måndag, oktober 13, 2008

Nobelpristagaren Paul Krugman: Mitt temperament passar inte för att sitta i regeringen


Mediauppbåd och champagne för Paul Krugman.

En glad pristagare på måndagens presskonferens.

Paul Krugman, ekonomiprofessor vid Princeton University och en av president George W. Bush:s skarpaste kritiker, var lycklig, men påtagligt nervös under måndagens presskonferens med anledning av att han utsetts till Nobelpristagare i ekonomi.

Paul Krugman sade att han kände sig lite mer hoppfull om världsekonomin efter helgens koordinerade insatser från USA och Europa.
-Det var första gången som de politiska beslutsfattarna överträffade förväntningarna, varför jag känner mig lite mer optimistisk idag, sa nobelpristagaren.

Princeton-universitetet höll på måndagseftermiddagen en presskonferens och en mottagning på Wodrow Wilson-institutet för press, kollegor och studenter. Han gratulerades av universitetets president Shirley M. Tilghman och Anne-Marie Slaughter, prefekt för Woodrow Wilson Institute, samt Christina Paxsson, som leder institutionen för nationalekonomi vid Princeton-universitetet. 


Paul Krugman och nobelpristagaren John Nash.


Paul Krugman tillsammans med kollegor från Princeton University.

Paul Krugman är sedan åtta år krönikör för New York Times och en inflytelserik opinionsbildare i USA. Han stödde Hillary Clintons kampanj i primärvalet och kritiserade Barack Obama för hans förslag till reform av sjukförsäkringssystemet, men lutar numera åt Barack Obama.

På frågan om han kunde tänka sig att sitta med i en Obama-regering svarade han att hans temperament inte passar för att sitta i regeringen.

Hans Sandberg

onsdag, oktober 01, 2008

Bra läsning om finanskrisen....

Här är några intressanta artiklar om den globala finanskrisen.

Robert J. Shiller: Everybody Calm Down. A Government Hand In the Economy Is as Old as the Republic

Robert Shiller är ekonomiprofessor vid Yale University och författare till boken "Irrational Exuberance" som behandlar 1990-talets ekonomiska bubblor.

Nouriel Roubini är ekonom vid New York University och en av dem som under flera år varnat för den finansiella kollaps vi nu befinner oss mitt i. Stephen Mihm skrev en extremt intressant artikel om honom i augusti under rubriken Dr. Doom. Du kan följa Nouriel Roubinis analyser på Nouriel Roubini's Global EconoMonitor (RGE Monitor)

Richard Bookstaber skrev i september 2007 om subprimekrisen i artikeln The Myth of Noncorrelation i magazinet Institutional Investor. Den andra oktober 2007 vittnade han om samma sak inför representanthusets finansutskotts session: ”Systemic Risk: Examining Regulators Ability to Respond to Threats to the Financial System" 19 juni i somras talade han inför senatens bankutskott om “Risk Management and Its Implications for Systematic Risk”

Robert Kuttner är en progressive ekonomiprofessor vid Princeton University. Han har skrivit en serie kommentarer till de senaste veckornas utveckling på The American Prospect’s sajt.

After the Bailout Failure: What Now? | September 29, 2008 |

Learning from 1929 | September 30, 2008 |

George Soros behöver väl ingen närmare presentation. Du kan läsa hans perspektiv på krisen i Financial Times 1 oktober. 

Recapitalise the banking system, October 1 2008

tisdag, september 30, 2008

måndag, september 29, 2008

Krisen fortsätter - "fixaren" McCain står med rumpan bar

Det har sagts att grunden till finanskrisen är bostandslånen, men det är inte sant. Krisen handlar om förtroendekapital och president George W. Bush har inte bara förbrukat det lilla kapital han fick med högsta domstolens hjälp våren 2001 och det som Osama bin-Laden bjöd på när han attackerade USA 11 september, utan varenda öre av det politiska kapital som det ofta godtrogna amerikanska folket försett honom med.

