Det är så mycket som står på spel, både USAs och världens. Många som röstade på George W. Bush trodde inte att han var så farlig eftersom han verkade lätt korkad och inte särskilt ambitiös, men farlig var just vad han var och hela världen betalar fortfarande notan som han lämnade efter sig.
Barack Obama är tyvärr ingen FDR, utan en vanlig hederlig kille som söker samförstånd där han borde stålsätta sig, men han har trots allt räddat USA undan total katastrof och avvecklar krigen i Irak och Afghanistan. Vi progressiva är ständigt frustrerade över en progressiv president som verkar ha ett masochistiskt drag, men han är i varje fall en hederlig människa som söker lösningar och kämpar för mannen på gatan.
Mitt Romney är en överklasslyngel som efter att ha spenderat ett liv med att stoppa fickorna fulla med andras pengar och gått över lik i form av slaktade fabriker tycker att han förtjänar att bli VD för världens rikaste och mäktigaste land. Det har inte så mycket med hans märkliga religion att göra (säg den religion som inte är märklig!) utan med en självgodhet och cynism som är makalös.
Det är möjligt att allt Mitt Romney vill är att vinna och att om han bara kan ställa även denna pokal i troféskåpet som kommer han att tackla problemen pragmatiskt, men det är ännu mer möjligt att han kommer att försöka lägga om kursen ännu mer åt höger, vilket kommer att leda till en ekonomisk katastrof och ett eller ett par nya och dyra krig för att få folk hemma att glömma bekymren.
Personligen tror jag att en seger för Mitt Romney kommer att leda till ett nytt 1968. En stor del av ungdomen och de mindre väl beställda kommer att ge upp hoppet om demokratin och ta till gatorna.
Undrar om de rika som pumpar miljarder i Romneys kampanj inser att de kommer att förlora enorma materiella värden när systemet brakar samman.
onsdag, oktober 10, 2012
Valrörelsen i USA börjar göra mig nervös
Posted by
Hans Sandberg
at
8:08 em
0
comments
Labels: Barack Obama, Mitt Romney, USA-valet
söndag, september 09, 2012
Nu vet jag vem farfars farfars farfars farfars far var
(Uppdaterad 14 september 2012 med ny information från Kenneth Bergman).
Jag har som de flesta barn en bok med bilder som min mamma ställde samman under mina första år och sedan kompletterade på gamla dar. Där finns en hårtufs intejpad och på en sida finns pappas och mammas namn och födelsedatum, samt mina far och morföräldrars namn och datum. Under dem finns det utrymmer för att på tvären skrivan in den föregående generationen. Där står det (felaktigt) att Johan Ersson var farmors far och Britta Ersson var farmors mor. Men där namnet på farfars far skulle ha stått är det vit lack och fältet för farfars mor är inte ifyllt.
Jag visste att farfar ska ha kommit från Trönö, men pappa nämde ibland Enånger och sa när vi var små att familjen egentligen hetat Hammar, men att det var två bröder som kallats in till att göra sin värnplikt och att den ena fått byta namn vid inskrivningen eftersom de inte ville ha två med samma namn. Han skulle då ha valt namnet Sandberg eftersom han bodde vid ett sandberg. Det var förvirrande uppgifter och när jag försökte komma underfund med hur farfar kunde ha kommit från både Trönö och Enånger trots att det är flera mil mellan platserna var jag ännu mer förvirrad. Jag tänkte att farfar kanske flyttade från Trönö till Enånger innan han kom till Söderhamn, såvida han inte var född i Enånger och flyttat till Trönö.
För att få klarhet gick jag åter ut på nätet och sökte efter "Sandberg +Trönö" och bland svaren fanns ett resultat som var extra intressant.
Personakt för Johan Olofsson Sandberg, Född 1838-05-04 Trönö
Det ledde till en släktforskningsrapport som gjorts av Kenneth Bergman, som föddes i Västmanland ett par veckor före mig 1953 och är lärare i Stockholm. Det finns en avdelning på sidan som heter Noteringar och där finns Johan Olofsson Sandbergs fem barn uppräknade och som nummer fem står Johan Edvard Sandberg 1882. Sedan var det bara att klicka sig fram till det släktträd Kenneth satt samman och det gav följande resultat:* 1838-05-04 Trönö † 1916-01-30 Trönö
* 1804-12-23 Trönö
Per Andersson (Farfars farfars far)
* 1771-11-26 Trönö
Anders Matsson Hammar Berger (Farfars farfars farfar)
* 1739-02-16 Enånger † 1778-07-15 Trönö
Mats Larsson (Farfars farfars farfars far)
* 1708 † 1743
Lars Göransson (Farfars farfars farfars farfar)
* 1669-09-19 † 1735
Göran Olofsson (Farfars farfars farfars farfars far)
Kedjan tillbaks i tiden slutar (åtminstone för tillfället) med Göran Olofsson (farfars farfars farfars farfars far), men om man följer båtsmannen Anders Matsson Hammar Bergers hustrus släkt kan man ta sig ända tillbaks till 1490 då en Oleff Gudmwnsson ska ha fötts i orten. Det var inte ens Gustav Eriksson påtänkt och det skulle dröja över tre decennier innan han blev Gustav I, eller Gustav Vasa som han kom att kallas.
