Barack Obama tog podiet och republikanerna satt som ertappade skolbarn i sina bänkar

Läget i landet är inte det bästa och pressen på president Barack Obama var stor när han på onsdagskvällen levererade sitt första State of the Union. Man skulle kanske hoppats att landets parlamentariker skulle ha visat en smula mognad ställda inför 10 procents arbtslöshet och två stora krig, men amerikansk politik har ena minuten tett sig som rena höns/tupphuset bara för att i den andra förvandlas till en tummelplats för konservativa "gräsrötter" som leker hela havet stormar. Hälsoreformen har gått i stå och republikanerna vädrar morgonluft, efter att ha ägnat ett helt år åt ett fullständigt skabrös obstruktionspolitik. Det är magstarkt att höra republikaner tala om ansvar och oro för budgetunderskott efter att ha ägnat ett helt decennium åt att underminera den amerikanska ekonomin med galloperande underskott som följd. 

Obama tog podiet och föste elegant allt detta trams åt sidan så att han kunde diskutera de verkliga problemen och lägga fram en rad vettiga förslag som designats för att vinna tillbaks oberoende väljare som förförts av de republikanska locksångerna, liksom för att rikta strålkastarna på det faktum att republikanerna sviker nationen mitt i en kris. De har valt att vägra varje form av samarbete med den folkvalda presidenten och utnyttjat den absurda "filibuster"-institutionen till att blockera varje förslag från majoriteten. Obstruktionen och deras politiska gerillataktik (Tea Party-rörelsen) har varit politiskt effektiv eftersom den mer eller mindre lamslagit Obamas försök att genomföra den agenda det amerikanska folket röstade för. Gudskelov fick han igenom stimuluspaketet, för annars hade vi varit på väg i full fart mot en ny stor Depression.

Nu satt de i sina bänkar som skolbarn ertappade med hyss av det allvarligare slaget.

Talet var starkt - särskilt den första halvan - och jag tror att den politik han lade fram kommer att vara effektiv, men det mest slående var Obamas öppenhet och ärlighet. Här står en president som frimodigt medger sina fel och misstag och trots motståndarnas illvilja och falskhet än en gång räcker ut en hand för att erbjuda samarbete.

Detta är nog Obamas moraliska styrka, men moral och makt går inte hand i hand och det är fullt möjligt att han offrar en del av sin makt till förmån för moralen. Som åskådare vill man att han ska ta i hårdare, slå hårdare, visa lite mer jävlar anamma. Höjdpunkten i detta avseende under talet var när han skarpt kritiserade Högsta Domstolen för deras beslut att tillåta storbolagen att köpa politiker, en sak som varit förbjuden under 100 år (även om de via sina lobbyister kunnat göra sina intressen hörda.)  Det var som att Obama placerade de svartrockade domarna, som alla satt i första raden rätt framför honom, vid en virtuell skampåle.

Barack Obama är större än Bill Clinton, större än Ronald Reagan, men den kappa han måste axla är Franklin Delano Roosevelts och det återstår att se om han vågar vara lika tuff och lika djärv i sina reformer.

Hans Sandberg

Här är New York Times rapport om talet.

Och här är Mark Schmidts kommentar för American Prospect. Även han reagerar på det barnsliga i dagens politiska spel.

Burop och gravöl när konsulatet i New York firades av

Residenset på 600 Park Avenue var fullpackat av amerikanska och svenska Sverigevänner på tisdagskvällen, men stämningen var somber och den fråga som svävade över rummet var "hur i hela världen kan de stänga konsulatet i New York?"

Något bra svar på den frågan hade vare sig Alf Karlsson, generalkonsul i New York sedan i juli och den som haft det tvivelaktiga nöjet att avveckla konsulatet, eller Pontus Järborg, generalkonsul vid den svenska ambassaden i Washington, D.C.

