fredag, april 10, 1992

Sociala medier - David Gelernters vision från 1992

(Denna artikel publicerades i Datateknik 1992.)

Yale-snille vill bygga digitala luftslott

Vi producerar alltmer data, men datorerna - som skulle hjälpa hantera dem - tycks göra raka motsatsen. 
-Vi lever i en galopperande komplexitetskris, säger David Gelernter, som lagt fram sitt eget svar på denna i boken Mirror Worlds. Han hoppas att en ny typ av av informationsmaskiner – "spegelvärldar" – åter ska göra oss till herre på infotäppan. Vi träffade honom på Yaleuniversitetet i New Haven, Connecticut.

David Gelernter, dataprofessor vid Yale University.
Foto: Hans Sandberg 
-Det råder ingen tvekan om att datorerna haft en ernorm betydelse för vetenskap och teknik, men det är samtidigt svårt att visa att datoriseringen lett till höjd produktivitet. Därför har vi en växande skepsis mot datoriseringen bland allmänheten, säger Gelernter, vars kontor på tionde våningen av institutionen för datavetenskap är ett veritabelt skeppsbrott i pappershavet.

-Saken är den, att det finns så många saker datorerna skulle kunna göra, men inte gör. Det finns så många områden där man inte ens börjat sätta in datorer.

-Ett klassiskt exempel på detta är komplexitetskrisen. Det har blivit extremt svårt för stora organisationer att få en helhetsbild av vad de sysslar med. Många företag och institutioner jag har pratat med säger att detta är deras viktigaste problem.

-Våra sociala institutioner är idag otroligt mycket mer komplexa än för tjugo trettio år sedan. Ändå fortsätter vi behandla dem på samma sätt. Ingen skulle försöka reparera en ny bil med samma metoder som man använde 1965, men det är OK att kräva av våra sociala institutioner att de ska fungera på samma sätt som på 1960-talet.

-Regeringen här i Connecticut brukade skötas av amatörer, av jordbrukare, affärsmän, advokater. De sammanträdde fyra månader vartannat år och gick sedan tillbaks till sina jobb. Det går inte idag.

Vad göra?

Bygg spegelvärldar, är Gelernters recept. Först då kan vi ersätta dagens myrpespektiv med "topsight", vilket är hans term för den insikt ett helhetsperspektiv ger. 

Någonstans i kontorets drivor av papper lyckas han fiska upp en bild av golvplanen i katedralen i Chartres. De medeltida mästerbyggarna är onekligen en av hans inspirationskällor. Han ser mänskligheten stående inför ett projekt som är så ambitiöst att det för tankarna till Babels torn och hans bok är dess Grand Plan.

Vi som lever idag tycker att vi gått igenom en revolution, men det rör sig enligt Gelernter om en illussion, precis som folk 1791 trodde att den industriella revolutionen var över.

-Den verkliga programvarurevolutionen kommer inte ha mycket gemensamt med snitsiga robotar, datorer i utbildningen, prat om paketerad "multimedia" eller någon annan medlem av den senaste månadens tio i topp lista. Det handlar om "offentliga programvaruprojekt", om programmeringskonst i allmänhetens tjänst (civil service software engineering), om spegelvärldar.

-De kommer troligen bli de mest komplexa maskiner av något slag som någonsin byggts, skriver han i Mirror Worlds.


David Gelernter. Foto: Hans Sandberg
-Spegelvärldarna kan ses som en slags operativsystem för institutioner och organisationer, säger Gelernter. Det är ett sätt att utveckla moderna styr- och kontrollmetoder som motsvarar den grad av komplexitet vi står inför.

Gelernters spegelvärldar är luftslott byggda av ingenting, men praktiskt användbara sådana. De skapas av datorprogram som i hans huvud är maskiner utan kropp vilka "blott iscensätts, förkroppsligas, i de irrelevanta anhopningar av metal, plast och sand vi kallar datorer."