Tillägg 13 september: Jag hade på egen hand fått reda på att farmor Ottolina Gerina föddes 20 maj 1876 som oäkta barn till Charlotta Karlsdotter. Charlotta gifte sig 23 november 1879 med Karl August Karlsson bara för att avlida två dagar senare. Dödsorsaken ska ha varit bukhinneinflammation. Farmor finns upptagen som boende på fattighuset i en husförhörslängd för 1876-87 från Alingsås Stadsförsamling i Västergötland. Jag vet inte om hon omhändertogs där från födseln, eller om det var senare.
Posted by
Hans Sandberg
at
11:12 em
0
comments
Labels: Enånger, Harald Sandberg, Johan Edvard Sandberg, Söderhamn, Trönö
fredag, september 07, 2012
Fortsätter jakten på Sandbergs hörna
Under mitt letande efter den plats där Sandbergs hörna bör ha legat hittade jag en artikel med titeln En bageriepok. Den handlar om familjen Sedwall som drev bagerirörelser i Mariestad, Stockholm, Västerås och Söderhamn. Lars Oskar och Matilda Sedwall (namnet var ursprungligen Sedvall, men ändrades senare till Sedwall) startade 1893 ett bageri på Kungsgtan 29 i Söderhamn. De hade 10 barn, varav bara fyra överlevde födsel och barndom, sönerna John, Karl och Nils, samt dottern Fanny. Karl och Nils fortsatte driva rörelsen efter faderns död 1912, men det var svårt att få det hela att gå ihop och Karl löste 1935 ut sin bror ur firman. Nils flyttade till Västerås med sin hustru Doris, vars familjenamn var Thunborg. Doris Sedwall skulle under många år fungera som återförsäljare av pappas konst i Västerås. Jag minns att hon hade en stor och vacker våning mitt i stan där hon ställde ut pappas tavlor. Jag visste dock inte att hon var född Thunborg, men det förklarar kanske varför pappa gjorde ett porträtt av Folke Thunborg, en tung socialdemokratisk politiker i Söderhamn och senare förbundssekreterare i det Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) 1935-1940, samt direktör för Aftontidningen 1942-1944 och landshövding i Norrbottens län 1953-1957.
Vad jag vet så var familjen Sedvall nära nog grannar med familjen Sandberg, vilket gör att att jag undrar om Sandbergs hörna kanske låg i hörnet Norralagatan-Kungsgatan.
View Larger Map
Posted by
Hans Sandberg
at
11:58 em
0
comments
Labels: Harald Sandberg, Sedwalls Bageri, Sjölins Bageri, Söderhamn
onsdag, september 05, 2012
Odemokratiska demokrater smugglar in Gud i plattformen
Skandal på demokraternas konvent.
Igår var vi saliga över en rad mycket starka tal och Michelle Obama's fantastiska avrundning på kvällen.
Men idag tvingas vi vittna om det pinsamma ögonblick då "Gud" kuppades in i plattformen och det gjorde även ett bisarrt "erkännande av Jerusalem" som Israels huvudstad.
Det var röstfiske av skamligaste sort. (Det faktum att Gud och erkännandet av ockupationen funnits med i tidigare plattformar är ingen ursäkt.)
Tre gånger fick konventets ordförande och Los Angeles borgmästare Villaraigosa ställa frågan om delegaterna ville ställa sig bakom förslaget. På många lät det som att nejrösterna dominerade, men tredje gången var det kanske lika. Fast omröstningen krävde 2/3 majoritet för att gå igenom. En kvinnlig politruk ställde sig bredvid borgmästaren som då lydigt förklarade att förslaget antagits med kvalificerad majoritet. Det är pinsamt så det förslår och republikanerna har redan börjat använda fadäsen i sin propaganda.