De städade gästerna utbrast i spontant buande när Alf Karlsson hälsade dem välkomna och förklarade att anledningen till tillställningen var att regeringen beslutat stänga generalkonsulatet i New York. När Pontus Järborg framfört sin hälsning föreslog han en skål - för Sverige - och det skålades även om det kändes lite avigt att skåla ett land som i mångas ögon övergett New York. Sedan vart det mingel och diplomatiskt småtugg. Gästerna började troppa av ganska snart och på vägen ut såg jag en av serveringspersonalen komma med ett halvt dussin champagneflaskor.

Fotografen Pontus Höök höjde sin ölflaska när jag passerade honom och sa hej.
-Gravöl, sa han och log lite bistert.

Hans Sandberg

Den kinesiska kejsaren har inga kläder på sig

Kina har svårt att överge den bunkermentalitet som längre präglat landet, men vare sig den gamla kinesiska muren, eller den nya digitala muren kommer i längden att kunna isolera Kinas medborgare från varandra och kineserna från omvärlden. Kejsaren är naken och Google satte fingret på saken.

Hans Sandberg

Är det dags att diskutera en bojkott av Kina?

Regeringarna kommer knappast att sätta hårt mot hårt när Kina i sin kombination av tyrranni och nationell egoism undergräver sina konkurrenter och stryper friheten. En konsumentbojkott mot kinesisktillverkade varor är förstås fullständigt opraktisk och troligen omöjlig, men skulle kanske kunna få en effekt ändå. Kina vill att folk ska beundra landet för sin enastående ekonomiska omvandling, varför en moralisk och solidarisk bojkott skulle kunna få en politisk effekt.

De kinesiska "massorna" kommer knappast att bekymra sig om dissidenter och minoriteter så länge ekonomin rullar på och världen fortsätter att köpa dess export, men en nedgång av exporten med några procent skulle säkert noteras i Beijing.

Hans Sandberg

Flashback till 2001: "Informationen kommer att flöda som vin utan flaskor"

Denna artikel publicerades först i den finska dataveckotidningen Tietoviikko 1 november 2001. Artikeln ingår i min bok "Smakprov" som du kan få gratis om du sänder mig ett mejl. Jag lägger ut artikeln eftersom jag tycker att den ger en intressant jämförelse med Jaron Laniers kritik av hackar-etiken i sin nya bok "You Are Not a Gadget." Den diskuteras i New York Times 12 januari.  

Frihet runt lägerelden

Steve Mann – mannen bakom ”the wearable computer” – utmanar gärna Status Quo med sina uppfinningar. Det gäller även hans nya företag – ExisTech – som ska designa kroppsnära datorer med hjälp av frivilliga från Toronto till Hongkong. Mann har – som en markering mot makten – utnämnt sig själv till Assistant Mailroom Clerk (dvs vice postvaktmästare.) Men, frågar jag mig under slutet av en lång intervju i hans labb, måste du inte hålla ett öga på personalen i t ex Hongkong-kontoret?

”Nej, därför att vi som vice vaktmästare arbetar frivilligt och leds av vissa principer,” slår han fast och tillägger att informationen vill vara fri.

Fri? Men om jag ska tjäna pengar som uppfinnare måste jag väl skydda min information?

”Hur får en person som folk som (hackar-gurun) Richard Stallman pengar? Om informationen är fri och folk tillverkar den gratis kommer de att få erkännande för vad de gör. Andra kommer att belöna dem för deras bidrag till mänsklighetens framsteg.”

Aha.

”Har du läst John Perry Barlows Vin utan flaskor? När du avlägsnar behållaren från informationen blir den icke-materiell. Den kommer att flöda som vin utan flaskor.”

Men hur betalar du dina räkningar? Inte ens Stephen King lyckades få folk att betala för att läsa på internet.

”Anta att han gav bort sina verk gratis. Med gratis information kommer de stora pengarna inte längre att dominera. Då får den lille mannen en chans att bli känd. Om vi tar bort incitamentet till storskalighet kommer den att ersättas med småskalighet. Det blir som när folk samlades runt lägereldarna för att sjunga sånger. Nya artister får en chans. De kan skänka bort sina verk för att bli populära och skaffa sig inkomster på många andra sätt, genom att ha konserter och få del av välgörenhet.”

