tisdag, februari 04, 2003

Bush gör sig redo för informationskriget

(Publicerad i Snällposten våren 2003)

Det låter som en smart idé – ”att kunna vinna utan att behöva avlossa ett enda skott” (säger det amerikanska centralkommandots talesman James R. Wilkinson till New York Times.)

Men är informationskriget verkligen så smart? Är det så säkert att det blir Vita Huset som skrattar sist och inte fjärran terrorister, eller kanske ett gäng hackare på andra sidan Jorden?

Kommer ni ihåg Y2K? Millennieskiftet stod för dörren och det låg panik i luften när timglaset rann ut. Pessimister bunkrade upp vatten, mjöl och patroner, medan regeringar världen över öste pengar över gamla cobolprogrammerare och andra experter på digital avlusning. Katastrofen uteblev och när det mediala dammet lagt sig fann vi att den digitala infrastrukturen visserligen hållit, men att våra mest uppblåsta drömmar var just uppblåsta.

I skuggan av 11 september kom upprepade varningar för cyberattacker, vilka ofta målas ut på ett sätt som påminner om Y2K-pessimisternas skräckscenarios. Tom Ridge, chefen för Bush-regeringens mastodontmyndighet för ”hemlandets säkerhet” varnade förra våren för att ”terrorister kan sitta vid en nätansluten dator och skapa globala katastrofer..” och att de ”inte nödvändigtvis behöver bomber och sprängämnen för att lamslå en sektor i ekonomin eller släcka ner ett kraftnät.”

Mycket talar för att detta slag av retorik är just det (se Joshua Greens ”The Myth of Cyberterrorism” i novembernumret av Washington Monthly) och att cyberhotet mer handlar om att sätta käppar i näringslivets hjul, än att kontrollera kärnvapen och infrastrukturer. Men även om man nu går med på regeringens mer uppskruvade hotbild, så finns det goda skäl att frågasätta informationskriget.

På Pentagon verkar man väldigt kåta på idén och om Bush får sitt ”gudomligt sanktionerade” krig, så kommer dess ”precisionsbombningar” kompletteras med digitala attacker på mobiltelefoner och dataskärmar. New York Times rapporterade 24 februari om hur USA tänker genomföra elektroniska attacker mot kraftledningar, kommunikationssystem och datanätverk. Nya ”superhemliga” vapen ska enligt tidningen kunna ”leverera enorma elektromagnetiska chocker för att slå ut Saddam Husseins datorer och släcka Bagdads gatlyktor” så att det de amerikanska soldaterna ska kunna operera ostört iförda sina instrument för mörkerseende.

En del av planerna inom den psykologiska krigföringen har ett löjets skimmer över sig. Eller vad sägs om detta: ”Amerikanska cyberkrigsexperter genomförde nyligen ett epostöverfall, riktat mot Iraks politiska, militära och ekonomiska ledning, uppmanande dem att bryta med Saddam Husseins regering. Ledare inom Pentagon och dess regionala centralkommando uppger att en våg av telefonsamtal nått speciellt utvalda irakiska tjänstemäns mobiltelefoner.” (Thom Shanker och Eric Schmitt i New York Times.) Associated Press rapporterade 3 mars om hur irakiska befälhavare ska få orders levererade till sina mobiltelefoner, men det som ser ut som ett elektroniskt meddelande från Saddam Hussein kan istället ha sänts ut av Pentagons för att locka fienden i en fälla.

Är det någon mer än undertecknad som har svårt att tro att Saddams generaler ska gå i USA:s fällor till följd av textmeddelanden? Å andra sidan kostar det inte så mycket att försöka.

Fast det som verkligen gör att man kan ifrågasätta strategin bakom informationskriget är att det öppnar en ny front och det på ett område där länder som USA torde vara de mest sårbara. Om USA hackar sig in i andra länders IT-system, saboterar transaktioner och länsar bankkonton, så finns förstås risken att andra slår följe. Och guess what... det finns många fler elektroniska transaktioner att störa i New York än i Bagdad.

Bush-regeringen har nyss lagt fram en strategi för cyberförsvar. Ett tag såg det uit som om den skulle bli riktigt stark, men näringslivets lobbygrupper klagade och mer krävdes inte för att Bush skulle urvattna Richard Clarkes ursprungliga förslag. Man valde istället att satsa på skärpt säkerhet i de federala och militära systemen, medan det privata näringslivet uupmanades att installera brandväggar.

Hemmafronten är därför kanske inte fullt så solid som man skulle kunna önska sig, men det har inte hindrat president Bush – en man som litar till försynen – från att ge hemliga order om nya riktlinjer för cyberattacker.

Så om Gud vill kan kriget börja... till lands, till havs, i luften och i cyberspace.

Hans Sandberg

Inga kommentarer:

Loading...