Och nu står kejsaren naken och det är ingen skön syn och den amerikanska ekonomins finansiella system faller som ett korthus. Och utan ett minimum av politiskt förtroende kan det inte finnas någon politisk makt. Impotensen exponerades med all tydlighet när representanthuset röstade om den finansiella räddningsplan som manglats fram under helgen och som John McCain skyndat sig att ta äran för efter sitt teatraliska "avbrytande" av sin kampanj för att flyga in till Washington, D.C. och ställa allt till rätta. Men David Blaines dödsdykning hade mer verklighetsförankring än John Wayne McCains inhopp och på tisdagen stod det klart att inte ens ett ton av politisk viagra skulle kunna återställa McCains politiska potens.

Det som fällde räddningspaketet var ett populistiskt uppror, samma populism bland republikaner på vischan som sänkte försöket att reformera USA:s invandringspolitik. Det var USA:s taliban som talade. Kanske tror de att allt som behövs för att ta USA ut ur krisen är moralisk rakrygghet, starka män och gudsfruktan. Sist man prövade denna metod sjönk USA ner i en depression som -- trots FDR:s New Deal -- varade in i andra världskriget.

Dagens kris sätter punkt för den konservativa och neokonservativa eran. Det är nyliberalismens moraliska, filosofiska och politiska kollaps, men lösningen har ingenting med socialism att göra, utan om att rehabilitera politiken, reformera marknaderna, bygga ut det sociala skyddsnätet och återställa det jämlikhetsideal som trots allt finns i USA. Världen och USA står inför enorma investeringsbehov, infrastrukturen måster förbättras radikalt, energihushållningen revolutioneras på samma sätt som elektroniken revolutionerade vårt sätt att kalkylera och kommunicera. Vi behöver ett nytt New Deal, det som Thomas Friedman kallar ET.

Men för att få igång den revolutionen behöver vi nya sociala attityder, nytt ledarskap och en flod av innovationer.

Krisen är förnyelsens tid. Det är en kreativ förstörelse.

Hans Sandberg

torsdag, september 25, 2008

VIP-mottagning hos USA-ambassadören


Ambassadör Michael Wood hälsar gästerna välkomna.


Ambassadör Michael Wood och Viveka Wahlstedt,
ordförande i SACC-USA.


Gunilla Girardo, president för SACC-USA tillsammans med
Nils-Eric Svensson från Region Skåne.



Viveka Wahlstedt överlämnar min bok "Swedish-American
Currents" som gåva till ambassadören.



Ambassadören, som har ett förfltuet som tidnings-
utgivare, bläddrar i min bok.



Ambassadör Michael Wood och Currents-boken.

Den svensk-amerikanska handelskammaren SACC-USA höll 15-16 september sin årliga konferens - Entreprenördagarna - på hotell Clarion Sign i Stockholm. Kvällen före bjöd den amerikanske ambassadören Michael Wood på VIP-mottagning i sitt residens. 

SACC-USA lyckades genomföra en välbesökt konferens med en rad intressanta paneldiskussioner trots att den internationella finansmarknaden imploderade som bäst. Kanske inte riktigt business as usual, men hur ofta är business egentligen as usual?

Michael Woods mottagning på söndagskvällen blev på sätt och vis en avskedsfest eftersom vi kommer att ha en ny amerikansk ambassadör nästa gång SACC-USA samlas i Sverige. Michael Wood är en man med stor charm och intelligens och han har lyckats bli den kanske populäraste amerikanske ambassadören i Sverige samtidigt som landet leds av en av de mest impopulära presidenterna någonsin, en president som dessutom råkar vara en gammal kompis till ambassadören. Förklaringen till att han lyckats med detta är att han är en genuin och fullkomligt opretentiös person, som samtidigt fokuserat sig på att koppla samman Sverige och USA på ett område som ligger exakt rätt i tiden: alternativ energi. 