Är professorn galen? Är det bara ett snilles briljanta hägring, eller något som väntar bakom nästa krök? Betänk då att spegelvärldarnas avgörande byggstenar redan finns eller håller på att utvecklas: tekniker för samordning av  parallella processer, avancerade kommunikationsnät, kunskapsrobotar ("knowbots") och tekniker för visualisering av data.

Gelernter och hans kollega Nicholas Carriero lade för tretton år sedan grunden till den teknik med vilken man idag börjat bygga morgondagens spegelvärldar. De skapade då Linda, ett datorspråk baserat på en ny modell för parallelliserad programmering som gör det möjligt att bygga ett dynamiskt och hierarkiskt system av infomaskiner.

Men även om vi har grundteknikerna, så krävs det ingenjörskonst i stor skala om det ska bli några spegelvärldar av format. I vårt samtal medger Gelernter att det är lättare att föreställa sig stora projekt för att bygga spegelvärldar i Europa och Japan än i USA (pga dess decentralistiska tradition). Fast han tror ändå att bygget ska komma igång i USA, stött av privata företag och organisationer. De första spegelvärldarna ser han inom relativt teknikorienterade områden, inte minst inom hälso- och sjukvård. Hans institution håller på att utvärdera flera förslag till spegelvärldar och beslut ska fattas i höst.

-Jag tror att vi kommer att få se spegelvärldar på stadsnivå inom några få år, säger Gelernter.

En spegelvärld är på en gång en central uppsamlingsplats för mängder av dataflöden och ett sätt att filtrera dessa. Den består av massvis av datorprogram vilka samarbetar, men inte i ett sekventiellt datorsystem, utan i ett parallellt system, fullt av självständiga, asynkrona (dvs ej tidssynkroniserade) infomaskiner. En del tar information från lägre nivåer – ytterst från en sensor, eller någon annan slags input-enhet – och skickar den vidare till andra "maskiner" som läser den och/eller bearbetar den. Andra sitter och håller utkik för en vissa slag av data och reagerar först om de dyker upp. Processen upprepas på högre nivåer under det att data förvandlas till information, som blir allt rikare och mer generell ju högre upp vi kommer.

-Vi kan bygga en liten modell av en organisation eller en liten stad med hjälp av programvara. Sedan pluggar vi in en massa dataströmmar i modellen, så att den får veta vad som sker i staden. Allt som sker i en stad finns representerat i dess spegelvärld genom dess programvara: Där finns dess geografi, dess byggnader, dess befolkningsstatistik och modellen föds hela tiden med nya data, så att den alltid är aktuell.

-Om du vill veta vad som är på gång i stan är allt du behöver göra att röra omkring i den här modellen som finns inne i datorn. Du behöver inte gå ut på stan, där det är bullrigt, varmt och komplicerat.

-Allt som sker i stan sker också i din dator. Man kan hävda att en sådan dator kommer både vara nyttig och intressant. Dess skapande kommer att kräva en böjelse eller talang för design som saknas inom dagens programmering.

-Den här typen av program hör till en kategori som egentligen inte har någonting att göra med teknologi eller databehandling. Det handlar om mikromodeller av verkligheten, om olika typen av mikrokosmos, precis som med zenträdgårdar, japanska trädgårdar, modelltåg och en stor del av mänsklighetens konstnärliga verksamhet.

-Att bygga mikrovärldar är en verksamhet som hör konsten till, snarare än vetenskap och teknik. En spegelvärld är helt enkelt ett mikrokosmos byggt av datorprogram. 

-Jag tror att spegelvärldarna kommer att bli det normala mellanledet (the standard intermediary) mellan medborgarna och den institutionella verkligheten.

-Det kommer att bli lika poänglöst att stå i fysisk direktkontakt med regeringen eller sjukvårdssystemet som att sköta alla sina transporter med fötterna. Det kommer att finnas rimliga teknologier för att buffra alla de obekvämligheter som den externa verkligheten öser över oss, säger Gelernter med typisk chutzpah.

