Protesterna i Tibet och den efterföljande repressionen från centralregeringens sida har å ena sidan lett till en internationell proteströrelse som tar sikte på sommar-OS i Beijing, men den har å andra sidan lett till starka anti-tibetanska och anti-västliga känslor bland många kineser, inklusive Kinas över 40.000 gäststudenter i USA.
Shaila Dewan rapporterade 29 april i New York Times om en serie protester involverande gäststudenter på amerikanska universitet.
”Campuses including Cornell, the University of Washington in Seattle and the University of California, Irvine, have seen a wave of counterdemonstrations using tactics that seem jarring in the American academic context. At the University of Washington, students fought to limit the Dalai Lama’s address to nonpolitical topics. At Duke, pro-China students surrounded and drowned out a pro-Tibet vigil; a Chinese freshman who tried to mediate received death threats, and her family was forced into hiding.”
”’Before I came here, I’m very liberal,’ said Minna Jia, a graduate student in political science at U.S.C. who encouraged fellow students to attend the monk’s lecture. ’But after I come here, my professor told me that I’m nationalist.’
’I believe in democracy,’ Ms. Jia added, ’but I can’t stand for someone to criticize my country using biased ways. You are wearing Chinese clothes and you are using Chinese goods.’
”’We’ve been smothered for too long time,’ said Jasmine Dong, another graduate student who attended the U.S.C. lecture.
By that, Ms. Dong did not mean that Chinese students had been repressed or censored by their own government. She meant that the Western news media had not acknowledged the strides China had made or the voices of overseas Chinese. ’We are still neglected or misunderstood as either brainwashed or manipulated by the government,’ she said.”
”Rather than blend in to the prevailing campus ethos of free debate, the more strident Chinese students seem to replicate the authoritarian framework of their homeland, photographing demonstration participants and sometimes drowning out dissent.”
De tillhör en modern intellektuell elit och de har ofta lagt ned en nästan övermänsklig energi på att passera alla de trösklar som de måst passera för att komma in på ett amerikanskt universitet. När Kina började skicka studenter utomlands efter Maos död och de fyras gängs fall var det många som stod inför ett svårt val: stanna i USA eller flytta hem till ett land som var fattigt, förtryckande och med begränsade möjligheter för dem att använda sina nya kunskaper. Mycket har ändrats sedan dess och utsikten av att flytta hem är snarare en möjlighet än ett problem. Kina har genomgått en fantastisk industriell och ekonomisk revolution, men det politiska systemet är fortfarande en orwelliansk byråkrati under kommunistpartiets ledning. Drömmen om ett demokratiskt Kina förefaller lika långt borta idag som 1978 eller 1989, delvis tack vare den ekonomiska framgången.
Kina har rest sig, men saknar fortfarande självförtroende, vilket blivit så uppenbart i reaktionen på protesterna i Tibet och varje tecken på oberoende från Taiwans sida. Jag tror att det är samma osäkerhet som ligger bakom reaktionen från många kinesiska gäststudenter i USA på händelserna i Tibet. Lägg därtill han-chauvinism och traditionella fördomar mot tibetanerna, fördomar som påminner om svenskarnas traditionella attityder mot romaner ("zigenare") och samer ("lappar"). Den kinesiska sociala kulturen lägger – inte olikt den svenska – väldigt stor vikt vid social anpassaning. För att känslorna ska bryta ut i öppna protester krävs dels att de är starka och dels att det finns kanaler som uppfattas som legitima, för extremt få är beredda att ta risken att stå ensamma med sin protest. Tibetanernas protester ett halvår före de olympiska spelen i Beijing erbjöd bägge dessa element.
Om Kina haft självförtroende skulle man kunna säga till Tibet och Taiwan att det är upp till er om ni vill vara med eller ej. Jämför med den Europeiska Unionen som ställer krav på dem som vill bli med. EU har det som Kina fortfarande saknar: självtillit. Det finns historiska skäl till detta och ingen ska glömma den förnedring som Kina utsattes för av de imperialistiska "fördragsmakterna" under 1800-talet och början av 1900-talet, men om Kina verkligen vill inta sin plats bland världens stora nationer, så måste man också acceptera det ansvar som följer med framgången. Kinas ”soft power” skulle mångdubblas om man vågade släppa lite på nationalismen och istället öppnade landet för en demokratisk utveckling.
Hans Sandberg
Klicka här för att läsa hela artikeln!
1 månad sedan