Ambassadören höll ett tal där han lovordade SACC-USA och SACC-USA:s ordförande Viveka Wahlstedt höll ett tal där hon lovordade ambassadören. Sedan överlämnade hon min nya bok "Swedish-American Currents" till ambassadören att ha som minne av Sverige och SACC-USA när han återvänt till sitt hemland.  

Hans Sandberg

torsdag, september 04, 2008

Ny bok om svensk-amerikanska entreprenörer

Jag har just publicerat Swedish-American Currents på Lulu.com, som låter författare ge ut sina böcker både som eböcker och Print-On-Demand (POD), vilket betyder att böckerna trycks först när de beställs. Det är i och för sig dyrare än att trycka på vanligt sätt, men kräver i gengäld inte någon initial investering utöver den tid man får lägga ned på att färdigställa manuskript, omslag osv.

Klicka här för att besöka min virtuella bokhandel på Lulu.com!

Hans Sandberg

lördag, augusti 23, 2008

Obama satsade på säkert kort - Joe Biden

Senator Joe Biden är kände för att säga vad han tycker vilket ibland ställer till problem, men ingen kan säga att han gör sig till eller fjäskar för makten. Biden har erfarenheten, trovärdigheten, den internationella erfarenheten och kan Washington innan och utan. Han är attraktiv för just de arbetarklassväljare som haft svårt för den intellektuelle och smarte Obama, samtidigt som han är stark när det gäller försvar och säkerhet. Obama-Biden understryker hur svag John McCain är som kandidat. Han har väldigt lite att sätta emot utöver sitt gammelmansgemytliga arrogans.

Hans Sandberg

onsdag, juli 30, 2008

Snaran dras åt runt Karl Rove

(Egentligen gillar jag inte metaforen eftersom jag är emot dödsstraff, men vi kan kanske tänka oss en fälla istället för en hängöggla.)

Det amerikanska representanthusets justitieutskott röstade för en liten stund sedan för att rekommendera åtal mot Karl Rove för förakt mot kongressen. Karl Rove vägrade 10 juli infinna sig trots att han kallats till förhör om misstänkta brott under sin tid som rådgivare åt Bush. Senatens justitieutskott undersöker vilka straff man ska kunna utmäta mot Karl Rove.

Läs mer i denna AP-rapport och på websajten Send Karl Rove To Jail
 
Hans Sandberg

tisdag, juli 01, 2008

Sandell surfar vidare medan börserna rasar

(Uppdaterad 8 februari 2010: Thomas Sandell sa i en telefonintervju 5 februari att siffran 10,1 miljarder inte avsåg tillgångar Sandell Asset Management förvaltade över, utan värdet av investeringar fonden kontrollerade om man inkluderar sådana som lånefinansierats. Uppgiften att tillgångarna skulle ha ökat med 35 procent är därför felaktig. Han säger också att fonden vid starten 1998 hade 40 miljoner dollar i tillgångar och inte 125 miljoner som jag tidigare angett i denna text.)

NEW YORK – Vi ligger på plus minus noll medan börsen är ner 12 procent hittills i år, säger Sandell i en exklusiv intervju.

Thomas E Sandell är en av de mest framgångsrika svenska finansmännen i New York. Hans fond hade 40 miljoner dollar i tillgångar vid starten 1998 och inte ens finanskraschen som började med problemen med subprime-lånen förra sommaren har fått honom på knä.

Tvärtemot att som sina forna kolleger på Bear Stearns spela på de riskabla subprimelånen, kortade han dem liksom byggmarknaden i stort. Det skulle visa sig vara ett smart drag.

Sandell är inte ensam om att ha hittat en strategi för att skydda sina investerares värde när det blåser finansiella isvindar.

Reuters rapporterade den 19 juni från en hedgefondkonferens i Monaco att många förvaltare börjat lära sig läxorna av det senaste årets bakslag och nu ser möjligheter i marknadens våldsamma gyrationer.