-Spegelvärldarna är inga fotorealistiska bilder, utan lager på lager av representationer som är tillräckligt grafiskt tydliga, för att vi ska kunna känna igen saker i dem. Det är fullt möjligt att de ändå kommer att likna den verkliga världen, eftersom det ligger nära till hands att designa dem på det viset.

-Du börjar på hög nivå, men kan dyka ner i stadshuset om du vill ha information från dem och i den lokala skolmyndighetens kontor om du vill ha information från dem.

Videomediet spelar en fundamental roll för Gelernters spegelvärldar. Jag frågade honom om man inte skulle kunna bygga en spegelvärld utgående från elektroniska "världar" som Compuserve, men han avvisar den tanken.

Avancerad grafik och på sikt video är enligt honom nödvändiga för att folk verkligen ska använda dem. 

-Jag ser massvis med videokamerior i detta system. Billiga videokameror och bredbandsnät för data- och telekommunbikationer land och rike runt håller redan idag på att skapa en enorm kapacitet för kommunikation. Frågan är vad vi ska göra med den? Spegelvärldarna skulle kunna ta in tusentals videoflöden om alla tänkbara saker som är av offentligt intresse. Det mesta kommer säkert vara komplett ointressant för de flesta av oss, men ibland händer det att någon vill veta vad som sägs när den lokala myndigheten diskuterar zonindelningen där han bor. Han kanske av någon anledning bryr sig om vad borgmästeren säger på sin presskonferens. Alla sådana videoflöden finns tillgängliga i stadens spegelvärld. Det är bara att zooma in det du är intresserad av så får du veta vad som händer. TV-upptagningar blir allt vanligare och spegelvärldarna är bara ett sätt att organisera dem och göra dem tillgängliga för allmänheten.

-Poängen med detta system är inte att göra privat information offentligt, utan att göra information som i teorin är offentlig offentlig i praktiken.

-Det är en social mötesplats, en allmänhetens elektroniska park. Du använder inte en park genom att titta in i den, utan genom att gå omkring i den. Du finns själv representerad på din och andra människors skärmar och de finns på din, under eget namn eller under pseudonym. 

-Om jag vill prata med mina kollegor, kan jag helt enkelt säga, att låt oss träffas på stora torget. Jag kan också träffa andra medborgare och diskutera saker med dem. Det finns ingenting som hindrar att dessa samtal kan ske genom att du helt enkelt talar in i din dator som med en bildtelefon.

Skulle det lyckas mänskligheten att bygga spegelvärldar av Gelernters modell, kommer effekterna bli långtgående. Gelernter lägger idag större tonvikt på deras politiska potential än i boken, som han skrev för drygt ett år sedan. Det finns enligt honom tre skäl för att bygga spegelvärldar:

1. Automatisk kvalitetskontroll av beslutsfattande. 

Spegelvärldarna ger oss bättre överblick - topsight!- vilket gör att vi kan undvika dyrbara och onödiga planeringsmissar.

2. Bättre flöde av information.

-Du kan skapa agenter, små program, som automatiskt bevakar och uträttar dina ärenden. Det finns redan föregångare till denna typ av agenter, säger han och tänker på Robert Kahns "knowbots".   

-En av de viktigaste egenskaperna hos spegelvärldarna är historia: De kommer ihåg allting! Jag har tillgång till hela organisationens historia genom dess spegelvärld och kan använda AI-teknik (artificiell intelligens) för att söka reda på data och sammanhang som intresserar mig. Historien kommer att bli tillgänglig även då det gäller händelser och platser, som är för obetydliga för att någon ska skriva historia om dem.

3. Revolutionera det politiska systemet.

-Man kan fråga sig om det fortfarande är möjligt att delta i det politiska livet utan att göra det till en karriär? Hur ska vi göra det möjligt för folk som inte har tid att vara aktiva? Det är ju dem vi vill ska vara aktiva, medan lokalregeringarna ofta domineras av folk som inte har något bättre för sig, säger han.

Hans Sandberg

David Gelernter: Mirror Worlds, or the day software puts the universe in a shoebox ... how it will happen and what it will mean (Oxford University Press, New York, Oxford 1991, $24.95)

Loading...