Posted by
Hans Sandberg
at
8:35 em
2
comments
Labels: Barack Obama, Charlotte, demokraterna, NC, republikanerna, USA-valet
lördag, september 01, 2012
På jakt efter Sandbergs hörna
När jag var i Stockholm 19-25 augusti träffade jag min faster Camia som är en underbar människa och klar i knoppen trots sin höga ålder. Man ska ju inte nämna en kvinnas ålder, men så mycket kan jag säga att hon är pappas lillasyster. Jag frågade Camia om var familjen bodde i Söderhamn. Pappa sa att de bodde "på Norr", men det säger inte så mycket. Jag tänkte att det kanske var nära Köpmantorget, men Camia sa att de bodde vid Norrtullsgatan eller Norralagatan, vilket verkar logiskt eftersom pappa sa att Sandbergs hörna låg vid infarten där forbönderna kom in med sin last av timmer. Hon sa också att de bodde nära det gamla Flickläroverket, som ligger på Nygatan 9 och idag heter Faxeskolan.
Här är karta över Söderhamn.
Posted by
Hans Sandberg
at
9:53 fm
0
comments
Labels: Harald Sandberg, Sandbergs hörna, Söderhamn
fredag, augusti 03, 2012
Färdig med James Joyce - Skippar Finnegans Wake
Det sägs att James Joyces Ulysses är en bok som man bara kan läsa två gånger. Tja, jag har just läst (lyssnat på) den på engelska efter att ha läst den på svenska på 1980-talet. Det var som att vara inlåst på muggen till en irländsk pub på S:t Patricks dag under flera veckor. Det är ett evigt tjatter utan rim och reson. Kopplingen till Homers epos är ju kul och visst finns det avsnitt som är välskrivna och låter bra, men ju längre in i verket man kommer, desto mer ekar tomheten i den verbala katedral som den exkatolske katoliken randade ur sig. Jag minns en reporter på DN som belåtet sa att Joyce tog livet av romanen. Och visst försökte han, men det enda han tog livet av var sin egen roman, som är ungefär lika tråkig som Herman Melvilles historia om valfångsten i Moby Dick.
Jag är besviken, för jag hade verkligen velat falla för Ulysses och jag hade förberett mig med att lyssna på professor James Heffernans fina föreläsningsserie om Ulysses. Men efter att ha lyssnat tålmodigt nådde jag en punkt där jag kände mig som H.C. Andersons pojke som ropade "men han har ju inga kläder på sig!"
Här är en intressant bit om Joyce och religionen från Wikipedia:
L. A. G. Strong, William T. Noon, Robert Boyle and others have argued that Joyce, later in life, reconciled with the faith he rejected earlier in life and that his parting with the faith was succeeded by a not so obvious reunion, and that Ulysses and Finnegans Wake are essentially Catholic expressions.[28] Likewise, Hugh Kenner and T.S. Eliot saw between the lines of Joyce’s work the outlook of a serious Christian and that beneath the veneer of the work lies a remnant of Catholic belief and attitude.[29] Kevin Sullivan maintains that, rather than reconciling with the faith, Joyce never left it.[30] Critics holding this view insist that Stephen, the protagonist of the semi-autobiographical A Portrait of the Artist as a Young Man as well as Ulysses, is not Joyce.[30] Somewhat cryptically, in an interview after completing Ulysses, in response to the question "When did you leave the Catholic Church", Joyce answered, "That's for the Church to say." [31] Eamonn Hughes maintains that Joyce takes a dialectic approach, both assenting and denying, saying that Stephen’s much noted non serviam is qualified – "I will not serve that which I no longer believe…", and that the non serviam will always be balanced by Stephen’s "I am a servant…" and Molly’s "yes".[32]Det är nog det sista som är nyckeln till Joyce. Ulysses är en liturgisk ritual från en katolik som inte längre kan förlika sig med kyrkan, men saknar dess trygga struktur som skapar ordning i ett kaotiskt liv.
Umberto Eco compares Joyce to the ancient episcopi vagantes (stray bishops) in the Middle Ages. They left a discipline, not a cultural heritage or a way of thinking. Like them, the writer retains the sense of blasphemy held as a liturgical ritual.[33]
Posted by
Hans Sandberg
at
8:39 em
0
comments
Labels: H.C. Andersson, Herman Melville, James Heffernan, James Joyce, katolicism, Moby Dick, religion, Ulysses
tisdag, juli 31, 2012
Harald Sandberg: Först till Paris, sedan Italien (1948)
"Mina framtidsplaner? Jag arbetar med näbbar och klor för att komma ut. Till Paris, Rom, Neapel och andra hägrande platser. Om allt går efter beräkning sticker jag ut på en första försöksflykt i mars eller april. Först till Paris, sedan till Italien. När jag sedan kommer hem – jag hoppas bli borta ett par, tre månader – funderar jag på de svenska fjällen. En fjällentusiast i Bollnäs har lovat att lotsa mig upp till Härjedalens fjällvärld. Det skulle verkligen vara roligt att få komma upp dit och bli bekant såväl med fjällen som med fjällfolket."
