Vi har anlänt till Herat (1974)

Staden Herat ligger vid Hari Rud floden i en oas mellan öknen 
i sydväst och bergen i norr. Foto: Hans Sandberg, 1974.

30 september 1974

Äntligen i Afghanistan! Vi har lämnat SAVAKs terrorvälde bakom oss. De afghanska gränsvakterna och tulltjänstemännen gick i trasiga kläder, men gav ett stoltare intryck än Shahens väl uniformerade soldater.

Herat. Det finns inte ord för den här staden. Det är troligen en av världens vackraste. Vi såg nästan inga bilar, men gott om gaddis, dvs hästskjutsar prydda med klarröda tofsar och bjällror. De travar fram på breda grusvägar som kantas av träd. Staden är full av liv. Vi såg bara några få reklamskyltar som var samlade längs en gata. 

Gatuliv i Herat. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Vi såg också fruktansvärt vanställda tiggare. En 15 årig pojke krälar fram med sin förvridna kropp och stumpar till armar och ben.

 

Kvinnorna är totalt beslöjade från topp till tå. Inte ens näsan sticker fram. Ögon och näsor är täckta av ett tygnät. Vi fick höra att en man kan ha upp till 9-10 hustrur här.

Det är en primitiv stad. Man ser inga höghus och inga skriande klasskillnader. På väg mot Gazar Gah såg vi emellertid några lyxvillor, troligen tillhörande jordherrar eller försälöjare av haschisch. 

Afghanerna har varit gästvänliga, generösa och egensinniga.

Jama Masjid, Herats fredagsmoské. Foto: Hans Sandberg, 1974

Vi besökte den vackra fredagsmoskéen Jama Masjid. En skäggig gammal man med vit turban visade oss in. Vi gick till en mosaikverkstad i moskén. Den gamle mannen kikade in genom en springa i dörren. I andra änden av verkstaden låg en kraftig hantverkare och sov på golvet. Den gamle mannen knackade på dörren och efter en stund öppnades den. Där inne fick vi se hur mosaikerna kommer till.

Vi besökte en mosaikverkstad i fredagsmoskéen.
Foto: Hans Sandberg, 1974.

På vägen tillbaks från moskén tittade vi in i ett rum där det fanns två vävstolar. Vid den ena satt en man och vävde silkestyger.

En man väver. En pojke håller ett öga på
främlingarna. Foto: Hans Sandberg, 1974.

Under ett besök på en kulle med gravplatser kunde vi se Musallakomplexet i fjärran.  tillsammans med sex eller sju barn som hela tiden tiggde. Härifrån kunde vi också få en inbliick hur folk levde bakom murarna. 

Foto: Hans Sandberg, 1974.

Vid halv sex på kvällen gick vi till en affär för att jag skulle måttbeställa en en afghansk dräkt bestående av en skjorta och byxor. Tyget är vävt i bomull och silke. Ägaren bad oss komma tillbaka till affären halv sju så att han kunde bjuda oss på te. Före dess fick han inte äta och dricka p.g.a. Ramadan.

När vi kom tillbaka rullade han ut tre röda mattor för oss. Vi slog oss ned och han frågade om vi ville ha grönt eller svart te. Innan han började äta gick han bort till fönstret, hällde vatten ur en kanna och tvättade händerna. Han berättade att han hade två barn, var gift och om hur han fått råd med hemgiften på 120.000 afghanis. Han sa att hans far hade valt ut kvinnan åt honom. Det var för 4 år sedan.

Lite senare kom en student in som hade affären bredvid tillsammans med sina bröder. Han och jag diskuterade politik öppet med varandra. Han sa att det fanns många maoister i Afghanistan. Vi pratade också om Sovjet som verkar vara det största hotet mot landet. Sovjet köper naturgas billigt, raffinerar den ioch säljer den sedan dyrt tillbaka. Han sa att Sovjet hindrar Afghanistan från att fritt välja handelspartners. De har t.ex. hindrat Afghanistan från att sälja naturgas till Västtyskland. Han sa också att Sovjet låg bakom statskuppen sommaren 1973 då MohammedDaoud tog makten.

Herat har varit en marknadsplats i årtusenden. 
Foto: Hans Sandberg, 1974.

En av höjdpunkterna under vår tid i Herat var Musalla komplexet, som inkluderar ruinerna av Gawhar Shad-moskén vilken byggdes under drottning Gawhar Shad i början av 1400-talet. Hennes make Shah Rukh, som var son till Timur Lenk, flyttade 1405 timuridernas huvudstad från Samarkand till Herat. 

Gawhar Shad-moskén var ett av den islamiska arkitekturens stora mästerverk och enligt Robert Byron till och med vackrare än hennes moské i Mashhad, som idag ingår i Imam Reza-komplexet. Byron skrev i The Road to Oxiana att byggnaderna i Herat "var det vackraste exemplet på bruket av färg i arkitektur som någonsin skapats av människan för att ära Gud och sig själv.” Något som inte hindrade den brittiska kolonialarmén från att 1885 spränga hela komplexet med dynamit för att ha fri sikt inför en väntad rysk anstormning som emellertid aldrig inträffade. Det var ett led i Rysslands och Storbritanniens imperialistiska envig, som gick under namnet ”The Great Game.”

Musalla komplexet i Herat. 
Foto: Hans Sandberg, 1974.