Men vad är det för fel om jag som målare inte vill att folk plankar de tavlor jag säljer?

”Vi går mot ett samhälle av nätverkade Cyborgs; ett samhälle där man delar med sig.”

Betyder det att du också delar med dig av din soppskål?

”Nej, inte fysiska saker som mat och kläder, men däremot information, som går in i mitt högra öga och sedan ut på internet där alla kan ta del av den.”

Fast en stor del av våra inkomster beror på det intellektuella innehållet.

”Mycket av dessa inkomster är falska inkomster. Ofta är det inte några genuina produkter.”

Hur avgörs det? Och av vem?

”Det sker naturligt i ett samhälle av fritänkare. Anta att du har ett samhälle av individer som alla är telepatiskt länkade, så alla kan tänka samma tanke vi tänker. Det skulle vara omöjligt att binda en sådan individ till ett kontrakt där de betalar för att någon låst in informationen.”

Men hur gör vi med golv som ska sopas och cobolprogrammering?

”Folk kommer att få betalt för att sopa golv i informationssamhället. Folk kommer att få betalt för att göra riktiga jobb och de kommer också att få betalt för att tänka, tack vare filantropi och allmänt erkännande. Folk kommer att betala Richard Stallmann för att han är en stor hjälte, ett geni och en visionär. De kommer att skänka honom pengar, eller anlita honom som konsult.”

Och sedan lever vi förstås lyckliga i alla våra dagar.

Hans Sandberg

Julpyssel på Sherbrooke Drive - Skotta snö och baka pepparkakor

Vi fick en fot snö i lördags natt, så det vart att skotta snö på söndagen. Idag skiner solen, men det finns tillräckligt med snö för att vi ska få en vit jul.

Filosofen Slavoj Zizek är ute och cyklar 20 år efter Berlinmurens fall

Filosofen och författaren Slavoj Zizek skrev en ganska såsig kulturartikel (Op-Ed) i New York Times i måndags apropå 20-årsminnet av Berlinmurens öppning och dekonstruktion 1989. Han drar fram ett antal paradoxer kring kapitalismen i väst och kommunismen i öst, varpå han gör en utvikning om Kina:

"A further twist is added by those countries in which Communists allowed the explosion of capitalism, while retaining political power: they seem to be more capitalist than the Western liberal capitalists themselves. In a crazy double reversal, capitalism won over Communism, but the price paid for this victory is that Communists are now beating capitalism in its own terrain.

This is why today’s China is so unsettling: capitalism has always seemed inextricably linked to democracy, and faced with the explosion of capitalism in the People’s Republic, many analysts still assume that political democracy will inevitably assert itself.

But what if this strain of authoritarian capitalism proves itself to be more efficient, more profitable, than our liberal capitalism? What if democracy is no longer the necessary and natural accompaniment of economic development, but its impediment?" (20 Years of Collapse, New York Times, November 9, 2009)

Jag hoppas det var fler än jag stom studsade över påståendet att "capitalism has always seemed inextricably linked to democracy." Hur många diktaturer med kapitalistiska marknadsekonomier behöver jag räkna upp för att det ska stå klart att Kina inte är något undantag? Jag tog upp frågan om kopplingen mellan ekonomiska och politiska sytem kort i en bloggpost 4 juni.

Det paradoxala med ekonomiska reformer av socialistiska/kommunistiska system är att det krävdes en stark centralmakt för att bryta motståndet mot reformerna, inte olikt hur den starka kungamakten i Europa en gång röjde väg för kapitalismen. Plus Napoleon som spred kapitalismen där hans arméer drog fram. Det är ingen slump, eftersom det socialistiska/kommunistiska ekonomisk-politiska systemet har många likheter med feodalismen.

Den som vill tränga djupare in i denna fråga kan läsa min bok Friheten får vänta.