![]() |
| En skiss från lastångaren som tog mina föräldrar från Varberg till Rouen i Frankrike våren 1948. |
Våren 1948 åkte Harald och Connie till Frankrike som kaptenens gäster på en liten lastångare. Jag vet inte varför de tog båt. Jag trodde ett tag att det hade med kriget att göra, att Tyskland var så illa bombat att det inte gick att åka den vägen, men min moster Åsa berättar att hon tog tåget ner till Frankrike lite tidigare samma år för att komma till ett au-pair jobb hon fått i Beaune i Burgundy. Hon tror att det kan ha varit för att de tog bilen med sig, men jag är inte säker på att det stämmer, för det finns inga bilder eller noteringar om någon bil på denna resa till skillnad från senare resor. Kanske var det helt enkelt det att pappa lyckats byta ett par tavlor mot biljetter från Svea Bolaget.
Nedan följer några fotografier och konstverk från resan.
![]() |
| Harald framför Madeleinekyrkan i Paris våren 1948. |
![]() |
| Harald tillsammans med proffessor Paul Desfeuilles, Paris 1948. |
![]() |
| Harald och Connie, troligen på Gardasjön i Italien 1948. |
![]() |
| Skiss med kolkrita gjord under studier vid Academie Julian, Paris, 1948. |
![]() |
| Tvätterskor vid Gardasjön, 1948, olja. |
![]() |
| Verona, april 1948, olja. |
| Venedig, 1948, olja. |
![]() |
| Bruta, Italien, 1948, olja. |
![]() |
| Arbetare i Verona I, olja, 1948 |
![]() |
| Arbetare i Verona II, olja, 1948 |
| Antonio Perrotta, Bardalino vid Gardasjön, Italien, 1948. |
![]() |
| Apache, Chalon sur saone, 1948 |
![]() |
| Döende fransk gubbe 1, 1948, tillhör Nationalmuseum. |
![]() |
| Döende fransk gubbe 2, 1948, tillhör Nationalmuseum |
![]() |
| Döende fransk gubbe 3, 1948, tillhör Nationalmuseum |
Posted by
Hans Sandberg
at
6:22 fm
0
comments
onsdag, juli 25, 2012
Harald Sandberg - Söderhamns-Kuriren uppmärksammar 100-årsminnet
Tidningen Söderhamns-Kuriren publicerade i måndags (23 juli) en stort uppslagen artikel om Harald Sandberg. Artikeln författades av Kristin Nylander som intervjuat mig (Hans) om min blogg och den bok om Harald Sandberg jag jobbar på.
![]() |
| Klicka på bilden för att läsa texten! |
![]() |
| Klicka på bilden för att läsa texten! |
Posted by
Hans Sandberg
at
11:04 em
0
comments
måndag, juli 16, 2012
Bloggen till minne av Harald Sandberg växer
Den 13 augusti 2012 är det 100 år sedan pappa föddes. Han var en spenslig grabb med ett svårt hjärtfel som fick tre läkare i Söderhamn att ge upp. En sa till och med att han aldrig skulle bli tio år gammal, vilket gjorde att han var rädd för den dagen, men det vart farfar som dog den 13 augusti 1922 istället. Pappa fortsatte leva till 26 augusti 1983 och blev en framgångsrik konstnär och en underbar far. Jag postar hans dagbok från 1946-48 på en ny blogg i den takt han själv skrev sina anteckningar. Samtidigt scannar jag in bilder på målningar, akvareller, etsningar och teckningar. Igår helgen gick jag igenom ett par teckningsblock från 1946-1948 och hittade flera fina saker som jag inte sett förut, bl a detta självporträtt av en ung man som inte verkar lida av brist på självförtroende. Bloggen växer varje dag och mer ska det bli!
![]() |
| Harald Sandberg, självporträtt, ca 1946. |
Posted by
Hans Sandberg
at
9:23 em
4
comments
Labels: Harald Sandberg, konstnär, Sverige



















