:n en underbar maskin – i jämförelse med de maskiner den ersatte. Men om vi istället jämför med den konsumentelektronik vi har i våra hem framstår den “personliga datorn” som överdrivet komplicerad och opålitlig.
Den vanligaste elektroniska manicken i Japan är nog mobiltelefonen och det första som slår en är, hur små och eleganta de är. Min nya Nokia 6160 känns plötsligt som en hopplös klumpeduns och samma sak gäller Ericssons och Motorolas minstingar, vilket vittnar om japanernas styrka på miniatyriseringens område. Den japanska standarden ligger idag på 60-70 gram, berättar Per Hjertén, som sedan 1996 bevakar japansk IT för det svenska attachékontoret i Tokyo. Många av de nya telefonerna klarar epost och det finns dessutom dedicerade epostläsare som Tegacky, vilka erbjuder ett mer diskret sätt att kommunicera i offentlig miljö.
Trenden från PC till länkade digitala prylar innebär också en kvalitetsmässig utmaning för PC-branschen, som säljer maskiner vilka måste finjysteras och ofta även avlusas (du har väl laddat ner den senaste buggfixen) av kunderna. Något andra konsumenter sällan förväntas göra. Här har elektroniktjättarna en fördel och deras relativt långsamma tempo i att lansera nya produkter behöver mot den bakgrunden inte vara en nackdel.
Trenden från PC till “internet appliances” gör att man måste fråga sig om inte ett gyllene tillfälle öppnar sig för japanerna, när de väl lyckas bryta sig loss ur den åtta år långa ekonomiska krisen.
Själv hoppas jag få slå mig ner på en “internet ready” Toto Washlet Deluxe, gärna med färgskärm, nästa gång jag hamnar i Tokyo.
Hans Sandberg