Hans Sandberg

USA: "Journalistiken är snart död ... om inte regeringen ingriper"

John Nichols, korrespondent för The Nation i Washington, D.C. talar om journalistikens framtid. Det finns bara ett sätt att rädda journalistiken (som en resurs för folket och demokratin snarare än för en elit) och det är att regeringen griper in och tar ansvar för medialandskapet. 

 

Columbia bygger “journalistrobot” (1996)

Denna artikel publicerades i Pressens Tidning 1996 och finns tillgänglig i boken Amerikans press under stress (2009).

(New York) Några forskare på Columbia-universitetet hoppas innan året är slut kunna visa upp en “mobil journalistterminal” (MJT) som automatiserar en del av det journalistiska hantverket.
-Det ska bli ett redskap för reportern ute på fältet, säger John V. Pavlik, chef för The Centrum for New Media vid Columbiauniversitetets Graduate School of Journalism.
Den “mobila journalistterminalen” kommer att vara en liten bärbar dator med ett trådlöst modem, kanske i kombination med en personsökare. Den kommer också med en rad dataprogram för att hämta in och bearbeta text, ljud och bildinformation.
Journalister kan förstås redan nu hämta in information från fjärran databaser, men John Pavlik och hans kollegor vill göra jobbet lättare med hjälp av sofistikerade redskap.
-Dagens datorer är för stora och klumpiga, säger Pavlik som själv föredrar Apples lilla PDA-dator Newton. Fast han tror att MJT-konceptet kommer att spänna över flera olika slags hårdvara. En journalist som vill studera en video vill säkert ha en MJT i form av en multimedia-PC eller en kraftfull “notebook.”

Forskarna på Columbia har ännu ingen prototyp att visa upp, men John Pavlik säger att han diskuterar samarbete med flera dataföretag. Man kan av namnet MJT få intrycket att centrat gett sig på att bygga en ny dator, men det handlar i första hand om att skräddarsy ett programpaket för journalister. En MJT ska kunna kommunicera över Internet, söka i offentliga och kommersiella databaser, samt ha filter och agentprogram som kan söka efter nyheter. Den ska också kunna hantera digitala signaturer för att man ska kunna veta att de dokument och bilder man studerar är äkta.

John Pavlik är emellertid påfallande vag när det gäller detaljerna, både om vad för slags program det ska bli och hur det ska säljas. Han kan både tänka sig att det säljs som ett programpaket i handeln och att det sprids som “shareware” över Internet.

Under vårt besök får vi se en demo av ett program kallat VisualSeek som centret utvecklat i samarbete med Columbias tekniska högskola. Det låter oss söka bland digitala fotografier liksom bland digitala videoklipp. Det intressanta med VisualSeek är att det söker, inte utifrån beskrivande index, utan i bilderna själva. Det kan filtrera och indexera bilderna efter färg och andra egenskaper.
-Vi vill att det ska bli möjligt att söka efter objekt i bilden, säger John Pavlik.

Han ger ett par exempel på hur en sådan teknik skulle kunna användas journalistiskt. Vid en konferens för jurister diskuterades nyligen om man kan ta patent på idrottsliga tekniker, t ex en viss rörelse. En journalist som skriver om sådana patentansökningar skulle med VisualSeek kunna söka igenom visuella databaser för att se om andra idrottsmän redan använt samma rörelse.
-Denna teknik skulle kunna ge oss ny information, som det tidigare var praktiskt svårt att komma åt, säger han.
-MJT skulle kunna hjälpa lokala TV-stationer, som idag ofta kritiseras för sin nyhetsbevakning. De har ofta inte tid att gräva fram bra material i sina videoarkiv, utan tvingas istället nöja satsa på snabba jobb som trafikolyckor och presskonferenser. Men med ett bra sökredskap skulle de kunna producera program, som annars skulle krävt hela team av undersökande personal, säger John Pavlik.

Hans Sandberg

PS. John Pavlik är idag professor vid Rutgers Universitet. För en aktuell video där Pavlik diskuterar journalistik och teknik, klicka här!