Finansmannen John Paulsson, som ifjol tjänade 3,7 miljarder dollar på att korta subprimesektorn, sa på konferensen att han såg en ”opportunity” på 10 miljarder dollar i ”distressed debt” (dvs dåliga lån) och ”higher quality mortgage debt” (dvs bolån med hög chans att de betalas).

Första kvartalet var tufft för hedgefondsektorn, inkomsterna sjönk 2 procent enligt ett index från Credit Suisse/Tremont. Andra kvartalet verkar dock lite ljusare och samma index steg i maj med 2 procent. Reuters citerar en av Thomas Sandells kolleger, Ken Glassman, som på konferensen sa att nedgången för ”distressed” tillgångar kommer att bli djupare än efter dot-com bubblan ”och förse oss med bättre tillfällen än vi sett på länge.”

Reuters skriver också att Glassman ansvarar för tillgångar på 16,9 miljarder dollar hos Sandell Asset Management, men denna siffra är dubiös. Vi har försökt få uppgiften bekräftad från Reuters Londonkontor, men hittills utan resultat.

Sandell själv säger att hans fonds tillgångar i dag ligger på 10,1 miljarder dollar, vilket motsvarar en ökning på 35 procent jämfört med 7,5 miljarder för drygt ett halvår sedan.

Precis som Paulsson har Sandell kortat subprime sektorn.

– Vi är korta subprime. Vi är korta byggbolag. Vi är korta CMBX, dvs commercial mortages. Vår målsättning är att bevara kapitalvärdet genom en låg korrelation till marknaderna, både börsen, valutor och råvaror, säger han.

Precis som många andra investerare och ekonomer ser han mörkt på den närmaste framtiden.

– Vi kommer förmodligen ha en väldigt tuff, konsumentledd lågkonjunktur, säger han och pekar på de fallande fastighetspriserna och det faktum att väldigt många hamnat i ett läge där lånen är större än värdet av deras hem.

Två tredjedelar av amerikanerna äger sina hem, vilket gör att de kommer att hålla igen tills fastighetsmarknaden nått botten.

– Jag var hemma hos George Soros och käkade middag med honom. Han sa att han aldrig har sett något liknande, att det här är det värsta sedan depressionen 1930, vilket han skrivit om i sin nya bok.

Finanskrisen har pågått ett år och sprider sig nu till konsumenterna som står för 70 procent av USA:s ekonomi. De våldsamma budget- och handelsunderskotten som byggts upp under Bush-regeringen gör att det kommer att bli svårt att tackla den ekonomiska nedgången med traditionella keynesianska mediciner.

Som Sandell ser det är det en bubbla som spruckit, vilket kommer att leda till en lågkonjunktur där många företag går omkull.

Men det är paradoxalt nog här det finns en chans för hedgefonder att tjäna pengar. De kan investera i lågt värderade tillgångar hos företag som gått i konkurs. Om de köper skulder i ett problemföretag för halva deras nominella värde och sedan strukturerar om företaget finns chansen att man sedan kan sälja samma tillgångar för 75 procent efter något år. Lyckas man med det har man tjänat 50 procent på sin investering.

– När man befinner sig i en lågkonjunktur är det ett väldigt bra tillfälle att investera i distressed properties, säger han.

Men om det blir en långvarig lågkonjunktur kanske det inte går att realisera den vinst man hoppats på?

Sandell säger att det är deras jobb att bedöma risken i en sådan investering och att de inte spekulerar i ekonomins utveckling, utan i möjligheten att strukturera om ett företag så att man kan få ut ett högre värde på det. Konjunkturen behöver inte svänga upp igen för att denna modell ska lyckas.

– 1990-1993 är ett bra exempel. Vi hade Drexel Lambert Burnham som gick bankrutt och vi hade haft alla dessa vi uppköp finansierade med junk bonds. Avkastningen på att investera i ”distressed” var i genomsnitt 30-50 procent per år 1991, 1992, 1993 och det utan att man tog någon stor risk, säger han.

Hans Sandberg

Denna artikel publicerades först i Realtid.se 1 juli 2008